Koperativ/Kollektiv ensamstående förälder
Är en mamma på 54 år med en 12 årig dotter har även två vuxna barn + barnbarn som har levt livet som en duracell kanin fick min adhd-diagnos -10 har levt i relationer hit o dit mest hela livet nu mera ganska nöjd med att vara ensam men har ju en del svårigheter men även färdigheter funderat då och då på detta med att kunna ha ett kollektivt boende med andra ensamstående där man kunde hjälpas åt men ändå ha sitt eget ids inte med sociala kontakter nu mera i vimlet utan älskar ju mitt skapande av olika slag men denna ensamhet kryper in under skinnet mer och mer nu när puberteten har kommit hos dottern plågar mina vuxna barn med allt som dom inte riktigt kan förstå. Har en ljudkänslighet som gör att det är olidligt att bo i hyreshus flyttat runt ganska ofta i tron att nu blir det bättre men landar pladask på baken och blir du ganska deppig av att måsta ha öronproppar intryckt så trummhinnan snart spricker har hamnat i ett moment 22 kan man lungt säga är lite nyfiken på om det finns flera av såna som mig här?? Ha en bra dag och som jag brukar säga "Go With The Flow"
Jag funderade på att flytta till kollektiv när jag var ensamstående för att få det sociala men endå ha sitt eget. Att kunna hjälpas åt är en trygghet :) så tänk verkligen på det
the esthetic grown up is the child who survived