Annons:
Etikettadhd-add
Läst 1727 ggr
Annielle
2015-12-12 16:09

Är ni säkra på er diagnos?

Jag har diagnosticerats med AD(H)D för några år sedan efter en utredning, men känner mig inte säker på att jag har det även fast jag stämmer in mycket på symptomen.

MEN, det finns annat som kan ge liknande symptom, t.e.x PTSD, depressioner, sköldkörtelsjukdomar. m.m.

Minns inte allt, men det finns bland annat en bok (två böcker i följetong egentligen) som heter "Mistaken for ADHD" som där listar bland annat detta och sådant man bör tänka mycket på innan man ger diagnosen av misstag.

Själv har jag bland annat Komplex PTSD som jag har levt med nästan hela mitt liv och blev dessutom utredd när jag redan hade blivit allvarligt utmattad, lever fortfarande i högsta grad med utmattningen både i kropp och hjärna, så det känns inte speciellt tillförlitligt, ska i alla fall få komplettera min utredning (har väntat snart ett år i kö på det..)

Så, känner ni er säkra på er diagnos? Av vilken anledning eller inte i så fall?

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Annons:
Loris M
2015-12-12 16:27
#1

Jag har jobbat som specialpedagog tidigare och kommit i kontakt med barn med ADHD men även vuxna. Tyvärr är det så att ADHD har blivit våd tids diagnos. Många forskare är väldigt kritiska till hur diagnosen ställs och många kallar den för skoldiagnos, då problemen ofta uppstår i samband med att barnen börjar i skolan. Jag tror tyvärr att det finns många som är feldiagnosticerade. Precis som du skriver, kan det ibland handla om något annat där personen uppvisar samma symptom. 

Såg på nyheterna häromkvällen och de rapporterade att var tionde barn i USA har ADHD vilket innebär medicinering i de flesta fall. Det är skrämmande tycker jag. Jag är väldigt tveksam till att diagnosen stämmer i samtliga fall. Många gånger handlar det om barnet som inte ryms inom de strama ramar som en skola har. Man ska vara på ett visst sätt idag, både barn och vuxna, för att betraktas som normal. 

Nu menar jag förstås inte att diagnosen inte finns eller att det inte finns människor som inte skulle kunna ha ett fungerande liv utan behandling. Men man ska med all rätt vara ifrågasättande.

Anonym
Anonym
2015-12-12 16:30
#2

Jag är helt säker på att mina diagnoser inte stämmer. Jag har gjort flera utredningar och de visar helt i motsats till varandra. Senaste utredningen var ett stort skämt, och de tidigare också i och för sig. De jag har varit på kan jag inte tycka har varit seriösa. Senast var det två unga tjejer som tyckte att de visste allt. De ville inte ens rätta uppenbara sakfel i läkarutlåtandet. Bla står det att jag ska utredas för MS och när jag frågade varför det stod så ryckte läkaren bara på axlarna. Är det ens lagligt att utförda så felaktiga intyg?

[GråHäxa]
2015-12-12 16:35
#3

Jag är väldigt säker på att min ADHD diagnos stämmer. Dels känner jag igen mig väldigt väl när jag läser om det, dels var det ingen tvekan efter utredning att det huvudsakligen var just ADHD som det handlade om. Medicinering mot det fungerar också väldigt bra, och det blir totalt kaos när jag testar att vara utan den.

Jag har också andra diagnoser så som bipoläritet och PTSD. Visst är det inte alltid lätt att skilja på alla dessa saker som kan likna varandra mycket. Men vad som gör mig säker är att ADHD problematiken har funnits med sedan jag var väldigt liten, PTSD kom i tonåren och bipoläriteten blev tydligen först i 20 års åldern. Jag kan även se hur det genom arv är möjligt att jag fått ADHD

Livet jag hade innan jag fick hjälp går inte ens att jämföra med det livet jag har idag. Utan medicinering och behandling så tvivlar jag på att jag ens hade levt idag. 

Så ja, för min del är jag "nöjd" med den diagnosen och känner att det stämmer väldigt bra 🙂

AnneN
2015-12-12 16:41
#4

Ja jag känner mig helt säker på mina diagnoser ADHD & autism för jag har haft mina problem redan som väldigt liten (vissa symtom fanns redan i spädbarnsålder) men jag fick utredning och diagnoser först när jag var 30.

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Ananse
2015-12-12 19:35
#5

Jag bedömdes vid utredningen ha svår ADHD vilket nog stämmer. Jag diagnosticerade mig själv redan för många år sen och kom till utredning via Egenremiss. Jag kom alltså inte med spridda oklara symptom, det var bara att bocka av mig punkt för punkt. Antagligen är jag ett perfekt exempel på det där 'mörkertalet', dom som trots stora svårigheter går oupptäckta och odiagnosticerade i många år. Vi rotade en del bland mina autistiska drag också men dom bedömdes inte vara så svåra att jag skulle uppfylla kriterierna. På den punkten undrar jag dock om det inte möjligen finns mer än utredningen vvisade.

Bokstavstrött
2015-12-17 09:24
#6

Jag har diagnoserna Aspergers och dystymi, och äter Concerta 54mg.

Jag är av tron att ovannämnda diagnoser bara är samlingsnamn för den problematik som försvårar vardagliga livet. Jag identifierar mig inte med någon av diagnoserna jag fått till mitt namn, utan ser dom bara som en hjälp med de praktiska. Att kunna få utskrivet  medicin, och få möjlighet till annan hjälp som kan finnas. T.ex. så är jag anställd på samhall sen flera år tillbaka, vilket inte hade varit möjligt utan diagnos.

Istället för att fokusera på vilken diagnos som passar in, fundera över vilka problem du har och försök hitta lösningar på dom på egen hand, lämna psykiatrin utanför om du inte behöver medicin eller funderar på att ta ditt liv.

Annons:
[hugo2006]
2015-12-26 21:39
#7

Jag har fått diagnos ADHD. Konstigt, kan man ens kalla det utredning då jag träffade psykolog 2 gånger. Första besöket var dock mest att han pratade med min mamma.

Har aldrig varit inom psyk innan som vuxen, tror dock de gjorde någon utredning när jag var lite men vet inte ens om ADHD var på tapeten. Det enda jag fått med mig från den är från min föräldrar som bara minns att de sagt" bättre att fria än att fälla". Har som sagt fått den diagnosen nu, känner att det är som de sa. men samtidigt finns det tusen frågor och saker som jag känner är suspekt, så även om jag känner att det är som de sa när jag fick diagnosen så litar jag inte på den och tror att det är mer som gjort att mitt liv bara sa pang, och jag inte längre funkar som jag gjorde innan. typ… haha. Kämpar på iaf ;-)

Frökensvår
2015-12-28 23:32
#8

Nej, jag är inte säker även om min omgivning alltid varit det. Jag gick tex alltid i en stökig stor klass och det var ganska självklart att studierna blev lidande när man ville hänga med i det "roliga gänget" och vara lite tuff. Plötsligt var man clownen i klassen som fick folk att skratta och en bekräftelse på att jag syndes. Efter en kort utredning så fick jag diagnosen och har alltid tvivlat för jag vet att jag kan om jag vill. Sen är jag absolut impulsiv på gott och på ont och gör inte gärna tråkiga sysslor men det känns inte helt ovanligt. Jag bor fortfarande hemma och vet att när det sen inte finns någon som röjer efter mig så gör jag det själv och på så sätt har jag varit noga med att inte identifiera mig med ADHD. Tyvärr gör andra det och kopplar allt till att jag har ADHD och lägger märke till saker som kanske man annars inte skulle tänkt på och det blir en ond cirkel. Men sen vet jag de som utan tvivel har diagnosen och dom ska man lägga mycket engagemang på. Men min utredning var enligt mig inte nog så ska väl ta itu med det snart. Har bara gjort det svårt för mig att känna sig annorlunda, svårt med Körkort och extremt mycket biverkningar med medicinen. Och har nog tvivlat på mig själv mer än jag gjort utan diagnosen.

Upp till toppen
Annons: