Annons:
Etikettadhd-add
Läst 2015 ggr
dundeer
7/29/15, 3:11 AM

huvudet bara spinner på utan stopp..

Jaa… jag har ju ADHD, alla blir oerhört chockade när jag berättar det för jag är ju egentligen lugnet själv… eller är jag det? Jag brukar beskriva det som att jag har en psykisk ADHD, inte fysisk. Jag blev väldigt åtsidosatt under min barndom och fick klara mig för mycket själv medans min bror (med en "fysisk adhd") löpte amok så alla resurser gick åt till honom. Detta tror jag är orsaken till att jag är lugnet själv, på utsidan iallafall. "Men du verkar ju ha det lätt iallafall" "äh men de märks ju inte på dig" "Inte behöver du hjälp", dessa är bara några få komentarer jag fått och svarar alltid "prova gå i mina skor, och försök att inte bli galen"… Verkligheten för mig är att jag är så psykiskt stressad så jag stänger av. Allt jag inte får utlopp för fysiskt stannar kvar i huvudet. En enkel fråga som vilken chokladkaka jag ska ta kan få mig att gråta. Att vara rädd för att gå ut på shoppingsidor på internet för att jag har sååå svårt att inte klicka hem just dedär… I samma veva som jag fick min diagnos på adhdn så fick jag även en bipolär diagnos. Detta krockar som bara den i min kropp, en oerhört aktiv kropp och en hjärna som inte ens kan ta sig upp ur sängen för de finns inget värde i mitt liv. Bara att veta att mitt psyke har dessa problem, bara det är oerhört stressande. Jag vet väl inte varför jag skriver detta egentligen, kanske för att jag inte har nån som jag könner förstår mig, och den chansen kanske finns här? Eller så är det att försöka trötta ut huvudet så att sömntabletterna kanske kan hjälpa inatt…

Annons:
SaraU
7/29/15, 9:02 AM
#1

Jag hade fysisk ADHD när jag var barn men har nu som du skriver psykisk ADHD, allt samlas i huvudet och allt blir till slut alldeles för jobbigt att bara gå upp ur sängen kan bli en sak för mycket att göra. Jag har även funderat på om jag har någon släng av bipolär också eller om det bara är för att all stress blir till mer ångest och deprissioner…

the esthetic grown up is the child who survived

Ribessa
7/29/15, 10:56 AM
#2

Jag har förvisso ADD, men det är ju "ungefär samma sak".. Så jag förstår dig absolut, min problematik sker ju bara i mitt huvud, och det kan se ut som att jag är kolugn men stressar så det känns som att jag ska falla isär på insidan. Därav, för andra, plötsliga och oförklarliga känsloreaktioner… :) 

Men fy, att säga sådana saker. Sånt där upprör mig så. Jag har själv en kronisk sjukdom också, som inte syns på utsidan, som få gör. Jag förstår mig inte på folk som alltid ska komma just med sådana kommentarer att "du ser ju ut att må bra", "det är ju bättre nu ser jag". Hur tusan ser du det? Kan man ju undra.

Har själv hört sådana kommentarer, helt enkelt. Mitt bästa tips är att säga ifrån. Hellre säga ifrån ordentligt på en gång än att man ska behöva höra det där, för de där kommentarerna är så nedbrytande… För mig iallafall. Jag gjorde det klart för mina nära och kära att utgå alltid ifrån att "allt är inte bra", jag kan se glad och pigg ut men känna mig motsatsen. Utgå från det du ser men utgå även ifrån att det är inte "BRA". Det underlättade en hel del för mig, och när jag lade fram det på det viset så förstod de bättre på något vis.

Kram på dig!

Ribessa
7/29/15, 10:59 AM
#3

#1 - Stress är verkligen förtärande, så den kan det absolut vara som är boven. Var själv sjukskriven under en tid pga utmattningssyndrom. Kroppen är så trött och less på stressen att jag fick hur många konstiga signaler som helst, så nog tänkte jag åt bipolärhållet där också. (Nu tänker jag inte vifta bort dina fråga, ta det absolut inte så!) men menar bara att det kan ge liknande "symptom" på när kroppen egentligen inte orkar. Men mitt tips är, oavsätt det är stress & ångest eller om det nu är bipoläritet, så ta tag i det så gott du kan. Inga mår bra av att gå och må dåligt (säger ju sig självt va? hehe) 

Kram på dig!

dundeer
7/29/15, 1:02 PM
#4

Mina närmaste vet ju om det, tyvärr så har inte jag många i den kretsen då folk inte kan hantera mig, jag har lätt för att få vänner men huuuur svårt som helst att behålla vänner. Jag ser det inte som en självklarhet att prata med mina vänner varje dag, jag har för mycket i huvudet och vissa dagar så kan jag bara stänga in mig själv och vara väldigt kort om inte ens till och med okontaktbar av den "yttra världen". Detta gör att många ledsnar å bryter kontakten med mig. Hur mycket jag än förklarar så förstår dom inte att av en dag med bara glädje så ligger jag och gråter i timmar innan jag somnar..

SaraU
7/30/15, 1:40 AM
#5

#3 Ja kroppen säger ifrån, hög puls, domningar i armar och helt slut efter en dags aktiviteter. Orken finns inte längre, jag kan göra 3-4 saker/dag utan att bli utmattad mer än så blir kroppen tokig på mig och läggermig halvt i koma. Är på semester nu och har behövt vila minst en timme varje dag. Igår sov/vilade jag nästan hela dagen… #4 Att behålla vänner är inte lätt, eftersom så som du skrev att du inte har behovet att skriva/prata med dem varje dag. De vänner som är "riktiga" vänner eller vad man ska kalla dem är sånna som finns kvar och förstår att du inte klarar av ständig kontakt, men dem vet att du vill ha dem som vänner ändå. Jag har själv jätte svårt att behålla vänner just av samma anledning. Folk som inte har adhd/add vet inte hur jobbigt det faktiskt kan vara många gånger. Men som tur är finns det fler som har samma problem som du som förstår dig :)

the esthetic grown up is the child who survived

Upp till toppen
Annons: