Annons:
Etikettverklighetsberättelser
Läst 5496 ggr
Niklas
2015-05-17 11:41

Hur förändrades ditt liv efter diagnosen?

Om du har en bokstavsdiagnos, hur förändrades ditt liv efter att du fick diagnosen? Svara gärna både på undersökningen och skriv en kommentar med mer detaljer. Vad blev bättre? Vad blev sämre?


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

  • Redigerat 2020-10-23 10:21 av Niklas
Annons:
Skorpion76
2015-05-17 14:08
#1

Jag svarade annat alternativ eftersom jag inte har någon bokstavsdiagnos, men däremot har jag atypisk autism.


** Energy Pethead **Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel
Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

tarotlasse
2015-05-17 18:59
#2

En mycket bra och intresant fråga Niklas och ska bli intresant att följa denna tråden. 

Jag fick diagnosen grav ADHD när jag var 47 år gammal och det var alldeles för sent. 

Det har inte bara varit positivt att få en diagnos på pappret men i det stora hela så måste jag svara att det blev bättre. 

Min motivering är att jag fått en helt annan hjälp för mina problem en vad jag tidigare fått. 

Kostnaderna för samhället under åren på olika vis när det gäller mig personligen har troligtvis varit enorma om man lägger i hop det samhälls  ekonomiskt.

När jag fick min diagnos och rätt hjälp så har mycket förändrats till det positiva för min egen del. 

Genom att jag fick diagnosen fick jag en kontolerad medicining till skillnad mot den självmedicinering jag sysslat med genom åren som inte varit så lyckad alla gånger.  

Medicineringen är bara en av många åtgärder som har förbättrat mitt liv jag har gått ner i varv och fungerar betydligt  bättre i vardagen i dag en vad jag någonsin gjort tidigare. 

Det är en enorm skillnad på mig omedicinerad och medicinerad. 

Men medicineringen är långt i från det enda för med diagnosen fick jag även gå i en samtalsgrupp med personer med vuxen ADHD

Där vi delade med oss av våra liv och våra problem och på våra egna knep för att få vardagen att fungera. 

Dessa tips o knep gav oss alla jätte mycket hjälp i våra olika situationer. 

I denna vuxengrupp informerades vi även av arbetsterapuefter om vad för olika tekniska hjälpmedel som finns och som kan underlätta vardagen. 

Det ingick även information från läkare och psykologer om olika behandlingar och medicineringar som finns för ADHD.   Det var även anhörigmöten och det informerades om ADHD  till arbetsplatser och arrbetskamrater om  man önskade det. 

Jag har i dag ett flertal tekniska hjälpmedel i mitt hem och fattar inte i dag hur jag klarat mig utan dessa hjälpmedel  tidigare. 

I morgon kommer hjälpmedelscentralen för att instalera en del arbetstekniska hjälpmedel på min nya arbetsplats.  Vilket är en anpassad arbetsplats med uppgifter och arbetstider så det fungerar för mig. 

Eftersom jag har svårt att begränsa mig och har lätt för att arbeta dygnet runt   

Hjälpmedel som underlättar betydligt för mig i mitt arbete och som jag aldrig fått utan min diagnos. 

Jag har fått gå ett flertal olika KBT behandlingar i bland annat arbetsminnes Träning vilket  förbättrade mitt närminne med 22%. 

Tillämpad avslappning en annan behandlings som gav jätte mycket.

Jag har gått i enskilda samtal hos psykolog som har lärt mig enormt mycket om hur jag fungerar och hur jag kan hantera olika situationer som kan dyka upp genom livet. 

I dessa samtal har jag även fått lära mig hur jag fungerar känslomässigt och hur jag fungerat i mina olika relationer. 

Vilket kommer underlätta betydligt för mig att våga gå in i en relation igen och hur jag ska hantera mina känslor. 

Jag har fått ett boendestöd som hjälper mig att planera, sköta mitt hushåll, betala räkningar och sköta min medicinering. 

Inte minst har de hjälpt mig med kontakter med myndigheter som AF. FK. Sjukvård mm. Dessa boendestödjare  har underlättat betydligt för mig med all byråkatri som satt käppar i hjulen för mig med just myndigheter som oftast är helt okunniga om problemen med ADHD.  Så de har varit en otrolig stöttning i mina samman drabbningar med myndigheterna och letat upp lagar o paragrafer.   

Så jag har fått en enorm hjälp för som sagt vad allt är inte positivit med att få en diagnos speciellt när man har med myndigheter att göra som ser ner på en som en mindre vetande eller tar för givet att man är en bråkstake. 

En annan nackdel med min diagnos är bemötandet inom sjukvården.  

I dag undviker jag att gå till läkare eller sjukvårds motagningar där dom inte känner mig.  

Jag har vid tre tillfällen blivit avvisad från akutmotagningen pågrund av att jag har diagnosen ADHD och att jag då kan vara våldsam och då vara en säkerhetsrisk för personalen. 

Jag har själv aldrig varit våldsam av mig och jag har själv arbetat inom vården med utåtagerande personer.  Men har inte hjälpt utan jag  har blivit hänvisad till psykakuten med lunginflamation och hjärnhinneinflamation. 

Eller att jag ska ringa efter ambulans eller få polis transport för att fåakutvård här i denna stad eftersom man bedömmer oss med ADHD som farliga här i Helsingborg. 

Det blev en lång motivering men var inte heller så lätt att hålla det kort. 

Så trots synen hos myndigheter och sjukvården har på oss med ADHD så får jag säga att  genom att jag fick diagnosen så har jag fått enormt mycket hjälp mot vad jag hade innan jag fick min diagnos. 

Lasse

Anonym
Anonym
2015-05-17 19:33
#3

Jag har både diagnosen ADHD o Aspergers o fick också diagnosen sent i livet. Visst försäkringskassan har ju släppt taget o låter mig vara, men i övrigt känns det nästan som att diagnoserna fått mig idiotförklarad o bemötandet ifrån myndigheter m.m. är ganska jobbigt. Så även om diagnosen gett fördelar så har den helt klart också gett mig stora nackdelar, så jag satte min röst på sämre. För det är inte kul att bli bemött som man antingen är mindre vetande eller också ev. kanske t.o.m. kan vara farlig.😢

Anonym
Anonym
2015-05-18 01:10
#4

#3 ska inte vara sämre - utan att jag märkte ingen skillnad. Därför att det goda o det onda på sätt o vis tagit ut varandra.

[Citius]
2015-05-18 09:23
#5

Vad finns det för arbetstekniska hjälpmedel?

Niklas
2015-05-18 09:36
#6

#5: Du kan nog få bättre svar om du beskriver vilka svårigheter du har.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Annons:
Silla9
2015-05-18 10:36
#7

När jag fick min diagnos ADHD kändes det mest som en stämpel i början. Fast jag ville göra utredningen. Jag hade väldigt svårt att acceptera det och tyckte inte riktigt att jag passade in i den typiska bilden av ADHD som jag hade. Jag började lixom överanalysera mitt beteende tvångsmässigt. Som om jag hela tiden checkade av om jag befann mig inom en viss ram. På senaste tiden har jag ändå accepterat det och blivit hjälpt av det. Jag får inte vara så hård mot mig själv som jag har varit, för då kör jag verkligen slut på mig själv. Jag har blivit mycket bättre på att acceptera mina svårigheter och nu kan jag bli hjälpt av att ha en diagnos, det är jag väldigt glad för. Jag får extra hjälp på arbetsförmedlingen och om jag skulle plugga vidare kan jag få stöd i det. Ska gå en adhd-grupp i höst :)

Anonym
Anonym
2015-05-18 14:48
#8

Har inte fått någon hjälp alls efter en dåligt gjord utredning enda fördelen är att det blev lättare med FK.

LisenM
2015-05-18 17:34
#9

Jag blev sent utredd och har väl vetat och känt av hela livet att jag inte e som alla andra! Trodde väl inte att det "bara skulle vara adhd"! Blev skit ledsen när jag efter 2 års utredande fick beskedet och en lapp om Concerta med hem. Mest ledsen över mitt katastrofala barn å tonårsliv och allt som kunde vara helt annorlunda! MEN! Mycket bättre nu! Jag kan göra så mycket !!! och jag har mer tålamod och mycket bra fokus och känner inte av alla samtal jag hade i huvudet samtidigt, och jag kan lyssna , räkna, göra saker färdigt! Är tacksam som fasen för hjälpen och ser mer framåt än bakåt nu! (Har en bra dag idag;) ) Kan såklart bli arg å ledsen oxå, men inte så snabbt ! Min diagnos har verkligen gett mig mycket positivitet! Synd bara att den inte kom tidigare! Och visst, det har väl varit några som lyft på ögonbrynet å sagt att -du har ju inte ADHD! Nä, två års utredning med allt va de innebär har ju säkert fel! Men skit samma! Jag VET att man inte behöver klättra på väggar å träd heeeela tiden för att ha ADHD! Och jag skäms inte över det heller, .!!! Me- ADHD helt ok! :)

tarotlasse
2015-05-18 21:06
#10

#5 Citius  angående din fråga om arbetstekniska hjälpmedel. 

I mitt fall då jag under en period  haft en praktik plats som reporter på en taltidning.  Så är det nu  meningen att  jag  ska ta över ansvaret för  deras hemsida och att jag ska bli webredaktör för tidningens nätupplaga  och då  lägga ut nyheter och ljudfiler på nätet. 

Då ser det inte så bra ut med en massa stavfle och att jag i bland slänger om bokstäverna och orden när jag skriver. 

Speciellt inte för synskadade som använder sig av talsyntes program för att navigera sig fram på sidan

Jag har utöver ADHD även Dyslexi  något som många gånger går hand i hand med varandra och när koncentrationsproblemen och tröttheten är som värst  har jag väldigt svårt att få i hop text överhuvudtaget och när det är som värst kan det jag skriver faktiskt  bli helt oläsligt. 

Så jag har dels fått ett talsyntes program som läser upp texten jag skriver för när koncentrationen brister  så ser jag inte felen men jag hör när det blir fel när texten läses uppför mig. 

Jag har även fått 2  st olika ordbehandlingsprogram som  även ska hjälpa mig  att rätta texten rent gramatiskt även om jag slänger om orden i bland.  

Men jag blev faktiskt  stört förälskad i dag och i en liten manick som heter Milestone 312 med  ett 4 GB minnes kort  som jag ska ha bärande  om halsen.  

Nu har jag bara fått lära mig grunderna och de olika funktionerna i dag. 

Den kommer hjälpa mig enormt mycket både i mitt arbete och även rent privat. Även om ett arbetstekniskt hjälpmedel bara ska användas på arbetet så har jag ju enorma problem med närminnet  och då är det  så oerhört lätt att glömma att jag ska ta av mig den när jag går hem från jobbet. 

Det är en liten Daisyspelare med lite extra tillbehör i som kalenderfunktion mm egentligen ett tekniskt hjälpmedel för synskadade men som nu även är  godkänt som tekniskt hjälpmedel för oss med kognitva funktionshinder. 

Kalendern fungerar ju i princip som kalendern i mobilen. 

Men skillnaden är att här pratar jag in mina möten och när den ska påmina mig om möten o samankomster.  Så när det är tid för ett möte så larmar den och så talar den om för mig vad det är för möte jag ska gå på och var mötet ska vara någonstans. 

Jag kan även spela in vad som sägs under detta möte elelr under samtal eftersom jag har  svåra minnes problem.  Är det ett möte med flera personer så  är det ännu svårare  Då har jag även enormt svårt att komma i håg vem som sagt vad mm.  

Den Kommer även  vara perfekt till alla samtal med myndigheter som FK, AF, kommun  mm som oftast har lika dåligt eller t.om sämre minne en vad jag själv har och då är det bara att spela upp  vad som sagts under samtalet för dom. Men även vid läkare besök och den information jag får där och som jag i dag  har svårt att komma i håg. .

Den har även en antecknings funktion där jag kan prata in anteckningarna i stället för alla postit lappar som har en förmåga att försvinna när man väl behöver dom. 

Kommer säkerligen bespara mina kollegor från en hel del svordomar. 

Jag kan använda den som tidur för att hålla reda på tiden och den kan då  t.ex påminna mig om att om att fem minuter är det kafferast.  

För det vore ju riktigt illa om jag missar kaffe rasten. 

Men faktum är att det är en väldigt viktig funktion för mig eftersom jag har svårt med tidsuppfattningen.  Är jag mitt uppe i ett jobb så händer det att jag glömmer att gå hem.  

Kunde hända på min förra arbetsplats att  OJ är klockan 03:30  och då var det ingen större mening att åka hem.  

Plus orginalfunktionen  hos denna lilla manick som egentligen  är  till för talböcker och tidningar med Daisy funktionen där man kan bläddra sida för sida eller kapitel för kapitel om man letar efter något i en bok.  Vilket man inte kan göra i en mp3 spelare. 

När AF arbetsterpaueft och hjälpmedelsföretaget vid sitt första besök gjorde sin bedömning av vad för hjälp jag behövde i mitt arbete så  tittade man även på ljudmiljön och ljus förhållandena  och vad som kunde förbättras där.  

Eftersom både ljud och ljus påverkar koncentrationsförmågan. 

Det tittade även på arbetsbord stol mm. 

Så det var en väldigt omfattande undersökning om mina arbetsförhållande de gjorde vid bedömningen och  det var även väldigt noga med att höra vad jag själv ansåg och vad jag själv önskade. 

Lasse

cattastroph
2015-05-18 21:51
#11

Bra fråga! Mitt blev definitivt bättre. MEN jag "funderar" och reflekterar så bra nu så det går till överdrift - vilket i sig gör att jag mår sämre. Pga att jag kommit till insikt att saker jag varit med om påverkar mig mycket mer än vad jag trott. "Minnet" har kommit tillbaka, saker jag förträngt, men vet inte om det har med medicinen att göra. Det är ju BRA att det kommer fram och att jag kan jobba på det. Men jobbigt som sagt. Dock så FUNGERAR livet mycket bättre och känns ändå lättare.

Jag började blogga 2008, och det är så skrattretande att läsa de gamla inläggen, så himla tydliga ADHD symtom och jag fick inte diagnosen föränn 2014.  Jag fattade väl egentligen, men viftade bort den insikten.

http://cattastroph.blogg.se  Kolla gärna in den och bläddra tillbaka till 2008, 2009 osv

www.cattastroph.blogg.se

Lakeside
2015-05-19 16:35
#12

För mig har det bara blivit bättre. Jag har större förståelse för mig själv och och kan numera ta fram mina styrkor och svagheter på ett mycket mer konstruktivt sätt. Förut var jag alltid hård mot mig själv och tänkte att jag nog kommer bli äldre och växa ifrån vissa saker.

zatanica
2015-05-19 18:22
#13

Jag valde ingen skillnad, men det är samtidigt bättre på vissa vis eller likadant.

Fick min ADHD diagnos 2011 tror jag det var och Asperger ett år senare, idag är jag 31 och känner att jag fortfarande står och stampar på samma plats i livet och blir mer och mer less på det.

Samtidigt är det bättre då jag har en större förståelse för mig själv idag och en bättre kännedom om hur jag fungerar.

Men skulle  ha velat ha mera handgriplig hjälp med att exempelvis komma ut på arbetsmarknaden, känner mig mycket ensam i den kampen och har egentligen sedan länge tröttnat fast jag egentligen är full av energi och lust så pyr den mest i ett hörn just nu.

Annons:
[Horse24]
2015-05-19 21:52
#14

Jag har ingen bokstavsdiagnos, men skulle kunna berätta om min kusin. Han blev diagnostiserad med ADD… och något mer tror jag. Vet inte exakt.

Han fick bra hjälp med skolarbetet och behöll sina kompisar. Jag tror att det var vad han uppskattade mest, att han inte hamnade efter i skolan utan verkligen kunde fortsätta som vanligt. Hans klasskompisar behandlar honom som vilken annan människa som helst, något som inte skulle hända där jag bor. Här har man en helt annan attityd till sånt.

Det mesta är sig likt. Men jag tror att det är skönt för föräldrarna att veta att ja, han har en diagnos. Nu är det såklart jobbigt att behöva leva med problemen som diagnosen ger, men jag tror att hans familj tycker det bästa är att slippa ha massa misstankar om en diagnos eller liknande, utan faktiskt veta säkert att han har ADD. När man vet vilken diagnos det är han har så kan också få hjälp lättare.

Hans pappa tog det dock väldigt hårt. I början var han väldigt stressad och visste inte riktigt hur han skulle bete sig mot sin son. Nu är allt som vanligt, jag tror inte att någon i vår släkt tänker på att han faktiskt har en diagnos.

Han fick diagnosen i tonåren (16 år gammal). Inte för så länge sedan faktiskt.

Niklas
2016-03-21 13:37
#15

Jag lyfter den här tråden så att fler får chans att svara.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

varjatro
2016-03-21 14:28
#16

Det blev sämre

Honestyisdead
2016-03-21 15:15
#17

#16 Hur blev det sämre?

varjatro
2016-03-21 15:41
#18

#17 pga hur folk runt omkring förändrade sitt beteende mot mig sedan de fick veta om min diagnos. Jag var dum nog att vara öppen om det och ett fåtal visade sig vara mina riktiga vänner medan resten delades av i två "läger" varav det ena lägret tog mer och mer avstånd från mig, tittade med avsmak och slutade till sist att ens hälsa, gick över till andra sidan gatan om vi möttes. Det andra lägret började behandla mig som om jag inte fattade något; prata till mig som till en treåring, och vara övertydlig och förklara saker som om de tror att jag plötsligt fått en allvarlig hjärnskada som gör att jag inte förstår vanligt vuxet språk. Men hallå, jag är samma människa som innan diagnosen. Det är bara mitt eget fel att det blivit så här då jag trodde det var bättre att vara öppen. Det var det inte.

kim1980
2016-05-14 05:32
#19

Hej.. stor skillnad . Även var sent. Dvs mycket elände helt i onödan . Så nu lever man kämpas med ångest. Men mycket kan man göra själv så man stödjer medicinen. . Medicinering senare. . Med andra försöket helt fantastiskt. . Men för jag gick på 18 halv år. Sen öka till 36 som är ordinarie dos Concerta . Men vid behov 18 efter min fars bortgång !

kim1980
2016-05-14 05:39
#20

Dem andra frågorna får jag rota i mitt arkiv . Men finns olika grader med göra utredning. . Dvs Östergötland i mitt fall då på Rådstöd. . Nu nästa utredning tar tid bli tagen på alvar. . Mest till besvär med veta vad jag vill . Har tydligen hög kunskap så dem blir liksom ställda.. Listan blir lång med min väg i text.. Men inte proffs på stava el uttrycka mig hundra. .men gör så gott jag kan..

Annons:
kim1980
2016-05-14 05:49
#21

17# FINNA DU! Om folket inte tar en för den man är med utredingen. Då är fasen mig inga riktiga vänner .. Man är smartare en vad folk tror.. Inget fel ha ADHD på nått sett.. STRÄCK PÅ DIG SKAFFA NYA VÄNNER !) om du upp lever så då ? Folk vänjer sig..

kim1980
2016-05-14 10:25
#22

5# Lasse vilken grej fantastisk berättelse tycker jag. å hade behövt sån synlighet sommar halv året. . Så tall kräver inte lika mycket.. Sån kostar ha i privat livet dyrt som sjutton. . Som i mycket annat som stöd ämnen. . Som kylväst som är för varmblodiga människor. .

add-apa
2016-05-14 14:19
#23

Hur hittar man undersökningen?

Honestyisdead
2016-05-14 15:08
#24

#23 Undersökningen är den du kryssade i.

add-apa
2016-05-14 19:30
#25

…men jag har inte kryssat i den…för jag vet inte hur man kommer till den… Länk någonstans? Det kanske inte funkar på mobilen..?!

Honestyisdead
2016-05-14 19:32
#26

Sitter du på mobilversionen går det inte. Du får ändra till skrivbordsversionen.

kim1980
2016-05-14 20:27
#27

Jag körde det via min Samsung anorid . Men saker är i bland väll krångligt för oss ! Värden är svår komplicerad i olika grader för många..

Annons:
Wowy
2016-05-15 20:36
#28

Jag valde "vet inte". För ärligt talat vet jag inte.

Jag var tolv år när jag sa till mamma att jag börjar bli som pappa. Bli som pappa i den bemärkelsen att han har OCD. Det var inte så svårt för mig att förstå vad som hände, jag visste redan innan lite hur diagnosen fungerar. Jag kände mig så liten och ensam med tvånget och ångesten. Så känner jag fortfarande ibland. Jag märkte inte precis någon skillnad efter att ha fått veta att jag har OCD. Jag mådde fortfarande lika dåligt.

"Vi som lever är bara döda på semester, nån sorts sommargäster" Bodil Malmsten

/Wowy, medarbetare på Vegan iFokus☀️

tlover
2016-05-15 22:10
#29

Svarade annat då vissa saker blev bättre andra sämre, det har gått i perioder också. Direkt efter diagnos tex så blev i princip allt sämre men nu är näst intill allt bättre (även än innan diagnos).

l'm back

Honestyisdead
2016-05-15 22:14
#30

#29 på vilket sätt blev det sämre?

tlover
2016-05-15 22:20
#31

#30 Tro om att man inte kunde göra något (förr), "tjafs" med myndighetspersoner (tex FK), hot om att inte bli beviljad insemination trots ofrivillig barnlöshet (som tur är så fick vi barn naturligt tillslut), "men lilla du" mentalitet från flera i omgivningen (även de som kände en sen före diagnos) och sen det eviga problemet med att försöka hitta hjälpmedel som funkar som tar extrem energi och i slutändan så är det det som jag själv eller min man kommer på som funkar.

Det är vad jag kommer på på rak arm.

l'm back

Niklas
2016-05-16 10:30
#32

#29: Jag tolkar det som att du tycker att det var bra att göra en utredning och få diagnos, men att det inte blev bättre på en gång efter det. Du vill inte ha det ogjort. Stämmer det?


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

tlover
2016-05-16 10:33
#33

#32 Hade jag kunnat "självdiagnosticera mig" (dvs fått upp ögonen för diagnosen innan vården fick det) så skulle jag inte velat ha diagnos, inget gott förutom kunskapen om den har ju ändå skett tack vare just diagnosen.

l'm back

Niklas
2016-05-16 10:36
#34

#33: Okej. Tack för svaret!


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Annons:
Korvryttaren
2016-05-16 22:41
#35

Vet inte.

Blandade känslor men det är skönt med ett "bevis" på varför livet har varit en katastrof och att man 33 år senare står kvar på ruta 1. Har dessutom sömnapne som förvärrat symptomen men nu har jag både diagnos och cpap så nu kan det bara bli bättre.

Ananse
2016-05-17 23:35
#36

Svarade 'Ingen skillnad' men det blev nog faktiskt rätt mycket sämre. Genom hela livet har jag kämpat för att göra mig hård. Oberörd av motgångar, oberörd av andra människor. Det har egentligen faktiskt fungerat rätt skapligt, men jag nöjde mig liksom inte med det. Jag hade ju uppenbara svårigheter och jag hoppades kunna få behandling för dom. Problemet var att utredningen liksom blev ett stort rivningsprojekt… Jag började nysta i saker och ting, analysera mina känslor, etc… Och plötsligt var hela det pansar jag byggt upp under åren helt borta och jag blev känslomässigt svag. På sätt och vis var det vad jag hade tänkt mig också, riva det som var dåligt och att jag sen skulle bygga upp nåt nytt och mer konstruktivt efter att behandling sattes in. Men det blev ingen behandling och nu känner jag mig mest helt körd i botten. Det var naturligtvis inte bra före utredningen heller, i så fall hade jag ju inte begärt den… Men med facit i haand så hade jag kanske haft kvar lite av min gamla kraft och haft viss livskvalitet några ytterligare år.

Sabinan
2016-05-17 23:52
#37

#36 Du kommer få tillbaka din kraft och livskvalitet igen, denna gång på "ett nytt och konstruktivt sätt" som du skriver. Om du vill och känner för det, tycker jag du ska ta hjälp av husläkare eller psykiatrin, så du får den hjälp du behöver för att bygga upp dig igen.

Jag har ingen "bokstavsdiagnos" men krachade psykiskt och har gått till psykolog sedan ett halvår. Det har varit jättebra att lära känna mig själv på nytt och sakta bygga upp mig från grunden igen. Nu förstår jag mekanismerna bakom mitt agerande och mina val i livet, på ett bättre sätt och kan i längden bli en mer harmonisk person.

Sajtvärd för Balkongodling & Akvarell
"Big Journeys Begin With Small Steps"

Ananse
2016-05-18 00:05
#38

#37 Okej, låter skitbra! Vad är det alltså för hjälp jag behöver då och som psykiatrin kommer att ge mig? Och när ska dom börja ge mig den framför allt?

Sabinan
2016-05-18 00:25
#39

#38 Nu vet inte jag vad du behöver för hjälp men man kan ju alltid vända sig till sin VC om man har behov av sjukvårdshjälp av olika slag.
De kan säkert lotsa dig vidare så du kommer rätt.

Sajtvärd för Balkongodling & Akvarell
"Big Journeys Begin With Small Steps"

Ananse
2016-05-18 00:41
#40

#39 Du vet alltså vet alltså inte vad jag behöver hjälp med, men du vet att jag kommer att få den. Då får jag väl helt enkelt utgå ifrån att jag helt enkelt inte över huvud taget har bett om hjälp. Jag ber om ursäkt för att jag inbillade mig att jag försökt få medicinering.

polymorf
2016-05-18 01:10
#41

Vet ej. Tyckte det var väldigt skönt att få själva diagnosen, att äntligen "få rätt" samt få bekräftat varför vissa saker varit som de varit i livet. Däremot blev jag ganska bitter och ledsen efter några veckor, över att jag inte fått diagnosen mycket tidigare, tänkte mycket på all tid som "gått förlorad" och all hjälp jag aldrig fått.

Medicinering har hjälpt mig klara av skolan mycket bättre, vilket såklart har varit väldigt skönt…men medicineringen har också förstört mycket och fått mig att må fruktansvärt dåligt under långa perioder, kommer definitivt sluta äta medicin när jag pluggat färdigt och äntligen få känna mig som mig själv igen.

Annons:
Sabinan
2016-05-18 01:17
#42

#40 Om du vill ha hjälp med medicinering och inte har fått hjälpen tycker jag du ska kontakta VC om hjälp igen och be om en annan läkare som förhoppningsvis gör en annan bedömning.
Ibland får man tyvärr inte den hjälpen man ber om på direkten. Då är det bra att man försöker igen.
Huvudsaken är att man får må bra till slut, det har alla rätt till.

Sajtvärd för Balkongodling & Akvarell
"Big Journeys Begin With Small Steps"

Ananse
2016-05-18 01:25
#43

Jaha.

tlover
2016-05-18 08:17
#44

#42 Enligt min erfarenhet så hjälper VC inte ett dugg om man har diagnos utan då hänvisar dom till psyk eller HAB. Psyk och HAB å andra sidan brukar fråga "vad vill du göra åt det" utan att ens ge alternativ (hade jag vetat vad man kan göra åt det så hade jag inte varit där utan tagit hand om det själv).

Mediciner vill Psyk och HAB gärna skriva ut (enligt min erfarenhet) antagligen för att då behöver dom inte jobba lika mycket.

l'm back

Ananse
2016-05-18 11:07
#45

#44 Och man är ju liksom helt utelämnad till enskild personals bedömningar. Jag hade egentligen ingen annan ambition än medicinering, men jag vill ju liksom ha nåt som påverkar min faktiska problematik. Dom skrev ut ett visst preparat och jag förväntas vara nöjd med det. Visserligen har det vissa positiva effekter, men min grundproblematik försämras.

Förr har jag alltid skrattat åt föreställningen att det är psykiatrin som gör folk sjuka, men nu undrar jag… Jag hade inga psykiska besvär när jag begärde utredning, men det känns som att själva grejen att behöva ha med systemet att göra skapar ohälsa. Man tvingas in i en roll, och får sen nåt preparat som får en att hålla käften och vara glad. Tills man inte kan göra några normala saker längre och inte klarar sig utan medicinen.

Honestyisdead
2016-05-18 19:18
#46

#31 Okey. Då förstår jag.

Mligg
2019-07-08 05:09
#47

Absolut största personliga övergreppet jag fått genomlida.  Stämplad och destruktivt. Nej bara nackdelar.

Honestyisdead
2019-07-08 22:14
#48

#47 Övergrepp hur då? Stämplad är du ju inte. Är upp till dig att berätta det eller inte. Hur är det destruktivt? Med diagnos kan man få rätt hjälp.

Annons:
Mligg
2019-07-09 00:05
#49

Stämplad? Nej inte längre men tidigare. Om diagnosen ställts utan utredning och den senare visar sig felaktig så är det självfallet att det är destruktivt… får man mediciner som ej är medicinskt motivarande så har man alltså mediciner i onödan. Rätt hjälp? Först och främst ska man ha diagnosen inte bara på papper utan faktiskt uppfylla kriterierna för diagnosen, om då inte anamnesen ger hållpunkter för diagnosen så är det helt onödigt med en diagnos. Vem som helst kan få en diagnos idag.

Honestyisdead
2019-07-09 15:06
#50

Självklart ska diagnos ställas efter utredning. Och nej, vem som helst får inte diagnos.

Mligg
2019-07-10 01:20
#51

Beror på vilken läkare man träffar.

Niklas
2019-08-20 15:55
#52

#49: Jag borde ha varit tydligare i frågan. Det var i första hand riktiga diagnoser ställda efter en utredning jag var nyfiken på. Att en felaktig diagnos utan utredning kan vara hur tokig som helst förstår jag.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Norrsken, hundar, natur och virkning
#53

Jag vet inte än. Fick min diagnos för drygt ett halvår sedan. Känner mig mest förvirrad en så länge.  Kanske lite lättad ändå, över att allt konstigt jag gjort och allt som gått fel inte "var mitt fel", om ni förstår vad jag menar…

Golden forever and the northern lights

M
2020-11-18 21:29
#54

#0: Det blev bättre, sån skillnad! Många år tog det dock innan det blev klart och det är en stor sorg och massor av onödigt lidande och onödiga problem som var - blev diagnosterad för sent i livet. ** nu vet jag inte om medicinen gjort allvarliga problem med biverkningar, måste kolla det fysiska igen, hoppas inte det och hade säkert inte bblivit så här med en tidigare diagnos.**

Niklas
2020-11-20 17:25
#55

#54: Du får försöka vända på det och tänka att det var tur att du fick hjälp nu och inte senare. Förlorad tid är förlorad. 🙂


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Annons:
1000järnielden
2022-01-19 00:19
#56

#0: Helt klart bättre med kombination av terapi och medicin och hårt eget arbete. Det går inte att förvänta sig en förbättring utan att alla 3 delarna är med och att det finns rätt läkare,rätt psykolog och att du inser att du måste arbeta hårt med dig själv för att allt ska lyckas. Jag mår enormt mycket bättre, är som natt och dag.

Niklas
2022-01-21 12:18
#57

#56: Kul att höra. 👍🏻


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

L
2023-03-27 06:04
#58

Blev en livräddare! Kombinationen av PTSD, Ehler Danlos Syndrom och ADHD gjorde det i princip omöjligt att fungera. Diagnosen, medicinering OCH terapi/lära mig vad som är vad och strategier för att handskas med tillvaron och känslor var en bokstavlig livräddare. Har mycket god effekt av Concerta. Har alltid "checkat av" den och under åren har jag sänkt dosen rejält. Är idag 61 år och har ÄNTLIGEN lyckats få en fungerande vardag och betydligt bättre självkännedom. Har också till slut fått en normal sömnrytm med Melatonin. Har hört att många "ger upp" med tiden och börjar självmedicinera, men jag vill verkligen ha sagt att det är ALDRIG för sent för att kämpa för en tillvaro med LIVSKVALITET😊👍.

Honestyisdead
2023-03-27 14:30
#59

#58: härligt!

Niklas
2023-03-27 14:54
#60

Det är roligt att hittills tycker 40 procent av alla som svarat att diagnosen har inneburit en förbättring och bara 3 procent att det var en försämring.

Jag skulle vilja höra mer från dem som tycker att det har varit dåligt om vad som har blivit sämre och på vilket sätt.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

vanillabeaver
2023-06-11 13:17
#61

Överlag har jag sett förbättring. Kanske beror det mest på att jag fått svar på vad som är "konstigt"/"fel på mej" etc. Nu tar jag reda på varför jag funkar som jag gör och då är det oftast pga ADHD, ASD, och/eller trauma. Fick diagnosen när jag var 26 och sen dess har allt blivit till större delen bättre.


Verba docent, exempla trahunt

Blogg: https://detdarhusetvidskogensslut.blogspot.com/

Moon AppleGrey
2023-06-11 13:38
#62

#60: en sak jag kan nämna på rak arm är att innan jag fick min HFA diagnos 2008, så skulle jag inte ha behövt kämpa med att få till körkortsintyg för att få ta lektioner hos bilskolan.
Plus att det är en extra kostnad man får stå för själv (minns ej exakt summa men det var minst 1000 kr, och dem hade man hellre lagt på något annat).


'We're All Mad Here'
Alice's Adventures in Wonderland


Värd för Musik, Sagan om Ringen & Återbruk.
Medarbetare på Hår, Medeltiden, Te, Träning & Vikingar

"If only I could be a merman" / Billy 🧜‍♂️

Annons:
Niklas
2023-06-11 16:08
#63

#62: Det är orättvist. Dessutom är det så att en del får sina intyg gratis eller billigare via BUP eller vuxenpsykiatrin.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Moon AppleGrey
2023-06-11 16:45
#64

#63: precis.
Och sedan så var det svårt att få klarhet i vem man skulle kontakta.
Fanns knappt någon information alls.
Fick ringa runt till både vårdcentralen och habiliteringscentrum flera gånger innan man blev lotsad rätt till vuxenpsykatrin.
Detta drog ut på tiden med en hel sommar, vilket var var påfrestande för mig, rent emotionellt.


'We're All Mad Here'
Alice's Adventures in Wonderland


Värd för Musik, Sagan om Ringen & Återbruk.
Medarbetare på Hår, Medeltiden, Te, Träning & Vikingar

"If only I could be a merman" / Billy 🧜‍♂️

Niklas
2023-06-13 14:53
#65

#64: I det senaste fall jag var inblandad i tog det ett halvår från start tills tillståndet att övningsköra kom. Vi hade hoppats köra mycket under sommaren, men fick börja i december.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Moon AppleGrey
2023-06-13 15:25
#66

#65: det var ungefär den tiden det tog allt som allt för mig, just pga det att man fick ringa runt innan man fick veta vem man skulle boka tid hos för att göra undersökningen.
Och efter det när tillståndet väl var i hand så tog det ett par månader innan jag ö.h.t kände någon lust till att övningsköra för att man känt sådan press i onödan.
Var också tråkigt att mitt synintyg han gå ut innan tillståndet var godkänt så var en sak jag fick göra och betala för två gånger. 😒

Jag hade också min första lektion under en december månad.
Det enda positiva var att man fick lära sig det om halkkörning etc redan från början. 😂


'We're All Mad Here'
Alice's Adventures in Wonderland


Värd för Musik, Sagan om Ringen & Återbruk.
Medarbetare på Hår, Medeltiden, Te, Träning & Vikingar

"If only I could be a merman" / Billy 🧜‍♂️

  • Redigerat 2023-06-13 15:27 av Moon AppleGrey
Upp till toppen
Annons: