Annons:
Etikettadhd-add
Läst 994 ggr
Silla9
2015-04-19 22:10

svårt att acceptera sina svårigheter

Åh jag är så fruktansvärt trött på att jag har så svårt att acceptera mina svårigheter. Jag är så hård mot mig själv och vill verkligen prestera bra som "alla andra". Jag kör ju slut på mig själv och jag mår dåligt och jag tror att det är mycket på grund av det. Jag jämför mig med andra, både dem som inte har någon diagnos och dem som har samma diagnos som mig. Har en ADHD diagnos och har stora svårigheter men jag är inte så utåtriktad . Ibland tror jag att jag bara inbillar mig problem, för vissa har säkert större problem än mig och visar det mer utåt. Hur svårt kan det vara att acceptera.. kan inte låta bli att vara så hård mot mig själv och ändå tror jag att det är det som gör att jag alltid blir sönderstressad och mår dåligt. Ville bara skriva av mig lite.. Någon annan som har svårt att acceptera sina svårigheter? Känner att jag behöver vara lite snällare mot mig själv, men jag är rädd att göra det för enkelt för mig lixom. Iofs är väl inte risken för det så stor. Alltid allt eller inget.. det blir lixom aldrig lagom.

Annons:
fluffymind
2015-04-21 10:54
#1

Jag blir ofta jävligt irriterad på mig själv, men med åren börjar jag åtminstone kunna avgöra när jag har gjort mitt bästa och kan luta mig tillbaka och vara nöjd med det, trots att jag varit missnöjd med resultatet av mitt arbete. 

Du kan inte jämföra dig med andra, endast du är du och de andras problem och avigsidor kan man aldrig se på ett rättvisande sätt, de kan överdrivas, döljas eller helt enkelt missförstås. Alltså: lär dig att förstå när du gjort ditt bästa och servera dig själv ett glas champagne som belöning när du uppnått det. I morgon är du förmodligen ännu bättre, då vankas det champis igen.

Det går förstås utmärkt med alkoholfria alternativ.

Silla9
2015-04-21 13:41
#2

Tack! Ja det är väl så att man måste försöka lära sig att inte jämföra sig med andra, se till sig själv. Och som du säger, vara nöjd när man gjort sitt bästa :) Ibland orkat man ju inte riktigt göra sitt bästa heller.. eller hur jag ska säga. Man blir ju trött av att behöva anstränga sig så otroligt mycket hela tiden ;) Så det är verkligen en balansgång, att veta hur mycket man ska kräva av sig själv .och hur mycket man klarar av.

Upp till toppen
Annons: