Annons:
Etiketterdiverse-npfartiklar
Läst 29867 ggr
Cattis
2007-09-21 22:03

Vad är positivt med att vara Bokstavsmänniska?

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Ofta fokuseras på hur de negativa sidorna av handikappen styr våra liv, men det finns faktiskt en annan sida av det också. De positiva sidorna. Bokstavsfolket har styrkor och fördelar som "normala människor" inte har. Ganska många faktiskt.

En sak som de flesta bokstavsmänniskor har gemensamt är att de är originella tänkare och oftast går sina egna vägar. De har svårt att komma in i rutiner och tänker därför "utanför ramarna".

Bokstavsfolk anses ofta vara väldigt roliga att umgås med, då de är energiska, spontana och nyfikna till sin natur. När de verkligen brinner för något, får de enormt mycket gjort, på kort tid och också väldigt bra genomfört som regel. Ingenting blir halvdant då det kommer till exempelvis ett specialintresse.

Att vara hyperaktiv ställer ofta till det när man måste utföra monotona uppgifter, eller sådant som är tråkigt, det fungerar bara inte. Men ofta lär man sig att finna utvägar och utlopp för hyperaktiviteten, genom att hitta på nya sätt/vägar. De flesta är väldigt kreativa och löser lätt problem.

En stor del av dem som har Aspergers Syndrom har till exempel exceptionellt bra minne och hög intellektuell begåvning. De tänker också annorlunda, vilket gör att de ofta kommer på lösningar till olika problem, som ingen annan tänkt på.

Duvner (1998) har gjort en lista med alternativa tolkningar för en del av ADHD-symptomen:

  • Överaktiv = Intensiv/energisk
  • Impulsiv = spontan/flexibel/kreativ m.m.
  • Otålig = nyfiken/intresserad
  • Lättavledbar = uppmärksam
  • Okoncentrerad = associationsrik
  • Egoistisk = individualistisk

Nedanstående exempel kommer från boken The myth of the ADD child, av Thomas Armstrong, och stämmer in på de flesta bokstavshandikapps symptom i viss mån:

  • Hyperaktiv = Energisk
  • Impulsiv = Spontan
  • Lättdistraherad = Kreativ
  • Dagdrömmare = Fantasirik
  • Ouppmärksam = Global tänkare
  • Oförutsägbar = Flexibel
  • Diskussionslysten = Oberoende
  • Envis = Engagerad
  • Lättretlig = Känslig
  • Aggressiv = Bestämd

Så, det är långt ifrån bara dåliga sidor med dessa handikapp. När man lärt sig hantera de dåliga effekterna av hur man är/beter sig och reagerar, så kan man också ha väldigt mycket nytta av sina "egenheter".

Som barn är det exempelvis en stor fördel med det enormt bra minnet, som kompenserar att man inte orkar sitta och lyssna så länge. Därför kan de många gånger klara skolan riktigt bra ändå.

Som vuxen är min personliga erfarenhet och åsikt absolut att envisheten är till enorm hjälp. Utan den hade jag aldrig tagit mig dit jag är nu, och jag hade aldrig orkat uppfostra fyra barn med olika grad av neuropsykiatriska funktionshinder. Min förmåga att stänga av och drömma mig bort har räddat mig ur många sorger och min impulsivitet har gjort att jag kan glädjas åt många och små saker på ett sätt som andra kanske inte kan.

Rätt hanterad kan aggressiviteten tillsammans med diskussionslystnad vara ett ganska kraftfullt verktyg att nå dit man vill.

Ingenting är omöjligt, ens för oss.

/Cattis

.:. www.shetlandsponny.com .:.

Annons:
Annette
2007-09-21 22:54
#1

Alla dessa egenskaper är ju en tillgång, när de tas tillvara på rätt sätt.

StuteriQveiar
2007-09-22 14:10
#2

Jag skulle inte vilja vara någon annan än den ag är, på gott och ont, och inte skulle jag vilja att mina barn var annorlunda heller, men jag tar gärna emot hjälp för att underlätta deras vardag.

Cattis
2007-10-03 02:38
#3

*putt*

/Cattis

.:. www.shetlandsponny.com .:.

Gronstedt
2007-10-06 11:59
#4

Man är snabbare i tanken än andra, man kan "tro på sex omöjliga saker före frukost", man kan se problem från många håll, man är inte begränsad av kända omöjligheter utan bedömer varje situation som ny och utifrån dess egna förutsättningar, man kan bedöma och förkasta och hitta en vettig lösning medan resten av mötet håller på att utse problemlösningsgruppen Glad. Och så undrar de varför man inte orkar koncentrera sig och hänga med i mötet …

Cattis
2008-01-28 21:18
#5

*putt*

/Cattis

.:. www.shetlandsponny.com .:.

Noeli
2008-01-30 09:21
#6

….jag väljer att säja att min största tillgång är att jag inte tänker linjärt! Där andra tänker rakt fram likt tåget tänker jag åt sidan och tar ofta upp saker/ser på saker andra inte kunde kommit på alls…

Annons:
Hirit
2008-02-15 19:05
#7

Punkterna med uppräknade egenskaper tyckte jag var toppenbra. Har själv ett barnbarn som det lutar åt ADHD hållet till och många av kriterierna stämmer in enligt kuratorn på BUP. Men det behövs en utredning,innan man kan säga säkert…… Till hösten börjar han mycket troligtvis på "Vittran"(högstadiet)(f d Primrose friskola)och där har de annan syn på att undervisa…. som säkert ger honom en större möjlighet att ta tillvara de resurser han har och utveckla dem.

Jag ska försöka läsa igenom en bit i taget så att man får något kött på benen.

HannaM
2008-02-15 19:07
#8

Trevligt att du hittat hit Hirit! Välkommen

Hirit
2008-02-15 19:27
#9

Ja, jag tycker att man måste försöka ta reda på litegrann,även om barnbarnets mor(min dotter) tar reda på saker och ting och lägger ner väldigt mycket enagemang - för att hjälpa sin son. Hon "slåss med näbbar och klor" men har väldigt tur att hon har sådan bra uppbackning av kuratorn på BUP som från o med nu ska vara med på alla turer i den vanliga skolan där de inte har någonsom helst förståelse tycks det. Håller tummarna för Vittran.Ansökan har lämnats.

Som mor och farföräldrar, så bör man nog försöka sätta sig in i något. Jag har tipsat min dotter flera gånger om den här sidan - hoppas hon kan titta och läsa när hon är mindre stressad(hon har själv värk m.m. och ska som ensamstående klara allt själv. Barnens far är avliden. Fast jag försöker hjälpa till på annat sätt utifrån de resurser jag har.)

Hirit
2008-02-16 16:27
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#10

Lite av mitt barnbarna kreativitet

Niklas
2008-02-17 10:44
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#11

Lite av mitt barns kreativitet. Fast detvar länge sen nu.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Cattis
2008-02-18 14:24
#12

#11 Vackert! :-D
Synd att du inte ville behålla väggen som den var… :-P

Tur att hon numer håller sig till papper med sina konstverk. Oftast.

/Cattis

.:. www.shetlandsponny.com .:.

Niklas
2008-02-20 11:25
#13

#12: Än så länge finns den kvar. Vi får ta riktiga bilder och trycka upp tapeter av den. :-)

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Annons:
Hirit
2008-02-23 15:59
#14

#11 Den teckningen är fin,helt klar värt att trycka upp en tapet. Det går nog få gjort,annars kan man förstora och sätta den inom glas och ram.

Sweetelle
2008-03-14 21:13
#15

#13 det enda som stör är solarna och lila katter och diverse smågrejer som liksom stör den underbara teckningen ;o)

Blondieisbackagain
2008-03-15 03:47
#16

Jag själv ser inget Possitivt med att va en Bokstavsmänniksa

Fick jag välja så skulle jag vilja va som andra normal helt enkel..

Jane-Lyzell
2008-05-02 19:25
#17

#16 Håller med dig - jag har kämpat hela livet, med detta- men man får lära sig leva med det och det går!

Vänligen Jane

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Jane-Lyzell
2008-05-02 19:37
#18

Tilläg till mitt inlägg 17(gick inte och redigera av någon anledning) ville bara tillägga att jag är Dyslektiker- vet inte om det går in under bokstavsbarn!?

När jag läste vidare såg jag inget skrivet om Dyslexi - så det kanske inte tas upp här! så då får ni bortse ifrån mina inlägg eller ta bort dem!

Vänligen Jane

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Niklas
2008-05-02 21:56
#19

#18: Det finns en grupp som heter Dyslexi & Dyskalkyli så visst diskuterar vi det.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Jane-Lyzell
2008-05-03 23:13
#20

Okay tack Nicklas

Vänligen Jane

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Annons:
Gronstedt
2008-05-05 17:47
#21

Jag skulle absolut inte vilja byta bort mitt sätt att vara mot det som kallas normalt …

Cattis
2008-05-05 21:24
#22

#21 Inte jag heller.

/Cattis

.:. www.shetlandsponny.com .:.

Sweetelle
2008-07-28 13:22
#23

Jag skulle heller inte vilja byta bort nånting, utöver mitt mående, det skulle jag klara mig bättre utan…

GoaGreta
2008-08-02 18:33
#24

Om man går omkring och önskar att man vore ngn annan så är det klart att man inte mår bra, jag blev född med denna hjärnan och jag har aldrig tänkt tanken på att vara nfn annan……………..att lära sig att skratta åt sig själv är en bra medicin………………….ex. igår så åt vi korv o bröd och innan jag ätit upp den första så hade jag 2 stora ketchupfläckar på t-shirten och runt munnen…………………….sån är jag och jag accepterar det……………………för vad har jag för val?

Niklas
2008-08-04 20:25
#25

Det är en bra inställning, oavsett om man har en bokstavsdiagnos eller inte.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Sweetelle
2008-10-02 17:07
#26

Ta en titt på detta blogginlägg från frk F, som jag tycker passar bra in här, det heter 25 anledningar att älska sin ADHD!

Mysan59
2008-10-04 17:55
#27

Idag ser jag ingenting positivt med adhd:n. :no:

Känner mig så lessen, men vet inte riktigt varför…8

Allt känns bara sk*t! Sad

Men nån annan dag kanske jag uppskattar detta…Confused

Annons:
Sweetelle
2008-10-04 18:39
#28

#27 Inte jag heller, usch, de senaste dagarna har inte jag vart på topp alls ;o(

Mysan59
2008-10-04 23:54
#29

#28 Ja alla har vi väl såna dagar förstås. Men nu är barnbarnet här och får mig att skratta.

Du får en liten tröstkram av mig Flört

Sweetelle
2008-10-07 11:10
#30

#29 Tack ;o)

ivanhoe81
2009-05-25 01:58
#31

jag har Aspergers och lite adhd

men jag kan inte kalla mig för överaktiv är åt det andra håller där latmasken brukar bo Skrattande

jag brukar få depresionskurvor och inte orka någonting (har precis tagit mig ur en jobbig kurva)

agresiviteten har jag börjat lära att tygla men det började mer eller mindre styras då jag började köra folkrace, innan det var mitt humör som att sitta på en dynamitgubbe med kort stubin som brann, nu måste det hända rejält mycket innan jag börjar bli irriterad

[aspie]
2009-05-25 09:21
#32

#31 Hej och välkommen hit. Har i varje fall inte sett dig här tidigare vad jag minns.

ivanhoe81
2009-05-25 09:58
#33

tack, hittade precis hit

Pyretta
2009-07-16 01:06
#34

Härligt med en text som fokuserar på något positivt i detta sammanhanget, det har saknats! Lätt att bli nedslagen när man läser om hur tungt och svårt det kan vara med de här funktionhindren. Klart det kan vara det- också. Men inte bara, hoppas jag åtminstone som nydiagnosticerad…

Annons:
snurro89
2009-07-16 02:26
#35

Min pappa har sagt att han e glad, över mina problem sure, vi går igenom tuffa tider pappa har sagt att en dag kanske vi kan sitta och skratta åt skiten, vad vi går igenom är, en katastrof men samtidigt så mycket kärlek finns där, och jag vet att det gör vår relation starkare, jag älskar min pappa han e bra och stark person.

HannaM
2009-07-16 11:38
#36

#35 Härligt med en sån pappa även om man ibland inte kommer överrens så är ju det viktigaste att det finns kärlek=)

Gardens
2009-07-23 02:48
#37

visst vi har våra problem,men allt är som sagt inte negativt!

bildminne

lätt att lära

sifferminne

intresse för ekonomi

extremt djurintresse(verkar som de flesta handikappade har utav nån konstig anledning)

tommy999
2009-08-28 18:01
#38

Till er som önskar att ni var någon annan, så kan jag hjälpa er!!!!

Så här ligger det till:

Du är inte kung Karl-Gustaf, eller hur?

Och om du inte är han, så måste du vara någon annan.

Och om du är någon annan, så kan du ju inte vara du!

Enkelt va?

NadineAdHd
2009-08-29 22:13
#39

jag tror nog att det är hösten som gör oss lite extra trötta och ledsna nu. och så är det ju så att ALLA oavsett bokstäver eller inte, har det jobbigt ibland, fast hela livet blir ju jobbigare för oss som har "sånt"
men också kanske roligare och mer innehållsrikt..

man hinner ju ofta med lite mer, tex om man som jag har ADHD.. usch vilket tempo det varit hela livet… vilket röj, så nu är jag helt slut som 45 åring… känns just idag som om jag är 80

[mossquinnan]
2010-02-04 15:06
#40

OskyldigJag ville bara skriva att tjooo va glad jag vart när jag hittade denna sida..Hade faktiskt iiingen aning om att ADHD kallas bokstavsmänniska *S*

Absolut kommer jag att bli medlem härKyss

Kram på er alla/M

lilli-l
2010-04-09 13:45
#41

Hej!

Jag har oxå två barn, 22 och 15 år, som har något med bokstäver att göra!

15åringen har fått en basutredning och det visade på asperger/autism. Nu ska hon till Hab och bli utredd och få diagnos.

Min son, 22åringen, har inte blivit utredd, men har alltid varit väldigt överaktiv och haft svårt att sitta still. Hela livet!

Men bägga mina barn är det underbaraste man kan ha här på jorden! Sonen är så sympatisk och alla vuxna avgudar honom. Flickan är väldigt tillbakadragen med främmande människor och kan inte gå i skolan, utan har hemmaskola. Hon sitter i skolan och vill inte synas, inte höras och törs inte varken säga eller fråga något!

Men med oss i familjen så är hon öppen och glad, med inslag av snabb irritation om man pressar henne..

Hon försjunker sig oftast in i datorn, där hon trivs bäst. Men jag kämpar för att hon ska ha ett så bra liv som möjligt och när vi är tillsammans med våra hästar och andra djur, då trivs hon med att vara ute och röra på sig och livet får en mening!

Jag var själv väldigt överaktiv i min ungdom. Jag har som alltid haft jobbigt med psyket, men när jag vill något, så har jag världens drivkraft att genomföra det! Och oftast blir det som jag villGlad Annars känner jag mig som om jag inte orkar eller har någon lust med något alls. Men det går upp och ner!

#39 Jag känner som du..vilket röj det varit i livet och nu är jag 48 och känner mig som 80!

Jag säger som många andra.. jag är sååå glad att jag hittade iFokus, det ger mig så mycket!

Kramar/ Lilli

Carpe Diem….Fånga dagen

Annons:
Tofu
2010-05-07 13:32
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#42

Intressant artikel.

timmelin
2010-05-07 13:35
#43

Skulle aldrig vilja byta mitt liv utan mitt handikapp. Faktiskt

Skulle dö, då.

[mossquinnan]
2010-05-07 14:14
#44

Tommy 999 *S*Skrattande Den tyckte jag va rolig..:-)

Inte bara rolig förresten..utan tänkvärd och sann.

Det är lite kgt tänkande.

För min egen del så vet jag allt d där..

Men det hjälper mig inte i alla fall..Ibland kanske..dom dagar jag känner mig hög på livet och allt e bara "weeeeeeeeeee"

Sen kan det gå veckor..kanske 3 dgr..sen e allt bara skit igenFörvånad

Men så länge d finns hopp finns d liv.

Har själv på egen hand slutat äta mina "rittisar" Ritalin.adhd medicin.

Tyckte bättre om mitt spralliga sätt att vara *S*

Har ju levt med mig själv i snart 48 år..så jag tänkte att va tusan..ska jag förneka mig själv genom denna medicin..

näe det vart för jobbigt..men lite hjälpte dom ju faktist..det måste jag erkänna..får se vad som händer.

varma kramar till alla från mig

timmelin
2010-05-07 15:25
#45

Nu läste jag vad tommy skrev. Gud va härligt. Dom orden lever jag på resten av dagen. :)

Lunar
2012-02-08 10:26
#46

Superbra inlägg :)

Cafesinner
2012-02-08 20:13
#47

Jag är väldigt organiserad och bra på att städa;)
Dessutom älskar jag att jag har mina "speciella" intressen även om andra tkr det är konstigt. De gör mig lycklig i hela kroppen och får en extrem kick av dem.. så har aldrig problem att hitta kickar liksom. Kan bara gräva ner mig i ngt av dem ett tag.
Och andra människar tycker man är mystisk och intressant för de inte förstår en direkt haha.. det är väl lite kul ibland.
Sedan har jag iaf delvis bild/film-minne. Typ ser alla mina minnen som filmer i huvudet och kan kolla på dem flera gånger eller hur man nu ska förklara. Och kommer ihåg vissa saker aslätt..typ vilken färg någon hade på tröjan och sånt vilket inte är så användbart men till tex prov så kan jag läsa en text en gång och kunna det mesta.

Sanni87
2012-08-23 11:21
#48

#47 skriver om film och bild minne. Undrar lite lätt, hur minns "vanliga" personer?

Annons:
[Varulv]
2012-08-23 13:58
#49

#48 "Vanliga" människor minns i regel med ord, och de tänker i ord.

Själv fungerar jag som #47 Cafesinner dvs. Jag minns i bild och spatialitet (rumsligt). Och jag tänker även i bild och rum - icke alls i ord.

Jag brukar beskriva mitt tänkande och mitt minne som "fältmässigt" alltmedan jag skulle vilja karaktärisera NT:s ("vanligas") motsvarighet som "linjärt".

Sanni87
2012-08-23 15:57
#50

Jaha! Undrade mest för jag själv tänker i bilder eller film och trodde alla gjorde det :)

[Varulv]
2012-08-23 20:42
#51

Nej, alla gör inte det. Det var något som gick upp för mig ganska tidigt, eller rättare sagt: "Aha! jag tänker inte i ord! Men det gör tydligen de flesta andra!" Jag var inte ens tonåring då detta uppdagades för mig.

Admantine
2012-08-24 14:15
#52

Jag fick diagnosen ADD för ca 2 år sedan. Jag ser alla minnen som bilder eller filmer. Jag har mycket nytta av det om jag t.ex. förlagt något eller om någon frågar "har du sett min xx ", då stannar jag upp i huvudet och tittar på filmer som triggas igång, och det som förlagts hittas i 99% av fallen om ingen annan flyttat på det. Jag minns när jag var liten så fick jag vara vägvisare åt mamma och pappa då vi åkte till ställen där vi bara varit en gång tidigare. Jag hade ju min film :-) I skolan blev det många gånger min räddning då lärarna gjorde skisser och skrev på tavlan, när det var prov tog jag fram mina bilder från tavlan och texter, lätt som en plätt! Sen har jag självklart lidit svårt emellanåt i livet eftersom jag alltid vetat att jag är annorlunda. Jag har stora problem med det sociala spelet, jag har lätt att läsa av normala, men de misstolkar mig hela tiden! Senast idag fick jag höra från min arbetsgivare att jag inte verkade gilla att "skola in" ny personal för jag verkade jättestressad efteråt…jag bara stod som ett frågetecken! Jag tycker det är jättekul att lära andra det jag kan. Och så har det varit hela mitt nu 52:åriga liv. Jag har fått kämpa för att bevisa att det andra läser av inte stämmer alls, och det är inte lätt att övertyga en normal person om denne fått för sig något. En evig strid… Jag älskar problemlösning, speciellt i datorer, jag kan sitta hur länge som helst och märker inte att timmarna och dagarna bara rullar på. Det är både positivt och negativt. Hur ska en annan människa orka med det om man lever i ett förhållande? Min erfarenhet är negativ på det planet och är en stor del av anledningen till att jag nu har ett h-vete. Jag är egentligen väldigt kreativ, men jag har tvingat mig själv att inte starta några nya kreativa project, eftersom jag då försvinner från världen och har bara det för ögonen. Det fungerar inte i min relation helt enkelt. Jag blir också lätt långdragen när jag skriver så nu ska jag ge mig.

Admantine
2012-08-24 14:26
#53
Sanni87
2012-08-24 20:20
#54

#15 Måste jag gräva vidare i, Varulv :D Intressant

[Varulv]
2012-08-24 23:40
#55

#54

"#51" menar du? Obestämd

Annons:
Sanni87
2012-08-25 09:43
#56

Haha ja ^^

Tänkte ''51 inte 15! skriv rätt'' Så blev det fel iaf ^^

[Varulv]
2012-08-25 20:00
#57

Kanske du är lite som jag, att höger-vänster / rättvänt-spegelvänt inte har så stor betydelse? Och att man därför gärna läser siffer-raddor ömsom från vänster ömsom från höger…? ObestämdFlört

tarotlasse
2012-08-25 20:58
#58

Ja i detta handikapp som verkligen är ett stort handikapp i många vardagliga situationer.

Mendet finns också väldigt positiva sidor tittar man på många framgångsrika företags ledare så har dom bokstavs problem.

Flera Av Usas  presidenter genom åren har blivit diganoserade ADHD.

Det är faktiskt väldigt många politiker i världen som har bokstavs diagnoser.

Många artister, skådespelare och konstnärer har också bokstavs diagnoser.

Sedan en annan positiv sak som inte nämns i ngn av komentarerna är att vi med bokstavs kombinationer har en otroligt bra intuition och kan känna av saker innan det sker och även läsa av andra mäniskor.

Många Medium har fått diagnosen bokstavs kombinationer.

Det är dels deras starka intuition men även på att det impulsiva att tala innan det logiska tänkandet säger att det är fel så en stor fördel när man arbetar som medium.

#18 Jane väldigt många med bokstavs dignoser har även dyselexi som också är klassat som ett neuropsykiatriskt handikap liksom Bokstavs kombinationerna

Så visst kan det höra hemma på detta forumet också för det är så nära varandra För väldigt många dyslektiker har inslag av problem inom bokstavskombinationerna och tvärtom.

När det gäller minnet kan jag inte riktigt hålla med trådskaparen att detta är ett av dom positiva egenskaperna.

Min utredning visade att visserligen att jag hade ett väldigt bra bildminne och det lågt högt över genomsnittet på skalorna.

Däremot så när minnet låg så långt ner man kunde komma på skalorna och typiska problem för dom med bokstavs diagnoser att dåligt närminnet är ett av dom största problemen och att detta även påverkar koncentrationen.

Jag fick i vintras  gå en KBT behandling i att träna upp närminnet med ett antal andra  med bokstavs diagnoser. Jag gick i 5 veckor och mitt närminne ökade med 22% och i med detta ökade även min koncentrations förmåga.  Många skolor har köpt in detta program för elever med bokstavs kombinationer och man har fått fantastiska resultat av detta tränings program.

vill ni läsa mer om detta så finns info på http://www.pearsonassessment.se/se/Vara-produkter/Klinisk-psykologi/Arbetsminnestraning/

Lasse

Admantine
2012-08-26 02:39
#59

#58 Jo, det du säger om att läsa av och känna av, det känner jag igen. Jag har väldigt lätt att känna av och läsa "normala". Ha ha, nu satt jag precis och funderade på vad du mer skrivit som jag skulle kommentera. Närminnet! Vad är det :) jag har ett förskräckligt dåligt närminne. Jag skriver från telefonen så då ser man inte inläggen, så ofta glömmer jag vad det var jag skulle kommentera. (Det går att rulla skrärmen i värsta fall) Nu blev jag tvungen att redigera inlägget för att jag glömde en sak :) Närminnet fungerar bra om det är något som intresserar mig mycket, det är enda gångerna jag verkligen kommer ihåg i nutid.

Sanni87
2012-08-26 09:31
#60

#57 Ja jag tror det :) Eller så kanske jag bara är för stressade hela tiden så det får bli lite hafsigt eftersom jag vet att jag änd åblir förstådd :)

indra-bus
2012-08-26 14:49
#61

Kunde förr inte se något positivt med ADHD. Men så sa min förra läkare.

Människor som inte har de minsta drag av ADHD är ju  fyrkantiga o ganska  tråkiga.

O faktiskt ligger de något i de ;)

Jag äter inte mina vänner.  Djur har rättigheter. Djur vill oxå leva.

kristina130
2012-08-27 08:09
#62

Jag kan inte se något positivt med att vara bokstavsmänniska för min del, har i 30 års tid gått runt och mått dåligt. Behandlats med olika mediciner utan hjälp, varken jag eller omgivningen har förstått varför jag betett med som jag gjort. Nu har jag iofs fått ADHD-medicin, men jg hade hellre bara "varit vanlig", det känns dom om det är så många år som gått till spillo, och min energi är i botten.

Annons:
Admantine
2012-08-27 12:49
#63

#62, jag känner nog så också för det mesta faktisk, förutom att jag lidit sedan första klass dvs 45 år totalt i onödan. Det var då mobbingen började för att jag var annorlunda. Men de bra sidorna är jag väldigt nöjd med. Förutom det jag tagit upp i tidigare inlägg så är jag nästan lite synsk också… det har inträffat ett antal gånger att jag kunnat förutsäga vad som ska hända. Jag känner av vibbar hos de flesta. Apropå det så hade jag ett engelskt fullblod (en hästras för er som inte vet) när jag var yngre som när jag borstade honom sätter man fast på var sida om grimman (en "sele" runt huvudet), då kom några från kommunkontoret och inspekterade stallet. Då en av männen tittade rakt på min häst blev han som tokig och försökte slita sig, jag kände att hästen blev livrädd! Det måste ha varit någon psykopat eller fan själv! Så tycker jag lite att det är för mig. Jag känner om det är obehagligt eller inte, och ibland mer diffust, men jag har nog aldrig haft fel i det jag känner vid första kontaken. Mycket användbart! Tyvärr har jag inte lyssnat till det förren nu senare i livet så jag har gått på några smällar fast jag kunde unvikit det. Jösses, långrandig som vanligt…:/

Wide Awake Dreamer
2012-09-02 20:44
#64

Eftersom jag inte har någon "bokstavs"-diagnos kanske jag borde ligga lite lågt och inte säga så mycket ännu… men jag kan ändå inte låta bliTungan ute

Jag ser ofta folk med ADHD/ADD som vill framställa sin störning som någon slags "gåva", en speciell begåvning som man kan lära sig bemästra och något de absolut inte skulle vilja leva utan. Och vem har inte sett alla listor med kändisar som har, eller tros ha haft ADHD? Många berättar om hur deras ADHD/ADD gjort dem speciellt duktiga på vissa områden, att den gör dem till unika människor. Jag kan i viss mån förstå tankegången, men har ändå lite svårt att få det att gå ihop, framförallt eftersom jag själv aldrig lyckats hitta något sätt att vända mina problem till något positivt.

Jag satt igår kväll och lyssnade på ett intressant föredrag av en ledande forskare inom ADHD/ADD, Dr. Charles Barkley. Han var mycket rakt på sak och hymlade inte med att han INTE kunde se NÅGOT positivt alls med denna störning. Och han hade också goda belägg för sitt ganska radikala (?) påstående. Han och hans kollegor hade gjort långvariga studier på folk med dessa diagnoser och de kunde inte finna någon koppling mellan en diagnos för ADHD eller ADD och någon speciell talang eller överhuvudtaget något annat som kunde vara till fördel på något område i livet. De som hade diagnosen ADHD eller ADD kunde iofs mycket väl klara sig bra och till och med bli framgångsrika, men de som gjorde det, gjorde det TROTS sin störning inte tack vare den. De har alltså andra talanger, helt orelaterade till sina diagnoser, som gör att det går bra för dem. Men många drabbade har inte dessa talanger. För de flesta med ADHD/ADD går det klart sämre på alla områden i livet än för folk som inte har dessa störningar.

Han hade också en viktig poäng med sitt dystra budskap: han menade på att det är kontraproduktivt och t.o.m farligt att framställa folk med ADHD/ADD som speciellt "begåvade" människor, eftersom det bidrar till att politiker och "vanligt folk" inte tar dessa problem på allvar. För om ADHD/ADD innebär en speciell begåvning, hur kan det då samtidigt vara ett handikapp? Vad är då egentligen problemet? Och varför skall vi då överhuvudtaget bry oss? Han menar att ADHD/ADD är mycket allvarliga störningar som måste tas på stort allvar och att det ändamålet inte på något sätt betjänas av skapa en falsk positiv mytbild kring dessa störningar.

Jag kan förstå om det här kanske är lite kontroversiellt i kretsar av drabbade(eller är det det?). Det går ju verkligen emot vad man ofta läser från folk som själva har diagnosen. Jag måste själv säga att jag sympatiserar en hel del med Dr. Barkleys synsätt och jag förstår mycket väl hans poäng, även om budskapet som sagt är dystert. Samtidigt kan jag också förstå behovet för en drabbad av att vända sin diagnos till något positivt, att inte gräva ned sig i allt det negativa, som man säkert är mycket väl medveten om ändå. Men även om man måste acceptera sin verklighet och sig själv som man är, så kanske man får akta sig för att romantisera bilden av ADHD/ADD och andra NPF. Jag tror att det riskerar att bidra till förvirringen kring dessa problem och det kan vi verkligen klara oss utan.

Mina egna symptom, som ännu inte är diagnosticerade, har verkligen inte känts som någon speciell "gåva". Jag skulle visserligen inte vilja vara någon annan än mig själv, men jag skulle lätt velat ha sluppit alla svårigheter i skolan, i yrkeslivet och i det sociala umgänget, problem som jag tror är kopplade till ADD-liknande symptom. Jag tror faktiskt att jag hade varit en bättre människa om jag inte haft de symptomen och de problemen.

Kan det vara så att de drabbade som syns och hörs i den offentliga debatten är de som faktiskt har speciella talanger "utanför" sin diagnos så att säga, som gör dem framgångsrika och ger dem möjlighet att uttrycka sig och få folk att lyssna, medan den stora massan av drabbade aldrig når en sådan nivå att de kan göra sig hörda? Att det är delvis därför "mytbilden" om folk med ADHD/ADD som särskilt begåvade och mer eller mindre överintelligenta människor är så stark (om den nu är det)?

Å andra sidan kanske min egen bild av den offentliga bilden av ADHD/ADD är skev? Jag läser rätt mycket på utländska, framförallt amerikanska sidor, och det kan ju hända att man är mer fixerade vid positiva förebilder där. Är det måhända annorlunda här i Sverige? Lite mera jordnära kanske? Jag har inte riktigt koll på det faktiskt.

Blev väldigt långt det här. Tror det är dags att avsluta nu Glad Men jag har iaf lite svårt att se ADHD/ADD som något positivt (om nu någon har missat det Flört)

HannaM
2012-09-03 12:48
#65

Det är nog snarare så att vi försöker se det lilla positiva i att ha ett funktionshinder än att vi fösöker göra oss till övermänniskor som lyckas på grund av ADHD.

När livet är hårt och svårt med en är det inte fel att jobba för att se ljusglimtar. Vi försöker vända den där impulskontrollstörningen som kan få oss att säga och göra dom mest korkade saker till något lite finare som känns lite bättre när vi säger att vi är impulsiva och tar initiativ. För så är det ju, i vissa lägen är våra tillkortakommande just tillkortakommanden i andra lägen förvandlas dom till tillgångar.

Admantine
2012-09-03 13:36
#66

För mig känns det bra att kunna se de positiva sidorna så långt det går. Jag har oerhört många dåliga erfarenheter av att vara som jag är, vilket jag haft väldigt mycket ångest och depressioner för. Så någon dans på rosor är det inte att vara annorlunda. Men jag är trött på att må dåligt så jag tycker det är en enorm lättnad att jag kan se de få positiva egenskaperna under tiden som jag tar itu med sådant som gör livet besvärligt och svårt att leva. Det är väldigt tufft att komma till insikt på allvar så jag är mycket beroende av de positiva med ADD. Sen ska man (tycker jag) ta forskare/läkare med en nypa salt när de uttalar sig om sådant som rör bokstavskombinationer mfl, för alla är nog lika olika inom gruppen precis som normala är inom sin grupp. Det finns naturligtvis de som bara mår apa av sin diagnos, det säger jag inget om för jag har varit där själv. Sen tycker jag mig märka att det faktiskt finns en hel del Bokstavsfolk som har särskilda färdigheter som utmärker. Och det är ju jättebra om man kan använda dem på ett positivt sätt och må bra.

Wide Awake Dreamer
2012-09-04 01:42
#67

Jag är inne på det där lite i mitt inlägg ovan: att man för sin egen skull måste försöka vända det negativa till något positivt. Jag ser inget problem med det alls, utan förstår att det tvärtom är absolut livsnödvändigt. Sen menar jag inte att folk med ADHD skulle vara särkilt skrytsamma av sig utan mer att det verkar finnas en obalans i den offentliga information man läser och ser om ADHD. När jag har sökt personliga berättelser från folk med ADHD så får man oftast intrycket av att de är utåtriktade, energiska, initativrika och ofta lyckas ganska bra i livet och att just deras ADHD har hjälpt dem på vägen. Visst är det bra med förebilder, men alla är ju inte på det sättet. För en person som mig som känner igen mig enbart i de mera passiva symptomen blir det lite "error" när jag skall försöka hitta något att relatera till hos dessa människor, för så funkar ju inte jag. Jag märker också att det är svårt att få "vanligt" folk att acceptera att personer som är tystlåtna och passiva av sig skulle kunna ha ADHD, för de har också bilden av ADHD-folk som väldigt drivna och påhittiga.

Det jag egentligen ville säga, men som kanske inte framgick, var att jag skulle vilja se att man oftare även lyfte fram att det finns drabbade som är mer passiva och som saknar de drivande och utåtriktade egenskaper som ofta ses som positiva hos folk med ADHD. Jag önskar att det jag uppfattar som den offentliga bilden av ADHD oftare speglade mer av den variation av drabbade som faktiskt finns.

Sen kan jag tillägga att jag själv inte håller med Dr. Barkley på alla punkter, jag är t.ex. långt ifrån övertygad om att det inte finns några positiva sidor alls med ADHD/ADD. Men jag tycker som sagt att den offentliga bilden av ADHD gärna kunde få nyanseras.

Och återigen så handlar det om vad jag har fått för mig är den offentliga bilden av ADHD. Jag kan förståss ha fått helt fel uppfattning om det där.

Admantine
2012-09-04 02:30
#68

#67. Nej jag tycker inte du verkar ha fått fel uppfattning, en måste ju analysera och ställa frågor och komma med egna tankar för att kunna hantera sin egen situation. Som sagt alla är vi olika och har våra egna funderingar, och det är väldigt mycket till hjälp, för mig i alla fall, att läsa andras tankar och upplevelser. Jag blir lite mer "outside the box" och får en annan synvinkel på mina egna egenskaper och problem. :-)

Andanom
2012-09-12 10:10
#69

Hej!

Ny här och vill väl bara lägga tråden på minnet:-)

Jag fick min (mina) diagnos(er) i våras. ADHD och Atypisk Autism. Mitt "H" är väl inte så allvarligt, kanske för att jag har en bra och enkel ventil för mig för det.

Om jag får läsa, (nästan) vad som helst så hålls mitt "H" i schack och märks inte alls. Samtidigt har jag ett bra bildminne och lär mig lätt så jag har bra förutsättningar för att studera till vad som helst. MEN sen så är det j tråkigt att läsa sånt som man inte har lust med, läsa vidare på alla länkar man ramlar in på och väldigt tråkigt att sen skriva ner och förmedla vad det nu är jag har läst. Att använda sig av kunskapen och föra över den till nya erfarenheter. Att solla bort de oviktiga, för allt känns ju lika viktigt.

Tror en del av autismen spökar där, jag har svårt att följa allt för långa diskussioner, inte bara det att de blir tråkiga, de blir fööör invecklade med att försöka hålla reda på vad alla vinklar och sidospår egentligen handlar om.
Sen "måste" man veta om den som skriver är "ond eller god" ;-), om min förutfattade mening om aktuella ståndpunkt är "rätt", dvs som jag tycker:-D eller HELT fel.  Svart eller Vitt, aldrig grått eller för den delen en pallett.:-)
Allt är ju kul i början också, jag brukar vara ambitiös och vill gärna prova på de som verkar vara intressant men jag tappar fort fokus. Hoppas det har blivit bättre nu sen jag har börjat med medicinen och KBT-träning så jag tillslut äntligen kommer avsluta något påbörjat och få mig en ordentlig utbildning och ett jobb som passar mig.

Mitt liv i ett nötskal från första klass, genom gymnasietiden, komvux och nu senast med yrkesinriktade vuxenstudier arrangerade av AF. 
Jag går nu en undersköterskeutbildning med induviduellt anpassat upplägg på studierna och hoppas bli klar i nästa vår och hitta ett jobb som boendestödjare eller liknande.

För övrigt har jag ett barn med samma diagnos som mig, det var vid barnets utredning som jag förstod mycket om min egna uppväxt och drog igång min egna utredning. 
Idag har barnet haft en överjävlig morgon, ENORM stress över skolans krav och förväntningar samtidigt som alla saker som sker utanför schemat i början på terminen ställer till så stor skada. Fotografering, inspark, nya lärare och simskola. Störigt klassrum, fläktar, SoL i ögonen, kliande kläder… lider verkligen med mitt barn.

Skolan har fortfarande inte lärt sig, de säger att de börjar från noll och ser vad som behövs, som om mitt barn helt plötsligt har växt ifrån sin funktionsnedsättning under sommaren och nu klarar ännu mer saker.
Summa: Barnet får bakslag denna terminen OCKSÅ! Som om inte de 3 tidigare skolåren redan har tryckt ner självkänslan med att barnet alltid är den som inte hinner med, den som alltid har extraläxa med sig hem, den som alltid har glömt extraläxan hemma, den som inte har gjort extraläxan för att hela skolväskan blev kvarglömd på skolan dagen innan.
För f*n ska det vara så j*vla svår att se till att barnet lägger ner boken i väska och inte i bänken? Ska de vara så svårt att påminna om att även väska ska vara med hem? 
Det är pedagogiska speciallärare som har betalt för att vara assistant till barnet, de lyfter lön för att de har bevisligen utbildning på FH, men varför ända in i h*lvete kan de då inte tänka längre än att närminnet inte existerar på detta barn? När barnet glömmer att skriva färdigt ett ord, hur ska man då tro att det ska ha minne nog till att komma ihåg att lägga ner en bok i väskan OCH få med sig väskan?

Förlåt nu blev det en spya över min vardag.

Utöver det jag har skrivit här så vill jag tillägga att det t.o.m. står i min sjukskrivningspapper att jag har en tendens till att bli mångordig;-) så nu ska jag sluta skriva.

Ha en bra dag alla:-)

Annons:
OogleMoogle
2012-09-12 10:25
#70

Jag tycker att det är bra att man kan hitta positiva egenskaper hos sig själv. Det är ju hur bra som helst, men jag känner också en frustration över hur diagnosen ibland framställs som just en "gåva". Det är underbart för de som upplever situationen så, men att ha det som någon slags allmän bild utåt av vad ADHD innebär tror jag är väldigt missvisande.

Jag såg den här videon till exempel: http://www.youtube.com/watch?v=5urmUKSdo8M

Han tar illa upp av att folk säger att de "lider" av ADD och framställer det som en gåva. Jag kan förstå att han kan uppleva det så, men det finns folk som verkligen lider pga sina diagnoser och att förminska eller osynliggöra den biten känns helt fel för mig.

Om man skriver artiklar eller gör videos för att informera om sin diagnos för allmänheten så måste man tänka på att man representerar en stor grupp människor där alla är olika trots vissa gemensamma drag. Annars blir tyvärr effekten att de som klarar av sina diagnoser perfekt och lever underbara liv skapar en nedlåtande attityd mod de som faktiskt lider av sina problem. Typ: "Om jag klarar det så borde du klara det."

Jag tror att min diagnos har hjälpt mig bli driven i min konstnärliga karriär just för att alla andra alternativ känns otänkbara för mig. Jag är glad för att jag är som jag är och skulle inte vilja vara någon annan, men faktum kvarstår att min diagnos har orsakat otroligt mycket lidande för mig och det får inte sopas under mattan. Det är också en del av mig som person och inget som jag ska behöva försvara eller skämmas för.

Wide Awake Dreamer
2012-09-12 13:54
#71

Kan inte annat än hålla med dig OogleMoogle! Sånt där irriterar mig också!

Som snubben i videon du länkade till: Jag förstår att han har goda avsikter, men han gör misstaget att glömma bort att vi alla är individer som upplever våra problem på vårt eget sätt. För honom är ADD kanske en gåva och ingenting han lider av, men alla upplever det inte så. Jag tror att många faktiskt har varit med om rätt mycket lidande tack vare sin ADD/ADHD, och även andra psykiska funktionsnedsättningar.

Jag är helt med på att man måste försöka hitta sina egna starka sidor och i mesta möjliga mån försöka vända sina symptom till något positivt, men att resonera som han gör är bara att stoppa huvudet i sanden anser jag. Funkar det för honom: fine! Men jag tror inte det är något recept som funkar för alla. Om man upplever att man lider av sin psykiska funktionsnedsättning så tror jag inte man tjänar något på att bara förneka detta. Och det är så jag upplever budskapet i videon. Ännu ett offer för det jag skulle vilja kalla tvångsmässig optimism.

Och jag håller helt med om att man inte skall behöva skämmas för att man har lidit eller lider av sina funktionshinder.

OogleMoogle
2012-09-12 14:03
#72

Jag startade just en ny tråd som lite tar upp det där att vissa som har de här diagnoserna ser ner på andra som inte klarat sina liv lika bra som dom. Allt som är positivt är ju bra och man har all rätt att föra fram detta, men inte på bekostnad av att få andra att framstå som misslyckade.

Hela kulturen i positivt tänkande kan så lätt slå tillbaka på de som mår dåligt eftersom hur positiv man än försöker vara så funkar det inte alltid. Det innebär inte att man är misslyckad eller dålig på något sätt.

Vill dock påpeka att jag aldrig upplevt den sortens attityd på det här forumet. Det känns som att de flesta som skriver här tar hänsyn till att alla har olika svårigheter och att en lösning inte fungerar för alla.

En diagnos är som jag ser det, varken en dom eller en gåva. Det är helt enkelt en förklaring till att man fungerar som man gör. I vissa fall är det positivt, i andra så är det ett rent helvete, och man måste kunna ta till sig båda perspektiven.

Wide Awake Dreamer
2012-09-12 15:35
#73

Mycket bra beskrivet! Det är precis den inställningen jag har. Men precis som du skriver: på det här forumet verkar inte den där lite överdrivna attityden finnas.

indra-bus
2012-09-12 22:40
#74

Håller med jag oxå, Klock rent skrivet..

Jag äter inte mina vänner.  Djur har rättigheter. Djur vill oxå leva.

Upp till toppen
Annons: