Annons:
Etikettadhd-add
Läst 2274 ggr
Caylina
2016-04-14 18:04

Motivera 14 åring med ADHD/övervikt

Hej:) Bästa stället att få bra tips och råd borde ju vara här, där folk med egen erfarenhet kring NPF finns:)

Min son har ADHD, Tourettes och är 14 år. Han är en stor kille, 180 lång och väger strax under 100 kg. Han är alltså storväxt men har en övervikt han behöver bli av med. Han har gått upp nästan 10 kg på några månader, vilket ju i sig är jättejobbigt för honom. Han mår ju dåligt, han vet om problemet och han vet att han måste ändra på saker. Och jag/vi puschar honom, han har börjat träna och verkar tycka det är roligt. Jag lagar ju mat som är ordenlig och hyfsat fettsnålt/ fiberrik osv, ser till att han äter frukost. Sen går han till skolan, äter skräpmat eftersom det är äcklig mat i skolan. Han får inga pengar av mig, just pga av detta, vi pratar om det osv.  

Han sitter vid sin dator mestadels hemma. 

Vi har såklart kontakt med BUP (han är väldigt anti bup) och barndietisten (anti där med) Så, hur kan man motivera honom på ett sätt som får honom att inse att det är HAN som måste ändra på sina vanor? 

Tycker att när man läser om ADHD och tips och råd så skriver man nästan över personens huvud, det är folk som inte själva har diagnosen som beskriver vad man ska göra. Det stämmer inte alltid med verkligheten. (Jag har själv ADHD, men tycker själv att jag lever ett bra liv:) Dock har jag kört fast lite här, man vill ju att ens barn ska få må bra och det gör han inte. Finns inte så många man kan ventilera med som förstår:/

Annons:
molam
2016-04-14 18:09
#1

Du skulle inte kunna försöka Umgås mer med din son (vet inte hur nära ni är ol) och föreslå att ni tillsammas går ut och går, tar en powerwalk nu ock då, umgås, gör det roligt att Röra på sig mer liksom

~Sajtvärd på Disney ifokus och Leopardgecko ifokus~

*Medarbetare på Akvariefisk ifokus

taylor__lambert
2016-04-14 18:18
#2

Jag har ganska nyligen fått diagnosen (adhd) och kan tycka att jag har svårt att genomföra det jag planerat.

Jag kan ju känna mig väldigt omotiverad att behöva träna själv kan jag säga, och visst har jag hund, men att ha en person med mig tycker jag är roligare än hunden. Det är något som får mig upp på benen annars sitter jag vid datorn/TV:n.

Sen så känner jag igen mig med skolans mat, där har jag faktiskt börjat be min mamma att göra i ordning matlådor till mig som jag kan äta, för då äter jag iallafall något, annars äter jag inget och dricker bara cola i skolan.

Sen hanldar det mycket om att han själv måste inse att vikten är ett problem, samtidigt som jag börjat inse det kan jag känna: vad spelar det för roll? Hur mycket jag än tränar så ser jag ju ingen förändring, och stirra mig blind på vågen säger ju inte mycket, går jag upp lite så vet jag ju inte om det är fett eller muskler, oavsett så mår jag dåligt av att se vådens resultat.
    Där har jag bestämt mig för att jag endast kommer väga mig var 3:e-4:e månad för då syns resultat och då kan man stärka självförtroendet att det faktiskt givit något med mitt hårda slit.

Nu vet jag inte om detta kan vara intressant för din son, men jag ser mycket glädje i försvarsmaktens nya tränings app, då jag älskar det militära så peppar den mig enormt.

Sajtvärd på Hundparkour.ifokus & CockerSpaniel.iFokus

Underskatta aldrig värmen från en kall nos Hjärta

taylor__lambert
2016-04-14 18:24
#3

Kan också tillägga att jag går på gym och jag märker att när jag skriver ned det jag gjort så jämför jag med nästa pass.

Tex på löpbandet så springer/joggar jag i 18min, kollar hur långt jag hunnit och ser då om det blivit bättre sen sist, jag kanske sprang 3km ena passet, nästa pass springer jag 3.2km och märker då en förbättring då jag känner att min kropp blivit starkare, det höjer också mitt självförtroende och får mig att vilja gymma oftare.

Sajtvärd på Hundparkour.ifokus & CockerSpaniel.iFokus

Underskatta aldrig värmen från en kall nos Hjärta

Sabinan
2016-04-14 18:42
#4

Jag tycker att när man är 14 år är man fortfarande ett barn och barn gör som bekant som man själv gör, och inte vad man säger 🙂.
Jag tycker att det #1 och #2 säger är bra, att det nog blir lättare att få din son motiverad om du eller den andra föräldern följer med er son och motionerar tillsammans.
Förut när jag tränade mer (är sjuk nu), så skulle mina döttrar prompt träna just det jag tränade, det spelade igen roll om det handlade om löpträning eller styrketräning eller vad jag nu hittade på.

Sajtvärd för Balkongodling & Akvarell
"Big Journeys Begin With Small Steps"

Zolah
2016-04-15 14:20
#5

om det inte går att du går med honom kan det ju vara en ide att kolla på en kontaktperson eller så som kan följa med, för ibland kan en helt ny person vara nyckeln att det funkar.

Caylina
2016-04-15 18:37
#6

Ni har ju jättebra ideér! många som jag även använder mig av och har gjort:) Och en del som absolut är värt att testa! 

Vi har en bra relation, och oftast är det bara han och jag hemma. Pappan och jag är skilda och han har valt att bo mestadels hos mig. Det funkar bra för honom och pappan och jag har en helt ok relation och samarbetar så det ska funka så bra som möjligt för honom. Jag har ofta försökt få med honom på saker och ting men han är inte så väldigt på när man kommer med förslag, inte så kul o hitta på nåt med morsan för en 14 åring kanske ;) 

Vad det gäller träningen så tycker han det är roligt och går nästan varje dag efter skolan. Försöker att ge honom mycket cred för det han gör också.  Det där med övervikten är ju väldigt viktigt, men själva siffrorna på vågen är inte det man bör fokusera på utan mer att ändra vanor isåfall. Fett blir till muskler och muskler väger ju oxå. Vi äger inte ens en våg och kommer nog aldrig att göra. Det är oroande att han sveper en hel cola om det finns en i kylen (Jag köper aldrig det, men syrrorna hemma hos pappa köper ibland och då tar han deras:/ Inte så glada syrror efter det) Allt sött kan han inte motstå helt enkelt.

Barn gör som vuxna- helt rätt! Oftast. I detta fallet är både pappan och jag aktiva. Vi har bra matvanor, har typ en påse chips hemma på helgerna osv. Ska ta till mig att träna tillsammans med honom. Han går dock på det dyra gymmet och jag på det billiga eftersom min ekonomi inte tillåter annat. Hans pappa betalar hans gymkort. 

Han har haft kontaktperson men tyckte det var meningslöst. Han har ju många kompisar och umgås med dom irl ibland men oftast via datorn;) Hittills har han varit mer aktiv på sommaren så jag hoppas ju på samma effekt i år;))

Annons:
Leviatan
2016-04-15 20:36
#7

Hade själv en del övervikt i mina yngre dagar. Har fått diagnos as/add, träningen har varit det som gjort absolut mest nytta i mitt liv. Vad är det för sorts Träning han utövar? Du kanske har skrivit det tidigare, läste igenom lite fort så kanske har missat. En tumregel jag har för att bibehålla muskelmassa under diet är att ha MINST 2 gram protein per kilo kroppsvikt. Jag fyller kvoten med hjälp av proteinpulver, 100% whey från bodysciene är mina favoriter. Smaker som äppelpaj, blåbär och päronsplitt är söta och hjälper väldigt mycket med sötsuget. Känner jag att jag vill dricka något gott så köper jag cola zero/7-up sockerfri. Kan tipsa om bra sida i PM vid intresse med billiga och bra produkter.

Det du säger är helt rätt, vågen är helt orelevant, mer en "tjej grej" ;) Vill även poängtera att nyttiga fetter är extremt viktiga! Omega-3 och CLA hjälper otroligt mycket vid viktminskning. Det man vill undvika är kolhydraterna. Rotfrukter och grönsaker är helt okej. Det finns oändligt många olika metoder för viktminskning, det flesta dieter går ut på att få snabba resultat men slutar ofta i ett sk "jojo bantande" där du går upp i vikt igen såfort du slutar. Jag tror på en långsiktigt förändring där du äter vettigt och tränar bra under majoriteten av årets dagar. Det finns såklart dagar du kan unna dig en pizza eller så.

Men det absolut viktigaste är att inte stressa fram ett resultat, förändringen kommer att komma ifall man sköter kost, sömn och Träning.

Att motivera rakt av såhär kan vara svårt, jag använder mig av en standard app i samsung "S Health", där kan du ha koll på hur långt du gått per dag samt en ca uträkning av brända kalorier. Personligen föredrar jag att gå mina PW's själv med hög musik, gärna i skog och glest med folk så man verkligen kan rensa ur tankarna. Kan själv känna att försöka "tvinga"(han kan uppleva det så) fram träningen kan istället ge motsatt effekt. Visa han möjligheterna istället, tjejerna kommer ju kolla en gång extra ifall han har lite schyssta muskler :)

Har jag förstått det rätt om att problemet egentligen ligger i kosten och väldigt mycket tid vid datorn? Träningen verkar han ju klara av bra. Det finns även effektiva övningar man kan göra hemma ifall man inte vill gå till ett gym direkt. Finns hur mycket som helst att säga egentligen, det är lite svårt när man inte vet exakt träningsschema och kost. Om han har några kompisar som tränar är det perfekt för gymmet!

Får ursäkta stav och grammatik fel, är ganska mosig i huvudet just nu.

JuliaMG
2016-04-16 10:17
#8

Jag har inte tagit mig tid att läsa igenom vad de andra har svarat tyvärr, så det kan hända att jag svarar ungefär samma sak som dem. Jag är iallafall femton, snart sexton år, och har bl.a. ADD och drag av autism. Jag spenderar också mycket, för mycket, tid framför datorn och det är sällan jag hittar på något med kompisar. Det är egentligen inte så att jag inte vill, inte har lust eller inte orkar, det är bara det att jag inte gör det oavsett. Jag vet att det inte är bra, och jag gillar faktiskt att röra på mig. Jag tycker om att springa och träna. Jag älskar att ta långpromenader med vår hund, problemet är bara att ta sig ut och jag skulle tro att han kanske känner samma sak. En del av honom vill gå ut, men en annan del av honom säger: "jag gör det senare", och sedan blir det inte av. Så är det ofta för mig.

Mitt tips är att erbjuda honom att ni går ut tillsammans. Ni kanske inte behöver köra igång värsta träningspasset första gången, utan ta en lugn och behaglig promenad där du helt enkelt försöker få upp glädjen för Träning i honom. Han kanske tycker att det är pinsamt. Jag hade det problemet innan jag började springa runt mitt område. Även om jag visste att det inte var pinsamt att försöka komma i form, så tyckte jag att det var pinsamt att jag behövde det från första början liksom. Om han verkligen inte vill träna ute, skulle ni inte kunna köpa en/två träningscyklar eller liknade och träna inomhus? Jag vet att en av mina kompisar gör det. Det är smidigt och enkelt, man träffar ingen som man inte vill träffa, man kan titta på tv eller liknande samtidigt och framförallt så finns det inte lika många ursäkter man kan dra till som när man ska gå ut. Ett annat tips är att du helt enkelt umgås mer med honom. Jag vet inte hur mycket ni umgås nu, men försök komma närmare honom så han känner att han kan prata med dig om/när han mår dåligt.

Jag tror helt säkert att de andra har svarat väldigt bra, jag ville bara komma med något jag också. Om något är oklart så får du gärna fråga, ibland så har jag lite lätt för att tappa tråden och liksom glömmer vad jag håller på med och vad jag skulle skriva. ;)

Hoppas något hjälper och lycka till! :)

Jag återkommer när jag har något bättre att skriva.

Niklas
2016-04-18 12:08
#9

#6: För mig är det viktigt att påminnas hela tiden. Jag använder en klocka som påminner mig att stå varje timme, att träna minst 30 minuter om dagen och att bränna X kalorier. Det har gjort stor skillnad i mina vanor. När det gäller sötsaker låter det som det stora problemet för din son. Dels måste han ha viljan att sluta med det och dels behöver han hjälp att bli av med suget. Det är väldigt svårt att bara trappa ner och tro att man inte ska falla tillbaks. Jag får mindre sötsug av kromtabletter. Det kanske funkar för honom också. Men det gäller som sagt att han vill sluta med det.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Upp till toppen
Annons: