Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Olika former av autism

Känner mig vilsen.

2015-08-24 15:41 #0 av: Calcifer

Jag har AS och även en depression och ett helt bagage med mängder av problematik. Är 27 år gammal och helt vilsen i allt. Har under hela mitt liv flyttat mycket och bott utomlands flera gånger och även bott på olika platser i Sverige (dels när jag flyttade med min familj när jag var yngre och även på egen hand senare i livet) och har haft otroligt svårt att känna mig hemma någonstans. Känns alltid som om jag är på besök, oavsett hur länge jag befinner mig där. Utom då de 9 månader jag spenderade i Tokyo. Ja, min depression och min problematik hann ifatt mig så de sista 2-3 månaderna var rejält tunga där också, men geografiskt sett så har jag aldrig känt mig hemma någon annanstans.

I november förra året flyttade jag hem till min hemstad i Sverige igen (efter några månader i England) och i januari flyttade jag in i min lägenhet. Bor ensam med min katt och är sjukskriven på heltid. Tanken var att jag skulle landa här och börja jobba på djupet med mig själv och mina diagnoser och sen se vad som händer när jag stabiliserats mer. Kanske deltidsjobb, kanske flytt till någon annan stad här i Sverige, kanske studier... vad vet man. Det var i alla fall tanken.

Nu är problemet dock att sedan jag flyttade hem har jag bara mått sämre och sämre. Jag hatar den här staden, jag hatar att bo här. Den är liten och det finns ingenting att göra, jag känner ingen här längre, och jag spenderar mina dagar med att känna det som om jag sitter i fängelse. Jag tappar livslusten mer och mer och just nu hänger jag kvar mest för familjens skull. Inte för min. Jag lever inte ens, jag bara går omkring och andas. Har väl insett att jag inte kommer orka mycket längre till heller utan "lever" på lånad tid. 10-15 år som mest kanske, men gammal kommer jag aldrig orka bli. Och det är mest för mammas skull ändå, för min skull kan det kvitta totalt. Jag har ingen anledning att leva för min egen skull. Lever för katten också, då jag älskar honom enormt. Men för min egen? Nä, den tiden är förbi och det kommer aldrig hända.

Men vad ska jag göra då? Jag kommer inte orka flyta omkring i den här dimman för evigt, och jag har ingenting annat att göra. Jobba finns inte på tapeten då jag mår alldeles för dåligt. Studera går bort för det finns absolut ingenting jag vill studera överhuvudtaget. Som går att studera, alltså. Finns inga klubbar att gå med i, har inte direkt några intressen, inga vänner kvar här, ingenting. Spenderar dagarna vid datorn eller med en bok eller så sover jag. Och det är allt. Går inte att gå shoppingrundor heller då man klarat av hela stan på mindre än en halvtimme och nya saker får de in väldigt sällan så har man gått rundan en gång räcker det att gå några månader senare igen. Jag är så otroligt less på allt. Jag har kontakt med vården men då min kurator och jag inte alls fungerar ihop så finns det inga fler alternativ då jag fått en remiss till habiliteringen och de sagt att då är det endast dem jag ska ha kontakt med och de har inga fler kuratorer där. Ingen medicin jag provat har någonsin fungerat. Hade kort kontakt med en arbetsterapeut i tanken att vi skulle göra upp rutiner jag skulle leva efter men hur i helvete gör man rutiner när man inte har någonting att lägga rutiner kring? För min del fungerar det inte att säga att jag t:ex ska sova 22 och kliva upp 08 "bara för att" eftersom jag lider av extrema problem med sömnen. Har jag ingen anledning att kliva upp och jag sovit typ fem timmar på tre dygn så nä, då kliver jag inte upp om jag äntligen fått somna.

Så. Ja. Jag sitter fast i en stad jag hatar med ett liv jag hatar och har ingenting att se fram emot. Jag funderade en kort sväng på att resa men inser att jag skulle må fruktansvärt när resan tog slut. Värre än nu. 

Suck, livet är ett skämt och mitt tålamod börjar ta slut.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
私はすごいジェダイです。


Anmäl
2015-08-24 21:38 #1 av: emmieswords

har du ingenting att göra på dagarna alls?  
Annars kan du ju försöka sätta upp mål och ta dag för dag och se hur det går. 
tex Idag skall jag gå upp vid 9 och äta frukost sen skall jag gå en promenad och sen kanske läsa en bok eller göra något du gillar.  Sen tar du itu med måste n en stund,  käkar lite mat kanske.  Sen gör du något du trivs med resten av dagen. 
bara en tanke <3 ha en go kväll // Emelie

Anmäl
2015-08-24 21:44 #2 av: Calcifer

#1 Jättebra tanke, problemet är att jag har inte riktigt några måsten. Just det där med sömn är extra svårt eftersom jag sover så himla ojämnt och hackigt. En del dygn sover jag ingenting alls och då mår jag ännu sämre såklart. Så just att välja att kliva upp tid X är inget jag kan göra just nu eftersom jag måste ta vara på den lilla sömn jag lyckas knipa.

Försöker sätta andra mål också, typ att jag ska gå en promenad, tvätta, diska, osv. Men jag tar mig inte för. Jag ser liksom ingen poäng med det. Gör det när det är orimligt att skjuta på det mer, men nä. När hela ens existens känns meningslös känns det samtidigt otroligt onödigt att typ diska varje dag eller städa varje dag eller så. Jag håller kattlådan i tip-top skick och min lägenhet är absolut inte snuskig eller otrevlig på något sätt. Men stökig? Jodå. Mest att det ligger kläder överallt, men ändå.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
私はすごいジェダイです。


Anmäl
2015-08-24 21:53 #3 av: emmieswords

Är inte så himla införstådd med AS.  Men vet att ADHD som jag har och AS liknar varandra i vissa "kriterier" eller vad det nu kallas.  Jag har själv svårt att få ordning på min tillvaro.  
Måsten för mig är: disk, tvätt, städ, plocka undan, rensa kattens låda, laga och äta mat och försöka få det att funka och att försöka ha en bra dygnsrytm.  

Har du något du tycker om att göra extra mycket? 
För när man går hemma hela dagarna så blir ens tillvaro rätt meningslös? 
Vad är det absolut bästa du vet?  

Älskar att läsa, och att vara ute i naturen.  Men för att jag skall "få" göra allt det jag vill så måste jag också se till så att inte allt runt om mig förfaller för då känns inte ens det som jag älskar att göra mest roligt heller.

små små myrsteg lite i taget om de bara är att diska en tallrik så är det ett steg i rätt riktning, och sömnen.  Hur äter du? frukost lunch, middag och kanske något litet på kvällen?  ( jag själv äter när jag är hungrig i går fick jag i mig 2 bilar och 3 koppar kaffe o lite popcorn på hela dagen.  

Har du någon tanke på vad som gör så att du inte kan sova? 
Något du oroar dig över? funderar du mycket när du ligger i sängen på kvälen o försöker somna? 
 Känner igen mig i det du beskriver.  
HAr du  någon form av stöd från komunen du bor i  ( LSS. stöd vill säga? ) 



Anmäl
2015-08-24 22:08 #4 av: Calcifer

#3 Jag har liksom tappat det där med intressen rätt rejält. Brukade gilla att göra en del saker men nu har jag ingen lust med någonting alls. Önskar jag kunde sova hela dygnen egentligen och slapp vara vaken. Sen de saker jag älskar mest går inte att göra här för stan är för liten. Har inte tillräckligt med ork eller motivation för att göra saker själv, sas.

Äter lite då och då. Inte så bra som jag borde, men jag orkar inte laga mat heller så köper jag sånt som måste ordnas och fixas och tillagas som tar mycket tid eller kräver mycket så väljer jag att inte äta alls istället. 

När det gäller sömn så har jag haft problem med det hela livet. Ingen aning om vart problemet ligger i grunden men har accepterat att det är som det är. Kan vara hur utmattad som helst så jag bokstavligen gråter av trötthet men kan ändå inte somna. Ibland för att jag tänker på saker, ibland för att jag har ångest över specifika saker eller så har jag ångest bara för att. Min ångestnivå ligger på 8-10 dygnet runt. Sover väl i snitt varannan dag, typ.

Har inte LSS. Hade som sagt kontakt med kurator men vi kommer inte överens och allt blev värre när jag var där. Kände mig mer frustrerad och arg efter varje möte och det finns ingen annan att träffa. 

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
私はすごいジェダイです。


Anmäl
2015-08-24 23:16 #5 av: VildaVittra

Rutiner är som sagt bra, just att jag har mina djur som förlitar sig på mig gör att jag tar mig upp även riktigt tunga dagar, de räddade faktiskt mitt liv för några år sedan för att jag var tvungen att åka och köpa mat till dom, hade jag inte haft dom hade jag struntat i att äta själv.

Kan du inte hitta någon utmaning som "jobb"? Nu är ju mina förslag mest baserade på mina egna intressen, men men:

*Hur självförsörjande kan jag bli på mat i min lägenhet?
*Går det att få till ett permakulturskretslopp på en kolonilott?
*Filma en långfilm med lerfigurer
*Kan jag sluta köpa kläder och helt tillverka dom själv?

Vad hjälper det mig om jag hatar dig? Det rör dig inte i ryggen – men jag mår dåligt. Så, medvetet eller omedvetet så gör jag inte det.- Hédi Fried, överlevande från Auschwitz

Anmäl
2015-08-24 23:22 #6 av: Calcifer

#5 Bra idéer, men tyvärr helt utanför mina intresseområden. xD

Vi har visserligen små kolonilotter man kan hyra här, men jag är värdelös på att hålla växter vid liv, haha. Jag dödar alla växter hur bra jag än sköter om dem så det skulle bara gå fel och då känner jag mig så dålig för att jag inte ens klarar något så "enkelt". :P

Det enda intresse jag riktigt har längre är att skriva men har noll plus noll motivation för att skriva. Har försökt men blir bara frustrerad för att ingenting händer. Spelar piano ibland men blir frustrerad där med för att jag inte kommer ihåg så mycket från alla de år jag spelat tidigare. Så det blir mest korta stunder då och då på dagen. Typ 10-20 minuter åt gången, om ens det. När man är vaken i snitt typ 16-20 timmar om dygnet så blir det så otroligt mycket tid där man verkligen inte gör något. :/

Men tack ändå för att ni kommer med förslag, känner mig dålig som nekar allt, men ja... har man inte ens motivation för att ens existera egentligen är det svårt att hitta motivation till att faktiskt göra saker. Eller ens lämna lägenheten.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
私はすごいジェダイです。


Anmäl
2015-08-24 23:46 #7 av: VildaVittra

#6 Då vill jag läsa en 24 delars adventskalender för vuxna på en av dina sajter i december. Eller om du lägger upp delarna på youtube i högläsningsform där du ackompanjerar berättelsen med pianospel.  Kan du kludda, så kan du ju lägga in bilder också. 

Vad hjälper det mig om jag hatar dig? Det rör dig inte i ryggen – men jag mår dåligt. Så, medvetet eller omedvetet så gör jag inte det.- Hédi Fried, överlevande från Auschwitz

Anmäl
2015-08-25 00:09 #8 av: Calcifer

#7 Iiiip, kommer aldrig hända. :P

Jag har en grej jag borde skriva, andra boken i en bokserie om minst tre böcker, men har ingen motivation. Borde renskriva och fixa första boken också, men likadant där. Ingen motivation. Har den där känslan att det inte finns någon mening med det ändå så varför lägga energi på det. Eller på något. 

Jag tror det som stör mig mest är för att om jag fick drömma vet jag exakt vad jag skulle vilja göra, men just att det inte kommer bli av någonsin i alla fall gör liksom att jag rycker på axlarna åt allt. "Varför bry sig?" är väl mantrat just nu.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
私はすごいジェダイです。


Anmäl
2015-08-25 00:16 #9 av: VildaVittra

#7 Men skriv dom 24 novellerna som en del i bok nummer två? Alltså 24 händelser som kommer inträffa i boken. 

Fast du bryr dig ju, annars skulle du ju inte postat denna tråd. Glad

Vad hjälper det mig om jag hatar dig? Det rör dig inte i ryggen – men jag mår dåligt. Så, medvetet eller omedvetet så gör jag inte det.- Hédi Fried, överlevande från Auschwitz

Anmäl
2015-08-25 00:29 #10 av: Calcifer

#9 Jag har ingen aning om vad som ska hända i boken, och jag vill inte tvinga fram något om jag inte tror att det kan bli bra. Jag är extremt självkritisk, jag känner mig typ misslyckad om jag gör saker fel även om det bara är småsaker eller lätt fixat. När det gäller mitt skrivande är det så viktigt att jag blir nöjd. 

Jag tror jag gjorde tråden dels för att få lufta tankarna och dels för att försöka tvinga mig själv att hålla kvar vid något. Speciellt ang. att jag lever för mamma. För att påminna mig själv om att jag inte får försvinna för då gör jag henne så ledsen. Fast det ska erkännas att jag ibland önskar jag kunde dö av en sjukdom eller i en olycka eller nåt. Då slipper jag det här helvetet men jag gör inte med flit mamma ledsen.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
私はすごいジェダイです。


Anmäl
2015-08-25 07:59 #11 av: Grace2009

Om du har svårt med rutiner kanske daglig verksamhet kan vara något för dig? För mig fungerar de dagliga rutinerna bättre om jag har en aktivitet att gå till. Man behöver inte gå hela dagar där, eller varje dag för den delen heller ifall det är så att heltid blir för mycket för dig där. Jag är där 2 timmar varje dag. Jag vet ej om det hjälper dig, då mitt problem inte är att jag tycker att det är meningslöst, snarare att jag har en otroligt lång startsträcka och behöver en spark i röven för att komma igång Lipar Men något som daglig verksamhet kanske får dig att komma ut mer, kanske lära känna någon du trivs med eller upptäcka nya ställen i ditt närområde du inte tänkt på tidigare. 

Anmäl
2015-08-25 08:17 #12 av: Calcifer

#11 Vi har en grej i stan jag kan gå på, men då går man dit endast för att lära sig skriva cv och hitta arbete och det är obligatoriskt om man anmäler sig och är hela dagen, varje vardag. Ingenting som är aktuellt för mig alls.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
私はすごいジェダイです。


Anmäl
2015-08-25 09:07 #13 av: Grace2009

#12 Oj, men kommunen måste väl erbjuda något annat genom LSS? Där jag är får jag pyssla lite med det jag vill. Så jag har stickat, broderat, pysslat om plantorna och ritat en hel del hittills. De skulle även försöka fixa fram en spinnrock åt mig så jag kan lära mig spinna. Om du vill ha en aktivitet att gå till, kanske det kan vara en idé att gå till kommunens soc kontor och prata med en ansvarig för LSS.

Anmäl
2015-08-25 11:00 #14 av: elvatolv

Du skrev att du har depression, tar du antidepressiva? Jag känner igen mig i mycket och länge var jag lika håglös och kände att jag bara fortsatte för min älskade katt (tur det finns såna underbara varelser :-) och syster (och mamma när hon levde) Provat alla möjliga adhd- mediciner och antidepressiva tidigare som inte funkat, men nu sen ca 10 dagar fick jag prova Sertralin, en svag dos till att börja med, och det börjar kännas bättre redan! Kanske du skulle prova?

Anmäl
2015-08-25 13:00 #15 av: add-apa

Ååh! ! Det här händer alltid mig: Jag skriver ett lååångt inlägg och engagerar mig verkligen, och sen så lagom till att jag börjar känna mig klar och nöjd, så händer något och ALL text försvinner...!!!
I vanliga fall skulle jag inte orka börja om, men det här kändes så viktigt att jag iaf skriver en lite mer kortfattad version 😜
Here goes:

Meditera! Hitta en kurs och ett sammanhang för meditation!

Leta upp en aktivitet / jobb / volontär- / frivilligt ideellt arbete som innebär att du tar hand om människor som har det svårt på olika sätt! Det kan handla om äldre, sjuka, ensamma, flyktingar, ungdomar... Vad som passar dig bäst! ☺

Jag vill också säga till dig att jag förstår att det inte är lätt! Depression är verkligen en sjukdom som kräver mycket jobb och kamp för att ta sig ur (det vet jag av egen erfarenhet)! Och jag förstår att det är extra svårt att motivera sig till att kämpa, när allting känns meningslöst. Men du ska veta att känslan av meningslöshet i sig, också är en del av depressionen! Den tanken och känslan ska du inte ta som "sanningen" på något sätt, utan det är din sjukdom (depressionen) som talar...!

Och vet du - det är väldigt hoppfullt att du bryr dig så mycket om din mamma! Låt den omtanken om och kärleken till henne, ge dig motivation till att försöka må bättre! För att göra henne glad, om inte annat! 😍

Stort lycka till och stor kram! 😊

Anmäl
2015-08-25 14:26 #16 av: Calcifer

#13 Inte under de omständigheter som jag klarar av, tyvärr.

#14 Jag har sen jag var tonåring provat all möjlig medicin, inklusive sertralin. Ingenting som fungerar, snarare gör det allt värre. Och jag har ätit dem långa stunder i taget, det spelar ingen roll. Nu ids jag inte äta några för läkarna har typ tappat intresset för att leta någon ny medicin åt mig och de jag redan provat fungerar ju inte.

#15 Finns ingen möjlighet till volontärarbete här. Jag har varit deprimerad så länge jag kan minnas, så har accepterat att det här är det enda liv jag någonsin kommer ha.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
私はすごいジェダイです。


Anmäl
2015-08-25 15:10 #17 av: VildaVittra

#16 Volontärarbete finns överallt. Som man kan wwoofa eller ringa svenska kyrkan och berätta om sina diagnoser och att man saknar en vettig sysselsättning. Där kan kan man få göra saker som att hjälpa till med soppluncher eller rensa ogräs på kyrkogården osv. Man måste som sagt inte vara kristen för att få hjälp från kyrkan. 

Vad hjälper det mig om jag hatar dig? Det rör dig inte i ryggen – men jag mår dåligt. Så, medvetet eller omedvetet så gör jag inte det.- Hédi Fried, överlevande från Auschwitz

Anmäl
2015-08-25 16:21 #18 av: Calcifer

#17 Nej då, det vet jag, jag har varit aktiv inom kyrkan förut. Dock har jag redan kollat med dem och det fanns ingenting de kunde göra för tillfället.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
私はすごいジェダイです。


Anmäl
2015-08-25 21:55 #19 av: add-apa

Men hallå - varför går Du inte i terapi?!
Prata med Din husläkare och berätta hur illa det är, hur trött Du är på Din situation och kräv att få remiss till nån terapeut!!!

Anmäl
2015-08-25 21:57 #20 av: Calcifer

#19 Om du läser mina inlägg kan du se exakt varför. Det finns ingen kvar för mig att gå till. Bor man i en extremt liten stad där de inte ens har en fast anställd läkare som skriver ut medicin osv utan har ett par stycken på roterande schema är det inget jag kan göra åt saken. Har fått remiss dit det går att få remiss, men det ledde ingenstans.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
私はすごいジェダイです。


Anmäl
2015-08-26 12:51 #21 av: Kajsami

Finns det ingen närliggande stad du kan få hjälp i då? Och som kanske har någon aktivitet eller volontärverksamhet? Förstår att du kanske inte orkar åka sitta på buss/tåg varje dag, men någon dag i veckan är kanske bättre än ingenting. Någonting att se fram emot.

Anmäl
2015-08-26 13:02 #22 av: Kajsami

Men jag känner samtidigt igen mig lite i vad du skriver i #2:

 "Försöker sätta andra mål också, typ att jag ska gå en promenad, tvätta, diska, osv. Men jag tar mig inte för. Jag ser liksom ingen poäng med det. Gör det när det är orimligt att skjuta på det mer, men nä. När hela ens existens känns meningslös känns det samtidigt otroligt onödigt att typ diska varje dag eller städa varje dag eller så."

Som arbetslös känner jag precis samma sak. Har man inget att gå upp till så finns ingen anledning att gå upp ur sängen. Och ser heller ingen poäng med att promenera bara för att, utan något mål, eller med disk, tvätt eller städ när det bara är en själv som drabbas om det inte blir gjort. Och utan sysselsättning så förlorar hela tillvaron sin mening så att man inte ids göra någonting. Jag ids inte ens göra det jag tycker är roligt, svårt att liksom komma igång. Så jag känner lite igen mig i det du skriver. 


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.