# Medicin för ADHD Author: 1000järnielden Fått diagnos ADHD medelsvår i kombinerad form. Började med conserta som jag ganska omgående avslutade. Nu på Elevanse 30 mg, känns mer rätt men behöver nog öka upp om ett tag. Ångest försvunnit helt redan dag 1 . Blir pigg och effektiv och är på gott humör hela dygnet i princip. Men på kvällen skulle jag behöva kunna varva ner och det tror jag inte Elevanse kan göra för mig. Vill inte gärna byta ut elevanse då jag trivs och mår bra av den, någon som har erfarenhet av att kombinera med något som gör att det blir lugnare på kvällen ? Ska givetvis ta det med läkaren på nästa möte men tänker det vore bra att ha lite förslag. Äter magnesium på kvällen men det hjälper inte något alls. Skulle vara underbart att kunna se en film tex. Och att kanske kunna vara lugn inför natten. Insomningstabletter är jag så himla trött på, tror att jag kan lära mig somna om jag bara kan få några timmars lugn innan jag går och lägger mig. Melantoni hjälper inte det minsta. ## Comment 1 Author: Karmatarerskanise Tar du elvansen tillräckligt tidigt på morgonen? Vet vissa som sover länge som ställer klockan för att gå upp och ta elvanse och sedan sover en stund till. För gör dom inte det sitter elvanse kvar för långt inpå kvällen och stör sömnen. Elvanse är ju långtidsverkande. Hur länge effekten varar är olika från person till person. Passar inte alla. Varför tror du att du behöver öka om ett tag? Du beskriver ju att du har väldigt bra effekt av nuvarande dos med försvunnen ångest, är pigg och får saker gjort och mår bra hela tiden. Det är precis det man vill bli hjälp med av medicinen så att öka fungerande dos är bara dumt då det kan förstöra det positiva och börja ge bieffekter istället. För att komma till ro innan sänggående är fysisk aktivitet under dagen bra. Är kroppen trött hjälper det hjärnan varva ner. Att låta bli chattar och sociala medier ett par timmar innan läggdags är väldigt viktigt. De stör något extremt och varvar upp hjärnan även om det inte känns så. Ljuset från skärmar stör också kroppens förmåga till att varva ned. Spela inte heller några spel timmarna innan sängen. Det motverkar också nedvarvning. Lyssna på musik, pyssla med något du gillar, dämpa belysning och skriv en dagbok innan sängen. Att skriva av sig några rader om dagen eller hur man känner just den kvällen hjälper hjärnan att släppa det och kan hjälpa en att slippa ligga och älta det när man försöker sova. Testa också avslappningsövningar man tex hittar på Youtube. Kan kännas som trams men andning och medvetna tankar gör mycket när man lyckas. Undvik socker, salt, stark och energirik mat 3 timmar före sänggående. Det måste nämligen kroppen arbeta med för att ta hand om och väcker ofta processer i hjärnan som tror det är dags att vara aktiv igen. Tyvärr stör även tv och film nedvarvning även om man inte tror det. Det kräver vår uppmärksamhet och vi följer aktivt det vi tittar på även om vi tycker det känns avslappnande med en trevlig film. Vi känner också massa känslor omedvetet oavsett vad vi tittar på. Så försök stänga det senast en timme före sängen. Bor du med någon så be den massera en hand eller nacke/axlar några minuter. Det ger lugnande signaler. Viktigast av allt är att inte känna stress kring sömnen. Att acceptera att ibland ligger man vaken länge, och man är trött dagen efter. Men det är inte farligt och man tar igen det sen. Somnar man inte är det bättre att sätta på en bra ljudbok att lyssna på än att ligga och vända och vrida på sig och försöka somna för att man känner sig tvungen. Den känslan av att man måste somna skapar en stress som gör oss vakna vilket i sig skapar irritation/ångest över att man inte kan somna. Precis som det är svårt att kissa på beställning är det svårt att somna på det. Lägger man sig för att man är trött och längtar efter att stänga ögonen istället för att tänka att man måste somnar man oftast fort. Medicinen har ibland bieffekten med störd sömn under en kort period när man börjar med den. Och går många gånger över. Tänker man på det jag tagit upp och skapar en kvällstutin med lugn brukar det gå bra. Men vissa bryter ned medicinen långsammare och har effekt för länge och kan inte äta medicinen. Att alltid käka sömnmedicin som lösning på det är inte något alternativ. Det finns andra mediciner man kan testa om det absolut inte fungerar med den här och sömnen. Men det kan innebära att nästa medicin som påverkar och jobbar på annat sätt och alls ger några effekter. Så byt aldrig medicin som fungerar bra utan allvarliga bieffekter fören man gett kroppen en ordentlig chans att ställa om. Du verkar inte ha haft elvanse så länge så prova några månader. Det nya positiva mående du upplever kan göra en uppvarvad i början när man är ovan vid att fungera normalt och det brukar lägga sig när man vant sig vid de nya känslorna. Njut av att du redan vid första insatta dosen fått så fin effekt och inga hemska biverkningar. Att slippa öka dos är jättebra så kroppen inte behöver påverkas med mer av det i kroppen. Man vet trots allt väldigt lite om hur det påverkar vuxna under lång tids användning så att inte ta mer än nödvändigt är nog klokt hälsomässigt sett. Och då risken att ökning kan ge bieffekter som överskuggar eller helt tar bort det positiva. Bästa väninnan ökade från 30 till 40. Hon kände mer fokus och kände sig mer stabil på 30, men tänkte hon behövde lite mer. Tyvärr gav det henne migräner, hon blev plötsligt lättirriterad och hon kunde fastna i saker utan att märka det fören hon såg att det hade gått några timmar som känts som en kvart. Hon sänkte igen men tyvärr hittade hon inte det hon kände innan ökningen. I efterhand berättade hon att hon hade orealistiska förväntningar på medicinen. Hon hoppades den skulle lösa allt. Så det hon kände med fokus och hon kände sig stabil i humör och känslor krävde ju fortfarande att hon själv tog användning av det för att påverka livet. Hon mådde bättre än på många år men orkade fortfarande inte med tråkiga saker. Så om den dosen var så effektiv tänkte hon att mer av det skulle förändra allt, precis som för personer hon läst om. Då skulle allt vara lätt att ta tag i och göra och energin och fokuset skulle aldrig svikta. Så fungerar det givetvis inte. Sådan medicin ger oss hjälp att klara av mer i vardagen, sådant som "vanliga" personer klarar utan större ansträngning. Medicinen ändrar inte oss så att vi aldrig har problem eller svårigheter som innan. Hindrar oss inte från att må dåligt ibland och bli trötta. Den bara ger oss lite bättre förutsättningar till att klara mer med mindre ansträngning. Bättre förutsättningar att följa en tanke till slut innan vi börjar på nästa. Och kanske lugnet till att lyssna på andra istället för att prata i mun på dom 😆 ## Comment 2 Author: 1000järnielden #1: Hej Nina, blir så varm i hjärtat att du tagit dig tid att skriva allt, och då mycket kloka ord. Jag har gått på min medicin i enbart 2 veckor så du har såklart helt rött i att det är för tidigt att utvärdera, ligger flr mig att vara snabb i tanke och handling så jättebra att du får mig att tänka efter. Jag tar min tablett vid 7 och ligger sedan kvar en timme. Tar sedan en timmes promenad med hunden innan jag åker till jobb. Kvällarna har inte blivit sämre än tidigare, medicinen gör mig inte lugnare Utan mer fokuserad och framförallt ångestfri. Tänkte nog att jag ville öka upp för att se om jag kan få lite mindre tankar i huvudet. Mina största problem är att varje tanke omedelbart leder till en känsla som i sin tur leder till ett adrealinpåslag. Både tråkiga destruktiva tankar och glada positiva sådana. Nu är det till 90 % positiva tankar, kanske pga lite placeboeffekt av att jag äntligen efter mer än 50 år förstår vad jag har brottats med. Sömnproblemen har funnits där i hela mitt liv. Har aldrig varit sjukskriven så jag har klarat mitt liv bra trots detta. Men jag har fått utskrivet insomningstablett som jag ätigt varje kväll i 10 år och jag hatar dem. Gått sömnskolor och försökt med allt, sover med tyngdtäcke och tar lugn promenad, är ute mycket, tränar yoga avslappning ja i stort sätt allt efter kbt, och sömnträning. Tror alltså inte att det är elevanse som är boven i sömnproblemen utan det har alltid varit lika svårt att varva ner som nu. Efter diagnosen behöver man ju dock lära känna sig själv på nytt tänker jag, och ifrågasätta de saker man utgått i från tidigare. Jag hade älskat om jag kan skippa mina sömnpiller, gör mig är det inga problem att ligga vaken några nätter om jag bara kan få sova några timmar utan att ha sömntabletter i kroppen, sömnrn man får av dem är sämre än värdelös. Men jag börjar tro att det egentligen är den lugnande effekten som kommer när jag tar min tablett som är det som gör att jag somnar. Jag tar min insomningsrablett (kl 22 och somnar kl 24 ) de 2 timmar dom ger mig tystnad i hjärnan är nog det som gör att jag sedan kan somna. Jag ska läsa ditt svar massor av gånger och ta till mig dina råd Nina, så mycket bra du skrev , speciellt om din vännina som vände en bra situation till en dålig. Jag har fått en underbar psykiatriker och ett team av psykologisk hjälp att jobba med så känner mig enormt trygg med att hon och de vill mitt bästa men det är ovärderligt att oxå få råd av de som har diagnosen själv. Tusen tack Nina♥️ ## Comment 3 Author: Karmatarerskanise Men det var ju bra att det inte är elvanse som är orsak till svårigheterna på kvällen. Så klart tråkigt att du verkar ha försökt med allt utan resultat. Mycket riktigt får man lära känna sig själv på nytt när man fått diagnos som förklarar mycket och har mycket att lära om en själv. Härligt att du är nöjd med teamet som hjälper dig. Det är gult värt! ## Comment 4 Author: Niklas #0: * Vad har du tagit för dos av melatonin? * Ser du till att få tillräckligt mycket motion varje dag? * Sänker du ljuset inomhus i god tid innan det är dags att sova? * Undviker du kallt ljus på kvällen? * Har du tillräckligt mörkt i sovrummet? * Är det svalt i sovrummet när du lägger dig? * Försöker du varva ner innan det är dags att somna? ## Comment 5 Author: Niklas #1: Du har ju redan tipsat om det jag skrev ser jag. 😃 ## Comment 6 Author: 1000järnielden #5: tack Niclas, jadå fått fina och bra svar ifrån Nina. Men det är så svårt att släcka 18000 x1000 wattslampor på kvällen. Så har det alltid varit även innan medicin. Jag är superaktiv under dagen, ibland svårt för omgivning att förstå att man faktiskt kan vara deprimerad men ändå ha masdor av energi. (Alla ligger ju inte på soffan ) Men nu är jag inte deprimerad och har ingen ångest men det går fortfarande i 190 knutar i hjärna och kropp. Bara att tänka tanken på meditation ger mig panik, meditation eller försök till att varva ner = med hyperventilation för mig och säkert många med ADHD. Skulle vara fantastiskt att höra om någon lyckats med konsten att få lite lugn i kroppen och hjärnan mot kvällen till med hjälp av någon adhd medicin, evelanse ger mig en positiv livsyn men inget lugn alls. Dagen blir bra och det gör mig fantastiskt glad. Kvällen är dom den alltid varit full speed hela tiden och så är det både med och utan elevanse. ## Comment 7 Author: Niklas #6: Då gissar jag att din läkare får hitta en lösning. ## Comment 8 Author: AaronRodgersmk2 #2: Hej! Det ENDA positiva jag hittills fått ut av min sent-i-livet-diagnos är att jag fick gå en kurs, GEARS, som var en kurs i ”känsloreglering”, ett koncept jag aldrig ens hört talas om. ”Vaddå, man för med om ngt, läser ngt, känner ngt och sen känner man ngt och så sätter det igång...;-) Jag hade inte kunnat få ihop ”impulsproblem” i min diagnos med mej själv enär jag liksom aldrig gjort de där vanliga, farliga sakerna som iaf jag förknippat med den biten. Aldrig hoppat ut fr klippor ned i vatten jag inte haft koll på , inte direkt sysslat med nära-gränsen-grejor för att få adrenalin... MEN, som en terapeut förklarade, det beror ju på att jag har en stor ångestproblematik som gör att min rädda sida hinner stoppa mej.. Jag kör med ena foten på gasen och den andra på bromsen och_det_är_så_utmattande. Så (sorry för lång utläggning!) jag ansökte till Gears som alltså handlar om att lära sej att stanna upp och i första läget bara inse att ”oj, nu kom det en känsla... vad vill den och hur kan jag hantera den då?” vilket givetvis låter helt knäppt, eller iaf gjorde det för mej... men jag måste säga att det förbättrar mitt liv dagligen. Den har inte gjort mej ”frisk” men jag rycka inte så lätt med i att läsa en blänkare i ngn pissig kvällsblaska där det står ”då kan dina magproblem vara CANCER” vilket ger mej kallsvettningar för ”jo, jag har ju haft ont i magen länge mu och är det inte på just det sättet som dom skrev och shit, blir det inte värre och jag kommer att dö och nu spelas filmen över min begravning upp i min inre biograf där mina barn står och gråter” och hela skiten slutar inte snurra innan jag 6 månader senare , som varit fulla av ångest och minskad livskvalitet för mej och troligen hela familjen, får ultraljud på inälvor, en kamera nedkörd i halsen och en kamera 1.5 meter upp i arslet och , tro det eller ej, till min och alla andras uteblivna förvåning så VAR DET INGET.... den här gången heller....;-) NU, kan jag i många fall (givetvis blir det svårare ju mer ansatt i övrigt man är) få en stark känsla, känner tempen stiga i kroppen på 0.2 sek och DÄR och då hinner jag fysiskt stanna upp och säga till mej själv ”oj, jag känner nåt! Vad är det?” och bara där rinner kanske 50% av panikkänslan av. Sen kanske jag listar ut vad problemet är (för ibland är det ju ngt mer rimligt än KANSKER;-)) tex ”ja, just det, jag ska sälja in mitt företag till en repr för ett av världens 10 största bolag!(vilket hände för ett år sen och VAR i ngn mån legitimt skrämmande!) Sen hann jag fråga mej själv ”Men när sker det då? På fredag, om 4 dagar... ok, jag har ju förberett mej och kommer att fortsätta att slipa på det... kan jag verkligen göra MER i den HÄR stunden?!” Och svaret var att det kunde jag ju inte och där var det sbsolut mesta av ångesten/paniken/rädslan borta. TROTS att jag momentet innan känt mej helt elektrisk av skräck. Hur som, leta efter en GEARS-utbildning och häng kvar om du blir antagen. Det är lite tråkigt, småsegt men det är en mild och långsam process. Och varför inte testa att försöka tänka” STOPP.... vad hände nu? Jag fick en känsla!!” och se vad som händer. Sen, om du upptäcker att du köpt dej lite tid så kanske du kan fråga”Är känslan i ngn sorts rimlig relation till ’hotet’ jag upplever?” (Dvs ligger det en 3-meters spottkobra framför dej eller såg du en daggmask och började tänka på morfar ,som du gillade att fiska med, som brukade sätta på mask på kroken och en gång stack sej och skojade om att ”nej, nu får jag stelkramp och dööör” och hur var det nu, har jag stelkrampsskydd och fan, trampade jag inte på ett gammalt häftstift igår , kommer jag att DÖ NU?!”) och fan vet om du inte kan komma att känna dej lite lugnare ibland. :-) Fy fan vilket svammel. Hoppas jag inte helt läste fel och bara har slösat tid. Förlåt isf. Jag sympatiserar med tankar som far som blixtar genom skallen hela tiden och jag hoppas att du har/hittar ett yrke där det jobbar för dej. :-) Det råkade jag göra, en yrkeskår fylld av liknande dårar och det är nog det som gjort att jag inte fattat att jag är lite apart: alla mina vänner är ju det också och iom att det är en tillgång där jag är så ”märks” det inte på samma sätt som jag förstår att det gör i de flesta av ”oss”’s vardag. Lycka till! ## Comment 9 Author: 1000järnielden #8: så härlig läsning, du uttrycker dig fantastiskt bra. Känner igen mig massor. Driver företag och ibland har impulserna varit en stor tillgång och andra inte. Har anställt personal som är duktiga inte bara på sina jobb utan även på att mig att stanna upp och tänka igenom stora beslut. Ingenkänningsfaktorn är hög när det gäller hälsoångest också, för min drl handlar det också om.rädsla för mina nära och käras hälsa. Fick för några år sedan ett uppvaknande när det visade sig vara en misstänkt cancer och jag snabbt blev opererad. När jag istället för att gå i panik kände - så skönt, nu får jag checka ut lite värdigt och är klar med den eviga kampen att leva. Detta gjorde mig riktigt rädd, hur fan mår man i sitt liv när man tänker så ???? Lever ju ett underbart liv förutom den psykiska hälsan som förstör allt annat. Det visade sig vara en helt ofarlig tumör de tog ut den och sa jag kunde gå hem och leva mitt liv utan oro. För mig gav det en start att börja söka hjälp, vill ju njuta av mitt liv, inte gå att vänta på att det ska ta slut. Gick i terapi där det tillslut mynade ut i en utredning om ADHD. Så skönt att veta att det finns en orsak till varför gasen är i högsta läge alltid. Har så mycket förståelse för det du beskriver och så bra att göra det här offentligt, både bra för dig och för oss som läser. Sömnen är central, när den inte fungerar får man panik, panik är en lika dålig sängkamrat som ångest. Har lärt mig att jag kan fungera även med lite sömn och det har givit mig lite ro även om jag hoppas få det bättre framöver. Ska definitivt kolla upp den metod du skriver om, låter oerhört intressant. Jag har alltid trott att mitt problem var att ALLA tankar skapar en känsla som skapar en reaktion i kroppen som är slitsam. Men var häromdagen hos en mindfulness psykolog som bad mig beskriva exakt vad som hände i mitt huvud när jag slappnade av ,frågade mig om tankarna kom i bilder eller ord. Jag upptäckte då att jag faktiskt fungerar tvärt om, först kommer känslan och sen tänker jag tankar som stämmer med den känslan för att liksom rättfärdiga den.Låter flummigt kanske men blev lite av en aha upplevelse för mig. Så nu ska jag fundera lite över vad detta innebär. Ser fram emot mer av dina inlägg. Ha en skön söndag ## Comment 10 Author: AaronRodgersmk2 #9: Oh, ang känslor först och sen tankar, hörde den här grejen för ett tag sen och det talade VERKLIGEN till mej: "Excitement and anxiety has pretty much the same PHYSICAL manifestations...your pulse goes up, you may get a bit hot and feel electricity under your skin....The difference is in "the story" you're telling yourself...." (fritt ur minnet) Anledningen till att det slog an en grej hos mej är att jag börjat misstolka "upphetsning" (i brist på ett bättre ord. Menar alltså inte sexuellt utan arbetsmässigt upphetsande eller jävligt spännande sport eller vad som) som ångest , bara för att det KÄNNS som ångest och där kommer definitivt känslan först och sen min AUTOMAGISKA tanke/tolkning: ÅNGEEEST...men..nää...det är ju inte ångest...Vi löste precis det här problemet på ett sätt som fick oss att få värsta feelingen... Jag 'r jävligt irriterad på det, att jag på något sätt kopplat om i ledningscentralen så att det inte längre är odelat lustfyllt med upphetsning utan måste aktivt tolkas om fr positivt till negativt. Tack....någon..;-D Men hur som, intressant insikt , tycker jag, och även på sättet att man kanske inte behöver vara rädd för att det blir FYSISKT KNAS av ångest för det blir ju rätt sällan fysiskt knas av upphetsning... Anyway, jag kan helt klart vara ute och cykla. =) Känner mej aningen svältfödd på att prata om sånt här... ## Comment 11 Author: 1000järnielden #10: Exakt så, alla cylindrar drar igång och man får samma fysiska reaktion av både skoj och problem /kris och lyckorus, ilska och glädje osv kropp och hjärnan går genast in i aktionläge och så blir man så vansinnigt lycklig eller vansinnigt olycklig. Inte lätt för omgivningen att förhålla sig till och helt omöjligt för en självatt finna en lagom punkt att vila till. Och skulle det vara så att det inte händer något en stund då övergår man till att antingen längta hysteriskt till nåt kul som ska hända framåt eller oroa sig oerhört över något hemsk som kan hända eller gå åt helsike... Så kommer omgivningen och säger "du måste leva i nuet" men det är ju just "nuet" som är så himla jobbigt att vara i med ADHD ☺️