Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Olika former av autism

Osäker av att inte veta var jag har folk

2015-02-22 17:41 #0 av: MrLife

Jag har kommit på mig själv av att bli osäker av att inte veta var jag har folk.
T ex att jag inte vet vad personer som jag träffar tycker om mig och på vilket sätt de kanske tycker om mig eller inte.
Detta gör att jag under många år har haft en roll, när jag varit ute på stan eller så.... en pajas-roll där jag försökt roa andra och vara någon sorts clown.... kanske låter sjukt, men det är nog lite så jag har fungerat.

Med personer som jag vet var jag har dem....känner jag att jag kan vara mig själv och behöver inte "gömma" mig bakom någon mask som jag annars har gjort.

Är detta något ni känner igen?

Anmäl
2015-02-25 10:15 #1 av: lillan-65

nej. Men ja kan med ha problem med nya meniskor  men inte på sama vis som du. Ja är mer orolig att dom 1 ska vara arja (utan ja förstår varför)2 fråga nåt krånglit som ja inte kan svara på (eller inte förstår vad det betyder). Som tilex om nån frågar VAD ja har för epelepsi (alla dom sortena det fins är veldigt krångliga ord o svåra o minas men ja kan kena/tro att dom tyker ja BORDE kuna det, nu förtiden sejer ja bara "g40.2 o ja vil inte prata om det mer, så blir dom tysta. O umgås man med nån man kener komer ju inte såna frågor. Ja kan med vara veldit orolig för o va klumpig o jöra så nån blir ledssen för ja vet hur det kens o va lessen så ja vil verkligen inte att nån ska bli det. Men deta tror ja INTE beror på nån diagnos hos mej utan mest för min uppvext.

Anmäl
2015-02-25 16:13 #2 av: Cochon

#0 Känner igen mig väldigt väl, tycker det är jätte jobbigt med nya människor på det planet. Det stressar mig enormt att inte på något sätt veta om jag går dem på nerverna eller om de tycker mitt sällskap är okej. Och energin som krävs! Usch.... Dock brukar jag inte vara pajasen i sällskapet, utan mera tänka att om jag inte säger något så har jag inte heller sagt något fel... Vilket är ganska dumt egentligen... LedsenLipar

Anmäl
2015-02-25 19:11 #3 av: [Udoon]

Spelar det någon roll om dom gillar dig eller inte? så länge man inte är otrevlig så tror jag inte du behöver oroa digGlad

Anmäl
2015-02-25 22:56 #4 av: tarotlasse

Jo jag känner igen det på båda håll. 

När jag gick i grundskolan var jag clownen och bråkstaken.  Det var ingen tjej som ville vara i hop med en sådan dåre.  

Men kom det en ny inflyttad tjej till  orten ja då drogs dom till mig de visste ju inte vem jag var.

När jag var 17 år började jag spela  Apa på krogarna runt om på orten och helt plötsligt så stod jag på scenerna runt om distriktet och tjejerna stod i kö.

Alla kände Apan  men jag kände ingen kan man ju säga. 

När jag var 18 år och blev i hop med en av fröken Sverige kandidaterna frågade en av mina kompisars systrar.  Hur i h-vete kan en idiot som du få de snyggaste tjejerna. Det var ett rejält slag i magen   och det sitter fortfarande i. 

Träffade sedan en rak och öppen tjej som sa vad hon tyckte och tänkte om saker och ting kunde säga till mig när jag bar mig för jäkligt åt eller när jag gjorde något bra.  Vi gifte oss och levde i hop i 19 år o har 2 barn. 

När vi gick skilda vägar så blev det återigen samma visa som i tonåren 

Eftersom jag  då under perioder sysslat med saker då jag synts både i tv och media och då varit väldigt populär att finnas i umgänges kretsen eller vara pojkvän.

Men då det blivit för mycket och jag dragit mig i från uppmärksamheten då har både vänner och flickvänner försvunnit.  

Så i dag har jag  väldigt svårt att lita på någon annan  person och släppa in på livet. 

Jag är hela tiden osäker umgås de med mig för den jag är eller för det jag sysslar med. 

I dag har jag dragit mig undan jag  har väldigt  få men underbara vänner som visat och har  funnits vid min sida både när det varit medvind och motvind. 

När jag eller någon annan visat  känslor då  har jag flytt fältet på grund av min osäkerhet och att jag inte vågar lita på någon.. 

Så one night stand har det blivit många genom åren  men visar ngn ett känslomässigt intresse ja då har jag brutit kontakten och gjort min onåbar. 

Jag har nu gått i terapi för detta i 2 år så vi får väl se hur jag reagerar när det blir dags för känslor för någon igen. 

Lasse 

Anmäl
2015-02-26 00:16 #5 av: tarotlasse

Jag var rätt stökig i tonåren men jag bodde på rätt adress. 

När jag var 15 så brukade vi ta  kompisens bil som han skulle bygga om till Epa traktor och körde till en lanthandel för att köpa öl. 

En dag så mötte vi polisen men de fick inte i fatt oss för jag körde bilen  o kände till skogsvägarna.  

Men vi blev igenkända av polisen mina två kompisar åkte dit men jag som körde ja jag klarade mig.  När oros anmälningarna kom in till soc för att jag var så stökig. 

Så  när fick vi brev från soc  där det stod att utredningen var nedlagd  kram o puss.  

Däremot när jag flyttade till en annan kommun så hälsade både polisen på och hälsade mig välkommen till kommunen o att man höll koll på mig och att soc  

skulle kalla mig till samtal nu sa man inte längre  puss o kram. 

Så en jäkla skillnad när jag bodde i ett fint hus och där det bodde folk som umgicks med kunga familjen eller när jag flyttade till en tjej och ett stökigt hyreshus område. 

När jag jobbade på en mindre dagstidning och satt på en uteservering med kostym och drack vin och pratade  med FNs Generalsekreterare då bugade folk och var så respektfulla mot mig. 

När jag dagen därpå var ledig  och klädd i jeans och t shirt och satte mig på en parkbänk o satt o snackade med en A lagare o drack en pilsner mitt emot denna uteservering 

Ja då fick jag ett helt annat bemötande och en person kom även  fram och spottade på oss. 

Jag var precis samma person men jag  bemöttes på  så olika sätt beroende vem jag umgås med.  

Jag är social och jag kan prata  och umgås med de flesta personer.  

Jag  känner personer i regeringen och jag känner de med västar på ryggen. 

Jag gör inte skillnad på vilket eller på folk o folk. 

Men folk gör jätte  stora skillnader på mig.  

Men oavsett vilka så har jag i dag väldigt svårt att lita på andra personer och på vad de egentligen tycker om mig. 

De är ytterst få personer jag litar på och som jag i dag släpper in i min privata sfär. 

Så  jag är rätt så ensam i dag förutom den närmaste familjen och några få vänner. 

Lasse  

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.