Annons:
Etikettadhd-add
Läst 1943 ggr
Anonym
Anonym
2015-09-25 22:47

Ledsen

Behöver bara skriva av mig lite. Har precis varit på fest men gick hem tidigt. Är så trött på att aldrig passa in någonstans. Känna mig oönskad och tittad snett på. Att alltid vara tvungen att anstränga mig så in i bänken för att bli accepterad o ännu mer för att någonsin bli omtyckt. Gör så ont.. Gick inte att hålla tårarna tillbaka på festen utan blev tvungen att skynda mig att smyga iväg innan någon såg hur ledsen jag är. Sitter på bussen nu o skäms o får inte stopp på tårarna.

Annons:
AnneN
2015-09-25 22:56
#1

Vet av egen erfarenhet hur det kan kännas att inte passa in… skickar en styrkekram till dig

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anonym
Anonym
2015-09-25 23:59
#2

#1 Tack. Kommit hem nu och då gick kranen igång ordentligt så snart jag kom hem innanför dörren o kände mig trygg från dömmande blickar. Varför ska det vara så svårt att bli omtyckt? Andra kan vara sig själva o slappna av och folk tycker om dem. Men jag måste liksom anstränga mig för att inte bli utstött jämt när det handlar om grupper av folk. Vågar inte ens skaffa facebook för det skulle vara så pinsamt med hur lite folk som skulle vilja vara vän med mig. Skulle göra för ont med alla dem man känner som inte vill ha en som vän där ens. Hemskt! Mår illa bara jag tänker på det.

Tourette_Mannen
2015-09-26 00:12
#3

På vilket sätt skulle ditt liv vara bättre om du är "omtyckt"? Jag har inga vänner alls och visst kan det bli lite ensamt ibland men jag styr mitt eget öde och jag behöver inte göra mig till för att andra ska gilla mig, det är så jävla tröttsamt i längden att anpassa sig efter andra.

Men ska du gå på fester och försöka vara "normal" så se till att du super till rejält. Då släpper alla spärrar :)

Anonym
Anonym
2015-09-26 01:11
#4

#3 Nä supa är inte min grej. Mår bara illa långt innan jag blir full. Jag tycker livet känns meningslöst utan andra människor att dela sina upplevelser med. Ensam är det inget som är kul eller intressant att göra. Jag beundrar folk som kan uppskatta att göra saker ensamma. Måste inte känna mig omtyckt av alla för att varanöjd. Men vill känna att någon i min omgivning tycker om och vill umgås med mig. Därför blir det extra jobbigt när det känns som att alla i sällskapet undviker mig och ingen av dem vill umgås med en. Är aldrig så ensam som när man inte känner sig välkommen utan bara ignorerad och exkluderad från gruppen. Varför skulle jag lägga tid pengar o engagemang i en grupp där ingen vill umgås med mig? Varför fortsätter jag att försöker fast det känns så jobbigt? Varför är det så svårt o jobbigt för mig att lyckas bli accepterad åtminstonne? Andra verkar ju bli det per automatik medans jag måste kämpa? Jag måste vara en hemsk person och dessutom både blind och korkad som inte förstår vad för illa jag gör som orsakar att folk ogillar mig så mycket!?

Bunny7
2015-09-26 08:53
#5

Massa kramar och kärlek till dig!!! Du är en sån stark person <3

Skorpion76
2015-09-26 11:09
#6

** Energy Pethead **Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel
Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Annons:
Garnnystanet
2015-09-26 12:17
#7

Har du någon press på dig från dig själv att du måste passa in?

Om det är så, försök att inte ha det.

____

Medarbetare på Autism.

Anonym
Anonym
2015-09-26 12:39
#8

#6 Tack! Ja det var många tänkvärda saker du skriver i de inläggen du länkat till. Själv tycker jag det är hyfsat lätt med etikettregler så som att säga tack. Just för att dem är tydliga och enkla att följa och veta när dem ska användas och hur. Det är svårare med alla oskrivna sociala regler och att avläsa och förstå människors tankar och reaktioner. Jag vill hellre att folk på ett enkelt sätt utan att anklaga bara säger rakt ut vad dem tycker och tänker och önskar av en. Istället för att gå runt upprörda och tycka att man per automatik borde förstå det själv. För jag gör inte det. Så jag har ingen aning om vad jag gjort för "fel" mot någon eller några i den gruppen igår som gör att dem tycker så illa om mig att dem undviker mig, visar avståndstagande o fryser ut mig. Lär aldrig vilja umgås med dem på fritiden igen. Varför försöka anstränga sig att komma in i en grupp man inte är välkommen? Orkar inte det mer. Men orkar inte vara ensam och utanför jämt heller. Vad kan jag göra? Sluta leva och bara vara ensam jämt skulle jag inte stå ut med heller. Varför kan inte jag med få vara uppskattad eller omtyckt varken till fest eller vardag hos några i min omgivning? Har ADHD diagnos men tucker själv att jag passar bättre in i autismspektrum för jag har så svårt att förstå sociala koder och läsa människor samtidigt som jag inte alls har någon överskottsenergi utan snarare tvärt om är långsam och underproduktiv för att allt tar sådan energi jämt. Inte är jag speciellt impulsstyrd heller, det finns liksom ingen ork över att göra något på impuls eller spontant längre alls. Kunde vara det som barn kanske men inte som vuxen. Får ofta höra att jag borde tänka mig för innan jag gör vissa saker eller öppna munnen. Men för mig handlar det inte om impuls för det hjälper inte att "tänka efter" när man inte vet eller förstår vad det är man gör "fel"! Hur mycket jag än tänker hjälper inte om ingen talar om för mig vad dem tänker eller hur dem ser och upplever saker. Får jag bara veta vad dem tänker o känner kan jag ha mycket mer förståelse och då känner jag oftast starkt med dem så empati är det egentligen ingen brist på heller fast endel påstår att jag är känslokall mot andra till vardags. Det är jag inte alls!!! Måste bara få möjligheten att veta vad och hur dem tänker för att kunna förstå. Istället för att folk säger en sak och sedan blir upprörda när man tar dem på orden för att man inte fattat vad dem "egentligen" menar. Därför kan jag ibland t o m tycka det är skönt med auktoritära personer som är tydliga med vad dem vill och förväntar sig. Då är det ju bara att följa det för att göra rätt liksom.

Anonym
Anonym
2015-09-26 12:45
#9

#7 Ja det har jag ju förstås. Utan att passa in blir man ju lätt utanför och väldigt ensam när ingen vill vara eller umgås med den som är stämplad som "fel" på något vis. Svårt att släppa den pressen när man mår så dåligt av att vara ensam varesig det är ensam i en grupp eller ensam själv. Om jag bara har någon eller ett par personer att ty mig till i en grupp är det helt ok. Men när jag inte har någon blir det för tungt! Då är det värre att vara ensam i en grupp än ensam för sig själv utan andra människor med.

Anonym
Anonym
2015-09-26 12:46
#10

#1 och #5 Tack för era kramar! Era ord värmer! <3

Garnnystanet
2015-09-26 12:56
#11

Jag tycker att det är lättare att försöka umgås i en grupp om man inte har press på sig att man ska vara si eller så.

Du är du och det är väl just den personen du vill vara. Varför försöka vara någon annan?

Säger inte att det är så här för TS, det är bara mina tankar. 🙂

____

Medarbetare på Autism.

Anonym
Anonym
2015-09-26 13:28
#12

Men jag tycker ju att jag varit mig själv från början, tar hänsyn till andras olikheter, är snäll och omtänksam och så vidare, men det blir ju bara fel så fort jag slappnar av lite, och sedan är det liksom försent för den jag verkligen är verkar skymmas av vad det nu är som tydligen gör mig så hemsk i övrigt. :(

Garnnystanet
2015-09-26 13:34
#13

Bättre att visa sitt verkliga jag än något annat. Sanningen lär väl  ända alltid komma fram.

____

Medarbetare på Autism.

Annons:
Anonym
Anonym
2015-09-26 13:51
#14

Vad menar du #13? Är man inte sitt verkliga jag om man försöker förstå de sociala spelreglerna och agera efter dem?

Garnnystanet
2015-09-26 15:05
#15

Många försöker smälta in genom att vara på ett sätt som egentligen inte är dem och då kan ju andra tro att de är så som person vilket inte blir så lyckat när deras verkliga jag träder fram.

____

Medarbetare på Autism.

Anonym
Anonym
2015-09-26 15:20
#16

#15 Men jag är jag, det går liksom inte att komma ifrån. Jag vill bara förstå de sociala spelreglerna så jag inte omedvetet stöter eller sårar folk som jag tydligen gör annars. Om det nu är det som är "felet" och inte bara att jag är "konstig". Men det vet jag ju inte om ingen av dem pratar med mig och berättar vad det är de reagerar negativt på hos mig.

SegerSims
2015-09-26 16:08
#17

#16 Det gör ont i mig över att läsa att du är så ensam och att du nu måste förklara vem du är som person.

Min son som nyligen fick diagnosen Autismliknande tillstånd har så svårt med att få vänner då han inte heller förstår det sociala spelet.  Han har nu fått börja åka på lägerverksamhet med LSS och träffa likasinnade barn vilket har glatt honom.

Nu vet jag ju inte hur gammal du är men du kanske borde försöka närma dig andra med liknande diagnos som du har. Dom om någon förstår ju exakt hur du har det och sitter själva utan vänner.

Stå på dig! Du är den du är och du kan inte hjälpa det. Du ska verkligen inte behöva försvara dig för att du inte förstår det sociala spelet.

Massa styrkekramar till dig! 🤗

Garnnystanet
2015-09-26 16:11
#18

Träffar för de med samma diagnos var ett bra förslag.
Har själv besöka sådana träffar och det brukar vara riktigt bra.
Jag  känner gemenskap på ett annat sätt när alla har samma diagnos.

____

Medarbetare på Autism.

Anonym
Anonym
2015-09-26 17:20
#19

#17 Hej och tack för ditt svar! Jag är medelålders. Men känner mig som om jag är "efter i mognad" i mycket då jag känner att jag fortfarande håller på att lära mig saker som andra ser som självklart och förstått redan sedan barnsben. Socialt och relationsmässigt i första han då.

Umgås med andra med samma diagons som mig, ADHD, har jag gjort en del sedan jag fick min diagnos för många år sedan. Men jag upplever inte att de med "ren" ADHD lika ofta har lika svårt med att förstå sociala koder och sammanhang som jag har. De verkar mer har problem med sin egna impulskontroll och därför ha svårt att följa "reglerna" så väl socialt som i andra sammanhang. Jag tycker inte alls att jag har lika svårt med det som dem, även om jag kanske har svårare med det än "normala personer" så att säga.

Personer inom Autismspektrum har jag några bekanta av också. Men Autismspektrum känns så stort och brett och även om jag upplever att jag får mer kontakt och förståelse ifrån dem än de flesta andra, har jag inte heller där känt spontant att jag passat in riktigt heller. Kanske för att jag inte har träffat några med samma typ och nivå av autismliknande svårigheter som mig? 

Det jag främst tycker skiljer mig ifrån hur dem beskriver sin upplevelse av ensamhet är att de (dem jag känner och pratat/umgåtts med) upplever sig själva som isolerade och instängda i en bubbla på något vis som om begränsningen är i dem själva att sträcka sig ut då dem inte alls faller dem naturligt att vara utåtriktade utan är ganska nöjda med bara sitt egen sällskap betydligt mer än jag . Emedan jag är väldigt utåtriktad och inte alls känner att jag är inlåst i mig själv utan snarare att jag är utfryst av omgivningen och inte får komma in i gemenskapen istället.

En aspis-bekant beskrev det så här för mig för ett tag sedan.  "På jobbfikat sitter jag tyst och ensam för jag vet inte vad jag ska säga. Jag har ingenting att säga till de andra".  

Jag frågade då om hen kände sig ovälkommen eller som att de andra var helt ointresserade av hen hade att säga. Men det sade hen att hen inte kände utan kände mer att hen själv var osocial och tyckte det var jobbigt att veta att andra förväntar sig att man ska delta i gemenskapen.

Själv känner jag istället i dessa situationer att jag inte alls är välkommen utan när jag kommer så blir de andra tysta eller går iväg eller låssas som om de inte ser mig och pratar bara med varandra och "hör inte" när jag säger eller frågar något. 

Jag tror inte att någon av dem avsiktligt tänker att "nu ska vi mobba och stänga ute den här personen" egentligen. Men deras reaktioner och beteende blir till mobbing när alla undviker en.

Och då tänker jag att det är för att jag har gjort något fel som dem tycker det är jobbigt eller obehagligt att umgås med mig. Det skulle jag också tycka det vore om jag skulle tvingas sitta och umgås och fika med någon som jag kände avsiktligt sårat mig på något vis.

Skillnaden är bara den att jag är missförstådd. Jag har absolut inte trampat någon på tårna eller sårat någon med avsikt på något vis! Jag vet inte ens vad jag har gjort som de andra skulle tagit illa åt sig utav.

Tourette_Mannen
2015-09-26 18:29
#20

Du kanske lider av paranoid personlighetsstörning?

Annons:
Garnnystanet
2015-09-26 18:38
#21

Vad innebär det?

____

Medarbetare på Autism.

Tjeja
2015-09-26 18:52
#22

"Paranoid personlighetsstörning", eller hur #20? Det är därför folk måste berätta för TS vad hen gör för fel för att hen ska förstå att något ens är fel? Varför är du elak mot någon som redan uppenbarligen mår dåligt? 

Eller skulle TS kanske inbilla sig att hen är ensam för att hen inte gillar att supa sig full och bli känsloavtrubbad som du föreslog i tidigare inlägg?

#0 Skickar en varm kram till dig ❤️ det är hemskt att känna sig utfryst och ovälkommen!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Tourette_Mannen
2015-09-27 00:18
#23

#22 Elak för att jag menar att TS kanske har paranoida drag? Hoppas du driver med oss nu…

Kom med något konstruktivt  istället för " varm kram". Trodde det bara var fjortisar som skrev så till varandra.

Skorpion76
2015-09-27 07:04
#24

#11 Så känner jag också och vi blir hela tiden uppmanade att vara oss själva och strunta i vad folk i omgivningen tycker, men hur lätt är det att strunta i det när någon blir arg på dig, ser dig rakt i ögonen och säger åt dig att du minsann ska:  

  • Uppföra dig ordentligt och undrar hur gammal di egentligen är
  • Personen menar att om man är så gammal som du säger borde man klara av att uppföra sig och inte bete sig som om man gick i småskolan.
  • Sluta tjafsa med XXX! Låt honom eller henne vara ifred!

Efter att ha blivit utskälld på det här sättet kan man inte känna annat än skam, skuld och dåligt samvete.


** Energy Pethead **Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel
Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

[Devya]
2015-09-28 05:41
#25

Det jag funderar på är om du kanske läser för mycket in i en situation. Vad är det som gör att du känner dig ovälkommen och är du faktiskt säker på att du inte är välkommen? 

Blev du inte bjuden att gå på den där festen?

Ibland är vi ganska duktiga på att vara väldigt kritiska mot oss själva och tror att omvärlden tycker si och så om en. Sist och slutligen kan det visa sig att det inte alls var på det viset.

Skorpion76
2015-09-28 07:00
#26

Det som hela tiden slår mig är att när man är på kalas eller liknande är det riktigt noga att man ska uppföra sig ordentligt. Gör man inte det vill ingen ha med en att göra och så långt är de självklart., men sedan kan samma personer sim nyss förmanade dig stenhårt göra sig roliga på din bekostnad och då sägs det minsann inte ett ord om vad som tillhör gott uppförande eller inte. Inte heller går det att be dem sluta eftersom de oi så fall skyller på att de bara skojat, men det är för f… respektlöst. Det är minst lika illa som att piska, slå eller sparka en som redan ligger! Det är någonting som retar mig, men jag har ju autistiska drag och därför reagerar jag starkt på dubbla budskap.


** Energy Pethead **Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel
Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Garnnystanet
2015-09-28 08:19
#27

Ett råd är att inte bete sig på ett sätt för att passsa in. Okej, trevlig och hövlig osv. ska man såklart vara. Även om man tror att man inte tillför något positivt så kanske man ändå gör det. Slappna av om det går. Ingen begär att du ska vara på ett särskilt sätt , de flesta uppskattar att man är precis den man faktiskt är.

____

Medarbetare på Autism.

Annons:
Anonym
Anonym
2015-09-28 19:43
#28

Festen var företagsfest för alla anställda. Jag hade ingen ani g om att så många på jobbet hade "problem" med mig förren chefen tog in mig för samtal. Festen var några dagar efter samtalet och jag tänkte att jag inte ska tränga mig på utan se hur mina arbetskollegor är om dem pratar med mig själva någonting. Ingen från min avdelning sade något till mig utom en. Den personen svarade när jag frågade om en uppenbarligen tom plats nära henne var ledig. (Tre var tomma.) Då fick jag svaret att dem var upptagna för deras vänner. (Som aldrig kom) Men pekade ut en plats långt ifrån och sade att den är ledig sätt dig där. När uppenbarligen flera platser fsktiskt var tomma. Ja jag kanske är paranoid som blev ledsen. Men så tror jag att många skulle reagera.

Garnnystanet
2015-09-28 20:20
#29

Man behöver inte gå på företagsfester. Jag har varit på en av hur många som helst.  Det räcker för mig.

____

Medarbetare på Autism.

[Devya]
2015-09-29 05:50
#30

#28 Om man annars inte snackar på jobbet så kanske man inte kan förvänta sig att de börjar sen då man går på en fest. Så är det bara.

Dessutom som garnnystanet här ovanför skriver, man behöver inte gå på dessa fester. Jag har faktiskt aldrig hört något gott om sådana fester tyvärr. =P Typer som vistas på sådana fester brukar jag heller inte gå bra ihop med.

Skorpion76
2015-09-29 07:31
#31

#28 Förstår att du blev ledsen! Det skulle jag också ha blivit!


** Energy Pethead **Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel
Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

SegerSims
2015-09-29 15:20
#32

#28 Hade verkligen också blivit ledsen.

Jag blir faktiskt ledsen när jag läser en del kommentarer här.  TS skriver om hur hon mår över att ha varit på festen och ska nu sitta och försvara sig.

Att hon ska vara sig själv, att hon läser in för mycket och tyder det hela fel. Att företagsfester ska man inte gå på osv.

Jag har inte någon av era diagnoser men min son har och jag har ofta själv haft svårt med det sociala spelet. Jag har haft vänner men ingen direkt bästis. Men har alltid på något sätt känt mig utanför på jobb och bland vänner. 

Jag var ett år på min kusins möhippa och vi skulle sätta oss till bords och jag hängde min väska på stolen då jag efter en stund behövde gå på toaletten. När jag kom tillbaka så var min stol upptagen och min väska flyttad på och jag hamnade långt ifrån. Så jag vet exakt hur det känns.

Sedan på mitt senaste jobb så fick jag dessvärre uppleva vuxenmobbing. Det ordnades lite olika saker som poängpromenad en påsk och man skulle få delta under arbetstid. Dock gick alla utan att säga till och fick sedan höra att dom trodde inte att jag ville gå. Vilket var en riktigt dålig ursäkt! Och värre blev det dom pratade aldrig med mig och blev tysta så fort jag kom i närheten. Det sista som skedde var att vi hade fått några uppgifter som skulle göras och en viss person vägrade att stå bredvid mig pga att jag var gravid. 

Jag hade under en lång period undrat om jag hade inbillat mig alltihop men så var det inte.

Och vad jag vill med detta inlägg är att TS känner sig bäst själv och jag tycker inte att ni hjälper till att stötta utan TS måste förklara sig hela tiden vilket gör ont i mig för jag vet hur det känns att bli ifråga satt så fort man gjort något eller sagt något.

SegerSims
2015-09-29 15:21
#33

Att sedan gå på festen kan faktiskt vara ett sätt att försöka närma sig sina arbetskamrater.

Anonym
Anonym
2015-09-29 17:00
#34

#31 #32 #33 Tack för er förståelse och stöd. <3 Ja det gör bara mer ont att vara tvungen att försvara sig när man redan är ledsen. Att få kommentarer som att man inte borde gått på festen ger inget konstruktivt i sammanhanget. Sulle jag istället avstått och bara accepterat att ingen gillar mig utan att ge det en chans? Ja är jag så hemsk som person att jag gör bäst i att hålla mig undan för att andra ska slippa obehaget av min närhet? Vad ska jag då leva för? Då vore väl det bästa att ta livet av sig istället så slipper världen plågas av min existens helt. Är det kanske det stödet man vill ge med kommentarer som #29 och #30?

Annons:
Garnnystanet
2015-09-29 19:14
#36

Man behöver ivf inte gå på företagsfester. Så tycker man att såna är jobbiga har man all rätt att avstå

____

Medarbetare på Autism.

Henrik93
2015-09-29 19:35
#37

Jag är ganska ensam av mig för att jag tycker mer om det. Eftersom jag upplever att livet är enklare när jag är ensam. Ibland blir det ju för ensamt, men jag har en vän som jag kan gå till då. Annars pysslar jag med mina orkidéer :) De är mycket trevligare att se dom växa och blomma än att gå på fester och lyssna på skitsnack om folk osv. Nu var svaren alldeles för många så jag orkar inte läsa. Men har du något intresse som du tycker om så lan man ju bli med i klubbar och fprum om just det. Och då känns det ju lättare när man kan ha ett socialt liv med likasinnade. Oavsett om det är i verkligheten eller på nätet:)

Sajtvärd på Neofinetia Ifokus

Japanska och Asiatiska orkidéer

[Devya]
2015-09-30 05:39
#38

#34 Det var verkligen inte min mening med mitt inlägg.

Om man vill uppfatta allt som negativt och dåligt så kommer man också att göra det. Jag menade inget illa alls med mitt inlägg.

Det handlar sen inte om att du måste försvara dig ts utan vi frågar bara eftersom det är otroligt svårt att se hela bilden av några få inlägg. Får vi inte ställa frågor? 

Det här var mitt ena inlägg:

Det jag funderar på är om du kanske läser för mycket in i en situation. Vad är det som gör att du känner dig ovälkommen och är du faktiskt säker på att du inte är välkommen? 

Blev du inte bjuden att gå på den där festen?

Ibland är vi ganska duktiga på att vara väldigt kritiska mot oss själva och tror att omvärlden tycker si och så om en. Sist och slutligen kan det visa sig att det inte alls var på det viset.

Det jag ville framhäva var att det kan vara att man faktiskt läser för mycket in i en situation. Jag vet att jag själv har gjort det otroligt många gånger. Att jag säger KAN betyder inte att det är så situationen ÄR. Dessutom ställde jag frågor om situationen för jag undrade vad det var som hade gjort att du kände dig så ovälkommen. 

Poängen är att även fast man kan känna sig ovälkommen och dylikt så behöver det inte betyda att så är fallet. Det kan ha blivit någon form av misskommunikation. Jag ville bara främhäva olika orsaker istället för att komma och säga något som jag skulle finna helt onödigt och inte alls konstruktivt utan att ens veta något om saken.. Vi kan omöjligt veta vad du går igenom för vi får bara små glimtar in i din värld. Därför lär det alltid komma en massa olika spekulationer.

Så ta inte illa upp på något sätt om folk ställer frågor. Vi vill bara veta lite mer om situationen eftersom annars är det ju svårt att ens kommentera eller att försöka ge råd om man inte vet något om saken.

Anonym
Anonym
2015-09-30 08:49
#39

#38 Tack för din vilja till förklaring/förtydligande. Det var just inlägg #30 jag reagerade på inte de tidigare du skrivit. Speciellt ihop med inlägg 29 samtidigt. Sitta hemma ensam är inget bra alternativ när man vill försöka nå sina arbetskollegor. Vad gäller inbjudan så är det väl inget vettigt företag som bjuder in alla anställda utom de som är mindre populära?

[Devya]
2015-09-30 09:11
#40

#39 Men det var inte heller något negativt menat heller. Jag menade bara att en fest behöver inte göra någon skillnad på situationen. Om man annars inte pratas vid på jobbet så kan det också hända att man inte pratar med varandra på en fest. Det var mest ett konstaterande.

Det att man inte behöver gå på sådana fester var bara för att förtydliga att det finns inget som säger att man ens måste gå på sådana tillställningar. Det är ju oftast så att de som redan har bra kontakt med varandra på jobbet kommer att umgås mest med varandra på en sådan tillställning. Det är åtminstone min personliga erfarenhet. Det kan bli lätt att känna sig lite utanför om man inte har någon där som man klickar bra ihop med.

Om det dock börjar handla om mobbning på arbetsplats ser situationen helt annorlunda ut.

Oberoende är det aldrig trevligt att känna sig utanför. Allt känns så tungt och ledsamt då och det förnekar jag inte på något sätt. Jag har också varit med om det och det är definitivt svårt. =/ Men i mina fall har det ofta handlat om missförstånd.

Garnnystanet
2015-09-30 11:50
#41

Det kan kanske också handla om hur man själv inetgrerar sig med andra och hur man gör sig delaktig i samtalet.

En tanke bara.

____

Medarbetare på Autism.

Annons:
Upp till toppen
Annons: