Annons:
Etikettautism-aspergers-syndrom
Läst 1425 ggr
Ananse
5/21/16, 10:53 PM

Pathological Demand Avoidance

Ibland kallad Extreme Demand Avoidance. Nån som har koll på det? Jag har väl råkat på termen utan att fundera på vad det är, men så kom det sig att jag började läsa mer. Verkar ha börjat som en luddig term rörande vissa beteendestörningar, men som nu börjat definieras - och som vissa vill upphöja till officiell fullvärdig autismdiagnos. Den berörda gruppen - i den mån problematiken alls obseveras och erkänns - diagnostiseras ofta med beteckningar som 'atypisk autism' eller 'genomgripande störning i utvecklingen'. Ibland AS. Många har nog också fått diagnoser som DAMP, ODD, Instabil eller Narcissistisk personlighetsstörning. Diverse inlärningssvårigheter. Kanske rentav tourette. Och naturligtvis kan tillståndet samexistera med och/eller överlappa andra. - I princip skulle väl tillståndet rymmas i begreppet atypisk autism, men verkar vara tillräckligt distinkt för att vara ett eget begrepp. Det här skulle också delvis framtvinga en omdefiniering av auyism som begrepp. Lite förenklat skulle man kunna beskriva det som en stereotypt 'kvinnlig' utveckling av dom autistiska grunddragen. Kommunikativa svårigheter finns naturligtvis, men inte den typiska tillbakadragenheten eller svårigheter med ögonkontakt. Barn i den här gruppen anses dessutom vara väldigt dragna till rollspel och fantasilekar. Tillståndet kännetecknas bland annat av extremt stort behov av att få göra allt på eget sätt, och en oförmåga att gå omvärldens krav till mötes. Personerna är ofta dominanta i sociala situationer - och rentav manipulativa när det gäller att undgå krav från omgivningen. Dessutom finns - trots normal eller hög förmåga att pejla in enklare känslostämningar - en brist på känsla för subtila sociala regler, kombinerad med impulsivitet. Det gör att personerna kan ha väldigt litet intresse av att anpassa beteende efter situation. Samt efter vad omgivningen förväntar sig av dom utifrån exempelvis ålder, begåvning och bildningsnivå. - Kritiken mot användningen av den här beteckningen gäller främst att den flyttar ansvaret från exempelvis lärare till elev. Man får diagnosen Lat, så kan man luta sig tillbaka med att det inte går att åtgärda. Men alltså… Det gäller ju i så fall alla diagnoser. Det intressanta här är snarare att man sätter in kravkänsligheten i ett större sammanhang. Gruppen bedöms ofta svara dåligt på många typiska stödinsatser som normalt tillämpas vid autismspektrumtilstånd. Nästa fråga är juridisk. Upplyfter man begreppet till självständig autismdiagnos kommer kanske en massa människor helt plötsligt att omfattas av LSS. Dom som forskat i det här hävdar ju att tillståndet innebär svårafunktionsnedsättningar, och att många av dom som omfattas kommer att ha ett livslångt behov av stödinsatser. I grunden finns ju dom typiskt autistiska svårigheterna gällande socialt samspel, även om dom kanske maskeras av vissa mer ytliga sociala färdigheter. Litegrann känns det som ett DAMP-projekt. Nån som vill gå till historien genom att lansera en ny diagnos som egentligen kanske bara rör variationer av andra tillstånd. Men det verkar skapligt seriöst. Att man urskiljer en gemensam bakomliggande orsak till diverse symptom som ytligt sett bara framstår som just spridda symptom.

Annons:
SSKAnna
5/23/16, 12:03 AM
#1

….SUCK- detär förstås MIG du menar? 😃

Allvarligt min vän- vad 17 är det där???? Länk??

…and the book says:

We mat be through with the past,

but the past is not throuhg with us.

Ananse
5/23/16, 12:47 AM
#2

Finns massor. Redogörelser från folk som forskar, föräldrar till barn som fått olika konstiga diagnoser och inte svarat på behandling, folk i vuxen ålder som själva skriver. Fenomenet verkar inte vara så hysteriskt kontroversiellt, det handlar mer om vilken status det ska ha. Är det ett självständigt tillstånd? Är det neuropsykiatriskt eller nåt i personlighetsutvecklingen? Behövs en specifik beteckning eller går tillståndet att beskriva med redan befintliga diagnoser? En anledning till att jag tycker det är intressant är för att det exemplifierar hur sån här problematik kan döljas av personers olika sätt att kompensera. Speciellt kanske här, när det framför allt verkar ha observerats hos flickor. Det sägs ju ofta att diagnoskriterier tenderar tenderar att vara utformade utifrån manliga stereotyper.

Upp till toppen
Annons: