Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
ADD & ADHD relaterat

Lyckad medicinering?

2015-12-31 12:53 #0 av: Ika73

Hej!

Av förklarliga skäl så handlar ju inlägg ofta om problem som jag eller någon annan vill ha lösning på, medicineringsproblem exempelvis. Nu efterfrågar jag exempel på att medicinering fungerar bra.

Jag har fått min diagnos (adhd) i julklapp.. efter ett år av utredning (puh)

Jag ahr tid hos psykiatriker 19 feb och längtar efter att prova medicin samtidigt som jag är ganska orolig över samma faktum. Jag har läst detmesta här på sighten som är medicinrelaterat.

Det skulle vara skönt att läsa om att det faktiskt kan fungera och hjälpa! Jag inser att många, de flesta av mina beteenden är väldigt injobbade och inte påverkas av medicin; men det skulle vara så vansinnigt skönt att bli av med stresskänslorna, om hjärnan kan dra ner lite på inre dialog och monolog och liknande och om jag får mer ork så jag inte ramlar i säng direkt efter jobb eller annat socialt.

Så bra medicineringshistorier efterfrågas, att bara få veta att det kan hjälpa vore skönt.

Gott nytt år alla! /Erika

Anmäl
2015-12-31 14:30 #1 av: [hugo2006]

Jag har Concerta. Håller på att ställa in, men är just nu på 36 mg. Tar den när jag vaknar. Allt i mitt liv har varit totalt nattsvart, sedan 3 år tillbaka. Tack vare Concerta kan jag inse att det kommer en morgondag samt att jag kan styra mina tankar. Nu är inte allting soliga dagar fortfarande, men medicinen är så viktigt för att inse vem man är känner jag.

Har aldrig kunnat "känna" kärlek. Vet inte hur det kommer sig, men med medicin kan jag ta in kroppskontakt i hjärtat, känna värmen och attraktionen.

Jag läste allt, överallt. Låter som det mest tråkiga någonsin, men det är så sant. Det hjälper inte. Lita på din läkare, fungerar kontakten lite dåligt ibland, 1177. Sen är detta forumet oerhört bra, även om den medicinska biten inte är något jag läst eller skrivit om.

För mig har min medicin sakta men säkert hjälpt mig med att börja känna att mitt svarta hål försvinner.

Gott nytt år.

Anmäl
2016-01-01 13:28 #2 av: Niklas

Min dotter är väldigt nöjd med Elvanse. Hon tycker att det gör henne mer fokuserad utan en del nackdelar som hon upplevde med Concerta.

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök Apple Watch iFokus.

Anmäl
2016-01-02 22:51 #3 av: Splatter

Försökte i 4 år att studera på universitetet utan att klara en enda kurs. Efter att ha gjort en utredning, fått medicin och hjälp av skolan (som man endast får med diagnos tyvärr) så har jag snart läst klart en universitetsutbildning på 3 år i normal takt. Glad 
Kan lyssna på vad andra säger och ta in det i huvudet. Folk kan förstå vad jag säger eftersom jag kan hålla en röd tråd. Har tillslut fått kompisar till följd av detta eftersom jag inte verkar springa runt i cirklar halvt spritt språngande galen. 
Mitt hem är tillräckligt ren och fin för att kunna bjuda hem personer spontant utan att känna mig värdelös över att det ser ut som en rutten soptipp.

Det tog lång tid att hitta min optimala medicin och nivå, men även under den tiden så fick jag tillräckligt med hjälp för att ta mig framåt i livet. Ligger fortfarande efter om man jämför med mina jämnåriga, men vem bryr sig, jag är snart ikapp!

Anmäl
2016-01-03 15:57 #4 av: Ika73

Tack för att ni delar : ) / Erika

Anmäl
2016-01-03 16:55 #5 av: Ananse

Jag har också läst på som fan om medicin och tanken är väl att jag ska börja prova om några veckor. Precis som du är jag i medelåldern och har således också levt med det här ett tag. Med åren har jag liksom vant mig vid att undvika alla situationer som blir jobbiga.

Jag känner mig väldigt skeptisk till huruvida medicinering verkligen så här sent i livet skulle kunna hjälpa mig fungera bättre. Jag tror exempelvis inte att min startmotor helt plötsligt börjar fungera, eftersom jag vant mig vid att agera på impuls. Möjligen att koncentrationen kan förbättras men det ska också i så fall vägas mot eventuella biverkningar.

Anmäl
2016-01-04 00:02 #6 av: Ika73

Ananse, vi kan väl undersöka medicineringen och supporta  varndra lite om du vill. Jag ska defenetivt testa ialla fall.

Anmäl
2016-01-04 08:52 #7 av: Ananse

Ja för i helvete. Jag är helt inne på att pröva medicinering, det är enda anledningen till att jag genomgick utredningen. Utöver just den biten - att ha tillgång till medicinering - så har jag ju liksom ingen användning av diagnosen.

Anmäl
2016-01-05 09:23 #8 av: Riverblock

Jag medicinerar med concerta sedan april 2015, fick diagnos i "julklapp" 2014. Tar oftast 54mg när jag jobbar men bara 36mg annars bara för att få dagen att fungera med familjen. Jag märker att jag har lättare för att behålla fokus på EN sak, vara medveten om andras än mina egna behov, lättare att skapa och hålla en struktur, planera dagen och även längre än så. Jag märker en humörskillnad då jag inte tänder direkt och att jag kan lyssna på andra utan att behöva prata själv hela tiden och avbryta. Jag kan läsa en bok, se på film, lyssna på föreläsare och faktiskt delta i möten aktivt och medvetet.
Nackdelar jag märkt är att känslorna är svårare att nå, att hålla igång flera saker samtigt utan att någon blir lidande (jobbar som lärare och ibland behöver många få delta samtidigt i klassrummet, något jag klarar bättre utan medicin), svårt att koppla på kreativiteten när den behövs, och svårare att vara sexuell. (Nu vet jag självklart att mycket av nackdelarna är själva poängen med medicinen, men efter att ha levt UTAN medicin och diagnos har jag ju vant mig vid att ha vissa förmågor).
Samtidigt, är det så att jag behöver tillgång till dessa förmågor medicinen bromsar kan jag alltid hoppa över en dos, en dag eller flera.
Jag har varit tacksamt förskonad från biverkningar, lite huvudvärk, sömnproblem ibland, något minskad hunger och minskad sexaul drive. Får däremot grym rebound vissa dagar.
Skulle aldrig byta bort livet nu, och jag var från början tveksam till medicin men läkaren ville att jag skulle prova.
Hoppas det hjälpte till.

Anmäl
2016-01-11 04:50 #9 av: Jonnzie

Jag fick min ADHD-diagnos som tidig julklapp, någon månad innan. Världens bästa julklapp :) Så skön känsla att allt äntligen föll på plats.
Oj, läste jag medelåldern...iiiii...... Ja okej då vi kan väl kalla det medelåldern då, jag är 39. Fortfarande i 30-årsåldern ;)

Väntar nu på att få en tid till ADHD-sköterska som ska sätta in medicin och annan behandling, blir tokig på all väntetid hela tiden. Två år tog min utredning och nu har jag snart väntat i 3 månader på första kontakt till mitt nya liv :)

Så när jag väl får min medicin så vill jag gärna följas åt och kunna prata om hur det känns och hur ens om givning ser på en. Hur upptrappningen går till och känns, vilka olika kombinationer av läkemedel som olika har.

Min son har ätit Medicinet i många år och jag märker ju en oerhörd skillnad på när han fått den och inte. Han äter också Strattera. Ritalin fick han först men funka inte alls sedan Elvanse som inte heller var bra.

Jag längtar o hoppas på att medicin en ska kunna hjälpa mig att sortera tankarna bättre, inte bli tokstörd och tappa bort mig av klockan som tickar eller någon som rör sig vid sidan av mig.
Jag hoppas också att mitt minne kan bli bättre och att jag kanske inte pratar så mycket hela tiden.
Att jag kan lyssna på någon och faktiskt komma ihåg vad personen sa. Gärna vara mindre lättirriterad. Och tänk om mitt kontrollbehov kunde släppa en aning.

Kram

Anmäl
2016-01-12 20:13 #10 av: Funk4

Jag blir irriterad av alla Metylfendiater tycks det. Jättefrustrerad och samtidigt nästan handlingsförlamad. Som om hjärnan hinner tänka på för många steg framåt att det i slutänden inte känns motiverat att påbörja något eftersom det redan är överspelat i tanken.. Lät det ens begripligt? Jag försöker o försöker men jag räcker inte till, det känns som om jag är en oduglig problem människa.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.