Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
ADD & ADHD relaterat

Kan man be att få ta bort sin diagnos?

2016-01-31 13:50 #0 av: Frökensvår

Hej! Jag undrar om det går att säga till neuropsykiatrin att man inte vill ha sin diagnos längre? Jag tycker inte att jag har adhd. Å jag vill inte ha mer medicin eller hjälp, andra behöver det bättre.

Hur går jag tillväga? Bara ringa upp och be dom avskriva diagnosen? Jag har haft lite problem genom åren som gjort att dom fortsatt bedömt att jag är impulsiv men det är väl ändå jag som "avgör" det själv eftersom det jag godkände utredning från första början?

Anmäl
2016-01-31 14:05 #1 av: Farwuq

Man kan nog be om en omprövning, ny undersökning etc.
Tala med de sjukvårdskunnig om vad de anser.

Ingen diagnos avskrivs utan att du övertygat neuropsykiatern/läkaren, om att annan eller ingen diagnos ska föreligga.

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2016-01-31 14:08 #2 av: Frökensvår

Men det var ju jag som gpdkände diagnosen från första början? Hade jag inte gjort det så hade jag ju inte fått nån diagnos? Varför ska jag behöva övertyga dom det är lite konstigt tycker jag..? Dom borde ju bara tycka det är bra att få mindre jobb.

Anmäl
2016-01-31 14:18 #3 av: trollslända

Hm... Jag har ingen diagnos men jag bara funderar.

Är det verkligen patienten som får bestämma vad för diagnos den har. Är det inte läkaren som är expert  som måste bedöma vad patienten lider av? Får verkligen inte läkaren ställa en diagnos utan personens medgivande? Är det bara för personen att säga "nej jag har inte alls adhd jag har ingen diagnos" Blir det automatiskt fakta då även om läkaren skulle ha rätt?

Anmäl
2016-01-31 14:25 #4 av: Frökensvår

När jag gjorde min utredning för några år sedan var jag minderårig och bestämde tillsammans med mina föräldrar om jag kunde samarbeta och göra det. Är man över 18 så är det väl oftast man själv som efterfrågar utredning, då är det väl inte direkt lärare eller så som fångar upp en. Adhd är väl inte helt bevisat än eller vad det sägs så då borde inte läkaren kunna säga att mam är tvungen att ha kvar diagnosen om man inte håller med om det. Jag var stökig i skolan men funkar bra på mitt jobb. Det svåraste i mitt liv är impulsivitet när det gäller alkohol och andra saker. Det blir ofta för mycket. Det vet dom på neuropsykiatrin. Men jag behöver ingen diagnos för det. Medicin funkar inte och jag har ingen annan hjälp där så då känns det onödigt att ens ha en diagnos.

Anmäl
2016-01-31 18:59 #5 av: Ananse

Frågan är varför diagnosen ska avskrivas. Den är bara en angelägenhet mellan dig och vården, ingen annan känner till den. En diagnos är bara en diagnos, man blir inte sjuk av att få den eller frisk av att den avskrivs. Du behöver inte medicinera eller ha kontakt med psyk för att det finns en diagnos.

Anmäl
2016-01-31 21:02 #6 av: Frökensvår

Jag vill bara inte ha den och jag ska ta körkort nu och det blir svårare med en diagnos. Känns som jag vuxit ifrån den helt enkelt!

Anmäl
2016-01-31 23:02 #7 av: Ananse

Jag förstår delvis. Det handlar om självbild och identitet och sånt. Jag har arbetskamrater som haft symptom under uppväxten men som inte längre upplever besvär, dom skulle antagligen vara besvärade av att ha en diagnos i bagaget. Men generellt tycker jag inte man behöver tänka så mycket på sånt. Det var annorlunda för mig, jag fick diagnosen mitt i livet.

Beträffande körkortet behöver du kanske inte nämna den detaljen? Hör med läkaren om han/hon anser att du har nåt som gör dig olämplig som förare.

Anmäl
2016-02-01 01:24 #8 av: Frökensvår

Jo men jag har hamnat i fyllecell tre gånger för mycket så jag har redan svårt att få ta körkort. Min läkare kommer inte tycka jag är en lämplig förare heller för han beskrev min alkoholförgiftning som en "impulsiv handling" då kan han ju inte rekommondera mig att få ta körkort. Transportstyrelsen kommer ta reda på det och kontakta neuropsykiatrin eller så och då är jag körd, då är det bättre jag blir "utskriven" därifrån.

Jag vill ta tag i livet nu och körkort hör till det.

Anmäl
2016-02-01 09:23 #9 av: Ananse

Litegrann kan jag väl hålla med läkaren... Impulsiviteten låter som en indikation på ADHD. Frågan är också om det inte mest är nätterna i fyllecell som ligger dig i fatet - snarare än diagnosen.

Beträffande impulsiviteten, känner du dig säker på att den inte kommer att påverka dig i trafiken? Den kan säkert vara bra i en akut situation, men vid all normal körning är impulsivitet en livsfara för dig och för omgivningen.

Jag säger inte att det är hopplöst, men det kan nog finnas en risk att du inte är redo för trafiken riktigt ännu. Själv var jag som en tolvåring mentalt när jag kom upp i körkortsålder... Jag trodde jag var ett hopplöst fall men jag fick till det senare i livet.

Anmäl
2016-02-01 10:03 #10 av: Sollar

#7 Har man en npf diagnos måste man skriva det på ansökan om lämplighetsintyget när man ska ta körkort. Man måste också skicka med ett läkarintyg. Ljuger man ryker körkortet omedelbart och man får böter när det kommer fram.

Anmäl
2016-02-01 10:31 #11 av: Frökensvår

Jo jag har ju ställt till det ordentligt för mig själv men utöver impulsiviteten jag har dä jag dricker skulle jag inte säga att jag är så impulsiv så jag tror inte det kommer vara några problem i trafiken, jag är väldigt försiktig när det kommer till sådant. Men jag är väldigt omogen det är jag absolut jag ligger nog också några år efter mentalt. Dock tycker jag inte jag uppfyller kritikerna för en diagnos längre, så det är alltså frivilligt för mig att ta bort diagnosen och avsluta kontakten med neuropsykiatrin?

Anmäl
2016-02-01 10:32 #12 av: Frökensvår

Ja precis och det kommer göra hela körkortsprocessen svårare, jag vill inte ta risken och ljuga heller.

Anmäl
2016-02-01 11:36 #13 av: KimE

För att få bort diagnosen måste du få en ny psykiatrisk bedömning.

ADHDn kan göra att du får svårare att kontrollera ditt drickande och känner ett större välbefinnande och lugn då du är onykter.

Anmäl
2016-02-01 11:44 #14 av: Niklas

#12: Jag är inte säker på att du "kommer undan" bara för att du får en diagnos struken ut journalen. Det handlar om hur du är.

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök Apple Watch iFokus.

Anmäl
2016-02-01 12:25 #15 av: Frökensvår

Det måste jag väl inte? Kan jag inte bara ringa och be dom ta bort mig. Jag har ingen lust att göra en nu bedömning, och om en ny bedömning görs är det ju bara att ljuga på alla frågor eller vad det nu kommer vara.

Ja det är så det är och det är därför jag dricker så ofta och så mycket, det är snarare det jag behöver hjälp med än med en adhd diagnos men samtidigt har jag ingen lust att tala om det för dom.

Anmäl
2016-02-01 12:26 #16 av: Frökensvår

Kommer undan?? Men jag vill bara inte ha en diagnos oavsett om den bara står på ett papper jag tror jag mår bättre utan på något konstigt sett.

Anmäl
2016-02-01 12:40 #17 av: KimE

Det är nog bättre att ska hjälp för att kontrollera alkoholintaget än att försöka få bort adhd diagnosen, det visar att du tar ansvar för att förändra ditt beteende och polisen bör ta med det i bedömningen om du ska få lämplighetsintyg .

Symptomen av ADHD kan växa bort i vuxen ålder eller att du lär dig hantera det.

Anmäl
2016-02-01 12:47 #18 av: Niklas

#16: Om det kommer fram senare att du har en adhd-diagnos som du har tagit bort ur journalen, och inte berättat det i körkortansökan, riskerar du att råka illa ut.

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök Apple Watch iFokus.

Anmäl
2016-02-01 12:54 #19 av: Frökensvår

Vadå tagit bort ur journalen? Om jag inte tycker jag har det längre (är ett funktionshinder i mitt liv) så är det ju så. Varför skulle jag råka illa ut för det??

Anmäl
2016-02-01 13:00 #20 av: Niklas

#19: Jag fick intrycket att du ville stryka diagnosen utan att göra en utredning. Om du däremot blir utredd och inte visar dig ha kvar några symtom är det en annan sak.

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök Apple Watch iFokus.

Anmäl
2016-02-01 14:32 #21 av: Frökensvår

Nej, jag vill inte göra en ny utredning men har hört att det är okej ändå, att man bestämmer själv om man vill ha diagnosen eller ej!

Anmäl
2016-02-01 17:47 #22 av: Sollar

Jag vet inte hur det funkar med att ta bort diagnoser, men att bara ringa och säga att man inte vill ha diagnosen längre och sedan kan man ansöka om körkortstillstånd utan att uppge diagnosen låter lite märkligt att det skulle funka. Om jag hade varit du så hade jag kollat med transportstyrelsen först om det är ok eftersom det är mycket pengar att slänga i sjön om man gör fel och blir påkommen.

Behöver du hjälp med dina alkoholvanor så ta tag i det innan du tar körkort också.

Anmäl
2016-02-02 22:06 #23 av: soetisen

Jag tror det är svårt med att bara ringa och säga att man inte vill ha diagnosen längre om ingen utredning är gjord. Man kan inte riktigt ringa till den somatiska vården och säga "Hej, jag skulle vilja ta bort min diabetes diagnos" som exempel, utan utredning. Så är ytterst tveksam till att man kan göra det inom psykiatrin.

Sen med impulsiviteten, det står att om man har ADHD i samband med svår impulsivitets kontroll alt om man har ett missbruk (om det är missbruk eller riskbruk du har vet jag inte, men båda är problematiska) så är man inte är lämplig som förare. Men har man bara en ADHD diagnos så är det inga problem. Detta enligt transportstyrelsen.

Sen skriver du själv att du är omogen, kanske lite för impulsiv, dricker för mycket och för ofta.. Det är ett stort varningstecken. Risken finns att du sätter dig i en bil påverkad. Du skriver att du vill ta tag i ditt liv, du kanske kan börja nysta i alkoholproblemen? Sen när det löst sig så kanske ett körkort börjar bli aktuellt?

Sen faktumet att din läkare sa att du inte är en lämplig förare så spelar det ingen roll om diagnosen blir borttagen eller inte, inte ens om du är utskriven. Hamnar du i en olycka, det behöver inte ens vara du som orsakar olyckan så finns det risk för höga skadestånd om det kommer fram vad din läkare sa.

- Medarbetare på studier.ifokus

Anmäl
2016-02-03 03:07 #24 av: Frökensvår

Okej då förstår jag, tack för era svar. Efter för mycket alkohol och lite annat dumt så hamnade jag på sjukhus i Australien inatt. Kommer sjukvården i Sverige få reda på det på något sätt tex neuropsykiatrin?

(Och ja nu är det dags att ta tag i problemet och sluta med alkohol överhuvudtaget!!)

Anmäl
2016-02-03 04:43 #25 av: Farwuq

Eftersom det troligen blir Sverige som får betala notan för den australiska sjukvården så kommer det nog hamna i journalen.

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2016-02-03 06:07 #26 av: Frökensvår

Är det inte jag som får göra det? När jag blivit sjuk utomlands förut och fått medicin/sjukvård så har det inte hamnat i journalen iallafall men tänkte det var annorlunda med såna saker man orsakat själv

Anmäl
2016-02-03 08:27 #27 av: Ananse

Stirra dig inte blind på diagnosen, föreslår jag. Kanske har du ADHD, kanske inte, men det är inte förekomsten av en diagnos som kommer att avgöra hur ditt liv utvecklas.

Att ifrågasätta diagnosen är väl i sig sunt, men jag skulle tro att du kommer att hinna ändra dig både fram och tillbaka under åren som kommer. Skulle nån ha sagt till mig under uppväxten att jag hade ett funktionshinder skulle jag ha skrattat och mina föräldrar med. Skolan skulle ha sagt att jag bara var lat... Jag tror att det skulle ha varit liknande under tjugoåren med, jag skulle ha avfärdat det direkt. Sen började jag väl se att det var nåt. Nåt litet  typ kanske... Men jag var över fyrtio när en diagnos sattes, och fortfarande då hade jag svårt att greppa hur mycket den här grejen har präglat mitt liv.

Vad jag menar är att det kommer att vara perioder då du inte upplever att det finns nån funktionsnedsättning. Kanske gör det faktiskt inte  det, och om du fortfarande upplever det om tio år så stämmer det säkert.

Anmäl
2016-02-03 11:24 #28 av: Frökensvår

Sant. Men det är mest körkortet jag tänker på men det kommer jag väl inte undan ändå. Och kontakt med psykiatrin behöver jag ju iförsig inte ha ändå om jag inte äter medicin.

Men angående min sjukhusvistelse här i landet nedanför, tror du det är något neuropsykiatrin kommer få reda på??

Anmäl
2016-02-03 11:33 #29 av: Ananse

Om svensk vård betalar så kommer det väl fram, annars borde det inte göra det.

Anmäl
2016-02-03 13:53 #30 av: soetisen

Bra att du tänker ta tag i alkoholproblemen!

Jag tror inte det kommer stå i din svenska journal om vad som hände utomlands. Det är ju en försäkring (om du har en dvs?) som betalar sjukhusvistelsen. Det kommer vara dokumenterat hos försäkringsbolaget men inte i journalen. Så berättar du inte för läkaren så får denne inte veta vad som har hänt. Jag kan inte garantera, men är ganska säker på det.

Men sen förstår jag inte riktigt varför du vill hemlighålla dessa händelser hos läkaren? Du skriver att du vill ha hjälp då är det bäst att berätta för att du ska få rätt hjälp. Får läkaren veta att du övningskör så kan denne kontakta transportstyrelsen så blir du av med tillståndet.

Med tanke på att du hamnat i fyllecell 3 ggr så kommer du få avslag på ansökan om körkortstillstånd och är sen spärrad i 12 månader från senaste gången du hamnade i fyllecell. Om det hände nyligen så har du 1 år på dig att få bukt med alkoholproblemen, du kanske till och med behöver läkemedel för det, samtalskontakt, eller någon slags uppföljning? Under den tiden kan du bevisa för din läkare att du är pålitlig i trafiken. Här kan du läsa mer om körkortstillstånd och lob.

Lycka till! Hoppas det löser sig för dig.

- Medarbetare på studier.ifokus

Anmäl
2016-02-03 15:01 #31 av: Frökensvår

Vad bra! Ja jag har försäkring. Nej jag känner inte att det blir bättre av att dom vet saker som denna händelse. Att det hänt igen. Jag förstår det inte själv. Jag är nog mest orolig för att dom ska vidta åtgärder som jag inte önskar, men att jag då inte har något att säga till om. Jag menar lob upprepade gånger, intox, alkoholförgiftning vid min unga ålder det ser ju inte bra ut. Samtidigt har vi så roligt jag och de jag reser med. Dricker vin i solen, träffa nya människor och prövar nya nattklubbar. Alla triggar igång varandra och mycket handlar om alkohol. Jag tror jag behöver det för att bli mindre nervös, och lättare att ta kontakt. Det blir lättare och roligare. Tills det går för långt. Av de anledningarna vill jag inte sluta dricka men känner att det kanske är bäst att lägga av med skiten nu och jobba med mig själv istället.

Anmäl
2016-02-03 17:33 #32 av: soetisen

Vad är det för åtgärder du är rädd att de ska vidta? LVU? Vilka åtgärder tycker du ska vidtas? Vad är det mer specifikt du tror att du behöver hjälp med?

Sen tycker jag absolut att du ska sluta om det går överstyr. Definitivt om du är utomlands. Risken är att nästa gång så blir du gripen/omhändertagen av polisen. Det kommer bli väldigt jobbigt, jag har inte någon aning om hur processen går till utomlands.. Sen inte bara risken att du blir gripen/hamnar på sjukhus, du kan råka ut för allt möjligt om du är så full tex rånad..

Om du blir lob:ad flera ggr så kommer det bli riktigt jobbigt att få ta körkort, kan mycket väl hända att du får ta regelbundna alkoholprover som jag har förstått är rätt dyra. Eller att de anser att du inte är lämplig alls, både med tanke på drickandet/impulsiviteten och en ADHD diagnos.

Jag är inte ute efter att skrämmas, men jag vet att när man är ung så tänker man inte riktigt på alla framtida konsekvenser.

Om du känner att du inte kan stå emot drickandet i framtiden är det då inte bättre att tala om det för läkaren? De åtgärder läkaren bedömer som lämpliga, men som inte du vill ska hända kanske är det bästa. Det kanske är bättre att någon annan tar beslutet då.

Sen har jag en fundering om vart har du dina föräldrar? Har de någon aning om vad som pågår?

Du får vara försiktig om dig!

- Medarbetare på studier.ifokus

Anmäl
2016-02-04 00:28 #33 av: Frökensvår

Ja tillexempel LVU. Det skulle ju aldrig vara aktuellt men tanken finns ju där att tänk om.

Jag vet inte vad jag behöver hjälp med. Att förstå att det spårade livet som jag lever nu kanske inte är så kul som jag tror. Och jag tror att det kanske finns en del saker som ligger bakom varför jag är så gränslös. Eller också är jag bara född sån. Jag har pratat med någon förut om detta och det gick sådär. Vi bestämde att jag skulle dricka vin istället för vodka och långsamt, det gick inge bra men det vågade jag inte säga så det var inte till så mycket nytta. Har så svårt att öppna mig, även för kompisar, jag bara skämtar bort allting.

Ja jag vet inte vad dom tror riktigt. Dom blundar nog lite för det. Mamma har hämtat mig i fyllecell två gånger och på sjukhuset en. Och i skolan med. Har även kommit hem med poliser då jag varit för full så hon vet ju att jag ofta blir det. Hon vet ju också att jag fortsätter dricka vodka trots det negativa konsekvenser det ger och kommenterar ibland "skulle inte du sluta gå ut/dricka sprit" men inget mer än så.

Anmäl
2016-02-04 02:37 #34 av: Hera

En satt diagnos stryks inte bara för att man vill, utan man får då göra en ny utredning som visar att man inte har diagnosen. Och uppmärksamhettesterna kan man inte fuska sig igenom. 

Det viktiga här är att du för tillfället inte bör köra fordon pga ditt alkoholproblem.  Ta tag i det innan du ens funderar på att köra bil.

Anmäl
2016-02-04 03:26 #35 av: Frökensvår

Kanske inte. Nog för att jag vet att jag aldrig någonsin skulle sätta mig i en bil ens med 0.1 promille, men jag ska nog vänta ett tag ändå. Jag dricker för mycket, däremot har jag ändå "konsekvenstänket" hur full jag än är. Säger någon åt mig att pröva tex ecstacy så säger jag ändå nej. Sen är det inte ofta jag inte vill något men att sätta mig i en bil berusad där har den gränsen gått. Men förstår poängen, risken ökar ju ändå för rattfylla.

Anmäl
2016-02-04 15:55 #36 av: Frökensvår

Min bästa kompis, som ÄR bäst på alla sätt och vis. Hon ställer alltid upp. Hon vet allt som hänt och allt jag gjort. Det förvåna mig dock lite att hon blev grinig att jag inte ville följa med ut ikväll pågrund av alla omständigheter. Borde inte en vän bara uppskatta det?

Anmäl
2016-02-06 15:34 #37 av: Sollar

36 Jo en riktig vän borde stötta dig i det.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.