# Personal på dagis/skola Author: Cattis Ni som har bokstavsbarn på dagis eller i skolan/fritids. Hur tycker ni att de hanterar era barn och deras handikapp? Känner ni att ni får ett bra bemötande/förståelse där? Med mina barn har det varit mycket olika. Den äldsta fick ingen som helst förståelse och ingen hänsyn togs till hennes problem. Barn nummer tre, fick underbar hjälp på dagis av personal som jobbade med oss hela vägen, så att hon fick en bra skolstart. De var även med och påverkade samma personal som tagit hand om min äldsta dotter innan, så att den yngre fick hjälp. De kunde liksom inte riktigt neka då. Alltså, skolan har varit urkass, endast under stora påtryckningar har ledningen där ställt upp på barnen. Ett par fritidsfröknar har varit helt okej dock. Dagis å andra sidan har varit alldeles underbara. Hur har ni (haft?) det? ## Comment 1 Author: Citronmeliss Jag måste tyvärr hålla med dig om att skolan till stor del varit urkass! Inte bara oförtåelse utan ren och skär motvilja har vi mött speciellt under de första 4 skolåren. Vårat liv kändes som ett rent helvete! Till slut förstod jag att enda vägen till att få relevant hjälp var att själv inhämta den kunskap som behövdes,att engagera sig i ämnet samt att alltid ligga steget före skolan för att ej bli överkörd! Jag vet att det idag finns en betydligt större kunskap inom skolan än vad det gjorde när vår son började. (19 år idag). Och jag hoppas innerligt att detta kommer berörda barn och föräldrar till del så att inte besparingskrav (med indragna tjänster, färre specialpedagoger, större klasser bl.a.) leder till att det ändå inte blir en fungerande skolgång! ## Comment 2 Author: clio Tycker det är alldeles för lite kunskap fortfarande i skolan. ## Comment 3 Author: Cattis #2 Det har du tyvärr alldeles rätt i. När min äldsta dotter var som värst utsatt så bjöd vi in alla föräldrar, lärare och rektor mfl till ett informationsmöte. Vi hade med oss kunnigt folk som skulle berätta, ur olika perspektiv. Massor av föräldrar kom, ingen lärare, ingen rektor. Rektorn hade sagt till personalen att de inte fick gå under arbetstid, dvs de fick göra det på sin fritid och därmed var ingen intresserad. Desutom informerade rekton om att "de gått kurser" så de behövde ingen info. Så himla nonchalant så det finns inte. Där kunde de få massor med gratis info, men icke. Vi fick till slut inte ens vara iskolan, utan våra underbara dagisfröknar (dagis ligger intill skolan) lät oss hålla till i dagisets lokalar, gratis. Deras personal kom på mötet, då deras åsikt var att man kan aldrig få nog med information om detta. Mkt sund inställning. ## Comment 4 Author: Citronmeliss Visst är det tragiskt, barnen är ju det viktigaste vi har och det tror jag nog att alla är villiga att hålla med om! Varför uppstår då sådana situationer som du beskriver, det borde ju inte förekomma för alla vill vi väl barnens bästa?  Ibland undrar jag om det helt enkelt är ett rent ointresse eller hur kan man annars förklara det.? ## Comment 5 Author: Cattis #4 Jag tror det mesta beror på okunskap, och det man inte vet ngt om det verkar inte finnas. De begriper inte detta, så då betyder det tydligen ideras ögon att vi ljuger - eftersom de inte kan detta. Och, OM de varot intresserade, och brunnit för våra barn, då hade de kanske varit mer öppna för detta och andra "nya" saker? Kanske... ## Comment 6 Author: Milla Har haft dålig erfarenhet av skolan då dom oftast inte vill hantera barnen, dom har haft otroligt dålig kunskap. När sonen fick sin diagnos så hade vi möte med skolan och förklarade där hur han fungerar och vilka vägar man kan gå för att få honom med sig, detta har varit uppskattat och dom har efter det kunnat hantera honom kanon. När dottern fick sin diagnos så hade skolan aldrig haft hand om barn med TS???!!! AS hade dom mycket lite kunskap om, vi hade möte och där BUP gick in och förklarade, men trots det har dom haft och har svårt för att hantera henne på rätt sätt. Ofta sätter dom en oerhörd press på henne och när hon sen kommer hem och har pluggat kanske 4 timmar inför ett prov varje dag och sen skriver provet så kan läraren skriva BRA JOBBAT MEN DU MÅSTE PLUGGA MER!! då undrar man hur mycket dom verkligen tänker. Detta har vi poängterat flera gånger och nu efter ett antal månader har dom fattat. Tycker det är hemskt att inte dom som ska lära våra barn att dom har så liten kunskap om just dessa barn. ## Comment 7 Author: Citronmeliss Lärare=Pedagog! Vi har alltså att göra med en yrkeskår bestående av pedagoger som själva inte verkar vilja eller kunna ta till sig kunskap...det rimmar illa! Precis som i Millas exempel ovan "  BRA JOBBAT MEN DU MÅSTE PLUGGA MER!!" så tänker jag på de otal gånger som vi varit med om liknande händelser som visar på en avsaknad för och bristande insikt om barnets problematik. Naturligtvis finns det bra lärare som visar både förståelse och god insikt i våra barns speciella behov men det är ledsamt att det mer är undantag än regel att dessa finns! ## Comment 8 Author: Alexej Min sons skola vet ingenting om bokstavsbarn..De frågade vad  bokstavssjukdom är..de hade aldrig hört namnet. Skrämmande!!! ## Comment 9 Author: Citronmeliss Ojojoj, ![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif)Hur gammal är din son? Var bor ni? Har det blivit bättre får ni någon hjälp i dagsläget? OJ många frågor blev det![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 10 Author: Alexej Min son är 15 nu, vi bor i Skara. Han har bytt till heldagsskolan nu, men jag undrar hur mycket de kan om bokstavshandikapp...![Ledsen](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-frown.gif) Fast de är duktiga. ## Comment 11 Author: Citronmeliss En heldagsskola bör ha kunskap om bokstavsdiagnoser ofta har personalen utbildning och förståelse för våra barns behov av extra stöd! Jag hoppas att det kommer att fungera bra för er! ## Comment 12 Author: gammelmor Kunskapen är urusel! Rektor som skall vara pedagogiskt stöd för lärarna har absolut inte en aning. "De andra barnen måste åtminstone en dag slippa dig. Det var kanske inte så farligt att x slog dig. Det var ju mycket värre att du knuffade henne, inte sant!?" Detta i min närvaro!!!!!! Ungstackarn ifråga är 10 och världens mest godhjärtade unge, som såklart blir förbaskad över alla orättvisor. Grrrrrrrr ## Comment 13 Author: Niklas #12: Jag tror att mycket handlar om att försöka ligga steget före. Att prata med personalen och berätta vad som gör barnet speciellt, vad som kan hända och hur man hanterar eller förebygger det. Då blir de inte lika förvånade eller förfärade när sakerna man talat om händer. Vänliga hälsningar Niklas ## Comment 14 Author: gammelmor Dessvärre har du rätt. Jag är helt övertygad om att genom att ligga ett steg före (vilket inte kräver mycket) har man en möjlighet att påverka. Men om kompetensen på skolorna varit bara en aning högre hade t ex mitt barnbarn sluppit 3,5 års helvete, vilket är mycket mer när man är 10 år än när man är 50+. ## Comment 15 Author: Silenos Alla mina tre barn gick från början i en kristen friskola. Skolan har verkligen gjort allt de kan. Men för den äldtse o yngste blev det bättre att byta till en mer anpassad skola. Mellankillen går dock kvar i den klassen han gått hela tiden. Båda hans lärare är väl medvetna om hans svårigheter, och han får den extra hjälp han behöver. Han har dock svårt för vissa saker inom ämnet idrott. När klassen gör sådant som han kan vara med på, är han med. Annars är han kvar i kllassrummet o jobbar. Han har sedan Idrott i liten grupp 1timme/vecka. ## Comment 16 Author: Varberg Hej  Jag har bara possitivt att säga om mitt barns skola. Han blev alldeles nyligen diagnotiserad med ADHD, men skolan har från den dagen han började jobbat för att han ska ha det bra. Han går nu i 2:a klass men fick redan i 1:an mycket hjälp. Hade ett tag en som satt jämt honom och "höll" ihop honom. Han fick en bänk lite avskilt om han ville arbeta i fred. En stereo (med hörlurar) att lyssna på om han ville. Fick gå på extra gympa. Lärarna konsulterade tidigt kuratorn och psykologen på skolan. De vill verkligen göra allt för honom. Nu när han fått diagnosen vill lärarna gå en fortutbildning för att förbättra sina kunskaper. Hans lärare håller just nu att arbeta fram en handlingsplan för att det ska bli lättare för honom.  Jag önskar att alla kunde ha lika stor tur, som vi har haft.  Kramis ## Comment 17 Author: Niklas #16: Vad roligt att höra. Jag antar att du berättar för dem hur bra de är. :-) Vänliga hälsningar Niklas ## Comment 18 Author: Milla FIck senast i går ett bevis på att det inte är så stor kunskap på dagis. Min syster är förskolelärare och har varit det i 25 år, hon ringde mig i går för att få lite råd och tips, angående ett barn i deras grupp. Hon säger själv att hon inte kan det här så bra som hon verkligen skulle vilja. Hon säger ofta att det är så skönt att ha mig som bollplank. Nu diskuterar vi inga namn eller så utan bara hur barnet fungerar och hanterar olika situationer. Jag kan ju egentligen bara hänvisa till hur mina två barn reagerar och fungerar men det är en stor hjälp för henne. ## Comment 19 Author: Silenos Jag brukar ibland vika på ett dagis. Där finns två barn som jag tror kan ha någon form av diagnos. Jag har försökt prata med personalen, men de vill inte göra något åt det. Istället får barnen bara skäll och höra att de är dumma. Istället för att ge dem möjligheter att lyckas, så krävar man att de ska göra " som alla andra", fast de inte kan... Så blir det stäkigt, de får skäll, det blir en ond cirkel. Jag var ensam en gång när det var dags för vila. Båda de här barnen har svårt att ligga still o lyssna på saga. Istället lät jag den ena sitta o rita och den andra fick en stund vid datorn. De kopplade av o pysslade med sitt och det blev lugnt för resten av gruppen som fick ligga o lyssna på saga. När ordinarie personal kom tillbaka berättade jag hur jag gjort, och berömde de två. Då fick jag höra " så kan man inte göra". Varför inte ? ## Comment 20 Author: gammelmor Silenos, vad jag önskar att flera var som du! Antagligen är folk så rädda för lite merarbete att de hellre misshandlar ungar (verbalt kan vara väl så illa). Så vanligt som det är i dag med bokstavsproblem, med eller utan diagnos är det sååå dåligt att kunskapen inte finns hos alla som vårdar barn. Det behövs ju egentligen bara att man tänker efter hur man själv skulle vilja ha det och hur man skulle reagera på elakheter. Det är dålig behandling som orsakar det mesta av bekymren sade en klok specialist nyligen. Tack för att du försöker! ## Comment 21 Author: Varberg #17. Det har jag gjort flera gånger om. Helt underbar personal som jag är evigt tacksam  Kramis ## Comment 22 Author: Misimurf Jag har själv inga bokstavsbarn men har jobbar med barn med bokstavsdiagnoser och andra funktionshinder  både inom skola, korttidsboende och dagis. Jag är utbildad Fritidsledare och den utbildningen jag gick har handikappinriktning så jag har läst mycket om olika diagnoser och haft praktik inom särskola. Jag har nyligen börjat arbeta som förskoleassistent åt en 4-årig pojke på en förskola. Han har ingen diagnos än men har problem med att fungera i gruppen och andra problem som gör att han behöver extra stöd. Han håller på att utredas nu så vi får se vart det leder. Han har inte haft någon assistent innan mig så jag har fått börja från start med honom. Det första jag gjorde var självklart att lära känna honom och se vad hans problematik var. Sedan införde jag rutiner för honom bla genom att använda pecsbilder. Jag har jobbat med honom i drygt 1 månad och personalen märker redan en markant skillnad mot hur det var innan jag började. Han är lugnare, tryggare och fungerar bättre i gruppen. Det är vissa saker som fortfarande är problematiska men det känns som att vi är på väg i rätt riktning. Det är ju mycket nedskärningar inom detta område inom skolan men i min kommun har de nu anställt mig och jag vet även att de anställt en assistent på en annan förskola. Jag är väldigt glad att de gjort de för jag tror att det är viktigt att barnen får stöd så tidigt som möjligt ## Comment 23 Author: KickanLilja Jag pluggar just nu mitt tredje år till förskollärare och vi får mycket kunskap i olika diagnoser och vilka problem som kan finnas och hur man ska lösa dem på bästa sätt. Men sen är det ju aldrig detsamma i teorin som i praktiken och tvärtom. ## Comment 24 Author: Milla #23 det är ju bara så kanon! Det är sant det du skriver om att det inte är samma i teorin som i praktiken eller tvärtom, men du har ändå en del kunskap med dig teoretiskt och med det kommer du en bit på väg. ## Comment 25 Author: KickanLilja #24 Ja, jag hoppas det. Funderar även på att läsa till specialpedagogik, fast jobba som förskollärare bara för att ha mer kunskap