Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Utredningar (Hur? Var? När? Varför?)

Besök på psyk - vad händer?

2016-05-25 23:52 #0 av: Fialialej

Jag har hört av mig till psykiatrin om hur jag mår, och att jag tror att jag har adhd (eller liknande).

Nästa vecka ska jag på möte dit. Undrar mest vad jag kan förvänta mig och hur jag bäst förbereder mig.. Spontant känns det som att det bästa är att gå dit oförberedd och bara ta det som det kommer, men har också hört en del som påstår att det är svårt att bli tagen på allvar och att man behöver vara påläst och verkligen stå på sig för att få hjälp.

Jag har haft kontakt med psyk tidigare när jag mådde riktigt dålig, men fick ingen hjälp alls då eftersom jag inte orkade kräva hjälpen jag behövde och hade rätt till. Fick bara vänta och vänta.

Rörigt.

Hur som helst; vad kan jag förvänta mig av första besöket på psyk, och hur bör jag förbereda mig?

Anmäl
2016-05-25 23:54 #1 av: Hera

Viktigast är att du verkligen berättar om de problem du upplever påverkar ditt liv negativt.

Anmäl
2016-05-26 00:01 #2 av: Fialialej

#1 kanske skriva en lista?
Jag är lite rädd att de ska tro att man suttit och googlat sig hypokondrisk om man kan för mkt liksom. Tror du?

Anmäl
2016-05-26 00:19 #3 av: Hera

Jag hade gjort en lista men fick inte använda den. Dom ville jag skulle berätta från hjärtat. 

Anmäl
2016-05-26 06:42 #4 av: 91Marran

Be en anhörig skriva hur de upplever dig. När min psykolog läste den, då började han ta mig på allvar.

Precis skriv en lista. För håller mötet på att dö ut så kan du ju använda dig av den. Ta även med sådant som kan tänkas oviktigt för dig. Ju mer du berättar ju mer chans att de tar dig på allvar. Var noga med att de förstår dig rätt, annars finns risken att de förminskar problemen.

Första mötet går lättare än man tror. :-)

Anmäl
2016-06-04 22:56 #5 av: Ribessa

Jag skrev en lista med exempel på VARFÖR jag trodde att jag hade add. Hur jag fungerar, vad som händer när jag inte fungerar, och varför. Allt mellan himmel och jord jag kunde tänka på. Allt från att "Jag har svårt att koncentrera mig" till att "Jag får lätt vänner men aldrig speciellt nära vänner, och jag lyckas på något vis alltid komma i kläm med människor" och "Om någon säger åt mig vid fel tillfälle så kan jag bli så stressad att jag måste sätta mig ned och jag börjar gråta, och får ofta panikattacker". 

Ja, inte för att lägga några exempel i mun på dig, men jag tror du förstår hur jag menar. Jag skrev ner ALLT. Jag kom såklart ihåg dessa sedan, men jag hade med mig min lapp, även om jag inte visade den. Men jag tyckte det kändes säkert för mig att ha med den, OM jag skulle glömma något... För för mig kändes det viktigt att få med allt som jag känner, jag ville att de skulle förstå mig som person, inte bara de delarna som pekade på en diagnos - om du förstår hur jag menar.

Sedan så bad jag även min familj beskriva det de upplever. Detta hjälpte mig jättemycket - det fick mig att fundera lite på hur jag fungerar och varför, varför jag reagerar som jag gör och varför osv.

Lyckta till och hoppas allt kommer lösa sig för dig.

Anmäl
2016-06-09 12:25 #6 av: Fialialej

Tack för era svar.

Idag var mitt möte. Jag åkte hemifrån en timme innan för att vara i god tid (det tar ca 10min med bil till sjukhuset) - jag blev fem minuter sen.
Kunde inte somna igårkväll så har haft en jobbig natt.
Parkeringsautomaten krånglade, resceptionen hade världens kö, toakön var två mil lång, sen hade jag glömt min väska i bilen så jag var tvungen att gå ut till bilen och hämta den, ställa mig i kön till receptionen igen och blöööööööh. Haha så typiskt!

Naturligtvis hade jag glömt min stödlapp hemma...

Mötet gick BRA. Läkaren var jättetrevlig, ställde mkt frågor, jag fick göra självskattningsformulär ("full pott"), och jag babblade konstant. Har dock stört mkt ångest kring det här att gå till läkare, så det första som hände var att jag började gråta. Aja..

De ska återkomma efter att de gått igenom detta i arbetsgruppen. Jag uppfattade det som att han iallafall tyckte det var värt att reda ut vad jag har för problem, sen om det är adhd eller nåt annat..

Fick reda på en grej som gjorde mig jävligt förbannad också;
När jag var sjukskriven senast hade de tänkt utreda mig för adhd tydligen, men det har INGEN sagt till mig. Däremot sa hon jag gick till att det INTE skulle bli några utredningar för att jag inte var tillräckligt dålig. Det i sin tur gjorde att jag gav upp om psykiatrin och gjorde annat för att bli bra istället.

Det gör mig så sjukt frustrerad för det innebär att jag hade kunnat fått ordning på detta för 2 år sen, om jag bara vetat om det. Fan också.

Hur som helst är det gött att det är igång nu! Jag försökte trycka på att det påverkar mitt jobb negativt, att jag inte får ihop vardagen, och att jag mår bättre än jag gjort i hela mitt vuxna liv men ÄNDÅ har jättestora problem som förstör för mig själv (och andra) och att det gör mig rädd att jag ska tappa allt.

Ja så nu är det bara att vänta på brev då. Känns lite som att vänta på besked efter anställningsintervju det här.. :)

Anmäl
2016-06-09 22:19 #7 av: Ribessa

#6 Åh men så typiskt! Men så skönt att det är igång iallafall... Min erfarenhet är det bara viktigt att trycka på att "min vardag fungerar inte såhär, JAG fungerar inte i min vardag". Även om vi vet att något är galet, så är vi ändå vana med vår vardag, för för oss är det ju vår vardag! Så det är lätt att faktiskt själv hålla igen lite... Om du förstår vad jag menar haha! 

Lycka till! :*

Anmäl
2016-06-09 23:13 #8 av: Fialialej

Ja jag fattat precis. :)

Var jättesvårt att fylla i självskattningsformuläret först pga det, för det är ju så himla relativt vad man anser att "ofta" är. Men han sa att om man upplever att det frågan berör sker minst en gång om dagen så är det "mycket ofta". Och då blev det "mycket ofta" på allt. Kändes ju också konstigt, och då tänkte jag lite att "men SÅ ofta är det ju inte egentligen", men enligt hans beskrivning så jovisst...

Jag är så lättad att jag fått detta gjort nu. Tack för stöd! :)

Anmäl
2016-06-10 21:29 #9 av: Ribessa

Ja precis! :) Ingen fara, förstår att det känns skönt :)

Anmäl
2016-07-05 18:16 #10 av: Fialialej

Idag fick jag ett brev där det stod att jag kommer bli kallad till en neuropsyk. screening.

Screening...? Är det själva utredningen eller en genomgång inför ev utredning?

Anmäl
2016-07-13 21:22 #11 av: Ribessa

Screening? Bara jag som tänker drogscreening? Haha. Gjordes iallafall den dagen jag var hos läkare för att få medicinering, och lite då och då under året. Men i övrigt, sä har jag aldrig hört talas om screening i någon annan benämning än den jag just beskrev... Men vad vet jag? Haha

Anmäl
2016-07-30 19:09 #12 av: npfutredning

#10 Screening är tester i textform, som formulär. Som ingår i själva utredningen. 

Anmäl
2016-07-30 23:31 #13 av: Fialialej

#12 tack för svar! :)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.