Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
ADD & ADHD relaterat

Ny med ADD

2016-10-05 12:09 #0 av: Derle

Hej,

Skriver mest för att hitta jämlikar. I helgen tog min bästa vän mig åt sidan och förklarade att hon misstänkt en längre tid att jag lider av ADD. Hon är utbildad beteendevetare. Det som fick henne att förstå att det var så är när jag sitter och berättar hur svårt jag har det på jobbet.

Jag är administratör och att hitta en struktur, det går bara inte. Jobbig uppgift, ja då gör jag allt annat än den. Kan komma på mig själv att sitta och surfa för att det blivit för mycket runt om och behöver en paus. Samtidigt i allt detta blir jag ledsen och frustrerad för det är ju inte så jag vill göra. Jag vill vara fullt fokuserad och göra så galet bra ifrån mig....men jag kan inte.

Jag har ringt vårdcentralen för att komma till och hoppas på remiss för en utredning. Läst allt jag kan om ADD och är som att läsa om sig själv. Mitt förflutna blev helt plötsligt otroligt mycket klarare.

Samma med att hänga upp sig på saker, hur känslomässig jag är så fort något händer. Jag vill inte vara sån, det är jobbigt och jag är konstant trött. Jag vil inte vara trött mer....

Någon som kan berätta om en utredning, hur lång tid tog det? Var ni rädda för utredningen att de ska säga "nope inget fel på dig inte, du är bara knäpp och känslig" (fine klart inte med de orden!) Hur insåg ni att ni hade det?

Anmäl
2016-10-05 12:20 #1 av: Lia

Min pojkvän är på utredning just nu. Det är samtal med honom och ett samtal med hans mor. Och en massa papper att fylla i. De sa att det skulle ta runt 10 besök tror jag. Hans mor säger alltid "inte för att ADD och sånt inte finns, det gör det säkert, men du har det inte. Du är bara lat så det är inte ens lönt att gå på utredning för din del."... Så för hans del är det skönt att gå till en psykolog och få höra att han inte alls är lat.

Söker du vänner? Klicka här!

Borderline & Depression & Goth & IBS & Social ångest & Vänskap Gapskrattar

Anmäl
2016-10-05 13:00 #2 av: Derle

#1 Tack för ditt svar. Jag känner igen min egen mor i din pojkväns mor. Min rädsla är att de vill prata med henne. Hon kommer också bara säga att jag är lat och känslig. Berätta hur lärarna kallade mig drömmande och ofokuserad. Men hon kommer aldrig någonsin vilja erkänna att jag lider av ADD. Men jag hoppas innerligt att jag får komma till utredning snart. Hur länge fick han vänta?

Anmäl
2016-10-05 13:09 #3 av: Lia

#2 Hans psykolog sa att föräldrarna många gånger är svåra att samarbeta med, men att hon sållar ut det viktiga i deras berättelser och struntar i tramset. Min kille fick vänta i över ett år, och det är inte ovanligt tyvärr. Jag fick vänta i ett halvår, och då hade jag förtur eftersom jag kom från bup.

Söker du vänner? Klicka här!

Borderline & Depression & Goth & IBS & Social ångest & Vänskap Gapskrattar

Anmäl
2016-10-05 13:12 #4 av: Derle

#3 Okej, det var ju bra. Just nu kämpar jag bara med att förstå allt. Jag har bokat tid för hypnoterapi, för hjälp med självkänslan som min mor hjälpt mig sänka genom åren. Kanske kan hjälpa mig med ADD:n med.

20 dagar kvar till första vårdkontakten i ämnet...jag är rädd..

Anmäl
2016-10-05 14:07 #5 av: Annakanna

Jag började min utredning själv när jag var 17 år efter att ha blivit tipsad av vänner.
Min mamma tvärvägrade acceptera att det var något fel på mig med hon samarbete ändå tillslut.
Min utredning tog ca 1,5 år. Med alla papper och att få ordning på barndomen. För att utesluta andra trauman.
Kan tänka mig att diagnosen blir svårare att sätta på en vuxen än på barn...

Anmäl
2016-10-05 14:28 #6 av: Derle

#5 tack! Ja du, är väl kanske jobbigt för föräldrar att erkänna att det är "något fel" på sitt barn.

hoppas de kommer fram till något om jag ska vara ärlig. Detta drabbar mitt jobb och mitt privatliv. Jag orkar inte. Det enda som är skönt är att få en förklaring varför jag hamnar i deprissioner non stop och varför jag är så förbaskat känlig för allting! Min lathet, hur jag inte orkar ta tag i något. Bara tanken på att laga mat kan ibland ge mig panik, jag orkar inte.

Anmäl
2016-10-06 16:16 #7 av: Candela

Jag gjorde en ADD-utredning och min mamma fick ett tjockt häfte med frågor att kryssa i, om hur jag var under 5-15-årsåldern.

Jag ångrar att jag gick med på att ta med hennes omdöme. Hon är en person som inte tror på diagnoser, och vid de flesta av frågorna mindes hon inte hur jag hade varit men valde ändå att kryssa i "nej" som alternativ (istället för att lämna tomt som jag hade instruerat henne att göra om hon inte kom ihåg).

Mina svar visade på en antydan till ADD, men eftersom mamma hade svarat nekande på alla frågor så drog de slutsatsen att jag inte har någon diagnos.
Jag vet inte om utfallet kanske hade blivit annorlunda om jag låtit bli att blanda in henne..

Anmäl
2016-10-06 16:27 #8 av: Lia

#7 Be att få göra ny utredning!

Söker du vänner? Klicka här!

Borderline & Depression & Goth & IBS & Social ångest & Vänskap Gapskrattar

Anmäl
2016-10-06 16:43 #9 av: Candela

#8 Vill inte göra det på samma ställe i så fall.. det känns lite som att man "underkänner" deras kompetens. Läkaren har i dagsläget ingen aning om vad som orsakar min stora trötthet, och han tror även att min bipolära diagnos är felaktig (en tidigare läkare som satte den). Men han verkar ha gett upp om att försöka hitta svar på mina problem..

ADD eller något inom autismspektrat stämmer bra in på mig. Är mycket känslig för nya intryck och röriga miljöer. Klarar inte heller av höga/skarpa ljud, och när ljud från flera olika ljudkällor blandas (fester där många människor pratar samtidigt som det är musik på i bakgrunden är det värsta jag vet). 

Är jättekänslig när det gäller beröring, kan få ont i huden när någon klappar mig på handen upprepade gånger, och för att inte tala om alla lappar i kläder som sticks och kliar! Blir också väldigt trött av att träffa många människor, eller vistas i nya miljöer.

Blir även väldigt lätt uppstressad när jag har många bollar i luften, när det är flera olika inlämningsuppgifter med deadlines nära inpå varandra eller saker inplanerade som jag måste komma ihåg.

Min son har fått en diagnos inom autismspektrat,  och han har liknande problem som jag. Det sägs ju vara ärftligt så nånstans måste han ju ha fått det ifrån..

Anmäl
2016-10-08 21:44 #10 av: Silla9

Jag gjorde utredningen när jag var 17. Hade kontakt med en psykolog innan på Unga Vuxna. Vi misstänkte add och därför skickade han en remiss till bup. Tog 2-3 månader innan jag fick tid och då gjorde vi utredningen under flera timmar, bara under en dag :| min mamma blev också intervjuad.
Känner också igen det där med min mamma. Hon samarbetade men tar mina problem fortfarande inte helt på allvar och tycker jag är lat och för omotiverad (fast problem med motivationen ju är en del av diagnosen)
Måste säga att jag ibland inte heller tar det tillräckligt på allvar, tycker och tror att jag ska klara av mer än vad jag faktiskt gör.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.