Tycker tre dagar låter som en väldigt kort tid. När jag fick min Asperger diagnos hade jag och min läkare ungefär 10 olika möten med olika papper att fylla ut och däremellan hade han några möten med hela läkarteamet för att gå igenom papperen tillsammans för att se så jag fick rätt diagnos.

Jag har ingen aning om hur vanligt det är med så snabba utredningar, men det låter verkligen inget bra med en så snabb utredning, så mycket lättare att bli feldiagnostiserad ju! 😡😕

Jag har också PTSD och utmattningssyndrom bland annat, men är diagnostiserad med AD(H)D några år efter att jag blev allvarligt utmattad (och fortfarande levde med mycket symptom på utmattningen, vilket jag fortfarande gör) och undrar själv också om jag har blivit feldiagnostiserad trots att det gjordes en längre utredning.

Men ingen fattade då att jag även har en svårare form av PTSD m.m. så det togs ju inte med i beräkningen trots att både det och utmattning kan ge liknande symptom som vid ADHD, ska hur som helst kolla upp min diagnos mer när jag  är i skapligt skick för det , har en remisskallelse som ligger och väntar på mig för vidareutredning nämligen.

Finns en bok (uppdelad på två böcker) som du skulle kunna låna på något bibliotek eller så, Mistaken for ADHD heter den och handlar om diverse diagnoser som kan misstas för just ADHD.

Mådde för övrigt också skit på liknande sätt som dig på centralstimulerande mediciner som Medikinet, Conserta och Metamina, vilket man i och för sig kan göra även med ADHD-diagnos eftersom det inte fungerar för alla…..

#0: Hur långa var de tre dagarna? Antalet dagar tror jag spelar mindre roll än hur mycket tid de lägger ner på utredningen.

#3 Niklas, det minns jag inte exakt. Men det var två sessioner per dag, om vardera ett par eller tre timmar.

Okej, så det kan ha handlat om 12 till 18 timmar. Jag tycker inte att det låter väldigt lite för en utredning.

Jag blev också utredd och fick min adhd-diagnos 2010. På den tiden var det ett års väntan före- minst och på mig stod frågeställningen "adhd?" vilket gjorde att man inte tittade efter något annat.

Min utredning tog ca 8 månader men det var då mest väntan mellan beök som tog tid. Om man "slår ihop" det som gjordes och mäter tiden jag faktiskt satt i möten så hade man kunnat klämma in det på tre dagar; JA.

Jag gjorde ju alla självskattningsskalorna hemma- likaså min mamma.

Jag tror inte att vi har någon "överdiagnosticering" av ADHD. Snarare tvärtom på flickor/kvinnor.

Fattar inte varför det inte är krav på att personen som gör intervjuerna vid utredningar själv ska ha ADHD. Eller åtminstone att nån sån närvarar både vid insamlandet av informationen och vid analysen av den samma.

Kan säkert ha att göra med att dom inom vården är dumma i huvet.

#7 De som jobbar inom vården är inte dumma i huvudet. De är olika individer och kan inte klumpas  ihop som en sak.

Däremot finns det dom som inte passar inom vården precis som i andra yrken.

För övrigt vet du ju inte vilka av dom som faktiskt har diagnoser. Dom pratar ju inte om sig själv.

Mina söner blev skickad till Umeå för intensivutredning genom Nepoteket där. Utredningen tog 2 dagar, men då var det heldagar från 8 på morronen till 16 på eftermiddagen.

Jag har mycket svårt att tro att det sker en överdiagnostisering inom ADHD, i varje fall när det gäller flickor /kvinnor …precis som SSKAnna skriver.

Jag tog kontakt med BUP för min dotters räkning för drygt ett år sedan (hon är 8 år nu) Och det var jättesvårt att ens få dem att skriva in henne på väntelista, trots att hon har 2 bröder med diagnoser. Hon var för ung, eller hon var i trotsålder, tjejer kan man inte utreda riktigt när de är så små bla.bla.bla ….var vad jag fick höra i ett års tid.

Nu äntligen har de påbörjat en utredning på henne, och det tack vare att hon har eskalerat kraftigt i sina utbrott och även låsningar/blockeringar.