Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
ADD & ADHD relaterat

Gravid med Ad(h)d

2015-04-28 09:47 #0 av: Kvinna27

Jag är en 27 årig kvinna som blev diagnostiserad med add, med adhd problematik våren 2014, har sen dess ätit ritalin. jag har under en längre tid arbetat men är nu tjänstledig för studier. Fick för några veckor sen reda på att jag är gravid, och vi blev båda väldigt glada, jag har inte ätit ritalin under graviditeten. 

 Jag har inte långt kvar på mina studier men känner att motivationen tryter och ångesten och rastlösheten börjar picka på.. Jag vill ju vara gravid men så jobbigt att inte kunna njuta fullt ut..   Någon som är i samma sits eller erfarenhet av det?  löser ju självklart inte problemet men skönt att prata av sig lite :) 

 Ha det gott! 

Anmäl
2015-05-10 00:31 #1 av: gunillapower

Hej ! Nu är jag inte riktigt i samma sits men funderar på att bli gravid. Äter nu concerta för min ADD och venlafaxin för GAD men kan inte tänka mig livet utan medicin då jag kommer ihåg hur jag var innan. Är precis som du i slutet av studier och börjar "tröttna. " hur resonerar du? Hur har det gått?

Anmäl
2015-05-10 00:48 #2 av: Casiopeia

Hej! Här har du en i samma sits!

Jag är 30 år, och är gravid i v 21. jag slutade äta ritalin direkt när jag fick reda på graviditeten, och precis som du så känner jag att jag slits mellan att vara lycklig över barnet och ha svårt att njuta av det på grund av att det är så kämpigt att försöka klara vardagen utan medicin.

Jag blev klar med mina studier i ungefär samma veva som jag blev gravid, har flyttat hem till min man (efter att ha pluggat på annan ort) och startat upp ett företag som jag drömt om länge. Det är så mycket som hade kunnat vara så fantastiskt ( och är det på sätt och vis) men glädjen förtas verkligen av att jag har så svårt att fokusera på hemmet, jobbet och allting. Jag får ingenting gjort, det är kaos överallt, jag klättrar på dom inre väggarna och jag blir tokstressad över att inte fungera som jag vant mig vid under tiden jag medicinerade.

Jag har väl inte "löst" situationen, men jag har efter att ha snackat med min psykiatriker kommit fram till att den stressen och ångesten jag får av att inte medicinera faktiskt är lika skadlig för barnet som eventuella effekter av ritalinet. Därför har jag fått utskrivet 10mg tabletter att åtminstone ta vid behov, när jag känner mig för stressad eller om jag ska göra något särskilt, som t.ex köra bil längre sträckor eller så. (innan tog jag 40 mg om dagen, så det är ju fortfarande viss skillnad.) Nu hjälper det mig inte så mycket i vardagen, men det känns skönt att ha en plan B om det verkligen kör ihop sig i alla fall...

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.