Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
ADD & ADHD relaterat

Mitt nya liv!?

2017-07-25 20:02 #0 av: mymelody

Sjukskriven från ett arbete på 65%
Som vanligt föll jag pladask efter ett till försök att "vara/leva som en normal"
I 34 år har jag övat på att "verka" normal men det är bara ett bra skådespeleri som brister efter ett tag.
Har gjort utredning och fått diagnos
Asberger och add.
Träffar nu endast läkare för medicinuppföljning men vem ska hjälpa mig med allt annat och hur gör jag?
Vill och kan inte gå tillbaka till min nuvarande arbetsplats jag måste ha något som passar mig bättre som jag orkar med!
Ska jag säga upp mig?
Isf när?
Jag står här med en bunt utredningspapper och känner mig totalt vilsen och ensam!☹️
Hade jag inte haft min sambo till hjälp med allt hade jag inte klarat mig!
Ibland känner jag mig som om jag lever i ett fängelse.
Jag skulle aldrig klara mig själv!!
Vad gör jag nu?
Allt snurrar, även fast jag va säker på att jag hade nått så känner jag mig nyfödd på något sätt,går omedvetet genom hela mitt kiv och allting faller så läskigt på plats!
Dyker upp små saker från min barndom osv som hänt. Känns så befriande och samtidigt konstigt
Blir också ledsen och arg ofta för att INGEN uppmärksammat detta tidigare eftersom jag har haft kontakt med psykvården till och från i över 10 år. Jag va deprimerad och har socialfobi sa dom. Träna bort det! Jag övade och utsatte mig gång på gång. Det blev inte ett dugg bättre. Nu är jag iaf här..
Med mitt nya liv

Anmäl
2017-07-25 21:48 #1 av: LuneNoire

Mitt första inlägg här, och det var tack vare dig jag gick med här. Har valsat runt med olika antidepressiva och ångest-/sömnmediciner i över tjugo år, jag är 39... har tänkt på det rätt länge och känner så väl igen vad du skriver, att man spelar normal, känslan av otillräcklighet på jobbet, som slutar med att man säger upp sig istället för att få sparken, när man går till chefen för att få ett arbete clearat och hon till slut säger "jag gjorde färdigt själv så det blir klart nån gång", har alltid tänkt att adhd, det har jag iallafall inte för jag är inte hyperaktiv. Och sen började jag läsa på.

Tog för ett tag sen mod till mig och kontaktade vårdcentralen, för att fråga om jag kunde få utredas, och fick  till svar att "du får ju ingen diagnos för att du är lat".

Iallafall, gå till Arbetsförmedlingen och prata med dem, de har mer resurser än man kan tro när det gäller att hitta ett arbete som känns rätt för dig. Det finns, jag håller tummarna och bra jobbat av dig!

Anmäl
2017-07-25 23:22 #2 av: mymelody

Tack🙏
Men hur har det gått för dig då?

Anmäl
2017-07-31 19:05 #3 av: Niklas

#0: Är det svårt att fylla i utredningspappren?

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök iPad for Work om du vill använda iPad på riktigt.

Anmäl
2017-08-06 23:16 #4 av: mymelody

JA!
Tycker det är jätte svårt faktiskt
Känns som jag missförstår fråhotna hela tiden

Anmäl
2017-08-06 23:17 #5 av: mymelody

Frågorna

Anmäl
2017-08-07 19:41 #6 av: Niklas

Om du tar något exempel på svår fråga kanske vi kan hjälpa dig med hur du ska tänka.

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök iPad for Work om du vill använda iPad på riktigt.

Anmäl
2017-08-09 04:30 #7 av: mymelody

Jag har ju redan gjort klart utredningen
Nu där min största oro hur jag ska gå vidare med mitt liv.
Varför får jag ingen psykologkontakt utan bara träffa en stressig läkare som undrat hur det går med medicinen

Anmäl
2017-08-09 16:40 #8 av: polymorf

Hade också många jobbiga känslor efter utredningen, liksom delvis glad för att äntligen få en förklaring till varför saker varit som det varit, och hoppfull över att kunna hitta lösningar/hjälpmedel när man äntligen vet vad man har att utgå från och jobba med. Men också mycket ilska, sorg och bitterhet över att ingen under uppväxten fångat upp detta, att man inte fått hjälp tidigare, att ingen tagit en på allvar osv. Mycket funderingar kring hur saker "hade kunnat varit". Men kände efter ett tag att det blev för destruktivt och att det inte förändrar något som varit. Det var ju trots allt inte särskilt vanligt med den här typen av diagnoser när jag växte upp och kunskapen var ju typ obefintlig hos både föräldrar, skola och allmänt. Tänker att man nog behöver en tid för att reflektera, älta och smälta allt. Men man får inte fastna i det förflutna och låta det förstöra nuet och framtiden också. Har du sagt till din läkare att du skulle behöva en psykologkontakt? Eller kontaktat psykiatrin om det och förklarat läget?

Anmäl
2017-08-09 17:08 #9 av: Hera

#7 Har du sagt att du vill träffa psykolog?

Anmäl
2017-08-11 20:01 #10 av: mymelody

Inte sagt det

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.