# Berätta om diagnosen?
Author: [Borttaget]

När och hur ska man berätta för barnet om dess diagnos? Min 7-åring kommer förmodligen snart få en ADHD-diagnos. Ska jag prata med honom om det nu eller  vänta?  Jag vet inte om det hjälper honom att veta varför det är som det är eller om han kommer känna sig mer annorlunda. Hur har ni gjort med era små barn?

## Comment 1
Author: Niklas

Svår fråga som jag inte har svar på. Vi har en åttaåring som inte vet. Det är inte avsiktligt utan har inte blivit av.

Vänliga hälsningar

Niklas

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Ja, det är verkligen svårt. Han känner sig så dålig när han inte klarar vissa saker som hans kompisar klarar så jag funderar på om det skulle vara lättare att veta.

Om man tänker sig ett barn med synfel som föröker lära sig läsa eller något sånt. Som inte förstår varför det är så himla svårt när de andra barnen klarar det. Då känns det som att man borde berätta/förklara. Men frågan är om en 7-åring kan ta till sig det?

## Comment 3
Author: Milla

Jag funderar lite på hur dom reagerar när dom går på utredningen? Min son hade massor av frågor när han gick på utredningen så vi har förklarat allt för honom. Nu är han ju iof äldre än era barn.

Om barnet undrar över varför dom går på utredning och så då tycker jag absolut att man ska försöka förklara så bra man nu kan.

## Comment 4
Author: [Borttaget]

Min son har inte ens ifrågasatt varför han har varit på sjukhuset. Han har tyckt att det har varit kul bara. Det enda han vill veta innan är att han inte ska få några sprutor eller göra något som gör ont:)

## Comment 5
Author: Milla

ok då blir det ju en avvägningsfråga om man ska berätta eller ej

## Comment 6
Author: Niklas

#2: Jag tycker att det låter som om det kan finnas anledning att förklara, fast utan onödiga detaljer.

Vänliga hälsningar

Niklas

## Comment 7
Author: Alexej

Sedan är det nog viktigt att betona allt som han är bra på. Inte berättar om diagnoser utan mer som ett handikapp med alla för-och nackdelar. Jag tror att just en diagnos kan knäcka ett barn. Min son hatar tex uttrycket dampbarn.

## Comment 8
Author: Niklas

Jag skulle nog undvika ordet handikapp och i stället tala om egenskaper. I rätt miljö behöver det inte vara ett handikapp.

Vänliga hälsningar

Niklas

## Comment 9
Author: Milla

Det är inte något dåligt i att ha detta handikapp och det är viktigt att betona det precis som andra skriver.

Tror iof att barnen förstår mer än vad vi vill att dom ska göra.

Har bara positiva erfarenheter av att barnen har fått sina diagnoser, allt faller liksom på plats och dom kan äntligen få den hjälp dom så väl behöver.

## Comment 10
Author: [Borttaget]

Jag är också jättepositiv till att få en diagnos. Bara när vi var på sjukhuset första gången och jag fick mer eller mindre bekräftat att han har ADHD gjorde stor skillnad för mig. Även om jag inte har det på papper ännu.

Men jag kan inte tycka att det inte är något dåligt att ha ett sånt här handikapp. Han mår ju jättedåligt av det.

Men du kanske menar att han inte är sämre än någon annan och att det inte är dåligt på det sättet.

## Comment 11
Author: Milla

Ja precis han är ju inte sämre än andra iom hans handikapp.

## Comment 12
Author: [Borttaget]

Nej, det är klart. Vi är noga med att göra skillnad på honom som person och handlingar han gör.  
Han har problem med impulskontrollen vilket gör att man kan få en rak höger i mellanåt.![R&auml;cka ut tungan](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-tongue-out.gif)

## Comment 13
Author: Milla

det känner jag igen så väl, Men tänkt på att dom är underbara när dom sover![Oskyldig](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-innocent.gif)

## Comment 14
Author: [Borttaget]

Han är underbar många stunder på dagen med men det varvas med mer eller mindre odräglig![Fl&ouml;rt](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif)

## Comment 15
Author: Skrutten72

Vi väntar på utredning... Har funderat mycket fram och tillbaka om och hur jag ska prata med min son om han nu får AS diagnostiserad, vilket är mycket troligt? Han vet ju om att jag har en "sjukdom" som gör att han inte kan bo heltid hos mej, men hur ska han ta det om/när han får veta attt han har samma handikapp???????

Ja, lite funderingar kring ämnet...

## Comment 16
Author: [Borttaget]

Jag satte mig ner och pratade med dem och så ställde de massor av frågor. Jag svarade efter min förmåga. Tur att jag läst massor om det men alla ADHD-barn är olika i sin diagnos. Jag gjorde det i våras faktiskt. Borde gjort det tidigare men det har inte blivit av. Jag kan nog säga ärligt att jag var nog skraj för hur de skulle reagera! Man ska nog inte ta det för tidigt. De var då 12 och 15. De måste ju ändå vara såpass gamla att man kan samtala och bolla saker med dem. Hoppas ni förstod nu![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif)!

Vh LenaB

## Comment 17
Author: Niklas

#15: Det kan vara så att han bättre förstår varför du inte kan ha honom heltid hos dig. Han kanske känner igen sig om han är tillräckligt gammal.

#16: Ja, det är svårt. En risk med att vänta för länge är att de tycker att de kunde ha gjort saker annorlunda om de vetat. Jag tror att så snart de kan förstå det är det bra om de vet.

Vänliga hälsningar

Niklas

## Comment 18
Author: Cattis

Jag berättade för min 12-årige son häromdagen. Det var något av det svåraste jag någonsin gjort. Han blev ledsen, är oförstående och väldigt, väldigt fundersam.

Men jag tror att det var bra, och jag tror att jag lyckades framföra budskapet på rätt sätt - men jag vet inte, det lär visa sig med tiden.

Det har inte varit riktigt klart ännu att han kanske hade bokstavsproblematik, men då vi nu skall till BUP inom kort så var vi ju så illa tvungna att ta upp det. Är man 12 år, så går det inte att bli undersökt utan att få veta varför.

Det finns nog ingen bra eller rätt ålder, det är nog väldigt individuellt.

## Comment 19
Author: Alexej

Sedan tar det långt tid innan de får sin ro med diagnosen. Det är nu kanske 2 år sedan jag sökte hjälp på allvar med min son-då 13 år när hans vredeutbrott inte gick att bortförklara längre. I början var det en del frågor och funderingar och han ville inte vara "sjuk". Men nu tror jag att han själv kommit mer och mer själv till insikten att det är inte så hemskt och farligt att ha en diagnos och att han inte är en sämre människa för det.

## Comment 20
Author: Milla

Min son på 15 vill inte diskutera diagnosen alls, men han har sagt att det var skönt när han fick veta.

## Comment 21
Author: Silenos

Jag har tre barn med diagnoser. Den äldsta och den yngsta är väl medvetna om sina svårigheter, och vi har pratat om diagnosen. Mellanpojken vill inte ta till sig, så det samtalet får vänta lite.

## Comment 22
Author: Ulle

När vår son var yngre pratade vi om att han hade problem med koncentrationen. Själva begreppet ADHD tog vi inte upp förrän han själv kunde förstå vad det innebär. Då kanske han var 11-12 år.

Ett stort problem är att "DAMP-barn" / "ADHD-barn" är ett skällsord idag och man vill ju inte att de ska få ännu mer problem i skolan än vad de redan har. Jag råkade berätta för hans fotbollstränare att han hade ADHD, för att kanske öka förståelsen. Efter ett tag berättade sonen att tränarens son, som gick i hans klass, hade skrivit på Lunarstorm att min son hade Damp. Det var inte roligt.  

Sedan vill jag gärna påpeka att jag inte ser ADHD som ett handikapp. Jag kallar det funktionshinder. Man är hindrad att fungera i vissa situationer. I skolan t ex är det ju i stort sett omöjligt att fungera i en grupp på kanske 30 pers. Men i en mindre grupp med, säg 7 elever, går det oftast bättre. Tänk om bara skolan kunde fatta det också.

## Comment 23
Author: Cattis

#22  
"_Sedan vill jag gärna påpeka att jag inte ser ADHD som ett handikapp. Jag kallar det funktionshinder. Man är hindrad att fungera i vissa situationer_."

Jag håller med. Det ÄR inget handikapp, det är ett funktionshinder. Men har man ordentliga problem, kan det absolut BLI ett handikapp.

Ordet handikapp betyder trots allt:  
"_kroppsligt eller själsligt fel hos en människa som utgör hinder för ett normalt liv_ "

## Comment 24
Author: sockerrattan

Min 14-åring vet att han är annorlunda och har vetat det länge... Kanske inte så att vi har sagt en direkt diagnos... det fungerar inte så för honom! Det räcker att man förklarar och sen så är det så utan direkt bokstavskombination!

## Comment 25
Author: [Borttaget]

#23: Alltså, är inte _funktionshinder_ det "nya" ordet för _handikapp_? Vilket betyder att det är samma sak.

## Comment 26
Author: Niklas

#25: Så har inte jag uppfattat det.

Vänliga hälsningar

Niklas

## Comment 27
Author: Cattis

#25 Ska man vara petig är det ju inte riktigt samma betydelse, men man använder det för att det inte låter lika "illa" som att säga handikappad. Och har man ett funktionshinder så har man ju ett handikapp i olika stor grad, men det låter finare :-)

Funktionshinder betyder ju att man inte fungerar som man "borde"/skall/normalt.  
Och när man inte gör det, så blir det till ett handikapp - bara ordvrängande enligt min mening. ;-)

## Comment 28
Author: Sweetelle

Jag tycker det skulle vara skönt att kunna kalla mig handikappad. Det skulle nog kapa mångas kommentarer om att jag borde skärpa till mig och inte bara lata mig. Men jag är vuxen och haren erfarenhet som säger mig att jag hellre skull vilja klassas som handikappad, funktionshindrad eller tom utvecklingsstörd än som lat, misslyckad och passiv som inte tar tag i livet som alla andra människor får göra.

"Tror du att livet är så lätt för andra då? Men det är bara att bita ihop och ta tag i saker... blabla" Jag ärsåtrött på att försvara att jag är värdelös...

För ett barn däremot som inte fått sin självkänsla förstörd skulle det ju kunna vara en katastrof att bli kategoriserad. Men det är nog viktigt att han inte känner sig lurad av er senare när han väl får veta.

Får föräldrar inget stöd av psykologer i samband med diagnoserav deras barn? Jag menar just den här typen av stöd om hur man berättar, vad man skall säga och sånt!?

## Comment 29
Author: MariannE11

vi skulle få hjälp av psykolog på BUP denna veckan att berätta för min dotter... jag fick åka drygt 3 timmar tidigare från jobbet då jag åker kommunalt... kom till hemmet med andan i halsen... vi föräldrar satt o väntade 40 minuter innan vi ringde o undrade var hon var.... vi fick reda på att hon var sjuk... men tydligen så behövde vi inte få reda på det....![Ledsen](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-frown.gif)

vi fick vänta nästan en månad på att få denna tid.... har ingen aning nu hur vi kommer att göra.... blir bara så arg på BUP som inte ens kunde meddela sjukdomen....

## Comment 30
Author: Cattis

#29 Fy vad dåligt skött av dem!

Hoppas ni kan få en ny tid snabbt....
