Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Allmänt

Personlighet eller diagnos?

2015-06-24 19:18 #0 av: densomundrar

Det är mycke snack om olika bokstavskombinationer och de flesta verkar ha någon form av det, två av mina familjemedlemar har nyss blivit diagnoserade samt mina kusiner på ena sidan har alla någon form. 

Men en sak har jag funderat på och hoppas att ni förstår att jag undrar och frågar för att jag vill lära mig mer och inte för att klanka ner eller misstro någon. 

Om vi tar ADHD tex där man bland annat har konsentrationssvårigheter. Vad är det som gör det till en diagnos och inte bara att man är sådan, kan man inte ha konsentrationssvårigheter utan diagnos?

Eller asperger där man har svårt med det sociala, måste man ha det för att man inte är så social eller för att man saknar sociala skills?

Eller diagnoser där man har svårt att känna empati för någon, vad är det för skillnad på den som inte bryr sig och den som har en diagnos som gör det svårt att bry sig?

Hoppas ni förstår hur jag menar, vad är det för skillnad på en diagnoserat beteende som även kan uppfattas som en personlighet samt en "vanlig" personlighet?

Anmäl
2015-06-24 19:24 #1 av: Stallmima

Följer

Anmäl
2015-06-24 19:24 #2 av: Ellismakaroner

Om jag har förstått det rätt, så ger sådana diagnoser en signifikant nedsättning och försvårar personens liv på grund av de symptomen. Med andra ord måste det vara ett tillräckligt stort problem för personen för att bli diagnostiserat. Så ja, man kan absolut ha något eller flera symptom utan att få en diagnos för det.

Anmäl
2015-06-24 19:26 #3 av: densomundrar

#2 så med andra ord skulle man kunna säga att man kan få en diagnos när man helt enkelt har en väldigt stark personlighet?

Anmäl
2015-06-24 19:28 #4 av: Pop & Pip

#0 Håller med dig Glad

Anmäl
2015-06-24 19:29 #5 av: Ellismakaroner

Nej. Utan när denna personlighet ställer till med rejäla problem i personens vardag och liv. Sedan finns det också olika kriterier på symptom där ett visst antal ska uppfyllas.

Anmäl
2015-06-24 19:32 #6 av: [Udoon]

Det är skillnad på personlighet och diagnos. Själv har jag AS, och det är inte bara att man har svårt för det sociala, det drar även extrema mängder energi (iaf för mig) jämfört mot en NT person. När jag jobbat från 9-12 och varit runt folk där så kraschar jag efteråt, när jag kommer hem är det äta något förberett för jag orkar inte laga något, och sen sova 3-4 timmar innan jag orkar gör någonting annat, är även trött dagen efter också.

Anmäl
2015-06-24 19:41 #7 av: densomundrar

Ok, då vet jag.

#6 jag hänger inte riktigt med. Om man har svårt för det sociala borde det givetvis dra en massa energi för att vara runt människor?

Anmäl
2015-06-24 19:43 #8 av: [Udoon]

#7 Det har fortfarande inte med personlighet att göra. Är ju som att säga att någons längd eller ögonfärg är del av deras personlighet, ungefär.

Anmäl
2015-06-24 19:52 #9 av: densomundrar

#8 förlåt, det lät dumt. Men om jag jämnför med mig själv, jag är väldigt blyg medans sambon är väldigt social. Är vi på tex julbord eller liknande blir detta jobbigt, obekvämt och väldigt energikrävande för mig då jag som knappt törs prata med främmande människor öga mot öga helt plötsligt förväntas att sitta ner vid ett bord med okända människor och försöka smälta in och prata en massa smörja med dom.

Försöker inte att klanka ner, vet att varken längd eller ögonfärg är en personlighet men en personliget är väl hur man är och hur man "uppträder", för mig iallafall, och det är väl lite vad de flesta bokstavsdiagnoser är, beteenden och hur man är helt enkelt.
Hoppas att ni inte blir ledsna eller tar illa vid er för jag frågar inte för att vara elak utan för att få veta mer och för att förstå.

Anmäl
2015-06-24 19:57 #10 av: [Hadraniel]

#9 Skillnaden mellan personlighet och diagnos är väl att personlighet handlar mer om preferenser och hur du gillar eller ogillar att bete dig eller vad du föredrar att göra. Här inkluderas ju även viljan till att lägga ner energin som normalt krävs för att lära sig till exempel vissa sociala färdigheter och liknande beroende på vilket intresse man som individ har för detta.

En diagnos handlar ju mer om en markant nedsatt eller annorlunda "förmåga" att hantera olika saker i din omgivning. Alltså beror det ju inte på att man valt att inte lära sig vissa färdigheter utan att man saknar samma kapacitet eller förutsättningar för det som andra har.

I alla fall är det min bild av det hela i en gravt förenklad form. Visst kan konsekvenserna av vissa diagnoser och personlighetstyper vara väldigt lika, men orsaken skiljer sig ju.

Anmäl
2015-06-24 20:47 #11 av: densomundrar

Ok, då förstår jag nog bättre.
Tack för att ni tog er tid att svara på mina kanske konstiga och korkade frågor. ..

Anmäl
2015-06-24 22:48 #12 av: tarotlasse

Jag har haft sama funderingar och tankar  bland.  Jag har en väldigt grav ADHD med en sömnstörning som ingår i diagnosen och  enbart personer med ADHD har denna sömnstörning.

Vad man vet är vi bara 30 st i världen med just den kombinationen och jag är vad man vet den enda i Sverige med denna kombination. 

Men vad jag har kommit fram till under mina funderingar och tankar  när det gäller mig själv. Så vill jag säga att det är en stor skillnad på diagnos och personlighet. 

Jag har ADHD men jag är inte ADHD. 

Med min medicinering så har jag lättare att koncentrera mig och jag är inte lika impulsiv och jag sover med hjälp av dessa mediciner. 

Men jag är samma kreativa och glada kille men  betydligt lugnare med medicineringen så den påverkar inte min personlighet. 

I mitt kreativa arbete så utan medicinen så har jag svårt att begränsa mig och få i hop mina idér och tankar och lätt att  det spårar ur och en idé slutar i kaos. 

Med min medicinering så är jag fortfarande lika kreativ men eftersom jag har lättare att fokusera tankarna så har jag lättare att utveckla och slutföra idén. 

När jag hade det lite tufft ekonomiskt och högkostnadsskyddet gick ut. 

Så tänkte jag att jag klarar mig utan medicin ett tag tills jag får in pengar igen. 

Då gick jag på högvarv dygnet runt och jag sov inte på 5 dygn.  

Det var inte så lyckat då kopplade man in Soc som gjorde bedömningen att jag var så speedad och ofokuserad vilket man bara kunde vara om man var drogpåverkad. Så det beslutade om ett  omedelbart LVM på mig och skulle lägga in mig på ett behandlingshem för narkomaner. 

Men när samtliga drogtester visade att jag var drogfri så drog man in LVM beslutet Så insåg även Soc att det inte är så lätt att leva med en grav ADHD diagnos. 

Så jag säger jag har precis den samma personligheten oavsett medicin eller inte. Men med medicineringen är jag betydligt  lugnare, jag  får i hop tankarna och jag  får en konstgjord sömn.

Vilket hjälper mig att fungera bättre i vardagen men helt normalt fungerar jag aldrig. 

Vilket Försäkringskassan anåsg att jag skulle göra om jag  medicinerade och eftersom jag fått tekniska hjälpmedel beviljade. 

Men där fick de smäll på fingrarna av förvaltningsrätten. 

Lasse 

Anmäl
2015-06-25 07:09 #13 av: densomundrar

Tack Lasse för en lätt förklaring :-)

Anmäl
2015-06-25 07:29 #14 av: Skorpion76

Det är en fråga som jag har ställt mig så många gånger att jag har tappat räkningen på dem.

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2015-06-25 10:01 #15 av: densomundrar

#14 då finns det lite bra och lätta exempel att läsa lite längre upp :-)

Anmäl
2015-06-26 21:24 #16 av: Kajsami

Alla kan ha olika drag av diagnoser i sin personlighet. Men om dessa personlighetsdrag är så stora att man behöver hjälp i sin vardag eller insatser för att klara jobb så sätter de diagnos på folk. Har man alla symptom som en diagnos "kräver", men inte har några behov av hjälpinsatser så blir man inte ens utredd, det blir ju för dyrt för landstinget.

Så jag håller inte alls med om att diagnoser skulle vara frånskilda från personlighet. Jag har ADHD och det är en del av min personlighet. Jag kallar mig inte "funktionshindrad",  det är socialstyrelsen (eller vilka det nu är) som kallar min diagnos för det. 

Det finns en förening för aspergare som heter Organiserade Aspergare (OA)
(http://www.aspergare.org/) som har ett neurodiversitetsperspektiv där de menar att AS är en del av personligheten och som ibland blir ett handikapp för en och ibland blir något positivt. Men att det i det stora hela är en annorlunda personlighet som alltså inte nödvändigtvis behöver vara negativt. Eftersom merparten av befolkningen inte har en sådan personlighet blir deras personlighet annorlunda och i mötet med de mer vanliga personligheterna kan det bli en krock som leder till problem. 

Därför säger de inte heller "Person med AS" utan "aspergare" för att verkligen visa på att det handlar om en personlighet. 

Anmäl
2015-06-30 22:54 #17 av: Näring

Alla människor är olika. Vissa är mer annorlunda än andra. Man är inte sjuk bara för att man inte är som "alla andra"!
Det finns ett otal exempel genom historien på människor vars personligheter idag stämplas som bipolär, autism, asperger, schizofreni, storhetsvansinne m.m. som varit framgångsrika forskare, konstnärer, musiker, författare, uppfinnare, stora företagare och ledare för länder och imperier. Dessa människor var inte framgångsrika trots sina ovanliga personlighetsdrag, utan tack vare!

Det enda som är sinnesjukt är psykiatrin själv!

Anmäl
2015-07-01 05:45 #18 av: densomundrar

#17 det är väl ingen som påstått att man inte kan vara framgångsrik om man har en diagnos, hoppas jag? Eller missuppfattade jag dig?

Anmäl
2015-07-01 13:38 #19 av: Näring

#18

Jag tror du missförstod mig helt o hållet!
Poängen var att dessa s.k. psykiska sjukdomar inte är sjukdomar utan personligheter, precis som du spekulerade om från början. Och att dessa ovanliga personligheter är något väldigt positivt, något man ska vara tacksam över att man har istället för att se sig som sjuk bara för att man inte är som "alla andra"!

Anledningen till att jag tog upp om framgångsrika människor var för att poängtera hur pass positivt det faktiskt ÄR att ha en av dessa ovanliga personligheter.

Anmäl
2015-07-02 07:37 #20 av: densomundrar

#19 då förstår jag hur du menar :-)

Anmäl
2015-07-02 14:42 #21 av: tarotlasse

Sedan så vill jag även påpeka att en genetisk förändring knappast har med personligheten att göra. 

För när det gäller ADHD så har man konstaterat att vi med ADHD har ett genetiskt fel på kromosom 16. 

Även vi dyslektiker har ett annatliknande  genetiskt fel på kromsom 16. 

Att vi med  ADHD även har Dyslexi är inte så förvånande när man tittar på den genforskningen som sker i dag. 

Sedan kan man ju fråga sig om det är ett genetiskt fel eller inte. 

Enligt det stora DNA biblioteket i USA som samlar alla DNA som görs i världen.

Allt från arkelogiska utgrävningar till dagens medicinska tester. 

Så har det visat sig att alla fynd man gjort från stenåldernhar visat att alla mäniskor hade denna genetiska avvikelsen på kromsom 16. Medans det bra är ca 20% av befolkningen som har denna avikelse på kromosom 16 i dag. 

Forskningen har även kommit fram till att vi med ADHD har en tunnare hjärnbark en normalt. 

I hjärnbarken där funktionen impulsivitet och koncentration sitter så  sker vår hormon produktion av hjärnbarken också.  Det också idag välkänt att vi med ADHD oftast även någon sorts hormon brist. 

Så därför läkemedels industrin i dag forskar på hormonbaserade läkemedel mot ADHD i stället för de centralstimulerande läkemedlen man använder idag. 

De första hormonbaserade läkemedlen mot ADHD har man börjat att skriva ut i USA. 

Så de lär väl så småningom även komma att skrivas ut här i Sverige. 

Så även om man har diagnosen ADHD så är vi väldigt olika som personer och fungerar så olika beroende på vilken hormon vi har brist på. 

 ADHD är inte så enkelt som att bara bero på vår personlighet. 

Lasse 

Anmäl
2015-07-03 03:28 #22 av: emiliaempa

Vad jag förstått sätts inte en diagnos på folk med ADHD förrän det ger problem i vardagen då det är ''egenskaper'' som alla bär på mer eller mindre, fast hos personerna med diagnosen(erna) gör det det svårare i vardagen osv och det är då det sätts en diagnos. 
Det ligger väl mycket i hur man måste sitta still, vara så fokuserad i skolan och på en del jobb också. Man kan ju ha en liten grad av tex ADHD nu då utan att det gör något problem i vardagen och utan att det märks av för att det har gått att lösa på andra sätt. Beror mycket på miljö och hur mycket man måste utsättas för de sakerna man har svårare för ''tack'' vare sin adhd. 

Sedan finns det väl att vara lite smått rastlös/tycker det är tråkigt att koncentrera sig samtidigt som det finns de som får ont i kroppen av det där stillasittandet och som helt omöjligt kan koncentrera sig. Så det beror väl lite på också. 

Samma sak med depression (även om det inte riktigt är samma sak) man kan känna sig lite ledsen osv utan att vara deprimerad just för att vara deprimerad ''förstör'' i vardagen mer än att vara lite ledsen gör.

Anmäl
2015-07-07 03:48 #23 av: Ribessa

Väldigt intressant frågeställning, varken korkad eller dum... eller elak för den delen. Har nog själv funderat i de banorna någon gång... 

Jag har ju ADD. Men jag skulle säga att jag har en personlighet som "kämpar emot" mycket av det min ADD påverkar... Kanske låter lite luddigt, men jag är egentligen ganska blyg av mig, samtidigt som jag är väldigt impulsiv. Impulsiviteten är jag helt hundra på att den kommer från min ADD och blygheten... Ja.. Det är väl jag helt enkelt. Så de jobbar emot varandra. Även om nu impulsivitet och blyghet inte är varandras motsatser så tror jag ni kan förstå vad jag menar. Min impulsivitet gör att jag säger och gör saker som "blyga" jag annars inte "skulle göra". 

Vilket i sig då beskriver lite med vad några ovan har sagt, att det måste orsaka "problem" i vardagen för att bli en diagnos. Det är såklart väldigt energikrävande och påfrestande att ha två "egenskaper" (om vi kallar dem så) som faktiskt jobbar emot varandra. Jag är en väldigt energisk person som lätt blir uttråkad men samtidigt är jag väldigt trött och känner mig alltid låg på energi. Den biten går inte heller ihop... 

Så visst, jag tror nog att jag skulle vilja säga att ens diagnos är en del av ens personlighet, men samtidigt tror jag har en personlighet "utöver diagnosen" om vi säger så. Pratar jag luddigt? Tillsammans blir de din personlighet. Det är vad jag skulle vilja säga iallafall.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.