Annons:
Etiketteradhd-addartiklar
Läst 9426 ggr
Niklas
9/11/07, 10:01 PM

Bok: Right-brained children in a left-brained worl

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Right-brained children in a left-brained world är en av mina favoritböcker om ADD och ADHD. Den är bra på flera sätt. Dels beskriver den på ett bra sätt de problem framför allt barn med dessa diagnoser kan ha i många vanliga studiemiljöer. Dels innehåller den många alternativa sätt att lära dessa barn att läsa, skriva, räkna och mycket annat som anses vara självklart att kunna.

Right-brained children in a left-brained worldMänniskor med ADD och ADHD har ofta extra känsliga sinnen. Svårigheten att behålla uppmärksamheten beror på att de är medvetna om mycket fler av alla intryck som kommer, än vad andra människor är. Minsta lilla händelse flyttar uppmärksamheten från det de gör till det som händer.

Right-brained children in a left-brained world ger Jeffrey Freed exempel på denna hyperkänslighet. Ett exempel gäller 13-årige Herb:

One day while working with Herb, I noticed that he could identify a word I wrote from the sound my pencil made on the paper; even though he was sitting about fifteen feet away. Stunned, I asked him if he could do this kind of thing all the time. Herb responded, "Of course. Can´t everybody?"

Efter att ha förhört sig om andra ljud som Herb kunde höra fortsatte han med ett experiment. Han bad Herb att sätta sig i andra änden av rummet, tio meter bort. Sedan skrev han ord på ett papper. Han försökte att inte trycka så hårt med pennan och valde ord som var ganska lika varandra: essentially, totalitarian, repetitious, calligraphy, bellicose (krigisk, stridslysten) och liknande. Efter att ha skrivit ett ord frågade han vilket ord det var och Herb svarade. Tjugo rätt på tjugo försök.

Med så kraftigt förhöjd känsla för intryck är det inte konstigt om världen upplevs som ett stort nöjesfält med orkestrar som överröstar varandra överallt. Det är inte bara ljud- och synintryck som kan upplevas på det här sättet. Även beröring, smak och lukt kan upplevas mycket kraftigt. En klapp på axeln kan kännas som ett slag. Känslan av att knäppa en knapp kan vara outhärdlig. Nästan obefintliga smaker och lukter kan upplevas överväldigande.

Att begära av någon som upplever så mycket så starkt, att han ska vara uppmärksam och fokuserad på någon som talar i ett klassrum, kan vara ett omänskligt krav. Om de ska ha en chans behöver antalet störande moment minimeras. Ett klassrum med 30 elever är ingen bra miljö för någon som störs av ljudet från lysrörsbelysningen i taket eller sidor som vänds i en bok.

Alla föräldrar till barn med uppmärksamhetsproblem borde läsa boken. Likaså alla lärare och utbildare. Mycket i boken går att göra utan stor påverkan på andra elever i en klass. Bara att känna till hur ett barn med ADD tänker och lär sig kan spela en viktig roll. Det kan vara hela skillnaden mellan att ha en elev som ständigt hamnar på efterkälken och att samma elev i stället tillhör klassens ljus, eller åtminstone klarar sig bra. Einstein klarade sig dåligt i skolan. Vem hade, så här i efterskott, vågat neka någon som Einstein utbildning på hans egna villkor? Vad hade hänt om han hade låtit sig hindras av alla motgångar? Hur många "Einstein" sitter och kämpar i svenska klassrum därför att ingen ger sig tid att förstå dem?

Två exempel på de anpassningar man kan behöva göra, är att låta "högerhjärnade" elever göra prov utan tidsgräns och att låta dem slippa skriva ner lösningar på exempelvis matematikproblem. Om svaret är riktigt och eleven kan berätta hur han eller hon löser det visuellt i huvudet, bör det räcka. Einstein brydde sig sällan om att härleda sina lösningar så som "man ska". Det var ofta andra som gjorde det åt honom, enligt Thomas G. West i In the mind´s eye.

Varje gång jag läser böcker om Dyslexi, ADD, ADHD, Aspergers syndrom, eller andra liknande handikapp, slås jag av hur tunn gränsen mellan dessa diagnoser och "fullt normala" människor verkar vara. Jag kan inte identifiera mig med alla diagnoskriterier för exempelvis ADD, men många verbala beskrivningar av dessa svårigheter skulle jag kunna ha skrivit själv. Jag tog mig igenom skolan hela vägen och kan ibland förundras över det. Egentligen tycker jag att det inte borde ha gått.

Energisk, spontan, kreativ, fantasirik, global tänkare, flexibel, oberoende, engagerad, känslig, bestämd …

En och annan känner säkert igen sig, eller har känt igen sig, i flertalet av dessa beskrivningar. Det är goda egenskaper som, rätt använda, kan vara till stor nytta och glädje. En del av dem som inte känner igen sig är antagligen avundsjuka på dem som kan beskrivas så.

Både de som känner igen sig och de som önskar att de kände igen sig kan ha glädje av att läsa Right-brained children in a left-brained world eller Attention deficit disorder: A different perception. Beskrivningen brukar stämma ganska bra på människor med ADHD och ADD. Fast då är det vanligare att ord som dessa används:

Hyperaktiv, impulsiv, lättdistraherad, dagdrömmare, ouppmärksam, oförutsägbar, diskussionslysten, envis, lättretlig, aggressiv.

Vart och ett av dessa negativt laddade ord, har sin positiva motsvarighet ovan. Det beror på perspektivet vilket som används, ungefär som talesättet "våra barn och andras ungar". Ordexemplet ovan kommer från boken The myth of the ADD child, av Thomas Armstrong, och citeras i Right-brained children in a left-brained world.

Många vuxna vet inte om att de har ADD eller ADHD. De har kanske alltid vetat att de är lite annorlunda, men inte tillräckligt för att ana att de kan diagnosticeras. Det är vanligt att en förälder får veta att han eller hon har AD(H)D först när ett barn får diagnosen. Då, plötsligt, faller bitarna på plats och barnets svårigheter kan spåras tillbaka till föräldern som barn.

Som avslutning på Right-brained children in a left-brained world berättar Jeffrey Freed om en pappa som kom till insikt om att han hade ADD i samband med att hans dotter diagnosticerades.

Efter ett möte med elvaåriga Sharon konstaterade Freed att hon var extremt högerhjärnad och hade de klassiska tecknen på ADD. Efter detta första möte lämnade Sharon mötet tillsammans med sin mamma medan hennes pappa tyst gick fram till Freed.

Han var mekaniker med egen firma. Ett hårt liv hade satt sina spår. Han var 43 år men såg ut som 60 med grått hår, koppärrigt ansikte och sorgsna ögon. Han tänkte att Freed bättre skulle förstå Sharon om han berättade sin historia. Medan han berättade strök han bort tårar ur ögonen.

Darrell, som pappan hette, berättade att skolan hade varit som tortyr för honom. Han återhämtade sig aldrig efter att ha misslyckats i tvåan och han uppfattades alltid som en underpresterare. Han kämpade med läsning, var urdålig på att skriva och skämdes över sin oförmåga att skriva tidsbegränsade prov. Han ansåg sig ha haft tur som fick C i betyg. Hans föräldrar talade ständigt om för honom hur mycket de skämdes över honom. Darrell kom nätt och jämnt igenom high school och tog värvning i armén. Högskola var det inte tal om. Efter att ha blivit hemförlovad från armén gifte han sig och fick fem barn. Han sysselsatte sig med det enda han kunde, att bygga om motorer, men familjen var beroende av matkuponger för att hålla sig flytande.

Darrel grät bittert medan han berättade historia efter historia om sin misslyckade skolkarriär och sitt förstörda liv. Insikten att hans dotter hade ADD var en uppenbarelse om honom själv. Nu, sa han, förstod han allting. Medan han tog upp sin sjaskiga jacka och lufsade bort mot dörren, vände han sig om och sa:

För resten, Jeff, jag har alltid trott att jag var smart, så för några år sedan skrev jagMensas inträdesprov. Vet du vad? Jag kom in.

Jeffrey Freed avslutar boken med dessa ord (min fria översättning):

Människor med ADD är nästan universellt smarta, kreativa och intuitiva på sätt som vänster-hjärnade, sekventiella människor inte ens kan fatta. Allt de behöver för att nå sin potential är en klassrumsmiljö som möter dem på halva vägen.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Annons:
ikna
9/12/07, 6:33 PM
#1

Låter som en bra bok! Finns den på svenska?

HannaM
9/12/07, 6:41 PM
#2

Oh, my… ge mig boken=) Här är jag. Börjar nästan gråta när jag läser om pappan, har själv gått tolv år i skolan utan att någon märkt att jag varit "fel".. och kan nu i efterhand, när jag insett att diagnosen är rätt tydlig inte fatta hur alla runtomkring mig i skolan, lärare, kuratorer och skolsköterskor har kunnat undvika att se det och därmed förstöra min betyg och min inlärningsglädje.

Milla
9/12/07, 8:00 PM
#3

jag frågar samma finns boken på svenska?? jag kan inte läsa på engelskaGenerad

Havsrosens stuteri www.havsrosensstuteri.se

Niklas
9/12/07, 8:25 PM
#4

#1, 3: Tyvärr tror jag inte det.

#2: Du är inte fel. Det är samhället som inte tar hänsyn till såna som är som du. Det är lika galet som att inte ha rullstolsramper eller handikapparkeringar.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

HannaM
9/12/07, 11:38 PM
#5

Nej, inte fel.. men behövt annan typ av undervisning troligen.. men fel om man räknar efter mallen man ska passa in i när man går i skolan

Niklas
9/12/07, 11:41 PM
#6

#5: Då var det undervisningen som var fel. Det är inte fel att avvika från genomsnittet. Alla gör det. Viss på mer utmärkande sätt än andra.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
HannaM
9/12/07, 11:46 PM
#8

Nej jag vet att jag inte är mer fel än någon annan men i skolans värld är alla som inte passar in fel.. finns ju ingen som orkar ta sig an dom heller..

StuteriQveiar
9/14/07, 12:31 PM
#9

Var kan man beställa boken någonstans?

Niklas
9/14/07, 1:28 PM
#10

#9: Det finns en länk till AdLibris uppe till höger om artikeln.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Grodan
9/21/07, 3:38 AM
#11

det där med sinnesintryck lät så vackert… känner igen det…

sa till min pojkvän häromdagen "jag skulle vilja att våra astralkroppar förenades"… han förstod inte vad jag menade…

Fot i munnnen


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

JohannaEkroth
4/13/10, 7:38 PM
#12

Puttar

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

linhof
4/15/10, 6:36 PM
#13

den boken vill ja ha!!!! tror ja ska skaffa den till pojkens fröken med… så kke hon kan hjälpa honom mycket bättre….

Annons:
Upp till toppen
Annons: