Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
ADD & ADHD relaterat

Är det ADD egentligen?

2016-08-15 08:13 #0 av: Babydino

Skriver la egentligen mest bara av mig, jag brukar fungera så när jag ska tänka. 
Men läs gärna, jag vet att det blev väldigt långt och att det kanske blir svårt att läsa. Skriv vad ni tänker, jag har några frågor i slutet. 

För några år sedan var jag hos barn- och ungdomspyskatrin. Minns inte riktigt varför jag hamnade där, vi pratade sedan egentligen om allting. Det hela slutade i alla fall med att jag fick "diagnosen" koncentrationssvårigheter, men det pratades mycket om att jag eventuellt hade ADD. Enligt min psykolog uppnådde jag inte något kriterie för att få ADD.

Jag säger inte att det blev fel med koncentrationssvårigheter, för det har jag. När jag arbetar med uppgifter måste det vara mer eller mindre tyst. Prat i bakgrunden eller musik (framför allt med lyrics) gör att jag inte kan tänka överhuvudtaget, det låser sig helt och jag får inget gjort alls. Saker som inte är av intresse är heller inget jag lyckas hålla mig koncentrerad kring en längre tid. Exempelvis att läsa längre texter, vars innehåll inte är av intresse. Mina tankar är genast på andra ställen. Egentligen kan det också intressera mig, bara det att jag kan läsa flera sidor, men sedan inse att jag inte varit uppmärksam på vad jag läst så att jag måste läsa om allt.

Anledningen till att jag skriver här, på detta forumet är för att det där med ADD fortfarande gnager lite inom mig. Känns som det egentligen borde blivit mer rätt med ADD faktiskt. 

Jag är en person med intressen, som vem som helst. Skillnaden skulle väl jag säga att mina intressen är väldigt intensiva och specifika och periodvisa och skiftar drastiskt. Oavsett vad det är för intresse upptar det mer eller mindre all min vakna tid och alla mina tanker är riktade kring just det. Gör jag något annat, exempelvis är med vänner på stan, så kan jag inte släppa tankarna om mitt intresse och jag vill helst bara åka hem och syssla med det i stället. Det gör att jag blir isolerad, viktiga saker som disk, tvätt, mat, skolarbete. etc kommer i andra hand. (Bor själv, så allt måste göras själv.) 

Att kolla på film/serier är inte omöjligt, men jag märker tydligt att det inte är my cup of thé. Blir uttråkad efter kanske 10 minuter in och jag börjar pyssla med annat. 

Väldigt ofta hör man mig säga att jag är uttråkad eller rastlös. Det liksom gör ont i mig, som om något djur i  mig vrider och vränger på sig för att komma ut. Det känns egentligen som att jag borde klättra på väggarna och springa runt som en idiot i lägenheten, me det märks inte speciellt mycket utåt egentligen. Kanske tidvis då jag kan byta position/ställning väldigt mycket om jag exempelvis sitter i en soffa, lite som att jag aldrig riktigt blir nöjd, fast jag egentligen inte upplever någon icke-komfort. 

Sitter man bredvid mig i ett klassrum eller en föreläsning etc. så lägger man nog märke till att mina ben dinglar och klappar mot golvet på ett sätt som knappast är att betrakta som behaglig. Eller att jag glider av/ner på stolen och krälar mig. Även att jag kollar väldigt mycket runt mig, hela tiden, som om jag vore nervös/orolig trots att jag kanske inte alls är det.  

I bland fylls jag å andra sidan bara av "void".  Min insida har åkt på semester och jag är mest ett skal. Inga intressen. Inget kryp i kroppen. Inget sprattel på stolen etc etc. Lite åt det apatiska hållet. När jag blir så brukar jag spendera mesta tiden åt att gråta, varje dag mer eller mindre. Ibland rätt hysteriskt och då gör det ont i mig, som om någon kör en elvisp och rör om på insidan av mig.

Vet inte vad det sista hade med saken att göra. Kände att det eventuellt kunde vara relevant. 

Finns det något att säga om detta ens? 
Är det "korrekt" med koncentrationssvårigheter eller tänker ni något annat? 
Jag skulle väldigt gärna vilja ta upp detta igen, men jag är 19 nu och jag kan inte gå till BUP längre.  Hur löser jag det? 

Anmäl
2016-08-15 10:00 #1 av: Mirinda

Du beskriver tydligt och klarsynt hur du brukar bete dig och hur du känner dig på insidan. Det framgår väldigt klart att du har självkännedom. Det är en mycket bra början till att kunna hjälpa sig själv eller söka hjälp av någon annan.

Nu vill jag ställa några frågor. Det är helt och hållet upp till dig om du vill svara på dem:

  • Är det viktigt för dig att få en diagnos?
  • Skulle du vilja ändra på något hos dig själv?
  • Om svaret på förra frågan är ja; vad vill du förändra?
  • Vad hos dig själv tycker du allra bäst om?

Koncentrationssvårigheter kan vi alla ha, mer eller mindre, i olika situationer. Du har satt ordet inom citationstecken, vilket säger mig att du har förstått att det inte är en diagnos. Mitt första intryck av dig är att du är förnuftig och insiktsfull. Att du är osäker på hur du ska göra, för att få veta om du har ADD,  är fullt begripligt. Men eftersom du är så ung, tror jag att du fortfarande söker vägen till ditt vuxna jag. Det gör vi alla i din ålder. 

Jag hoppas du mår så bra du kan, när du läser detta. Jag ska följa tråden och svarar gärna om du vill fråga mer. Kanske kan någon som har ADD eller har en anhörig med den diagnosen, ge dig mer konkreta svar. Jag är inte helt insatt i detaljerna kring skillnaden mellan olika diagnoser. Men som medkännande vuxen kanske jag kan bidra med något.

Hoppas mitt inlägg inte blev för långt för dig!Kramas

Medarbetare på Marsvin i Fokus
”Be true to yourself and you will be false to nobody.” Shakespeare

Anmäl
2016-08-15 19:06 #2 av: Babydino

#0 Edit. Rättning.
Andra stycket, sista meningen.
"Enligt min psykolog uppnåde jag inte alla kriterier för att få ADD."

#1 Svar på frågor.
Jag har alltid tänkt att det inte är viktigt att veta om man har en diagnos eller inte. Man är ju som man är, och en diagnos ändrar ju inte på det. Men samtidigt tycker jag änd att det är av betydelse att reda ut sin situation för att lära sig hur man kan optimera den och undvika bekymmer. Göra livet lite enklare helt enkelt. Få nära/arbetskamrater etc att förstå varför man gör som man gör / är som man är/ mår som man mår. Har man lite koll på hur man är, fungerar och reagerar kan man alltid googla lite, läsa om andra etc etc för att komma fram till hur man ska hatera sin situation på egen hand, oavsett om det nu är något eller inte. Vem vill inte optimera sitt liv liksom?

Så av den anledningen; att få ett svar på varför jag är som jag är / gör som jag gör / mår som jag mår skulle det vara betydelsefullt för mig att få veta om vad som står på egentligen så att jag kan förstå mig själv bättre och optimera min situation.

Nu söker jag arbete och jag tänker att det kanske är bra om arbetsgivaren vet om hur jag är och hur jag fungerar. Vill ju givetvis att det ska bli rätt. Och om jag inte har något papper på det så är det egentligen bara tomma ord jag förmedlar.

Jag tror det ska finnas papper på koncentrationsvårigheterna i alla fall, men vill återigen att det ska bli rätt.

Om jag vill ändra något hos mig själv? Ska vara ärlig och säga att jag inte vet vad du vill med det svaret faktiskt, men ja massor. Men det blir liksom aldrig av. Jag försöker verkligen ta tummen ur röven och få saker gjort. Få förändring. Exempelvis att jag ska börja äta varje dag (mer än en smörgås med bara smör) och motionera. Men det händer aldrig. :(
Folk säger till mig att det är för att jag inte har viljan till det, men det anser jag att jag har, bara det att det aldrig blir av liksom. Väldigt frusterande. Menar du kansker mer beteende så ja, det med. Jag vill bara sluta vara som jag är. Upplever mig själv inte som en person jag skulle vilja umgås med. Är väldigt passiv agresiv och nedstämd mest hela tiden, skyende från folk som ett sällsynt nattdjur. Jag har ingen ork att vara med vänner eller familj och hela mim famile situation är rätt knas från min sida av bladet.
Jag vill helt ärligt bara krypa ut ur mig själv och göra mig av med mitt beteende och mina känslor.

Det bästa med mig själv ... enligt mig själv (duh!) är la att jag ändå kan ha mina stunder och komma ut från mitt gömställe, vara vänlig och omhändertagande. Sluta vara den skadade hunden och istället ta hand om och vara där för andra. Jag älskar verkligen den "moderliga" sidan av mig som en kontrast till den lilla flickan som ständigt söker sig till andra för tröst. Hon som är hel och verkar ha någon sorts kapsel kring sig som gör henne mjuk, varm och strålande. Hon som tar andra i sin famn och läker.

:') Jag är lite avundsjuk på henne faktiskt, för jag vill vara mer som henne. Hon är mycket älskad av mig och jag önskar hon kunde komma fram mer ofta, men hon lever mest i skuggan av ett ledset vrak - mig.

Anmäl
2016-08-16 01:21 #3 av: Ananse

En liten detalj bara, för att inte röra till begreppen allt för mycket: Det heter ADHD nu för tiden.

Anmäl
2016-08-16 09:38 #4 av: Niklas

#2: Du kan mycket väl ha adhd. Rastlöshet och koncentrationssvårigheter är typiskt för det. Hyperintressen tror jag mer är förknippat med autism-diagnoser.

Ofta kan man gå till vårdcentralen och be att få göra en neuropsykiatrisk utredning. De kan skicka en remiss till rätt ställe. Ta med dig de texter du har skrivit här så har de en bra beskrivning av vad du upplever som dina svårigheter och styrkor. Det går även att göra en utredning privat. Då får man betala för den själv också. Har man råd och det känns bråttom kan det vara ett alternativ.

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök iPad for Work om du vill använda iPad på riktigt.

Anmäl
2016-08-16 16:50 #5 av: LisenM

Oj vad jag känner igen mig!
Fick tillbaka gamla minnen från min tid INNAN medicinen!
Och, jag är mycket äldre än dig!
Jag TROR absolut att du kan ha adhd, och jag tror oxå att du kan bli hjälpt med en del, (speciellt det rastlösa, ( snurret i huvudet, om du nu oxå har det ) MED en diagnos / hjälp/ medicin/ mm!
Jag själv, är glad över att fått min adhd diagnos just pga att äntligen få veta varför man är så annorlunda ( jag tyckte // tycker det) och dessutom få möjligheten att få HJÄLP!
Dock tror jag inte på att bara för att man är ung är man förvirrad och inte veta vad man vill, är, ska, mm... För jag vet inte, ... 35 år!
Att få en diagnos behöver inte betyda att alla andra får veta! Det är upp till dig och för din egna skull!
Hoppas få läsa mer om hur du tänker och hur framtiden fortsätter !
Jag hoppas på det bästa !!!
Vet inte vart du bor men i min håla är det 2-3 års väntetid på en utredning, men man kan ändå kontakta psyk och få all annan hjälp, dock inte centralstimulerande läkemedel ( innan utredningen är klar)

Anmäl
2016-08-16 17:48 #6 av: Mirinda

#2 Du har svarat uttömmande på mina frågor och nu ska jag försöka vara konkret och ge dig några råd. Du kan läsa och ta dig en funderare på vad jag föreslår.

Angående jobbsökning: Mitt råd är att du inte tar upp dina svårigheter vid en eventuell första intervju. Då riskerar du att sorteras bort - inte för att du kan få problem att klara av jobbet - utan för att arbetsgivare ofta är okunniga om neuropsykiatriska diagnoser. Ingen arbetsgivare vill ha anställda som blir sjukskrivna långa perioder och de är rädda att få anställda som har svåra problem. De tror att de själva kommer att få problem då. Det finns så mycket fördomar.Funderar

Framför allt har du ju inte fått någon diagnos än. Men du bör svara ärligt på en arbetsgivares frågor. Skulle du få en provanställning, väntar de sig att du lever upp till vad du sagt. Jag menar bara att du inte behöver förse dem med information de inte frågat efter, i början av anställningsprocessen.

Har du gjort ett CV (meritförteckning) är det bra. Men det viktigaste är brevet/mailet du skriver och presenterar dig själv i. Där ska du givetvis presentera dig och tala om vad du är bra på och varför just du skulle passa för jobbet du söker.

Angående det du vill förändra: Nu låter det här kanske klämkäckt och som typiskt vuxenprat; du är bra i grund och botten. Du är du och har fina förmågor och egenskaper. Läs ditt näst sista stycke och se dig i spegeln! Du är hon, även om du känner dig ledsen just nu. Du är inget vrak - du håller dig flytande. Den delen i dig som du älskar, kan du ta hjälp av för att läka dig själv. Det ska du inte glömma, även om livet känns väldigt tungt i perioder.

Du har redan två konkreta idéer om vad du vill förändra i vardagen. Du vill äta mer och du vill motionera. Börja med dem! Ta det enklaste först; kanske en kort promenad varje morgon, för att bli av med lite rastlöshet ur kroppen. Ät sedan frukost när du kommer in. Lägg något på mackan som du verkligen gillar. Strunt i om det är supernyttigt!Tummen upp

Vill du prata mer privat, så skriv gärna ett PM!

Ha det gott!

Medarbetare på Marsvin i Fokus
”Be true to yourself and you will be false to nobody.” Shakespeare

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.