Annons:
Etikettnpf-och-psykisk-sjukdom
Läst 3491 ggr
konstnär
2017-05-31 16:16

ADD, utmattningsdepression och GAD

Hej 

Är en kvinna i 40-årsåldern som,så länge jag kan minnas,  besvärats av återkommande depressioner samt handikappande ångest.  Fick min diagnos Generaliserat Ångestsyndrom i 20-årsåldern och har provat de flesta antidepressiva som finns(känns det som iallafall) utan fullgod effekt. Vid 38-års ålder fick jag diagnosen ADD vilket gjorde att många pusselbitar föll på plats.  Efter lång tid av utprovning av centralstimulantia  har det nu landat på Attentin som helt klart är den medicin som fungerat bäst. Står även på 40 mg Fluoxetin och Oxascand 15 mg morgon och kväll. Trots detta har jag fortfarande obarmhärtigt mycket ångest som handikappar mig i mitt arbetsliv och sociala liv.  Känner att det är orimligt att jag ska behöva kämpa så mycket som jag gör mot denna ständiga ångest. Vill kunna leva mitt liv fullt ut tillsammans med min sambo och våra två underbara barn.  Snälla, finns det någon som har eller har haft liknande besvär som ni kommit tillrätta med så dela gärna med er av era erfarenheter och tips. Tack på förhand…

Annons:
2Sirius
2017-05-31 16:39
#1

Har inte kommit till rätta med det, men har möjligen ADD, senaste tiden, så som idag, får jag ångest känslor av allt! Stort som smått, det som fungerar och det som inte gör det, enskilda privata ting till världsomfattande som jag inte kan påverka. Klen tröst, men du är inte ensam 😕

!ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ?ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

konstnär
2017-06-01 10:36
#2

Tack. Känns skönt att veta att det finns folk som förstår och har det likadant. MEN VAD GÖR MAN ÅT DET DÅ??? Börjar bli urless på att gå mitt liv begränsat av ångestmonstret.

elvatolv
2017-06-01 11:16
#3

Jag har samma problem och tycker att Lyrika hjälper till en viss del både med dep. och ångest. Fast det är jobbigt att har man väl börjat med den går det inte att sluta eller dra ner för då mår man jättedåligt. Men jag tar en dag i taget och tänker inte så mycket framåt.

konstnär
2017-06-01 19:30
#4

Tack snälla ni! Känns bra att bara få veta att man inte är ensam om att besväras av ångest och depp, gör att man inte behöver känna sig så ensam heller. För annars är det lätt att känna sig usel och ensammast i hela världen, speciellt om man jämför sig med facebook-vänners ständiga "lyckouppdateringar"

polymorf
2017-06-06 10:28
#5

Strunta i lyckouppdateringar på facebook, folk tenderar ju att välja att bara visa en sida av livet, dvs sånt som är bra och som får en att se lyckad och lycklig ut; bygger upp en image och fasad så som man kanske vill att folk ska uppfatta en.  

Har sjukt många vänner som jag vet har mer eller mindre daglig och/eller längre återkommande perioder med ångest och depressioner (precis som jag själv haft hela livet), men som aldrig skulle visa upp denna sida på sociala medier. Gäller även folk i dåliga kärleksrelationer eller med jobbiga familjeliv osv; det enda man får se är den romantiska middagen/buketten/kärleksresan/familjeutflykten/födelsedagskalasen/mysig julafton etc.

Har själv aldrig varit nån vidare aktiv statusuppdaterare, delvis för att jag faktiskt fick lite ångest om "för få/inte rätt personer" kommenterade eller gillade (också för att jag tycker att diverse löst folk på facebook ska skita i vad jag gör och inte gör hehe), men mår mycket bättre när jag insåg att alla andra såklart INTE har sådär fantastiska liv. Brukar försöka att undvika sociala medier öht, särskilt i perioder när jag mår extra dåligt, för det ger mig verkligen både mer ångest och gör mig stressad att jag måste "hänga med".

enlisa
2017-06-18 11:17
#6

Jag har oxå ADD, har kämpat med ångest och nedstämdhet/depressioner hela vägen fram till mina 31 år jag kommit upp i idag. Har haft mina lugnaste perioder efter 1.seriöst, långvarigt(!!) och krävande arbete mha samtalskontakt (kurator, psykolog), 2. Citalopram och 3. Elvanse. Idag är jag tillbaka i ångestperiod och känner igen mig till fullo i det du beskriver, så jäkla less på denna ihärdiga kamp mot/med mig själv. Skönt att veta att jag inte är ensam iaf. Har för övrigt lagt sociala medier på hyllan eftersom jag blir grymt stressad av dem, vill folk kontakta mig så har de mitt nummer…så det så ;)

Annons:
Ananse
2017-07-01 03:09
#7

Sobrilen är nog en av bovarna i dramat. Central-depressiva är ju väldigt potenta akut-mediciner då man ibland kan behöva skjuta ångesten framför sig. Men som stående medicinering har dom inget som helst positivt att tillföra. Man blir ju snabbt tillvand så att dosen måste ökas för att uppnå samma effekt. Dessutom finns en övre gräns, när den är uppnådd gör substansen ingen verkan alls. Utöver abstinens-lindring. Hur mycket medicin har du? Jag tror väldigt många av oss får alldeles för lite. Jag upplever att sinnesron kommer allt mer ju högre dos jag får. Och då talar jag inte om ruset som man kan uppleva innan man blivit tillvand, utan den ökade känslan av kontroll som kommer efter tillvänjning. Jag känner att jag kanske äntligen börjar närma mig rätt nivå nu. Och då har jag TRE GÅNGER rekommenderad max-dos. Hade jag inte tjatat och bråkat i månader - samt slutligen bytt mottagning - så hade jag legat kvar på nån sedativ mys-dos som vård-maskineriet bedömde som lagom.

Ika73
2017-07-20 16:49
#8

En sak förutom det medicinska. Tänk och känn vad du själv mår bra av, det är inte ett krav att vara supersocial och jätteaktiv. Leta efter din egen måbra-gräns och tänk också efter om var du önskar din gräns var. Välj redan från början bort sociala sammanhang som du vet ger ångest, hitta strategier för att må bra i den nivå du vill vara i. Planera in det du vet du mår bra av i vardagen, lite som att ha med  vatten flaskan när du vet att du kommer behöva dricka för att inte bli uttorkad.

Upp till toppen
Annons: