Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
ADD & ADHD relaterat

Gammal, trött och uppgiven

2016-03-20 19:24 #0 av: hyacinten44

Jag är en kvinna på snart 69 år och som har ADHD.

Diagnosen fick jag inte förrän nu i vuxna år, för cirka åtta år sedan, men jag vet ju att mina "problem" sedan långt tillbaka är relaterat till ADHD.

Jag har nu ett samboförhållande. Vi träffades i september förra året och blev förälskade. Ganska snart flyttade han hem till mig och nu bor vi i en stor trea i samma hus jag bodde innan.

Problemet är att vi bråkar så fruktansvärt. Han vet om att jag har ADHD och det verkar som om han söker problemen i vårt hållande hos mig. Jag sätter igång bråk. Jag har "anfall". Jag kan inte uppföra mig bland folk etc etc.

Han påstår att jag håller på att driva honom till vansinne men han glömmer att han är mycket mycket provucativ och kan vara mycket aggressiv och rent av elak när vi grälar. Både han och jag upplever att när vi grälar så befinner vi oss på en småskolenivå, alltså anklagar varandra för både det ena och det andra.

I dag var vi på IKEA och handlade några saker. Vi passade på att ta en fika där och satt och snackade som vem som helst. Vi kom att prata om jobb i unga år, utbildning och sådant. Jag berättade om hur orättvis det var hemma, att jag inte fick den utbildning jag ville ha, jämförelsevis med min bror som fick utbildning, respekt och allt. Jag var bara hopplös.

Min partner frågade mig om jag fortfarande är bitter på denna orättvisa som hände då. Då svarade jag honom "jaaa" och tog i genom att jag höjde rösten. Sen var grälet i full gång. Han anklagade mig för att ha rytit åt honom, vilket jag inte hade, och anklagade mig för att inte kunna uppföra mig när vi är bland folk. Jag blev naturligtvis mycket kränkt och på samma gång eftertänksam. "Röt jag verkligen så mycket till honom?" 

Så där är mitt liv.

I går hotade han med att packa ner alla hans möbler och grejor i ett släp och flytta, bara gå i från "allt i hop". Han säger att han älskar mig.

Jag vet inte vad jag ska göra.

Jag har inga mediciner för min ADHD. Har gått i samtalsterapi för ett år sedan, cirka ett halvår och sedan tyckte min handledare att jag hade rätt ut det mesta och att jag inte behövde någon terapi längre. Några månader senare träffade jag honom som nu är min sambo.

Funderar på att ringa psyk akuten, men vet inte riktigt vad jag ska säga. 

Min sambo kräver att jag ska kontakta psyk snarast möjligt. Jag har gett honom alternativet att vi separerar så är han befriad från mig och problemen, men det vill han inte just nu.

HJÄLP!!!!!

Anmäl
2016-03-20 20:15 #1 av: RosaBurk

Jag tycker det låter som att din partner inte tar dig på allvar. Förlåt men det gör mig jättearg!!

Jag tycker att om din partner kräver att du ska gå i terapi så behöver väl han göra det själv också? Ni verkar båda behöva förstå era hur ni beter er när konflikt uppstår så att ni kan jobba med detta och ta bort problemet. Att ha ADHD och förhållande är inte lätt tycker jag, och jag är ändå ung fortfarande och inte varit diagnosticerad länge men jag har haft mina bråk och om båda inte är beredda att ta itu med problemet, är det verkligen jämlikt då? Och jag VET att det inte är en persons fel att det blir bråk, din ADHD är kanske en orsak till att problemen uppstår eller bubblar upp till ytan, men han är precis lika skyldig när konflikten uppstår och han behöver också anstränga sig för att ta itu med det! Vad gör han till exempel för att minska bråken, gör han något särskilt när ni bråkar för att göra det mindre allvarligt, har ni någon strategi?

Kanske är det så att allt är ditt fel och din ADHD som din partner verkar tro (jag tror inte det i alla fall!!), men då kan din partner ÄNDÅ behöva terapi för att förstå dina behov och hur du fungerar som person. Det finns ju anhörigterapi av en anledning!!

Ni kan kanske gå på parterapi? Jag tycker absolut inte att han ska skylla allt på dig så där, och han är lika skyldig som dig att gå i terapi om han tycker att det krävs.

Sen det där med terapi kan ju ändras med tiden, det är inte säkert att man behöver det jämt, men saker förändras. Nu lever du i en annan livssituation och det kan vara värt att gå i terapi igen kanske?

Anmäl
2016-03-20 21:24 #2 av: hyacinten44

# 1

Tack för svar.

Jag upplever det som om han "triggar" igång mig många gånger för att sedan säga att jag startade bråket. Det som hände på IKEA idag är verkligen inte någon dödssynd, tycker jag. 

Han säger att han älskar mig men ibland uppträder han som om han hatar mig. 

Jag ska ringa Familjerådgivningen i morgon och boka tid och jag ska kräva att han ska vara med. 

Vi är båda mycket trötta på grund av flytten och det har jag sagt till honom kan vara en orsak till att vi lätt blir irriterade på varandra och bråk uppstår. Men han verkar vilja lägga hela skulden på mig vilket jag inte kan acceptera. Jag säger också att det inte är ens fel att två bråkar. 

Anmäl
2016-03-21 08:12 #3 av: zatanica

Tror det kan vara bra om han kanske kan få gå på något informations möte/samtal/grupp för anhöriga till dem med adhd. Låter som att han kan behöva lära sig att förstå hur du fungerar och vad det kan bero på. Då kanske han kan lära sig hantera det på ett bättre sätt. Låter som en mycket bra ide att ni får hjälp att prata om detta. Har själv mycket svårt att förmedla helt vad jag tycker och tänker när man kommer in på känslor och hur man mår.

Kanske kan du även skriva ett brev till honom om hur du upplever det, brukar kunna vara lättare. Sedan får han läsa det ifred och reflektera. Lämna även med information om adhd, vad det innebär och hur det kan yttra sig.

Min sambo säger också till mig många gånger och visst händer det att jag tar åt mig och blir ledsen eller arg. Men han gör det aldrig inför andra och han skriker inte på mig. Han gör det diskret och förklara även varför han tycker jag gjort något galet eller sagt något galet eller uppfört mig opassande. Vet att han ofta tycker det är mycket jobbigt att vara den som är mer vuxen. Vet ett annat par som är lite äldre än oss där är det killen som har adhd och asperger jag reagerar stark på hur han blir behandlad av sin fru. Hon är inte lika diskret som min sambo om man säger så och man mår dåligt och blir ledsen på hans vägnar när man ser det.

Hoppas ni reder ut det här. 

Kram på dig och lycka till Blomma

Anmäl
2016-03-21 11:42 #4 av: hyacinten44

Jag har idag kontaktat familjerådgivningen och vi har fått en tid. Jag ska också kontakta psyk för tidsbokning, där jag gått tidigare för terapibehandling.

Nu har jag gjort vad jag kunnat för ögonblicket och sedan får jag försöka vara tyst och inte säga något, men det där är jobbigt i ett förhållande. man måste ju kommunicera med varandra.

Tack för svaren Blomma

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.