Annons:
Etiketttvångssyndrom-ocd
Läst 4705 ggr
[Dango]
2/9/16, 3:56 AM

OCD, Min ocd, har du OCD?

Har någon annan här inne OCD? Skriver gärna med er då! 

jag har svår OCD och just nu tar min sjukdom över mig mer och mer, jag har gått på KBT innan utan resultat och ska kanske testa medicin i framtiden, jag försöker arbeta emot min OCD själv vilket inte är enkelt men lyckas jag stå emot en tvångstanke/tvångshandling är det ett framsteg jag kämpar och kämpar jag vill bli frisk!

Annons:
Anonym
Anonym
2/9/16, 5:36 AM
#1

Synd att marijuana är olagligt. En av mina vänner har OCD och han blev av med det då han började röka ett par gånger i veckan (en person i nederländerna). Jag kan inte riktigt föreställa mig att marijuana är värre än de andra mediciner man får utskrivet från läkarna, men det är ju absolut inte för alla och här är det ju som sagt olagligt.

Skorpion76
2/10/16, 4:01 PM
#2

Om du vill sprida mer kunskap om OCD är mitt tips att du startar en egen sajt som bara handlar om OCD och hur det är att leva med det!


** Energy Pethead **Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel
Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

[AnimeV4]
3/14/16, 1:04 PM
#3

Jag har OCD och har haft så länge jag kan minnas. I journalen står det att det är grova tankar/handlingar, men eftersom jag är så van och får utföra dem stör de mig inte särskilt, så jag är obehandlad. Skicka gärna ett PM!

cube
3/15/16, 12:47 AM
#4

Jag har ingen diagnos men får tvångstankar ibland, speciellt runt nära och kära. Tankarna går: Hur skulle de reagera om jag gjorde såhär? tex något riktigt oväntat. Kasta något, putta, slå osv. Dessa tankar är det värsta som finns. Får oftast dessa när jag äntligen börjat må bra. Sedan så mår man skit igen. 

Annars har jag i perioder att jag släcker lampan, stänger kylen osv osv och trycker till lite extra 4 gånger. Kanske dags att söka för detta?

[lillelull]
3/15/16, 1:27 AM
#5

Har också OCD dock så är den rätt så under kontroll så som jag själv ser det. 

Jag har OCD gällande att släcka lampor, kyl och har såna där dosor med röd knapp så man kan trycka av all elektricitet inkopplad för det blev lättare för mig än att gå och dra ut alla lampor, laddare, sladdar och allt sånt där.
Men jag måste filma att jag släcker alla innan jag går hemifrån och trycka på kylskåpsdörren,frysen, alla dosorna, och även filma spisen så den är avstängd innan jag går hemifrån samt även när jag låser dörren.. 
Gör allt detta med min mobil. Innan tog hela processen 15 min då jag var tvungen att göra allt flera ggr om och prata. Men nu går det på 1 min ungefär allting och sen kollar jag inte längre på videon alltid utan bara ibland när tankarna kommer krypande utifall att jag glömt något på så tänker jag att min katt som är innekatt kommer dö och brinna inne pga det jag glömt. Detta började eskalera totalt när jag skaffade katten, innan filmade jag bara så hade jag låst och stängt av spisen men sen blev jag orolig för att han som sagt skulle skadas av att jag glömt något och samt att hela lägenhetskomplexet ska börja brinna och andra ska skadas utav det också är en tanke.

Detta är väl sådär, inte jätteroligt men jag har det ändå under kontroll nu eftersom det går snabbt och det stör mig egentligen inte så mycket och min psykolog tycker väl inte det är bra men det finns inget han kan säga eller göra eller utföra med KBT eller vidare som kan få mig att sluta med detta så ja, jag får leva med det och hoppas det går över en dag, att jag kan lita på att jag faktiskt har stängt av spisen utan att behöva göra denna process.
Men jag gör det även när jag ska lägga mig och då gör jag det när jag ska kolla utifall att jag låst dörren ( så ingen kommer in och mördar mig eller tar katten eller låter katten smita ut) och sen kollar jag även spisen flera ggr och så jag stängt kylen så att det inte börjar brinna medans jag sover eller något.

För vissa låter ju detta helt sjukt men för mig så är det min vardag och ja de är skit men ja.. Min OCD historia iaf!

[AnimeV4]
3/15/16, 11:00 PM
#6

#5 Det låter som om en timer till spis m.m skulle kunna hjälpa? Vet inte hur det går till att installera, men det är nog värt att tänka på.

Annons:
[lillelull]
3/16/16, 1:47 AM
#7

Hade inte kunnat lita på den ändå… Tänk om timern börjar brinna och bli varm. hade fått dubbelkolla så att den funkar också.. Tänk så slutar den funka, har jag ställt in den rätt? 
Tillför nog för min del bara en grej till jag måste filma

( OCD tankar) 😊😉

[AnimeV4]
3/17/16, 12:12 AM
#8

#7 Förstår dig! Jag är ganska glad över att min OCD inte yttrar sig på det viset, för det kan ju ta sådan tid😐Men filma tycker jag är en bra metod för att få bukt med det!

[lillelull]
3/17/16, 12:30 AM
#9

Haha ja verkligen, jag fick ultimat panik när min iphone gick sönder och jag skulle gå runt m en gammal mobil UTAN kamera funktion. Kunde knappt lämna hemmet.. Fick ta ett block och skriva ner alla sakerna som var avstängda och skriva " Har nu låst dörren" m datum och tid…

Så filmandet är verkligen en underlättande sak och den går väldigt snabbt!

[AnimeV4]
3/17/16, 4:06 PM
#10

#9 Har det blivit en sådan naturlig ritual för dig att det inte påverkar ditt liv eller är det något du går och funderar på ibland?

[lillelull]
3/18/16, 12:09 AM
#11

Nä de har blitt helt naturligt, tänker aldrig på det under dagarna eller reflekterar över vad jag ska göra åt det. Jag säger inte det till någon heller för jag tänker inte på de.. om nån är här med mig och de märker att ja gör de så säger ja bara ja ja måste filma annars så minns jag ej va ja gör och sen så pratar vi inte så mycket om det. Så det är inget problem eller nått jag funderar på alls.. Men jag vet ju att d är ett problem egentligen och att det skulle kanske vara bra om jag inte behövde göra de men för mig är de lika naturligt som att typ .. tvätta händerna efter ett toabesök. De är bara en vardaglig naturlig ritual för mig.

[AnimeV4]
3/18/16, 11:45 AM
#12

#11 Jag tycker ändå att det i ditt fall låter sunt. Sedan så är det ju inget konstigt att oroa sig för olyckor som kan ske när man inte är hemma. Jag tycker att sålänge man själv inte mår dåligt och/eller att ens sjukdom äter upp en massa tid av ens vardag så att det påverkar den så är det ingen fara. Nästan så att man kan se den som ett personlighetsdrag!☝️

[lillelull]
3/18/16, 2:24 PM
#13

Ja 🙂 Lite så är det ju. 
Det är mycket värre om det är en sak man må dåligt över och känner att man går och bär på hela dagarna och inte kan leva sin vardag naturligt. 
Då tycker jag man ska göra allt man kan för att försöka bearbeta det hela med KBT eller liknande.

Annons:
[AnimeV4]
3/18/16, 11:13 PM
#14

#13 Precis så jag tänkte!😃

[lillelull]
3/19/16, 12:53 AM
#15

🙂 Dock för utomstående som ser de, kan ej ritkigt förstå beteendet och säger " oj de måste vara skit jobbigt för dig, har du fått hjälp för det" Men de är inte skit jobbigt för mig… men men svårt att fatta. Hade en gång en vän över på en liten förfest för 2 år sen och hon blev helt hysterisk över grejen och typ försökte tvinga mig ut lägenheten utan att göra min ritual. -.- då blev jag otroligt irriterad

Denna kommentar har tagits bort.
[lillelull]
3/19/16, 12:54 AM
#17

Och jag kände att jag fick sån sjuk ångest för hon stressade mig och jag hann ibte filma alla mina saker å de resulterade till att jag var irriterad och tänkte på de hela tiden när vi var ute… tänk så.. var spisen på? Vad den på? fan

[AnimeV4]
3/19/16, 7:23 PM
#18

Men vad elakt! Hon förstod nog bara inte eftersom hon inte själv har problemet. Lätt att säga "sluta nu" när man inte lever med detta.

[lillelull]
3/19/16, 10:07 PM
#19

Ja precis och jag tycker också när man förklarar för någon att det är något jag känner att jag måste göra för att inte behöva tänka på vad jag kan ha glömt göra sen så borde de vara nog.
Samt att det inte är en handling som varken stör någon annan eller går ut över henne. De tar mig 1  min att göra, de är typ samma tid som hon hade kunnat gå ut i hallen och ta på sig jackan och sina skor istället för att gnälla på mig. 😉

[AnimeV4]
3/20/16, 12:27 AM
#20

Haha, ja verkligen!😃

Annons:
Tourette_Mannen
3/22/16, 6:36 AM
#21

#5 Varför träffar du en psykolog om du har din OCD under kontroll som du själv uttrycker det?

Om din OCD tar upp så lite av din vardag som du hävdar är det väl bättre att skippa psykologen så att väntetiden för patienter med svåra tvång kortas ner.

[AnimeV4]
3/22/16, 12:36 PM
#22

#21 Men du vet ju inte om det är regelbundna möten? Jag säger själv att jag har en psykolog för att jag har varit där kanske 4 gånger, men jag är aldrig där.

[lillelull]
3/22/16, 2:02 PM
#23

#21 Fast nu är det så att jag inte träffar psykolog för den anledningen.
Jag blev mer eller mindre tvingad att börja med samtalsterapi när jag fick mina kroniska smärtor. Jag ville eg inte ens börja med det då jag ansåg att jag inte behövde det alls men det är ändå skönt att gå dit och ventilera och det är därför jag ska gå där, för att det är bra för smärtpatienter att ha en fast psykolog kontakt och det håller jag helt med om nu efter jag träffat min psykolog som jag har väldigt bra kontakt med.

Jag har alltså inte sökt pga min OCD utan det är något jag berättat om när jag varit där när vi pratar kring allt de andra.

Men om du måste veta så är jag där för jag lever med en fruktansvärd kronisk smärta och kommer ha det i hela mitt liv och jag har opererats tre gånger och inte jobbat på två år och har både svår fibromyalgi, svår RLS och en depression som jag fått för att jag är 25 år gammal och är så dålig att jag knappt kan ta på mig strumpor själv och ligger i min säng 90 % av dygnet för att jag våndas av min smärta.
Men du kanske inte visste att smärtpatienter går till psykolog för att få hjälp att hantera sin vardag.

Sen utreder jag mig för reumatiska sjukdomar och mår allmänt dåligt över det också då det finns  stor risk att jag har en sjukdom som förstör min rygg så de pratar vi mycket om hur jag känner inför det och hur jag ska hantera mitt liv som sjuk och att jag nu ligger i en process att förtidspensionera mig iaf 1-2 år framåt och vi pratar mycket om allting som har med både min diagnos att göra och hur det går i livet allmänt och pratar om mitt mående, och följer upp så att jag inte går ner mig i min smärta totalt utan att prata med någon om det mer än min läkare som jag pratar med varje vecka. 

Så jag går i samtalsterapi för att prata om allt de som ovan sagt och det är något som jag måste göra, dock så har jag bara samtalsterapi 1 gång i månaden i 45 min. 
Så jag tar inte upp någon "väntetid för" patienter med svårare problem.
Så har du problem med att få en tid är det inte mitt fel eller mitt problem.

[lillelull]
3/22/16, 2:09 PM
#24

Ps. Du kan formulera dina frågor trevligare, ex " får jag fråga hur det kommer sig att du går till en psykolog om du ändå inte kan få hjälp med din OCD,? " 
😉

Tourette_Mannen
3/22/16, 6:23 PM
#25

Okej då. Jag misstolkade allting verkar det som. Ämnet för tråden är ju ändå OCD så du förstår säkert min synvinkel också.

Men för att återgå till ämnet så tror jag att inte att KBT skulle vara till hjälp för dig. Är du så sjuk som du skriver så kommer du inte kunna/orka hänge dig så mycket som det faktiskt krävs för att stå emot tvången och den följande ångesten. Bättre att låta det bli en del av vardagen och acceptera skiten.

[lillelull]
3/22/16, 7:23 PM
#26

Jag har som sagt inga problem med min OCD så förstår inte vad du menar, jag har redan accepterat det förlänge sen och det är redan en del av min vardag…?

i början så frågade min psykolog om jag ville ha hjälp med de och ha KBT men vi kom fram till att det inte behövdes och detta var längesen. Jag bara berättade min historia ovan. Jag har redan accepterat det och allting så..
Förstår inte ditt ovanstående inlägg. #25

Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
[AnimeV4]
3/22/16, 10:09 PM
#28

#27 Fy vilken vidrig kommentar! Jag hoppas att du skäms ögonen ur dig😡

[lillelull]
3/22/16, 10:55 PM
#29

Mmm verkligen fy skäms på dig. Kom inte och försöka nedvärda mig här. Det är nog du som har ett miserabelt liv som går och klankar ner på helt främmande människor som delar med sig av sin historia. Förstår inte varför du ska komma och börja bli sur på mig då jag inte har gjort dig nånting alls, har inte sagt nånting illa till eller om dig och mina besvär rör inte dig i ryggen. Ta itu med dina egna problem, uppenbarligen grova problem eftersom du går och säger såna saker.

[lillelull]
3/22/16, 10:56 PM
#30

Och du gav mig aldrig något medlidande överhuvdtaget. Vad snackar du om?

[AnimeV4]
3/22/16, 10:59 PM
#31

#29 Jag hejar på dig iallafall!🤗 🏆En minut av 1440 på ett dygn gör uppenbarligen dig ingenting och särskilt inte någon annan. Knepigt, knepigt..😴

91Marran
3/22/16, 11:08 PM
#32

Lillelull, jag beundrar dig för att du löser din vardag så pass bra som du gör. :-)

Mvh
Mig

[lillelull]
3/22/16, 11:18 PM
#33

Haha nä precis!  🙂 #31 

#31 #32 Kram till er båda 🤗😊❤️

[AnimeV4]
3/22/16, 11:55 PM
#34

😃❤️

Annons:
[lillelull]
3/23/16, 12:54 AM
#35

Vill gärna tillägga att om jag ex bara ska åka och handla en snabbis på ca 15-30 min  så behöver jag ej utföra dessa saker i den fulla utsträckning jag gör annars.
Då behöver jag bara filma att jag låser dörren.

Det för mig är det ett stort personligt framsteg, och de är något jag börjat med nu de senaste dagarna som en övning för mig själv som jag tycker har gett goda resultat och jag tar det i min takt, jag övar då på att gå hemifrån eg utan specifik anledning och är borta en kvart från hemmet.

Även om jag ej går långt ifrån hemmet så är det ändå framsteg.
Och det är inte så att jag står utanför min lägenhet och hökar i fönstret utan jag går till affären som ligger här nära och går en runda och det känns bra.

 Och jag tror att eftersom jag började med detta  OCD beteende år 2013 och har gått från att de tar 15 min innan jag kan gå ut och då var tvungen att göra de även om jag bara skulle vara borta i 1 minut så är jag på god väg.

Så till att hela processen tar 1 min och att jag faktiskt kan gå hemifrån helt utan att göra filmningen inomhus och vara borta under 15- 30 min är väldigt bra och det är jag väldigt stolt över, och de har jag gjort på helt egen hand. 🤗 

* Pat on the back*   🙂

[lillelull]
3/23/16, 1:02 AM
#36

För mig är det viktigt att jag i alla situationer tar de i min takt och inte sätter upp för höga mål, de ska vara realistiska mål som jag vet att jag kan nå utan att behöva ta ut för mycket energi på det,  annars så blir iaf jag väldigt besviken och ledsen när jag sen inte kommer dit jag ville och inte når de högt uppsatta målet och då kan de bli så att jag är tillbaka på ruta 1 igen.😕

Denna kommentar har tagits bort.
91Marran
3/23/16, 9:47 AM
#38

#37 Jag fattar inte varför du hänger här som klankar ner på någon som har gjort en väldigt stor förändring till det bättre i sitt liv. Är du avvundsjuk på henne? Tänk på hur du bemöter folk och hur du själv mår. Kanske behöver du göra en stor förbättring till det bättre med ditt egna liv? Glädjs åt att det går bra och framåt för henne istället.

Mvh
Mig

[AnimeV4]
3/23/16, 1:05 PM
#39

#37 Men för tusan, nu får du väl ta och ge dig! Försvinn ifrån sajten om du inte kan skärpa till dig. Mobbare har inget här att göra.

[AnimeV4]
3/23/16, 1:08 PM
#40

#35 Jag tycker att det låter som enorma framsteg! Fast ja, du får ta det i rätt takt så att du inte halkar tillbaka, vilket nog kan vara lite svårt om man känner sig motiverad🙂

[lillelull]
3/23/16, 1:10 PM
#41

Haha extrema behov av bekräftelse? Du har ett extremt behov av att vara taskig och otrevlig mot just mig. Vad är ditt problem med mig egentligen? Det handlar om att man berättar sin historia och hur jag sakta men säkert börjat ta mig ur min diagnos. Det är ingen historia för att jag vill verka bättre än alla andra. Och de förstår de andra vettiga människorna i tråden. Jag berättar det för att, om du hade kunnat läsa ordentligt ser att TS har startat en tråd om OCD och då får man kan berätta och prata om sin OCD och då kan jag väl få även skriva om min OCD och att jag börjar sakta men säkert kämpa mig ur den och få vara stolt över mig själv. Det har ingenting med bekräftelse att göra. Det handlar om ett berätta för andra som kanske läser det att de går att bli frisk eller det går att bli bättre, och hur jag faktiskt kämpar i min vardag trots att jag har många andra sjukdomar.. Det är inget fel med det. Den enda människan det är fel på i denna tråden är du. Uppenbarligen har du svårt att förstå och kommunicera med andra människor, men nu får de vara nog med at du klankar ner på mig. Sök hjälp istället om du har besvär i livet ta inte ut dom på andra människor.

Annons:
[lillelull]
3/23/16, 1:10 PM
#42

Haha extrema behov av bekräftelse? Du har ett extremt behov av att vara taskig och otrevlig mot just mig. Vad är ditt problem med mig egentligen? Det handlar om att man berättar sin historia och hur jag sakta men säkert börjat ta mig ur min diagnos. Det är ingen historia för att jag vill verka bättre än alla andra. Och de förstår de andra vettiga människorna i tråden. Jag berättar det för att, om du hade kunnat läsa ordentligt ser att TS har startat en tråd om OCD och då får man kan berätta och prata om sin OCD och då kan jag väl få även skriva om min OCD och att jag börjar sakta men säkert kämpa mig ur den och få vara stolt över mig själv. Det har ingenting med bekräftelse att göra. Det handlar om ett berätta för andra som kanske läser det att de går att bli frisk eller det går att bli bättre, och hur jag faktiskt kämpar i min vardag trots att jag har många andra sjukdomar.. Det är inget fel med det. Den enda människan det är fel på i denna tråden är du. Uppenbarligen har du svårt att förstå och kommunicera med andra människor, men nu får de vara nog med at du klankar ner på mig. Sök hjälp istället om du har besvär i livet ta inte ut dom på andra människor.

[lillelull]
3/23/16, 1:15 PM
#43

Känns som du inte platsar på ett forum där man pratar om sina diagnoser, känslor och tankar. För hur kul är det om någon berättar sin historia och sen kommer du och skiter över det hela?

[AnimeV4]
3/23/16, 1:19 PM
#44

Kan inte annat än hålla med. Go lillelull!🥳

Honestyisdead
3/26/16, 11:22 PM
#45

Glöm inte att Insider medlemmar kan anmäla inlägg som bryter mot reglerna och som är riktigt otrevliga. På så vis får man bort dom.

[AnimeV4]
3/26/16, 11:25 PM
#46

#45 Det har jag gjort.

[lillelull]
3/27/16, 12:14 AM
#47

Tack ! #45 #46 ❤️🌺

molbojse
4/4/16, 6:01 PM
#48

Jag har inte OCD då jag inte har tankarna, utan jag diagnosticerades med tvångssyndrom istället. Precis som för dig så kretsat hela min vardag kring handlingarna. Det tar över enormt och jag blir arg på mig själv för att jag gör som jag gör. På sätt och vis drabbar det ju andra också, då jag måste ha saker på ett visst sätt och det har hänt mig nästan varje gång jag är hemma hos någon annan att jag frågar om jag får flytta/ändra på saker osv för att jag inte ska bli helt sönderstressad. De flesta bryr sig inte och låter mig ändra (typ ändra på hållet en kontakt är instoppad i ett eluttag m.m) men en del har svårt för det. I min värld blir det alltid att den som äger hemmet har självklart företräde till hur det ska vara, och vill de inte så får jag helt enkelt gå ut från det rummet eller så.

Det värsta jag vet är när folk börjar jävlas med mig. Jag har att allt av samma färg måste vara för sig självt (typ alla gröna bilar i ahlgrens bilarpåsen måste vara för sig, vita för sig och rosa för sig). Köpte chokladägg i en liten kartong och tre hade orange folie och tre hade gula. När jag öppnade kartongen hade producenten bytt plats på ett oranget och ett gult ägg, vilka jag genast flyttade på. Sambon började då be mig titta på hans ägg vilka han flyttade runt så det inte blev jämt. Jag blev så stressad att jag gick därifrån och vägrade kännas vid honom på ett par timmar.
Ju mer jag reder ut övrigt skräp i psyket så märker jag av att min Asperger och tvångssyndromet blivit starkare.
Försöker få bukt med det så mycket det går. Bland annat har jag att mudden på mjukisbyxor måste vikas in, annars vägrar jag sätta på ig byxorna och kastar dom hellre än att låta bli att vika in den. Jag har nu börjat köpa mjukisbyxor med bred mudd istället för den är inte likadan som andra muddar och därför låter jag bli att vika in den.

Jag vet inte hur bekant du är med Reddit, men här finns det en subreddit (typ underkategori) som tillfredsställer mitt tvångssyndrom ganska mycket :)

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

Annons:
[lillelull]
4/5/16, 2:02 AM
#49

#48 Du skriver att du tycker det har blivit värre med dina tvångstankar när du reder ut annat så blir det värre, varför tror du att det blir så?
Har du tagit upp det med läkare/psykolog eller den som hjälper dig att det känns som att du tar på dig för mycket på något vis? 
Får du hjälp i nån form av samtalskontakt/terapi/KBT angående dessa tvångshandlingar som du utför? 🌺

Hur känner du kring detta, tror du att det är något som man kan göra som skulle kunna hjälpa dig att "bli av" med eller göra din vardag lättare? 🙂

Det låter väldigt besvärligt för dig att behöva ha det såhär.
Det är tuff med såna här tvångshandlingar, jag vet hur det känns även om jag har det på ett annat plan än du, så vet jag hur jobbigt det är att behöva utföra en massa för andra sett "lustiga" saker i vardagen. Som du kanske läst har jag också en del saker jag behöver utföra, de är inte så jobbiga i min vardag  som det verkar vara för dig dock men jag känner med dig. Det är jobbigt. 😕
När jag gick i gymnasiet brukade jag sortera bort allt rött godis i godis påsarna. Röda bilar, och röda godisar i såna där frukso påsar.

Kram till dig. 🤗🌺

molbojse
4/5/16, 12:49 PM
#50

#49 Jag har mest små saker, som maka par strumpor, bädda sängen i rätt ordning (sambon är förpassad från att ens tänka tanken på att bädda), men det är många saker så det går ju åt massor av onödig tid (uppskattade cirka 3-5 timmar om dagen, varje dag. Ska vi iväg tidigt på morgonen går jag alltid upp minst tre timmar innan honom bara för att ha tid för alla tvångshandlingar, haha. Jag är så van att det är så här så har inte reflekterat över det, även om jag ibland tänker på det och kan då tycka att det är jobbigt. Många respekterar det, och jag har förståelse för folk som inte förstår vad det innebär att ha OCD/tvångshandlingar och kanske råkar "förstöra" för mig.

Jag tror att det blivit mer påtagligt efter att jag rett ut så mycket annat skit i huvudet. Det är som att allt det sjuka måste vara 100% och först kanske det var 10% av 10 olika saker, och när de försvunnit så kanske det bara blev tre saker kvar och då blir det ju 33% av varje sak istället för bara 10% haha. Förstår du hur jag menar?

Jag kan till exempel heller inte blanda mat när jag äter, så måste äta potatis först, sen kött/proteinkällan, sen sås, sen sallad, sen drickan. Äter jag på snabbmatsställen blir jag jättearg om jag får pommes fritsen samtidigt som hamburgaren och jag är nog den enda som reagerar så xD

Jag har en terapeut jag besöker en gång i veckan. Det bara något år sen eller två som jag märkte av att jag ens hade OCD, så inte hunnit jobba med den så mycket då ångesten och paranoian tagit över på tok för mycket.
Förra året exploderade den då jag flyttade in som inneboende i en lägenhet som såg ut som något som kunde varit med i Maniska Samlare och där började jag tokstäda. Nu blir jag skogstokig om det så är ett dammkorn på golvet…

Det som gör det absolut mest jobbigt med det här är att vi har en sjövild katt hemma som älskar en specifik filt jag brukar lägga på sängen när jag bäddar och allting på sängen måste vara helt slätt, vilket det sällan är då han gärna går lös på filten och stökar till. Det jobbigaste är inte att han stökar till utan att jag blir arg på honom och jag vet att jag varit lite för hårdhänt med honom ibland. Oftast bryter jag ihop och stortjuter efteråt för det känns som jag slagit ihjäl katten. Just det att jag blir arg på honom är det som gör så ont. Ändå behärskar jag mig så pass mycket att han ändå inte får skador, men i alla fall! Av samma anledning undviker jag honom om jag har en dålig dag då jag vet att min irritation tas ut på det första som stör, oavsett om det är en stol, katten eller en person. Och det är fruktansvärt jobbigt.
Jag har inte vågat säga det här till någon innan, inte ens till sambon, för jag är så rädd att folk ska stämpla mig som djurplågare :(

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

91Marran
4/6/16, 12:14 PM
#51

#50 Det där med katten känner jag igen. Min katt också. Han retar upp mig mest. Sällan pojkvännen, då jag blir argast. Jag blir också farlig, så vet hur det känns att inte våga berätta för andra. Till och med psykologen var det svårt inför.

Mvh
Mig

[lillelull]
4/8/16, 4:32 AM
#52

Det känns som det är väldigt tabu belagt att säga att man kan bli arg, få utbrott på sina djur, det är lite djurplågeri stämpel på det, vilket är lustigt kan jag känna för säger man ex ja jag blir så sur, får utbrott kan bli hårdhänt med pojkvän/ sambo / partner/ whatever en människa så är det mer "ok" än att bli sur på ett djur. Det känns som man blir klassad som mer galen och sjuk i huvet om man ger sig på ett djur. Det är iaf den tanken jag tror man kan få av människor om man berättar detta. trots att båda sakerna egentligen är lika illa på sitt sätt , då man såklart inte egentligen vill bli varken sur på sitt djur eller sin partner men det är inget man kan hjälpa när man är sjuk. Det är skillnad på att skada ett djur med vilje, slå, vanvårda eller annat som man gör av ren elakhet än att bli arg på ett djur för man är ledsen, upprörd och något går fel i stunden. Förstår att det känns jobbigt att berätta och det är modigt att våga erkänna det och berätta det också för den psykolog/läkare som man går till för då kan man börja "jobba med problemet " mer än om man döljer det. Och en start är ju så som du gör #50 att du kanske då undviker katten när du har en dålig dag, det är ju en början och ett bra steg att ta och sen så får man hoppas att du en dag kan få bukt med allt det jobbiga kring din vardag så det inte blir så att du blir upprörd på katten när han gör något till synes oskyldig men jobbigt för dig i din sjukdom. Man får ju även om det kanske inte är en tröst direkt men så gör man ju dessa saker för att man inte mår bra. Ni tycker ju båda om era djur mycket och båda blir väldigt ledsna efter det har hänt förstår jag såklart men det är fortfarande sjukdomen som styr och inte ren ondska, för då hade ingen av er känt att ni blev ledsna eller ångrade er efter ni gjort det så ingen av er är ju ond i sig eller djurplågare. ja mer vet jag inte vad jag ska säga men jag dömer ingen av er vill jag tillägga. Kram! ♥️

Honestyisdead
4/8/16, 9:30 AM
#53

#52 Skillnaden mellan att bli hårdhänt mot ett djur och en människa är ju självklar! En människa kan försvara sig. Ett djur gör inte det. En människa kan förstå. Ett djur gör inte det.

Där har du anledningarna till varför de flesta ser hårt som tusan på djurmisshandel och liknande. 

Är man så sjuk att ens djur får lida måste man omplacera. Det är inte rätt mot djuret övht.

molbojse
4/8/16, 2:33 PM
#54

#52 och #52 Åh, tack snälla för att ni inte stämplar mig! <3 Jag var ärlig mot min terapeut direkt om det här när vi pratade om OCD:n. Jag slår honom självklart inte, utan lyfter honom bryskt i nackskinnet ryter "NEJ!" och släpper honom på golvet eller utanför rummet och stänger dörren efter mig. Det där lät betydligt brutalare än vad det är egentligen, haha. Han släpps ju inte två meter upp i luften, utan har han väl knappt en dm mellan golvet och baktassarna. Ibland tar jag filten och "häller" ner honom på golvet och motar ut honom ur rummet. Samma stund jag gör det här går hjärtat i 300 och jag bryter ihop och stortjuter direkt efter. Skadan jag kan orsaka på honom genom att lufta honom i nacken är att han kan få blåmärken. Sammanlagt tror jag detta hänt kanske 2-3 gånger sen vi fick honom. Oftast hinner jag tänka till innan och stormar ut och kedjeröker tre cigg på raken.
Som sagt, han gör det inte för att vara elak. Han är 15 månader och har mer energi än mig (ADHD) så han gör ju faktiskt inget som helst fel. Det är jag som gör felet.

Och precis som #53 skriver - en människa kan försvara sig, det kan inte ett djur. Inte på samma sätt åtminstone. De förstår inte varför vi gjort som vi gjort och det skapar förvirring i huvudet på katten. Nu är han tack gode Gud en väldigt självsäker grabb som inte har några som helst problem att hugga tillbaka (vilket absolut inte under några som helst omständigheter rättfärdigar att jag gör som jag gör) om han behöver.

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

[AnimeV4]
4/8/16, 3:41 PM
#55

Har också en katt som driver mig till vansinne ibland. Varje gång jag blir sådär arg och tar i nackskinnet tänker jag att "nu var jag för hård mot honom". Numera förstår jag och katten varandra bättre, så jag behöver (vet att man inte behöverbehöver) inte bli sådär arg. Även om jag blir det brukar jag spruta lite vatten på honom istället om han inte lyssnar på min röst, som han för övrigt blivit jätteduktig på. Kanske ett tips?

Annons:
molbojse
4/8/16, 7:33 PM
#56

#55 Vi använder vattenspruta på honom. Tyvärr fungerar den bara när han inte är beredd på det, annars kan man tömma hela flaskan på honom och han bara tittar på en som om man vore idiot :p Han skyr inte vatten, kattskrället xD

Och jag tänker precis som du "nu var jag för hård". Det är lätt att vara efterklok…

Och det är just det som Hera skrev att såna människor inte borde ha djur, som gör att man inte vågar prata med någon om det :( Samtidigt måste jag prata med någon om det för att alls kunna bearbeta det och kunna hantera det på ett bättre sätt.

Även om det är fel, så är jag ändå tacksam att det finns fler här som blir så där explosivt arga och förstår en. Det känns lite skönt, faktiskt :') Jag menar, det är ju inte så att jag inte förstår att det är fel :p

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

Honestyisdead
4/8/16, 7:38 PM
#57

Det jag menar är att man inte bör ha djur under tiden som man blir så arg att djuren får lida.  Jag vet hur det är att bli så arg och hade därför inte djur under den tiden.

Hade jag haft djur när jag blev som värst hade jag omplacerat till jag mådde bättre.

[lillelull]
4/8/16, 8:43 PM
#58

Jo jag förstår såklart det men jag tror varken #50 #51  låter sina djur lida, att ta en katt i  nackskinnet en gång är inte direkt grund till omplacering.
Jag tycker såklart inte djur ska fara illa på något sätt men jag tror inte det är situationen hos dessa två personerna. Men absolut om man känner att man skadar djuret och det blir farligt så håller jag med om att man ej ska ha djur.

molbojse
4/11/16, 12:07 PM
#59

#57 Hade jag blivit så arg att jag riskerade att döda eller skada  honom allvarligare än ett eventuellt blåmärke i nacken hade vi aldrig skaffat honom. Just som #58 skriver - att lyfta en katt i nackskinnet någon enstaka gång dödar honom inte och jag ser ingen anledning till att omplacera honom av den anledningen. Hade det varit så illa att jag skulle slå honom varje gång jag blir arg så hade han sett ut som katterna hos den psykiskt instabila killen i Göteborg som köpte på sig katter och kastade dom i väggen när han blev arg. Det gör inte jag och jag har otroligt svårt att tro att någon annan i den här tråden skulle göra det.

Den dagen jag träffar på en djurägare som inte blir och aldrig någonsin kommer bli arg eller ens minsta irriterad på sina djur ibland, den dagen ska jag sälja mitt liv och och aldrig nånsin mer röra ett djur.

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

molbojse
4/11/16, 12:08 PM
#60

Den dagen det blir anmälningsbart för djurplågeri att lyfta en katt i nackskinnet så ska jag tänka om. Så länge det inte är olagligt att göra så undabeder jag å det vänligaste moralpredikningar om djurhållning.

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

Honestyisdead
4/11/16, 12:28 PM
#61

#59-60 Ingen har skrivit att du misshandlar. Men tydligen tar du at dig da du kallar det moralprediktningar.

91Marran
4/11/16, 1:20 PM
#62

Jag har försökt att inte bli arg på katten eller säga ifrån med irriterad röst och valt att avleda som jag vet att man ska göra istället. Att ge godis vid klösträdet när han krafsar, kloar på något som han inte får hjälper inte. Inte heller att leka med honom när han till exempel hoppar upp där han inte får vara. Han kopplar ihop att om han är olydig, så sker något positivt. Passivitet gör honom bara orolig. Han går oftast undan när han ser att jag blir arg på/för det han gör. Att spruta vatten fungerar ibland, men det är ju inte snällt det heller. Jag brukar be min pojkvän som äger katten om hjälp, när jag känner att det blir för mycket så att katten inte ska få någon tillsägelse utan bli avledd istället. Det ska bli intressant att vara hundvakt i tre veckor och inta en ledarroll utan att behöva säga ifrån till hunden, som dens matte "behöver" göra då och då. Vill ju inte bli stämplad som djurmisshandlare när jag är ute och går med den. Det här med att man alltid ska vara glad och trevlig mot djur är inte det lättaste. Jag anser att man måste få säga till ibland, men absolut inte få utbrott utan anledning. Eftersom de flesta anser det fel att säga ifrån, så har jag börjat sluta med det, dock svårt många gånger. Skulle en stor hund på gatan attackera mig så skulle jag försöka fre mig, men det är ju en annan sak.

Mvh
Mig

Annons:
Ananse
4/11/16, 1:27 PM
#63

Ursäkta om jag verkar tvångsmässig nu… Finns det inte andra sidor här där man kan diskutera hur man bäst uppfostrar djur? Så kan dom som vill diskutera OCD göra det i den här tråden.

molbojse
4/11/16, 3:58 PM
#64

#63 Vi kom in på djur när jag skrev min kommentar om min OCD :p Somliga kan visst inte låta bli att börja tala om hur man ska göra… Ber om ursäkt! Det var mitt fel.

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

Ananse
4/11/16, 7:19 PM
#65

Nej fan, be inte mig om ursäkt… Jag var inte direkt indragen i ämnet. Men jag vet hur lätt såna här trådar drar iväg. Vanligtvis brukar det vara mitt fel. Men jag hade en rätt gnällig ton när jag påpekade saken. Off Topic-polisen…

[lillelull]
4/11/16, 10:38 PM
#66

Ja, förstår att du sa till, det blir ju så ibland att det blir så fruktansvärt OT att en tråd helt plötsligt blir något helt annat än vad den var så, men det var ändå bra att vi fick pratat ut om dehär med djuren. 🙂 Nu kan vi prata vidare om OCD.

Ananse
4/11/16, 11:15 PM
#67

Det riskerar att bli så att man ständigt måste gå tillbaka och kolla rubriken: Var det här verkligen tråden om OCD?

Och så rullar man ner för att skriva nåt, men hinner inte långt innan man börjar undra… Kollade jag verkligen rubriken? Så ska man upp och kolla igen. Skärmdumpar rubriken och rullar ner till svarsfältet än en gång. Kollar skärmdumpen en extra gång för säkerhets skull. Drar en lättnadens suck - men… Var det verkligen rätt rubrik jag fotade av??

Ringer KBT-terapeuten vid 03:00 och förklarar läget: Jag är orolig att jag skriver om tvångsbeteenden i en tråd om djurplågeri. Terapeuten ber en vänta, slår på datorn och söker upp tråden. Det är lugnt, det är rätt tråd. Drar en lättnadens suck och avslutar samtalet. Går in igen och ska skriva. Men, fan…! Var det verkligen den här tråden som terapeuten var in och kollade på? Tänk om det blev ett missförstånd.

Upp till toppen
Annons: