# Dyskalkyli? Author: Ladysoul Hur vet man om man har det? **Jag.. ** * Räknar med fingrarna. * Har svårt för huvudräkning. * Har fått på gränsen till Godkänt på alla matteprov. * Har svårt med klockan. * Har svårt att räkna med pengar. * Kan knappt multiplikationstabellen. ## Comment 1 Author: Niklas Det låter som om du kan ha dyskalkyli. Jag vet inte hur man får veta säkert, men det är säkert någon annan här som gör det. Vänliga hälsningar Niklas ## Comment 2 Author: Achatina De där punkterna stämmer in på mig också.. Fast pja.. ## Comment 3 Author: Mizzi Oj det måste jag ha, jag hatar matte var det värsta jag visste i skolan hade alltid 0-1 rätt i skolan. Jag räknar på fingrarna och använder miniräknare, har skitsvårt för huvudräkning. Hur tar man reda på om man verkligen HAR DET ??? ## Comment 4 Author: kattassen Jag har beställt en bra bok via denna hemsida: [http://www.dyskalkyli.nu/](http://www.dyskalkyli.nu/ "http://www.dyskalkyli.nu/ ") ## Comment 5 Author: Xyrinx I den boken får man egentligen inte reda på något tyckte jag... den fokuserar på barn till större delen och där står inget om hur det är att leva med det eller hur det är att ha det... inget heller som vad man kan göra åt det.. det är mer som en beskrivning av själva syndromet och dess olika naturer... så jag blev besviken.. den bästa hjälpen hittills har jag fått på ett utländskt forum http://www.dyscalculiaforum.com/news.php att prata med andra ger en bättre bild av hur det faktiskt är att ha Dyskalkyli och hur det är att leva med det och hur man klarar olika svårigheter i sin vardag... ## Comment 6 Author: Xyrinx För att få en riktig utredning så kan man börja med att gå till sin husläkare...sedan blir man remitterad till någon som kan det här...Man får vara beredd på en hel del okunskap och korkade personers kommentarer men till sist så kommer man rätt!!! för mig så var det AF som påbörjade och utförde testerna.. min husläkare sa bara att han inte remitterade människor och att inte kunna räkna inte var någon sjukdom... Sedan tog jag själv kontakt med en neuropsykiatrisk klinik där jag nu utreds. Vägarna till en utredning kan se olika ut. Är man ung under 18 år så finns det hopp om att "bota" dyskalkylin för att man kan lära hjärnan att jobba på annat sätt... för oss som passerat denna gräns är det inte lika säkert att man varken får hjälp eller stöd.. Enligt Björn Adler så kan unga med dyskalkyli med hort arbete och en betsämd plan förbättra sina förutsättningar att klara en vardag mycket bätte stora... Dyskalkyli påverkar livet på ett helt annat sätt än tex Dyslexi gör... vad du än gör eller ska göra är en strid ström av beräkningar på olika nivå, en del sker medvetet och andra inte. För den som har dyskalkyli görs alla beräkningar medvetet och då kan man ju räkna ut att det tar både kraft och tid att leva.  Läste någonstans om hur man enkelt besrkiver olikheterna att när en dyskalkyliker och en dyslektiker ska ut och resa dyslektikern vet inte vart de ska och dyskalkylikern inte när... Har ett favorituttryck... som är sagt av en kille ute på nätet... när någon säger att våra hjärnor bara är lata.... vi bara pallar inte räkna ut det och det går att träna upp... Då säger han såhär... när du ska räkna ut vad 5x6 blir så vet du det utantill, du anstränger dig inte alls utan det är dig givet gratis. Min hjärna däremot lär sig varje gång den ska räkna ut talet 5x6 den räknar 6+6+6+6+6, 6+6=12 + 6+6=12 = 24 +6 =30 alltså varje gång jag ska räkna ut något! Vems hjärna är i bäst fysiskt form? Din som inte anstränger sig eller min som ständigt måste beräkna allt manuellt?  En diagnos, ett papper på vad det är man har är till god hjälp för att ge den hjälp som man behöver för att klara sin omedelbara vardag... Det är vår rättighet... att kunna leva som andra och ta del av livet utan att känna oss mindre värda eller kunniga... En dyskalkyliker är alltid minst normalbegåvad och många är väldigt smarta... många är konstnärliga och har ett välutvecklat bildminne.. en del tror att de har bra sifferminne trots att de har dyskalkyli men i själva verket kan det vara så att de har memorerat en bild av sifferkombinationen i sin hjärna... fiffigt va?? Den stora skillnaden mellan att ha dylexi och dyskalkyli är att det är mer accepterat att inte vara så bra på att läsa och skriva... men om man inte kan räkna eller komma i tid så är man dum i huvudet... tro mig det är så många av oss blir bemötta!!! De kan inte förstå hur man kan komma försent närman i övrigt är så skärpt... ## Comment 7 Author: Cattis #6 "_Då säger han såhär... när du ska räkna ut vad 5x6 blir så vet du det utantill, du anstränger dig inte alls utan det är dig givet gratis. Min hjärna däremot lär sig varje gång den ska räkna ut talet 5x6 den räknar 6+6+6+6+6, 6+6=12 + 6+6=12 = 24 +6 =30 alltså varje gång jag ska räkna ut något! Vems hjärna är i bäst fysiskt form? Din som inte anstränger sig eller min som ständigt måste beräkna allt manuellt?_" Den var bra. :-) Och det är ju precis så det fungerar! Iaf för mig, jag räknar precis så och det är ju ganska enkelt om man räknar samma siffra, men det skiter sig i tex affären, då jag skall försöka räkna ihop vad allt kostar. "_Hur svårt kan det vara_" - det har jag fått höra ofta ofta... Ja hur svår, jo jättesvårt. ## Comment 8 Author: Xyrinx hehe ja det är ju just det.. är det siffror som är lika så går det ju bra men när det blir tre siffrigt så faller det ju direkt uträkningarna blir oändliga... När detta blev uppenbart för mig att jag verkligen inte kunde räkna ordentligt var när jag arbetade som kassörska i en liten matbutik... smart va??? Jag hade ju den modernaste utrustningen till min hjälp..ny datakassa som talad eom vad som skulle lämnas tillbaka.. kanon bra ju...(Såd et skulle väl inte vara något problem tänkte jag...) men om kunden när summan var lite ojämn och lämnar fram lite extra pengar så att denne kan få litemer jämnt tillbaka så fick jag problem... jag fattar ju att kunden ska ha tillbaka och det är för att jämna till summan... men jag ser ett tal på kassan som säger att det är det jag ska lämna tillbaka och kunden har gett mig några pengar till.. men jag har inte en aning om vad jag skulle göra med dem!!! SÅ jag stod min arbetsdag och kände mig totalt dum i húvudet... ibland gick det bra... ibland helt åt skogen och en del kunder.. speciellt en kallade mig en djävla idiot som inte kunde lära mig ett så enkelt skitjobb som att stå i kassan i en liten matbutik... då fick jag nog. Efter 4 veckor hade jag inte lärt mig rutinerna kring allt med cigaretter, lotter och tips och post och mediciner och alla koder på varor du måste kunna... tex en banan har ju inte en streckkod!!! jag visste att den var 4410 men när man stod där så var jag tvungen att tänka att 44 ska komma före 10 och inte som det logiskt är... varje gång... detta tog ju tid... sen har vi 20 lapparna... för mig som levet med papperstiorna så ser denna mycket likt ut och det händer att jag såg den som en tia istället för en tjuga... Nu var ju inte detta det smartaste valet av arbete.. men det verkade så bra för det var nära och bra tider så mina barn kunde vara på omsorg så lite som möjligt... och jag fanns nära om min sons mage krånglade... så jag provade... hmm och om man tittar på det lite mer grundligt så var det kankse vad som behövdes för att mina problem skulle uppmärksammas... jag har ju tidigare undvikit allt som har med att räkna och pengar att göra... ## Comment 9 Author: LinaN Jag är äldsta dottern till Xyrinx och är idag 22 år gammal, under skolgången fick jag höra av mina lärare att jag var dum i huvudet, oengagerad och ointrsserad av matematiken, jag sattes i specialklass med några få elever som hade svårigheter med matten. Skoj för en tonåring att lbi utpekad som någon som behöver extraundervisning. Jag har alltid haft svårt för klockan, och det är en oerhörd ångest varje gågn jag ska passa en tågtid, busstid eller vilken tid som helst, jag stressar, säger någon åt mig att vi möts där och där kl 15.30, så kan det bli allt från halv tre till halv fyra eller var dt kanske strax efter tre vi bestämde? När jag åker hem till mamma (vi bor 35 mil isär) så förtydligar jag alltid klockslagen, både för min egen och för mammas skull, jag rigner när jag är på den hållplatsen som är 20 minuter bort fårn ändhållplatsen, för då hinner mamma ut i bilen och köra och hämta mig.  Jag brukar säga att **jag är framme 21.05, alltså fem över nio på kvällen.** Jag förtydligar det för säkerhets skull, för då vet ajg också exakt när jag är framme. blir tåget fem minuter sent, då blir jag jättestressad, även om jag har en timmes byte mellan tågen... I affären betalar jag alltid med kort för att slippa betala kontant. När mammas utredning började för ett år sedan ungefär sa hon åt mig at tjag borde ta kontakt emd min läkare också.... sagt och gjort, min läkare var emr hjälpsam och jag  fick en remiss till psyk, var där o träffade överläkaren 2 gågner under våren, och sedan dess har jag itne hört en suck därifrån. Så jag ska jaga rätt på honom och få fart på överläkaren igen. Jag vill ha det här problemet på papper, jag är urled på att bli kallad dum för att jag itne klarar av att räkna ut 8+23 utan att använda fingrarna elelr skriva på papper.   Jag har alltså vuxit upp och fått en känsla av att vara dum i huvudet, oduglig och värdelös på så enkla saker som att veta hurmycekt jag ska ha tillbaka i växel.  Och när någon säger att den här saken köpte jag för tolvhundra spänn, så ser jag inte skillnad på om det är 1200kr eller 12 000kr..... o de tär ju en jävla skillnad...... 12 000 kan lika gärna ibland bli 120 kr för mig..... ## Comment 10 Author: Xyrinx Jag har misstankar om att 2-3 av mina 6 barn har samma problem som jag... 1 är jag säker på ovanstående dam... ## Comment 11 Author: LinaN FAst ajg borde kanske också tillägga att i gymnasiet fick jag en väldigt bra mattelärare. Hassan, han var från Iran och lyckades förklara ekvationer och andra matematiska system för mig så att jag förstod dem, det tog sin tid me nnär jag väl förstod så räknade jag som in i tusan.... Enda bekymret var att när jag väl lärt mig en räkneregel så glömde jag den jag lärde mig dagen innan och slutligen efter tre veckors kurs med ekvationer med X och Y så kunde jag itne en enda regel längre..... Men jag lyckade sändå få godkänt i matte A och B till 70% pga min vilja att förstå. Det var en friskola jag gick på i gymnasiet. Men matte är inget skoj alls..... ## Comment 12 Author: Niklas #10, 11: Tack för era målande beskrivningar av dyskalkyli. Är ni öppna med era handikapp inför omgivningen, eller är det bara de närmaste som vet? Vänliga hälsningar Niklas ## Comment 13 Author: Cattis #9 "_Jag har alltså vuxit upp och fått en känsla av att vara dum i huvudet, oduglig och värdelös på så enkla saker som att veta hurmycekt jag ska ha tillbaka i växel.  Och när någon säger att den här saken köpte jag för tolvhundra spänn, så ser jag inte skillnad på om det är 1200kr eller 12 000kr..... o de tär ju en jävla skillnad...... 12 000 kan lika gärna ibland bli 120 kr för mig....._" Jag förstår precis, tyvärr, hur du känner. Och det är därför det var så skönt att få veta vad Dyskalkyli var, att veta att det fanns en orsak - att man inte är korkad är väldigt skönt att få veta. ## Comment 14 Author: LinaN #12, det beror på. Mina största vardagsproblem består i klockslag och tåg/busstidtabeller. Men oftast finns sambon till hands och kan hjälpa mig om jag kör fast. Me nnär jag kör fast så är det ett personligt misslyckande och man får känslan av att "Nu klarar jag itne ens av att räkna detta, eller förstå det dära..." det tar rätt hårt..... Men det har hänt att jag frågat tågkonduktörer och andra yrkespersoner om hjälp eftersom jag inte redar ut det. Men det är först nu på senaste året jag börjat emd det. NÄr jag träffar nya vänner berättar jag okcså detta, säger att jag har svårt för klockan och håller på att utredas för matematisk dyslexi (för folk fattar den beskrivningen bättre än dyskalkuli, säger man dyskalkuli får man ibland blicken som säger "ehhh, det smittar väl inte?") Och att jag kan ha svårt att passa tider eller förstå saker som är matematiska. och så fort ajg förklarat det så är det liksom helt ok. Men sedan mammas och min utredning började så har jag börjat bli mer och mer medveten om hur mycekt detta handikapp ställer till det för mig i vardagen. Jag syr mycket, medeltida/vikignatida kläder, jag kan få rejäla ångestattacker när jag ska sätta mig ner och klippa ut mönstrena för att jag itne är säker på om 3 meter tyg räcker åt en klänning. trots att jag redan sytt 8 klänningar efter samma mönster och med 3 meter som tygåtgång.... När folk börjar prata siffror tex när sambon ska berätta hur mycket han tjänat in under dagen (taxichaffis) så hör jag i princip bara en massa nummer som rabblas, jag förstår itne deras värde. Och jag kan fråga gång på gång "hur mycekt körde du in idag" och han svarar lika många gånger med sina sifferuträkningar. vilket leder till att jag fortfaradne itne begriper ngt alls. ## Comment 15 Author: Niklas Jag förstår. Egentligen är det inte mer ett misslyckande att ha dyskalkyli och inte kunna hålla reda på tider, än att vara blind och inte kunna se. Man måste sätta mål efter sin förmåga. Vänliga hälsningar Niklas ## Comment 16 Author: [Borttaget] Jag tror att min son har dyskalikyli! Detta känns inte bra alls med tanke på att han går ut nian till sommaren.... Att ingen har sett detta som verkar vara så uppenbart? Jag har läst om det i några veckor på nätet och i kväll är jag säker. Tungt detta... ## Comment 17 Author: Niklas Då är det hög tid att han får hjälp. Efter skolan tror jag att det är mycket svårare att få det. Vänliga hälsningar Niklas ## Comment 18 Author: [Borttaget] Ja, jisses. Jag sitter helt handfallen här nu. Vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Han har haft gigantiska problem med matte i alla år. Fattar inte att matteläraren inte har kopplat till det. Men hon har väl bara fokuserat på ADHD:n. När jag läser om det på nätet så faller alla bitar på plats. Vh LenaB ## Comment 19 Author: Cattis #18 Det är inte alla lärare som vet om vad det är/innebär. Många tar det för att barnet bara är dåligt på matte helt enkelt, har han dessutom ADHD, så kan det mkt väl ha bakats in i den problematiken. Oroa dig inte för mkt. Sök hjälp för det och lär din son genvägar. Det finns många genvägar att klara sig trots detta. Får du en diagnos fastställd kan han säkert dessutom få mer/annan/särskild hjälp i gymnasiet, eftersom han omöjligt kan sköta skolan på samma villkor som de "normala". Jag önskar också att ngn kommit på detta då jag gick i skolan, men jag har fått lära mig att dölja detta handikapp hela livet. Nu kommer du på det relativt "tidigt", så du kan säkert hjälpa honom massor! ## Comment 20 Author: [Borttaget] Jag får ta tag i det i morgon. Får sova på det. Usch tycker så synd om honom...han har ju varit så himla missförstådd av alla. Vh LenaB ## Comment 21 Author: Cattis #20 Ja det förstår jag att du känner. Men tänk på att det varit helt "okej" för honom hittills. Han har ju varit tvungen att gilla läget. Troligen har han varit jäkligt frustrerad över att inte ha kunnat klara allt, av att ha känt sig "dum". Får han diagnos på detta är det inte helt omöjligt att han blir ruskigt arg o besviken ett tag, för man kan reagera så - och känna sig jäkligt illa behandlad. Tur att du finns där för honom! ## Comment 22 Author: [Borttaget] Tack Cattis. Jag beundrar min son! Att han bara har stått ut med alla dessa år av nedrerlag. Jag har ju känt att detta problemet med just matte, kemi och fysik är orimligt stort. Han har ju inte bara ''haft svårt för det''. Lärarna säger att de inte har haft någon elev med SÅ svåra problem att lära in. Vi har provat alla möjliga sätt och strategier för att han ska förstå ämnet i fråga. Han har gjort Robomemo han har haft speciella böcker osv. Tror att alla jobbat utifrån hans diagnos och inte sett något annat. Ser man på symptomen för Dyskalkyli så är det enormt likt ADHD. Har han ADHD eller har man lurats av Dyskalkylin? Ska kontakta HAB i dag och kolla med dem. Vh LenaB ## Comment 23 Author: Cattis #22 Förmodligen både och. Såvitt jag förstår det är Dyskalkyli väldigt vanligt för dem med andra bokstavsdiagnoser. För i ADHD finns ju en hel del andra problem, som inte finns med i diagnoskriterierna för Dyskalkyli. ## Comment 24 Author: LinaN en del av utredningen av dyskalkuli är ju att ma nska utesluta depression, vet itne om man gör detta med barn också, men både jg och min mamma har tvingats äta antidepp för att utesluta detta.... Men nu är det dags o plocka fram blåslampan för jag har itne hört av min läkare som sköter utredningen på snart ett år.... och vi skulel ha hörts av till hösten... ## Comment 25 Author: Niklas Jag undrar vad det finns för koppling mellan dyskalkyli och depression. Kan depressioner göra att tidsuppfattning och räkneförmåga försvinner? Det kanske de kan. Vänliga hälsningar Niklas ## Comment 26 Author: [Borttaget] I dag fick jag det konstaterat att min son har Dyskalkyli. Fanns inte något att tveka på. Varför har man inte uppmärksammat detta tidigare kan man undra? Det får jag nog inte veta heller utan nu får man försöka hitta andra vägar. Vh LenaB ## Comment 27 Author: Niklas #26: Det är ett bra första steg, att se problemet. Då är det lättare att lösa. Vänliga hälsningar Niklas ## Comment 28 Author: Misimurf Jag har alltid haft problem med att räkna. Jag är 26 år och kan inte multiplikationstabellen![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif) lite pinsamt tycker jag. Jag kan heller inte ställa upp och räkna delat med, vet inte hur många gånger folk har visat hur man gör, jag fattar ändå inte. Har haft något svårt att dölja detta under det senaste året, jag har nämligen jobbat extra inom skolan. Min skräck har varit att hoppa in i en klass och jobba och så har dom mattelektion. Självklart har jag råkat ut för det flera ggr, då är det bara att erkänna för barnen att man inte kan och sen plocka fram miniräknaren. Jag har även vid något tillfälle bett eleven hoppa över vissa uppgifter för att jag inte förstått hur man ska göra. Jag kommer speciellt ihåg ett tillfälle då jag jobbade med en tjej med ADHD som gick i 6:an. Jag skulle hjälpa henne med gångertabellen och då sa jag att jag inte kunde den ordentligt. Hon började med uppgifterna och efter en stund bad hon om hjälp och just det talet kom jag ihåg. Då titta hon på mej med glimten i ögat och sa: Du kan ju visst gångertabellen, du ljög När jag gick på högstadiet fick jag gå på nån specialmatte men där var det sånt kaos så jag fick gå tillbaka till min klass istället. Sen började vi räkna med miniräknare så då behövde jag inte engagera mig i att lära mig räkna. Var helt chockad när jag fick godkänt i matte på gymnasiet, trodde inte att det var sant. Jag har inga jätte problem med att räkna men det känns ändå som att det är något fel när man är 26 år och inte kan gångertabellen och delat med. Och det verkar som att jag aldrig kommer att lära mig det heller. Jag räknar som det står i inlägg #6 när jag försöker räkna gånger. ## Comment 29 Author: Niklas Har du pluggat multiplikationstabellen någon gång (när du gick i skolan)? Annars är det inte konstigt om du inte kan den. Fast det kan ju vara så att duhar en släng av dyskalkyli. Jag undrar vart man vänder sig för att få sånt utrett. Vänliga hälsningar Niklas ## Comment 30 Author: Misimurf #29ja vi hade hur mycket genomgångar som helst i gångertabellen men jag klarade aldrig av den och det var ingen som verkade  bry sig om det i skolan ## Comment 31 Author: Niklas #30: Jag var tvungen att lära mig multiplikationstabellerna hemma. I skolan hade vi inga såna övningar. Men det var kanske det du menade. Vänliga hälsningar Niklas ## Comment 32 Author: Misimurf nej det var i skolan vi hade genomgångarna, fick självklart träna hemma ocksåoch det gjorde jag men lärde mej ändå inte. Tror inte att mina föräldrar fattade att jag hade svårt med matte för dom är väldigt bra på det ## Comment 33 Author: Niklas #32: Det "problemet" har jag hört talas om tidigare, att föräldrar utan lässvårigheter har missat att hjälpa sina barn med läs- och skrivsvårigheter bara för att de inte insåg att det kunde vara ett problem, vilket naturligtvis gjorde problemet ännu större. Vänliga hälsningar Niklas ## Comment 34 Author: CamillaS Tror att jag också har dyskalkuli... har funderat på det länge. Och mamma och jag har pratat om att gå på en utredning, men det blir licksom aldrig av. Känner igen mig alltför bra i hela denna tråd. jobbar ju själv på ett café p.g.a arbetsförmedlingens intiativ. och när jag står i kassan där så får jag alltid panik känslor. Vill bara springa därifrån när kunderna kommer. Som tur är så har inte jag kassan som min ordinarie arbetsuppgift, utan vi turas om att ta den. har sagt till mina arbetskamarater hur jag känner inför att stå i kassan. Dom tycker ju då såklart att man ska försöka iaf. men när det kommer in kunder innanför dörren och jag ser det, så blir jag helt stel i hela kroppen. just för att jag ställer in mig på att jag kommer få ta kassan, och försöker då att gå undan, så att nån annan tar kassan![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif). Ibland får jag det och ibland inte. vissa av mina arbetskamrater förstår mig, och vissa inte. jag är den enda på det cafét som använder en funktion i kassan, att man kan se hur mycket kunden ska ha tillbaka, men det blir ganska ofta fel endå. trycker man bara på en knapp som gör att summan inte stämmer längre, då har jag ingen aning om vad kunden ska ha tillbaka. och det är där panikångesten växer och blir större hela tiden, för varje gång jag måste stå där som ett fån. Går ju nu också på en (special arbetsförmedling) som heter unga funktionshindrade förkortas Unga F. och därifrån ska man tydligen få mer hjälp och så... men nja jag vet inte om jag tycker dom har varit till så stor hjälp, men men bättre en inget. Men nu ska jag byta jobb, och har ingen aning om till vad, vill ju slippa kassa arbete och pengar överhuvudtaget. Själv skulle jag vilja jobba med djur, det är mitt allra största intresse. men sånt verkar nästan bara vara önsketänkande i dagens läge, när man ska ha så höga betyg till t.ex veterinär assistent eller vevetrinär :/ så ja jag vet inte... men aldrig ett café igen! ## Comment 35 Author: Niklas #34: Har du gått gymnasiet? Vad läste du där i så fall? Vänliga hälsningar Niklas ## Comment 36 Author: CamillaS 35# jag gick på ett naturbruksgymnasium. ## Comment 37 Author: SimsBrooke Jag har skrivit om mig själv och den heter "14 år har jag handskas med..." läs den.. =) ## Comment 38 Author: Niklas #36: Det är väl en bra grund för någon som vill jobba med djur. Finns det något mer än veterinär eller veterinärassistent du kan tänka dig att göra? Vänliga hälsningar Niklas ## Comment 39 Author: Wiizy ahaaaaaaa,  då har jag det då. skönt att veta att man inte är helt efterbliven! \*lättad\* ## Comment 40 Author: Niklas #39: Då tycker jag att du ska se till att få hjälp. Du är ung och borde kunna få bra hjälp medan du går i skolan. Vänliga hälsningar Niklas ## Comment 41 Author: Wiizy #40 - vilken tur att man går till kuratorn 1 gång i veckan. tar det med henne. :) ## Comment 42 Author: Niklas #41: Hjälper de till med sånt? Vänliga hälsningar Niklas ## Comment 43 Author: CamillaS #38 ja, jag har funderat på djurskyddsinspektör, men där krävs det vel en hel del med ;) ## Comment 44 Author: Niklas #43: Kolla. :-) Vänliga hälsningar Niklas ## Comment 45 Author: CamillaS #44 =)