Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
ADD & ADHD relaterat

Julafton på "andra" sidan

2015-12-25 02:37 #0 av: [hugo2006]

Livet är inte lätt nu, vill skriva ut lite så gör det.

23/12 natt typ..

Ska sova, känner mig helt uppgiven. Känner att jag inte orkar med att vara med andra då jag är helt slut. Kan inte slappna av. mår jätte dåligt, är så himla ledsen. talar in ett röstmeddelande där jag säger till mig själv att jag inte orkar, hade velat få somna in. väljer att gå in på Facebook, bara skiter i att jag ska gå upp. tröttheten finns där men ändå inte. Känner att jag borde äta något, verkar som jag fått igen matlusten. äter 4 mackor med ost och 2 glas mjölk. kollar på dokumentären om psykisk sjuka. känner mig så lättad, att det finns fler som jag. Inser och känner när jag ser på vissa saker att detta är så jag ”har det”. Klockan är sent natt, typ 03 eller nått, har

Vidare så somnar jag, vaknar av ett samtal av min pappa. Ska hjälpa dem med hundarna, säger att de kan vänta en stund. han säger att de måste ut. Säger att han inte kan sånt, lägger på. ligger kvar en stund, just i det läget, kan känna igen detta stark, då mår jag så bra. typ avslappnad eller nått. Detta försvinner dock oftast eller i regel alltid, efter 10 min plus. Går iaf upp, svårt att komma iväg, men åker iväg(är ju i någon form av zombieläge där jag är seg) fixar det. Ringer min mamma, pratar om hur jag ska lösa dagen, känslorna, förklarar hur jobbigt det känns att vilja men uppleva att de kommer känna av hur jag är ledsen typ. att jag inte orkar le för deras skull. Känner dock med samtalet att hon ”peppar” upp mig, att jag kommer vara trygg hos min p osv. bestämmer mig och gör en typ av plan med henne. Har sedan tidigare blivit inbjuden till att följa med vidare, skrivit att det vore underbart(även här med vetskapen av att jag oroar mig iaf om att det inte kommer bli bra, jag är ju ledsen osv) ber mamma skriva ett sms jag kan skicka som ”ursäkt” (jätteproblem för mig, jag har ju typ lovat känsla) skickar iväg det dock (känner att jag litar på det även om det känns jobbigt och oroar mig för hur de ska ta det) Får dock svar rätt snabbt, typ normalt att tråkigt osv, men får ses nån annan gång. Blir tacksam och lättad, skriver nått väldigt fint tillbaka, typ av tacksamhet. Vidare så måste jag åka hem o fixa iordning mig. Hemma igen, kommer på att jag måste äta något. gör det samtidigt som jag sms med R och är glad. Samtidigt får jag väldigt ont i magen, pang. (innan jag äter tror jag) går på toa, har efter detta väldigt ont under revbenet(magkattar) tänker att detta får du inte känna efter så mycket på, snälla låt inte detta ställa till det nu typ. tar 2 tabletter omeprazol, tänker att 40 mg kanske borde hjälpa lite extra nu när jag ska iväg typ(lite halvt måste, då får jag väl ta att jag inte vet om det är okej med 40, någonstans känner jag/ vet jag att det är okej att ta det) Nu äter jag då. När jag äter så kommer tanken om min medicin in, allting med medicinen känns bara svårt. Jag har haft problem med att jag inte känner hjälp av 36 på morgon, och att påfyllnadsdosen inte typ gör något mer än att jag fått svårare att sova osv) detta är jätte svårt. Tänker att iom att jag tagit 54 tot så är kroppen van, jag oroar mig mycket för hur jag ska klara av miljön, att klara av att vara i omgivningen. Vara närvarande, orka. Tänker att jag tar 54 nu istället då klockan är 11. Tar den, upplever fortfarande att allt är bra, är glad ändå typ, men som vanligt sticker tiden iväg, jag är överallt och ingenstans. ah just det, flingorna ja… den skålen försöker jag äta lite av iaf, halvfull kvar. Tiden, ah men jag hinner ju. Allting görs i sista minuten, (kan inte förklara, men det känns skönt , typ att nu måste du, kör nu, nu måste startknappen gå, nu kan du stressa o det är okej, super konstigt ja, men så är det ALLTID) åker iväg, försöker att hantera stunden hos min F, det går rätt bra, känner att medicinen hjälper mig(54, den tanken skänker mig typ trygghet och lugn…) Har börjat att notera hur mycket alla ljud verkligen kommer överallt, märker hur jag börjar gäspa(hjärntrötthet, vet jag då jag fått höra detta tidigare då jag oftast gäspat mkt, mitt på dagen osv, då hade jag ingen insikt eller vetskap eller tanke på det, nu fattar jag ju, typ check när de kommer, läser in situationen och inser fattar mm) Samtidigt njuter jag nått enormt, är med de mina även om det är mycket barn stressig och härligt samtidigt(mkt ljud då småbarn) men detta känslomässigt är ju så mkt jul för mig( var typ så när jag var lite) I detta så njuter jag, samtidigt som noteringarna över ljuden gäspningarna. Märker verkligen hur jag inte klarar av alla olika ljud,sinnesvängnignar och intryck mänskor) behåller lugnet, men blir lite som en robot som typ följer kommando, hänger med i allt i repris, steget efter men gör det för att klara det typ. allting går vidare, jag känner knappt matlust( har alltid älskat den maten) men äter för att jag måste och för att det är mycket omtanke nerlagt. Kan inte äta så mkt, får typ ursäkta mig och märker att de känner in att detta är inte normalt. Vidare till att jag har under tidens gång känt att jag har ont i ryggen, bakom bröstbenet, samtidigt försökt hantera detta och prata med mig själv att det inte är någon fara, säkert muskeln som spökar men varför(bultar,varför bultar) tänker att jag måste dricka kaffe, då det uppigare och gör det, får jätte magont(katarr? till 95%) Jobbar med detta samtidigt som jag får höra att det vore roligt om jag följde med, känner att det tycker jag med, vill och ska nog klara det. Lugn infaller, njuter lite tror jag, väntan på att åka. Några av de andra har åkt och vi är några som stannar en stund extra och inte ”stressar” typ. Älskar den känslan av lugn mellan 2 aktiviter, kan nästan uppleva det jag gjorde med uppdoseringen på concerta första dagarna från 18 till 36.) (detta infall inte nu då jag tog 54) (måste dock försvara 54, låter tokigt jag vet, men det hjälper mig på något vis, tonsäker)

Vi åker och magen strular, men hanterar, Kommer fram. Samma scenario av känslor spelas upp, hanterar på samma sätt, som ovan beskrivet. Börjar även här tänka på min andning om den kan hjälpa mot katarren. upplever det lite bättre, men kortvarig. går typ ner mer i hela magen och bubblar o gud vet jag. Hanterar hela situationen, robotkänslor men ändå glädje fast jobbigt men focus och klarar att vara närvarande trots oerhörd stress och ljudnivå. (ingens fel att det är så, och kanske inte är det för de) Kollar upp om hur det är med A, hur var det med tid? Ringer och kollar, inga problem, de har ätit så jag säger att jag äter där jag är och sen kommer jag förbi, lägger samtidigt till på något konstigt sätt, att vi hörs typ.Åker lite senare, släpper av K, hem för att släppa ut hundarna, ringer M och säger att jag har ont i magen men jag fixar det säkert fast det gör jätte ont osv, i disskusonen kommer det fram att jag inte behöver åka, ring dem och säg att du har ont i magen osv. Okej, gör så, ont känslan gör så att jag kan vara kort, men ursäktar mig givetvis men kan lägga på snabbt. Åker hem, lägger mig på min soffa. Men gör ont ringer upp sjukvårdsupplysn. Får prata med en ÄNGEL, Säger att jag undrar över concerta+omeprazol. Hon är lugn, svara mig jätte fint, hjälper mig med tips och verkligen ”nästan tar hand om mig, och tror hon förstår typ” Lägger på och känner mig glad och trygg typ, Sitter i soffan och pillar med något. Dunkandet i ryggen kommer fram, dunk dunk dunk, Känner att det är jobbigt, tar min puls( oro, måste kolla typ) Vet att den är okej, även om den för mig i min känsla inte är helt okej, men vet att det är ju typ knappt tillförlitligt då jag tar den. Bestämmer mig för att ringa o fråga( tror ängeln gav mig hopp) Pratar med ÄNGEL nr 2 , Kan inte förstå hur jag jag kunde få sån oerhörd hjälp. Hon följer mig i allt, talar om för mig att det är rätt lugnt, att hon tar ansvar för tiden typ. Jag beskriver, vi pratar, drar allt i parallell med allt sen jag gick in i väggen, hon märker att jag känner att jag är jobbigt typ, beskriver att hon jobbat inom psyke i 25 år, sjuksköterska. Hon bokar tid på jourcentral, ber mig nämna till läkaren att jag gjort en mr hjärna med fynd som inte vidareutretts. Åker in, vet att jag inte är dödssjuk men jag bara måste in och få hjälp. Måste försöka nå fram. Kommer fram och får träffa läkaren, märker snabbt att det drar åt att mitt hjärta inte är det som är problemet(skulle ta ekg) märker att hon snabbt tolkar det, jag inser också det då givetvis. Poängterar detta och är lugn, försöker verkligen och lyckas vara saklig och röda tråden i allt. Läkaren, lyssnar, märker att hon förstår och tar mig på allvar. Speciellt kring diskussion om depression, (hon sätter bedömning mellan till hög, heter nått annat men hittar det inte) Hon inser att jag är på kanten av ork, men att jag inte kan svara att jag försöker eller tänker på att ta mitt liv. Då hade jag ju inte varit där. diskussionen går kring att jag försöker att förklara att något orsakar ju att jag mår såhär, depressionen. Hjärnan är ju inte färdig, fanns fynd. Hon tar allt på allvar, inget ekg( inser båda ja och hon att det inte behvövs.. ) Hon kollar puls, blodtryck lite högt men okej. Dunkandet i ryggen, troligtvis nervnågot. Vi sätter oss ner, hon läser på röntgen som gjordes av hjärna. instämmer, det måste ju vidare utreddas. (ms) (nevrologiska problem vänster sida av kropp till 95%) Det som visades som Upptäckt på höger sida hjärnbalk. Hon sjukskriver mig för utmattning, skriver remiss för att fortsätta utreda ms (tror det, eller iaf vad fyndet är påverkar) och ser till att jag får kolla borelia, det har inte gjorts. Om jag fått 10 miljoner kunde det kvittat, detta var för mig så viktigt och känner att jag äntligen är bönhörd, hjälp mig, jag har ju faktiskt fynd!

Åker hem, sen mår jag lite bättre, pratar med m och s, har fortfarande skitont i magen, får hjälp med lite tips och stöttning kring det och dagen( drog inte allt, kan inte ens prata ut detta, måste skriva för att få fram allt typ)

Men för att få tycka lite synd om mig , eller egentligen inte, utan för att beskriva hur hemskt detta verkligen är. Min syster ringde mig och berättade att jag ska bli morbror i morse, o jag kan/kunde inte ens känna… Att bli morbror för mig innan skulle typ kännas som fullkomlighet, lycka glädje tårar ja allt.. jag känner inget. Hur lätt är det då att sitta och säga att : Nä du, jag vill inte ta livet av mig, jag känner bara att någon/något tar livet av mig.

kram. tack för forum som detta finns.

Anmäl
2015-12-25 22:32 #1 av: Tjeja

Oj det var långt och mycket du behövde skriva ur dig! Skönt att fått ur sig lite i alla fall va?! ;-)

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-12-26 21:14 #2 av: [hugo2006]

Skrev typ lika långt som svar,men nöjer mig med att säga att ja. Ska fortsätta att skriva vad som händer Osv. Någon kanske har nått tips eller nått.

Anmäl
2015-12-26 21:33 #3 av: Tjeja

Men fortsätt gärna och skriv i så fall om det bubblar så mycket tankar i dig! Vill du få bolla dina tankar behöver de ju luftas liksom. :) De flesta orkar inte skriva lika långa svar, men många kan säkert svara på enstaka saker i det du skriver och du får bolla i alla fall några tankar med någon!? Glad Att stänga allt inom sig och inte "prata" (/skriva) så man får ur sig saker är ju förödande för känslolivet om något! Tycker det är bra att du börjat skriva, så fortsätt! Det kan vara till hjälp för dig själv också att bara få se och läsa vad du själv egentligen tänker förutom nyttan med att få "bolla" tankar med någon annan.

Kram

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-12-26 23:44 #4 av: Ananse

En fråga.... Kan du göra lite fler styckeindelningar? Texten verkade intressant och den var bra skriven, men det var en sån solid massa att jag tappade tråden flera gånger. Det är några av oss här - bland annat jag - som har svårigheter med att upprätthålla fokus och koncentration.

I övrigt känner jag igen en del. Tror jag. Just det där med att motståndet blir så fullständigt, på livets alla punkter. Liksom både beträffande arbete och hem samt eventuellt socialt liv och eventuella hobbies. Inget fungerar. Folk i allmänhet ser det som ett depressivt tillstånd men så känns det inte för mig. Det är inte i grund och botten nedstämdhet eller negativa tankar, utan att saker är så jävla svåra och jobbiga - trots att man faktiskt försöker och kanske rentav lyckas tänka positivt.

Jag är inte sjuk, jag är koko. Skulle jag vilja få folk att fatta.

Anmäl
2015-12-27 00:15 #5 av: [hugo2006]

3

Tackar, ska fortsätta skriva. Precis som du säger har det varit förödande för mig att stänga inne allt. Men nuläget är att sakta kliva upp från avgrunden. Känner att jag hamnat där.

Jag har nu vågat att "komma ut" med att jag har mycket inom mig, känslor osv. Har vågat stå upp för mig. Är i dagsläget sjukskriven sen julafton(utmattningssyndrom). Detta är första gången jag är det, har aldrig varit arbetslös sen jag slutade gymnasiet. Alltid haft ångest om jag sjukskrivit mig då det inte är fysiskt, känslan av att det inte är okej. Men nu, nu slutar det.  Jag är jag och jag är viktig.

Har säkert haft en utmattning på gång länge då jag inte lyssnat på kroppen signaler eller ens förstått vad som pågår i mitt liv. Med diagnosen i hand, kan man bara bocka av vägen till stupet.

Har dock väldigt svårt att inte undra, varför inte borrelia test är taget. Har väldigt svårt att förstå hur sjukvården inte kan ta ansvar nog att följa upp fynd i hjärnan som röntgenläkare råder att man gör(typ, svårt att läsa exakt läkarspråk)
 Läkaren som jag träffade på julafton höll iaf med, så nu rullar den remissen.

4

Vill du att jag ska göra det här, med texten jag skrev? Gör det gärna :-)

Jag har samma problem med att upprätthålla koncentrationen och fokuset.
Upplever dock detta som situationsbaserat, snörar jag in mig kan jag vara super fokuserad (ingen har sagt till mig vad hyperfokus är, men det är nog detta?)

När jag skriver är jag så rastlös och vill få ut allt att jag glömmer, är rädd att inte få ut allt, så jag glömmer bort att skriva "riktigt" typ.

Det är lite konstigt, för när jag inte skriver själv eller måste få ur mig något, ja då har många velat att jag ska läsa och hjälpa dem. Jag kan då utveckla det som är skrivet åt dem, samt se till att texten är korrekt "skriven" tekniskt.

Att kombinera, har jag inte tid med när jag själv skriver. Då riskerar jag att tappa vad jag tänkte/tänker, eller så är det kanske så att det är tråkigt. Jobbar med att lista ut detta ;-)

 Eran respons är hjärtevärmande och jag tackar. Missar jag att förtydliga eller glömmer att skriva ut någon del som kan vara viktig för sammanhanget, så påpeka gärna. Detta kan ju kanske hjälpa till att få ett annat perspektiv eller hitta djupare orsaker som skapar symtom.

Anmäl
2015-12-27 00:44 #6 av: Ananse

Jag tror att tricket är så här: Man börjar med att skriva precis som tankarna kommer, just för att inte missa nåt. Men innan man klickar Skicka går man uppåt och gör lie styckeindelningar. Jag skriver ibland i ett OpenOffice-dokument (typ Word), så kopierar jag hela texten och klistrar in i inlägget.

Intressant när folk pratar om känslor. Jag har typ aldrig gjort det och kommer nog aldrig att göra det. Har inget direkt behov och det blir bara fel. Men det är intressant att läsa vad andra skriver. Och känna igen sig i sånt som man själv upplever eller bättre förstå folk som fungerar helt annorlunda.

Anmäl
2015-12-27 06:38 #7 av: Tjeja

#5 Ja med tanke på röntgensvaret kan man ju undra varför inte tester tagits. Skönt att det är på g nu i alla fall. Bra av dig att äntligen ta dig själv på allvar. Om man inte står upp för sig själv och talar om vad man tänker o känner, hur ska då andra kunna veta o ännu mindre hjälpa i så fall likom.

Sedan tänker jag lite som #6 kan vara bra när man har mycket att få ur sig. Skriv bara ner allt fritt från huvudet som tankarna kommer först och ordna styckindelning och luft sedan innan du klickar på send. :-)
Det tror jag är en bra strategi för att slippa störa sig själv i tankeflödet just när man skriver.

För jag håller med om att det blir lättare att läsa och följa texten om det är lite luftigare styckeindelning än i #0. ;-)

För övrigt kan jag också känna igen mig i detdär att liksom vara "känsloförlamad" ibland. Blir oftast så när jag är uttröttad. Ett typiskt symptom på utmattning. Tror att det faktiskt kan vara just det som är kärnan av vad som i psykiatrin heter "utmattningsdepression" .

Det handlar alltså egentligen inte om att vara ledsen eller att ha deppiga tankar. Utan handlar om att aktiviteten i känslolivet minskar och man "orkar/kan" liksom inte engagera känslorna längre som vanligt.

Man skulle kunna säga att själen blir som ett uttorkat gammalt gummiband eller en utsliten urvriden disktrasa. "Stunsen" försvinner och känslorna orkar inte gensvara till det man möter.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-12-27 12:50 #8 av: [hugo2006]

7

"Man skulle kunna säga att själen blir som ett uttorkat gammalt gummiband eller en utsliten urvriden disktrasa. "Stunsen" försvinner och känslorna orkar inte gensvara till det man möter."

Precis.

I min värld kallade jag det för zoombie läget. Har alltid varit explosiv, idrottskille. Som du skriver, fast inte bara känslor, utan även fysiskt kom det bara. Som att systemet går igång, men någon drar ut strömsladden sekunden efter.

6

Jag tror jag förstår. Jag delar att det är intressant att läsa och förstå andra som funkar annorlunda. Jag känner dock ett behov att prata om mina, fel blir det säkert, men det är bättre än att jag går under typ. Responsen som du och andra ger mig, ger mig kraft typ.

Anmäl
2015-12-27 15:00 #9 av: Tjeja

#7 Ja själen är ju för kroppen som föraren är till en bil brukar jag säga. Orkar inte själen går inte kroppen igång heller, som om en chaufför inte orkar starta bilen och köra. Man kommer liksom ingenstans. Mustang eller sönderrostad volvo pv spelar liksom ingen roll då.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-12-27 16:52 #10 av: [hugo2006]

9

Precis. Fortsätter uppdatera. Ska ha möte med kurator i veckan, ta prover för borrelia samt begära gastroskopi. (sist jag var med magen sa läkaren att nästa gång måste de kolla) 

Anmäl
2015-12-28 13:41 #11 av: [hugo2006]

Hm, vet inte riktigt vad som händer men jag åker in till VC för tid med kurator. Kommer dit och tiden är imorgon, när hon inte hittat mitt namn så inser jag att det var imorgon. Känns olustigt.
Glömmer även bort att jag ska ta borelia prov, men kommer på det strax efter. Konstigt, men är säkert såhär det är att ha adhd? ( har fått 5 sms om tiden, men bara tittat, inte registrerats typ)
Ska iaf prata med sjuksköterska om att jag behöver få träffa läkare så jag kan få remiss med magen samt be och få nexium.

Anmäl
2015-12-28 19:33 #12 av: Tjeja

Låter jobbigt som du beskriver det, och även detta typiska utbrändhetssymptom.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-12-28 19:48 #13 av: [hugo2006]

Okej, din respons är värdefull. Känner mig så ensam, även fast jag inte är det. Känner att jag vill göra något, annars får jag olustighetskänslor och ångest. Kan inte njuta av att vara själv och ta det lugnt. Kolla på film känns inte längre kul. Osv.

Vill göra något men inser att jag inte har orken. Inser att jag flyr från någon form av känsla, ångest eller en oro. Kom på mig själv när jag var på Ica nu för 10 min sen. Jag känner inte lusten att göra eller äta något. Känner inte att det finns någon anledning att planera mat osv för jag kommer ändå snart att försvinna. Just biten med det fysiska, har så stark känsla av att det är något fysiskt som skapar det psykiska.

Är rädd där inne i det djupaste, i mitt hjärta. Jag tror man vet om det är något som inte stämmer. Något stämmer inte med mig.

Kram (behövde detta inlägget oerhört mycket)

Anmäl
2015-12-28 20:26 #14 av: Tjeja

Hugo du har fått PM!

Både ADHD och Utmattningsdepression innehåller många symptom som är precis lika dana. Det är mer orsakerna bakom och graden av stress bakom som skiljer sig mellan de två (och flera andra diagnoser också). Precis som att man kan ha ont i magen av en massa olika orsaker så kan man ha precis samma upplevelse som du beskriver av många olika orsaker.

Kram kram

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-12-29 09:30 #15 av: [hugo2006]

Läkarbesök på 4 min. Starkare medicin utskrivet och remiss till gastropi (stavning)

Anmäl
2015-12-29 15:56 #16 av: [hugo2006]

Varit hos kurator. Väldigt bra samtal. Pratade med henne om att få hjälp med någon som håller i alla "trådar" eller "ägg" i korgen. Hon kollar upp, och återkopplar. Verkar positivt.

Känner en känsla av att ju mer stress jag undviker, ju bättre kan jag hantera och se till att jag har kontroll och får den hjälpen jag behöver.

Fick en mening via samtal med en mycket god vän när jag kände mig "förvirrad i min morala kompass". Jag pratade med honom, han lyssnade på hur läget ser ut. Jag berättade att jag känner skuldkänslor då jag inte kan klara av att jobba samtidigt som jag ska reda ut allt som orsakar att jag inte orkar med allt i livet osv.

Jag sa att : Jag kan ju gå och jobba och sen slita ut mig mentalt, tappa alla nära och kära, bli ledsen osv. Detta vill jag ju inte, bara jobbigt att inte kunna "göra" rätt för mig.

Han sa: Vad är alternativet?

Kan inte förklara, men den meningen gav mig något. Var trött idag på morgonen. Hade svårt att sova igår kväll, somnade kanske runt 03 eller senare. Hade läkartid kl 09. När jag låg där i sängen och nästan höll på att ge upp, på morgonen, så kom hans ord. Som en urkraft. Det gav mig någonting, jag gick upp och sen imorse så kan jag inte släppa hur mycket det gav mig, en enda mening från min vän.

Till alla som läser detta, jag är svag men på väg uppåt. Ni som är i ett skede i livet där saker är jobbiga, skuldkänslor osv. När kraften inte finns där, tänk på vad min vän sa: Vad är alternativet?

Alternativet är att om ingen annan känns som de förstår, eller lyssnar, så finns det alltid en som gör det. Ställ bara frågan: Vad är alternativet.

Kanske kan någon hitta kraft som jag i det. <3

Anmäl
2016-01-02 19:14 #17 av: Tjeja

Hang in there! Hur går det? Svårt att få tidn u när det varit helgdagar osv förstås. Hjälpte den starkare medicinen du fick något då? 

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2016-01-02 20:45 #18 av: [hugo2006]

Jodå, har varit okej. Den starkare medicinen tycker jag känns som den verkar bra. Har dock känt lite skumma biverkningar, men vet inte om det är så farligt, bara typ ISkalla fötter och händer. Detta får jag ju av concertan med, men har stegrats till en högre nivå..

Anmäl
2016-01-04 20:17 #19 av: Tjeja

Låter inte så skönt med kalla händer och fötter... Å andra sidan är det väl inte den värsta biverkningen man kan råka ut för heller utan kanske något man kan stå ut med om vinsten med medicinen verkligen ger hjälp.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2016-01-08 14:16 #20 av: [hugo2006]

Möte med rehabperson, skönt med stöd. Hjälpa till att vara som stöd och jobba nära mig, i samarbete med kurator och läkare.

Hade några tuffa dagar denna veckan, var vaken 36 h förgår. Tror det var övertrötthet i kombination med att jag försökt med min eftermiddagsdos.

Har börjat med magnesium, verkar vara något jag har hjälp av. Tar även varm mjölk på kvällen.

Krigar på. härligt att hitta sig själv även om det gör ont.

Anmäl
2016-01-08 23:01 #21 av: Tjeja

Hjärta Härligt kämpat Hugo! Ta till dig och dra nytta av all hjälp du behöver och kan få!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2016-01-11 12:02 #22 av: [hugo2006]

Möte med läkare.

Vidare sjukskriven. Känns underbart med min rehabperson. Varm, strukturerad och kunnig. Känner mig så trygg.

Har fått insikter som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Mitt känsloliv och allt som jag sprungit runt i livet och inte insett kommer nu som atombomb.
Är säker på att det har med medicinen att göra, då jag antagligen är på väg mot en optimal dos. Har dock fortfarande svårt med den. Speciellt att ta den på de specifika tiderna samt om jag är borta osv, att inte glömma den osv.

Jag tror att när medicinen verkar kan jag strukturera mitt känsloliv, gå in i historian och se mönster jag inte sett innan. Hur jag aldrig sett vilka som alltid tyckt om mig, och haft en öppenhjärtig och kravlös vilja till umgänge och gemenskap. Jag har inte insett det, utan varit öppen för andra människor att kliva in, jag finns där med full kraft för de när de behöver mig. Sen när de är färdiga med mig, ja då kastar de ut mig som om jag vore sopor.

Men som sagt, resan går vidare.

Vidare, inser jag nu att jag överreagerat på min "fynd i hjärna". Har inte kunnat se hur jag, då jag släpptes med en diagnos och telefonsamtal, bara sprungit i mitt inre och inte velat inse.

Men jag vet en sak. Så mycket meninglöst det finns i denna världen, som skapas av en kraft ingen har makten att förändra, det är sorgligt. Vi föds rena in i denna världen, sen smutsar den ner oss. Vem var det egentligen som hade allt, men det enda han inte fick, skulle han bara ha, ett j.vla äpple..

Vi måste sätta stopp för allt det här meningslösa slaveriet att människan är satt på jorden för att prestera. Vi har aldrig, genom historian utvecklats på det sättet. När vi är fria i vår tanke, själ och hjärta, då kommer miraklen.

Bara tankar från Hugo...

Anmäl
2016-01-12 09:38 #23 av: Tjeja

Låter som din medicin ger dig positiva effekter! :-)
Försök hushålla med energin bara så du inte krashlandar mellan doserna.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2016-01-13 15:00 #24 av: [hugo2006]

Nu visar sig det att jag aldrig varit sjukskriven. När läkaren sjukskriver, så trodde jag att det var allt. Men tydligen ska man anmäla själv till försäkringskassan, som ska "godkänna".

Har varit hos Kiropraktor, fått hjälp med ryggen. Nu, dagen efter har besvären neurologiskt minskat drastiskt. Vidare, då jag fått medicin mot magen(som strålat ut i ryggen) kan jag sakta börja med min rehab.

Magnesium, krom, omega 3. Samma här, verkar hjälpa mot att vara spänd konstant.

Medicinen fungerar bra, likaså kosten. Nu är frågan, detta måste  ju fungera när jag jobbar med. Men det gjorde det inte ...

Söker svar och lösningar.

Anmäl
2016-01-14 23:24 #25 av: Tjeja

Kämpa på och leta vidare! Varje liten pusselbit är viktig att få på plats! Med tiden blir det bättre ju mer man "hittar rätt" vad som fungerar för en själv! Tummen upp

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2016-01-18 01:22 #26 av: Höstlegenden

Vilken utveckling mot det bättre hugo2006. Hoppas du ska få svar på alla dina frågor.

#24 Jag har stressmage och med andra ord så kraschade den när jag jobbade och så och är mycket bättre nu när jag går hemma med sjukersättning. Det hjälpte också att minska på laktosen, mjölksockret, så jag äter laktosfritt. Nu äter jag inte concerta, men jag vet att den inte är snäll mot magen. Nexium är bra, den äter jag däremot då omeprazolen var som sockerpiller.

Jag vet att om jag oroar mig över att magen ska krascha, så sker det garanterat. Om jag försöker rikta tankarna på någonting annat som jag kan snöa in mig på (hyperfokusera) så lugnar magen ner sig direkt. Det har jag lärt mig.

Ämnen som man kan snöa in på är bra, för då laddar man batterierna och stressen försvinner. Jag skriver själv berättelser. Förut spelade jag Wow. Man får liksom hitta sitt eget knep för att ladda sina batterier.

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2016-02-03 10:24 #27 av: [hugo2006]

Så mycket som har snurrat. Nu börjar jag hitta mer nycklar, så ska skriva någon dag. För mig tror jag att det viktigaste, speciellt när jag inte är under medicinens trygga försvar mot mig själv, är att jag inte agerar på känsla. Kram

Anmäl
2016-02-05 19:22 #28 av: Tjeja

♡♡♡

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2016-02-11 10:53 #29 av: [hugo2006]

Gastroskopi gjord. Allting såg bra ut. Fina visuella värden osv. Tog en massa prover, vidare massa blodprover samt lämna avföringsprov. Tror det var för att kolla ev intolerans mot mjölksocker.

Vidare har jag mått skit pga otillräckligt intag av energi, framförallt kolhydratet då jag behöver mycket för att ladda glyckogen förråden. Detta är nu åtgärdat och igång med proccesen.

Magnesium, kalcium samt mitt avslappningspaket.

Har hjälpt mig få mina muskler att slappna av. Inser nu att jag varit så spänd och kort att det inte är sant. Kom då på, att jag tränat extremt hårt sen jag var 4 år. Stretching? va? Vad är det.

Omedelbar action med kontakt, sjukgymnast/naprapat.

Kommer öka dosering på magnesium, "paketet" då det hjälper mig att kunna strecha efter som jag inte bara är kort, de är svinstarka de "jäklarna" :-)

Intressant analys är att med 600 mg magnesium är jag inte en lite "Dålig i magen" .
Vilket innebär att jag går upp till 1000 och kollar av.

Framåt, det går framåt.

Tittar även på, ska troligtvis byta till elevanse. Concerta spökar lite med mig. Tror det blir bra. Framåt.

Stressmängden, blir bättre men då concerta inte riktigt gör sitt jobb, tror jag det hör ihop och jag utgår från att det går framåt med ovanstående eventuella lösning.

Allt gott, kram "Hugo"

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.