Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Övriga NPF

Remiss och DBT

2015-03-06 00:38 #0 av: IceTee

Jag har en rätt lång historia bakom mig som jag ska försöka dra lite kortfattat:

Jag funkade inte med de andra barnen på dagis enligt förknarna så mamma och pappa kontaktade bup men de tyckte inte något om det. När jag gick i låg/mellanstadiet (skulle nog börja 3an det året) så fick jag komma till BUP första gången. Jag fick en adhd diagnos när jag var runt 10 och ett par år senare la man på autistiska drag också. När jag blev 14 gled jag ner rätt djupt och mådde sämre än någonsin (kan aldrig påstå att jag varit stabil eller mått speciellt bra, ångest har jag haft hela livet) och började skada mig och hela alltet. Fick en jätte bra psykolog på bup och vi jobbade tillsammans mitt i all min röra av för höga krav, självhat och tonårsproblem som blev hundra gånger större i mitt huvud än vad dem var. Sen fyllde jag 18... vi var inte färdiga på långa vägar och nu var jag tvungen att gå någon annan stans (eller ja, de sparkade inte ut mig, men ni förstår) och jag träffade en läkare på min vc som var utbildad psykolog, så vi skrev över allt till honom. Sen bytte han jobb och jag försökte att både få gå hos ungdomspsyk (fick aldrig någon tid, det blev fel i systemet) och vuxenpsyk (fick efter 3 veckor ett brev om att de skulle försöka ge mig en tid inom 3 månader... nej tack) och tillslut gick vi till en mottagning som var privatägd men som ingick i vårdval plus. Nu har vi dock kommit fram till att det bästa för mig vore att gå i DBT, vilket de inte kan erbjuda, så vi bestämde oss för att de ska remittera mig till sjukhuset där de kan erbjuda mig hjälp. 

Så nu hoppas jag på att de på sjukhuset ska anse att jag behöver hjälp och är villiga att erbjuda mig den hjälpen. Det är rätt jobbigt att gå och vänta och jag undrar hur lång tid det kan ta? Vi bestämde det igår (onsdag) och hon skulle be läkaren skriva en remiss. Vad tror ni att jag kan räkna med? Dessutom skulle de göra en ny utredning, vilket sjukhuset nu får ta över (inget påbörjat, de ansåg bara att man kanske ska göra en ny efter sisådär 10 år) 

Någon med erfarenhet av att gå på sjukhuset istället för på en vanlig mottagning? Och har någon här gått i DBT? 

Medarbetare på Skor iFokus

Anmäl
2015-03-06 13:04 #1 av: Sagolikt

Jag går i DBT. Har ingen bokstavsdiagnos. Du kan skicka ett PM om du vill. Jag vet inte hur mycket jag kan/vill skriva öppet.

Anmäl
2015-03-06 16:02 #2 av: Kyllan56

Jag har inte gått i DBT, dock arbetat som DBT-terapeut! Nu är det några år sedan jag arbetade med det. Då var kriterierna att man skulle ha en Borderlinepersonlighetsstörning  och självskadebeteenden. Jag hoppas de i dag har utvidgat diagnoskriterierna, för DBT fungera på mycket väl!

Jag hoppas innerligt att du får DBT-terapi, som jag vet fungerar mycket bra. Även om terapin i första hand är till för att lära sig hantera sitt liv, är en positiv konsekvens. Att många efter genomgången behandling inte längre uppfyller kriterierna för en BorderlineP.S.

Om du undrar över något får du gärna höra av dig.

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Anmäl
2015-03-06 16:12 #3 av: IceTee

#2 anledningen till att de trodde att det passade mig är just för att jag är väldigt destruktiv och att allt går mellan att vara bra och helt hopplöst svart och hemskt väldigt mycket! 

Ja, jag hoppas också det... vi har ju kommit fram till att medicinen hjälper lite, men att vi inte kan medicinera bort allt

Medarbetare på Skor iFokus

Anmäl
2015-03-06 16:26 #4 av: Kyllan56

Ja det låter som du skulle ha behållning av behandlingen. Det positiva med behandlingen är att de flesta patienter jag haft och även andra blir medicinfria. 

Men det är inte fel att gå en kurs i Mindfulness, då det är huvudfärdigheten i DBT.

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Anmäl
2015-03-12 18:24 #5 av: graleh

Jag går i DBT just nu, rekommenderas varmt. Kräver man har borderlinediagnos och man kan få köa, men som sagt, värt det.

Anmäl
2015-03-12 18:29 #6 av: IceTee

#5 tror du att en bordeline-diagnos krävs överallt? För i så fall var det ju dumt att de rekommenderade det och skickade en remiss Ledsen

Medarbetare på Skor iFokus

Anmäl
2015-03-12 18:42 #7 av: graleh

#6 Där jag går (Lund) sa dem att för att man ska få gå DBT generellt så krävs diagnosen. Men de kanske är mindre petiga i regioner där det inte är lika högt tryck på terapin.. men av vad jag förstod det var de väldigt nitiska med att man skulle ha en diagnos. De kanske har skrivit ihop någon bra motivering i din remiss, vi hoppas på det :)

Anmäl
2015-03-12 19:35 #8 av: IceTee

#7 ja... i Halmstad kanske kravet är att läkaren ska skriva en bra remiss! Det har ju visat sig vara väldigt effektivt på folk med mina problem även om de inte har en bordeline-diagnos

Medarbetare på Skor iFokus

Anmäl
2015-03-12 19:56 #9 av: Sagolikt

# 6-7. Jag har inte någon borderlinediagnos men går i DBT. Jag har läst att metoden även används för bl a ätstörningar.

Anmäl
2015-03-12 20:03 #10 av: IceTee

#9 metoden används för folk som har svårt att kontrollera sina känslor och skadar sig själva och liknande, så det låter vettigt att det används till ätstörningar också!

Medarbetare på Skor iFokus

Anmäl
2015-03-12 21:19 #11 av: Kyllan56

I USA används DBT-terapi framgångsrikt även på människor med andra diagnoser. 

Intressant artikel,

http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2014/02/Behandling-vid-icke-suicidalt-sjalvskadebeteende-kraver-tydlig-struktur/

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.