Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
ADD & ADHD relaterat

ADD?

2016-12-15 12:06 #0 av: sp0ngeb0b

Hej allihopa!

Jag har på senare tid börjat misstänka att jag har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, typ ADD eller liknande. Det började med att jag insåg att jag har problem med koncentrationen och uppmärksamheten, vilket jag vet är ett symptom. Pratade då med någon jag känner som har diagnosen ADD och kände igen mig i mycket han berättade. Häromdagen läste jag om ADHD och ADD på 1177:s hemsida, och jag stämmer in på många symptom som t.ex. uppmärksamhetsproblem, jag har svårt i samspel med andra personer, jag har lätt att glömma bort (viktiga) saker, och har även haft en del ångest och nedstämdhet under de senaste ca 5-6 åren. Detta fick mig att fundera på om jag bör kolla upp detta med VC.

Till saken hör att jag hatar att gå till vårdcentralen. Tycker att det är obehagligt, stelt, pressat och jag har även inte blivit så bra bemött (har dock bytt VC sedan dess). Är det värt att gå till VC? Är processen för att fastställa eventuell diagnos lång? Någon med erfarenhet som vill dela med sig? Glad

Anmäl
2016-12-16 15:18 #1 av: Niklas

Du kan skriva en egenremiss direkt till en psykiatrisk mottagning om du tycker att just vårdcentralen är jobbig.

Hur lång processen är varierar väldigt mycket beroende på var i landet man bor bland annat.

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök Apple Watch iFokus.

Anmäl
2016-12-17 08:47 #2 av: Hera

Jag kontaktade vuxenpsykiatrin per telefon och fick träffa en sjuksköterska som start. 

Prosessen kan ta flera år om man har otur. Men för en del tar det bara några veckor. Beror som Niklas skrev på var man bor och även på vem man träffar.

Anmäl
2016-12-22 12:53 #3 av: horribleatnames

Tog ca ett år för mej att få diagnos (Kalmar landsting). 

Anmäl
2016-12-22 15:39 #4 av: Annielle

Tog först ett år att vänta på min tur för utredningen efter att remissen kommit in till dem.

Sedan tog det några månader innan utredningen var klar, då träffade jag en psykolog på ett neuropsykiatriskt ställe i några timmar en gång i veckan.

Anmäl
2016-12-22 21:42 #5 av: sp0ngeb0b

Tack för svaren allihopa Glad Tyckte ni att själva utredningen/mötena var psykiskt jobbiga eller obehagliga? Mina erfarenheter med kuratorer och folk på VC har varit väldigt stela och obehagliga. Känner att det kanske inte är värt att gå igenom det om det ska vara så obekvämt under en väldigt lång tid eftersom det inte är något jättestort problem, samtidigt som jag gärna vill göra det ändå eftersom det hade varit skönt att veta om det faktiskt är något. 

Anmäl
2016-12-23 12:10 #6 av: Annielle

Jag tycker ju alltid att det är jobbigt att träffa nya personer inom vården som inte känner mig ett skit och jag inte dem.

Men jag hade ändå en rätt trevlig kvinna, så på så sätt kunde det ju ha varit värre beroende på vem man får så klart.

Sen om man upplever mötena jobbiga är väl beroende på hur jobbigt man tycker det är med att göra en massa tester, sitta still med en människa o.sv.

Jag tyckte det var påfrestande, men jag skulle inte vilja ha det ogjort heller, för det var ju inte påfrestande på ett hemskt sätt, fick ju även ta pauser när jag behövde det.

Ska göra en vidareutredning/ kolla upp om det faktiskt stämmer med min diagnos el om det eventuellt är något mer...inget jag vill strunta i heller.

Anmäl
2016-12-23 20:34 #7 av: sp0ngeb0b

#6 Okej tack för svaret! Får man fråga vad du (och andra) fick ut av diagnosen? Är det för att det känns skönt att veta vad som varit fel, eller kan man fåhjälpmedel i någon form?

Anmäl
2016-12-30 00:09 #8 av: melonglass

Jag fick göra utredningen via bup men vet att man ska kunna kontakta vuxenpsyk också. Utredningen tog ungefär 2 år för mig men det var dels för att det var långa väntetider mellan alla olika ''test'' och möten och sen för att ena sjuksköterskan typ slarva bort delar av mina papper för utredningen hahaha.

Sedan finns det många diagnoser som kan likna varandra så ett tips är att inte bestämma sig för att det är just adhd du tror du har, utan du kan ju nämna att du har läst lite om just adhd/add och att du känner igen dig i det. :) 

Jag sökte mig först till bup på grund av mitt dåliga mående, men sen visade det sig att jag hade ADHD och för mig kändes det på ett sätt skönt och otroligt bra att jag fick en grund till alla de saker jag haft så mycket problem med under min uppväxt, så diagnosen för mig har fört med sig väldigt mycket då jag innan ofta undrade vad som var ''fel'' på mig.

Anmäl
2017-01-04 01:19 #9 av: Ananse

#5 Själva mötena var inte jobbiga i sig. Däremot går man in i en process som kräver att man riktar en massa uppmärksamhet mot sig själv. Man gör av med energi som man skulle behöva till annat. Det var jag medveten om från start, men förhoppningen var att resultatet - diagnosen - skulle leda till positiva förändringar som övervägde den energiförlusten. Så här på efterhand kan jag konstatera att det absolut inte var värt mödan, det bara bröt ner mig och inget kom fram som jag inte redan visste. Men visst, om det leder till att man får hjälp i nån form - mediciner eller annan behandling - så kan utredning och diagnos säkert vara en investering för framtiden.

Anmäl
2017-01-04 01:29 #10 av: Hera

#5 Det tog mycket energi eftersom man behövde koncentrera sig. Tyckte inte att det var obehagligt dock. Och lätt värt det.

Anmäl
2017-01-05 10:49 #11 av: malfre

Jag håller på med min utredning för ev ADHD.  Träffat läkare 4 ggr under hösten för tester och samtal. Har nu paus i väntan på nästa steg med mer tester och psykolog, som troligtvis blir nu i jan/feb.  Under första omgången var det väldigt energikrävande och jobbigt mentalt att försöka minnas barndom och börja förstå saker med mig själv. Men för mig livsviktigt att göra detta.

Skönt med pausen och jag vet att nästa steg blir jobbig också för mig och nervöst att få svar. Många tankar i huvudet såsom...."tänk om de säger jag inte har något" "Vad händer då" osv.. Men för mig är det värt allt, hade inte kunnat inte göra detta.

För mig är det som att lite hitta hem, att äntligen förstå mig och mitt liv...även om jag inte fått någon diagnos ännu.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.