# Snälla hjälp, bryter ihop snart... Author: catfoot Ja, precis som rubriken känner jag..min brorson tar knäcken på mig i sitt sätt att bråka.. Han är under utredning, en misstänkt Asperger... Nu till er som har erfarehet av detta...Är det vanligt att man skapar situationer bara för att man vill bråka, eller tar upp disskisioner som leder till konflikt..Eller hittar på saker, eller påstår att jag sagt något jag inte sagt å sen bråka om det...Han håller på hela tiden, med nått av detta... ## Comment 1 Author: Niklas Jag tror inte att man bråkar för att bråka. Däremot kan det se ut så för en utomstående. Ofta kan det nog vara frustration som ligger bakom, en känsla av att inte bli förstådd. Hur gammal är han? Även barn utan funktionshinder kan vara bråkiga och verka "söka" konflikter. Särskilt tonåringar. Ibland är det lätt att glömma det. Vänliga hälsningar Niklas ## Comment 2 Author: catfoot Grabben är 11 år..jag har själv 2 vuxna barn å denna grabbs storebror har oxå bott hos mig..men ingen har någonsin gjort så här, inte ens som tonåringar.. Kanske är det så att han inte förstår alla ord, eller ibland tror jag han inte vill förstå för att få igång bråket..För när bråket väl kommit igång, då är allt frid å fröjd för honom...Verkligen jättejobbigt.. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Jag känner en kvinna med Asperger.. Hon kan bli väldigt upprörd, om man säger så. Men oftast är det för att hon inte förstår vår logik. Hon själv är väldigt logisk oftast och har ett ordförråd som ett lexikon skulle avundas henne. Ofta tycker hon att jag och andra omkring henne är jobbiga, men med medicinerna fungerar det bättre. Däremot får man alltid "överförklara" saker och ting för henne. Inte som till ett barn men verkligen liksom gnugga in informationen hos henne. Och sen sitter det! Men visst, ibland provocerar hon men jag tror inte att det är för att hon vill ha bråk utan mer för att hon inte förstår. Det blir som Niklas säger en frustration. Vissa dagar kunde jag ha strypt henne men... Andra dagar är hon bara SÅ jättemysig! Åsa ## Comment 4 Author: catfoot Ja, man tappar bara orken...orkar inte detta ordkrig som leder till bråk...Kanske som ni säger att han igentligen inte alls vill bråka, utan det är hans sätt att vara...Men hur ??? Varje dag, lika å åter lika..Bråk om allt från toapapper till världskrig..Att denna grabb orkar...Phuuuuuuuuuuu.. ## Comment 5 Author: [Borttaget] \*4 ha ha Känner igen det så väl! Äter han ingen medicin alls? Sen min dam började med sina tabletter är hon faktiskt (nästan) en annan människa. Hon kan vara skitmysig med sitt ordvrängeri och tankegångar. Men hon blir fort less och har lite tålamod. Med allt utom med sina katter, hon har 2 stycken som hon vårdar bättre än sig själv. ## Comment 6 Author: catfoot Nä, ingen medecin..Han har inte fått nån diagnos ännu...Men en gummiklubba skulle nog behövas ibland för att få tyst på grabben![Cool](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cool.gif)...Skämt å sido...Vad för medecin är det dom äter i sådana fall?? grabben älskar oxå djur, vi har 3 katter, som han i början när han var här..Han sparkade å kastade stenar å slog på..Men nu är det ombytt, katterna är väldigt för grabben å han för dom..Det har skett en otrolig förvandling vad det gäller djur..Jag brukar hjälpa till på djurskyddet i grannstaden, han gillar att vara med... ## Comment 7 Author: [Borttaget] Jag minns inte riktigt vad hon äter faktiskt.. Men jag vet att den ena sorten är Haldol i liten dos. Jag vet att dom inte gärna vill dela ut den medicinen men på henne fungerar det. Peppar peppar Når hon blir riktigt tjurig och vrång brukqr vi bara låta henne vara, då brukar det gå över rätt snart pga bristande intresse. Kan inte vara kul att tjura själv. :-) ## Comment 8 Author: catfoot Ja, vad jag önskar att jag bara kunde låta grabben vara när han är på sitt bråkiga humör..Men han följer mig som en svans, å nöter å nöter, tills jag går i taket..Han är värre än en skiva som hakat upp sig...Väldigt psykiskt påfrestande... ## Comment 9 Author: [Borttaget] Ja, det ÄR jobbigt. Men det finns nog inget att göra innan han har fått diagnosen. Går inte det att skynda på? ## Comment 10 Author: catfoot Nä, det är en långsam process, Bup tar alltid tid på sig, å nu är det semestrar..Så jag vet heller inte hur lång tid en utredning tar...Vi började allt i Jan- Feb...Vet du eller någon annan här hur länge man får vänta på diagnos?????????? ## Comment 11 Author: HannaM Jag ska inte svära på det men till viss del måste det vara positivt att han avreagerar sig. Absolut inte nu eller kanske i den mängden men i slutändan. Jag gjorde ingenting. Jag har gått genom livet och inte förrän vid nitton års ålder började jag avreagera mig, då genom att använda rakblad och fick ett fullständigt psykbryt... Förmodligen ingen tröst nu när det är jobbigt men en tanke... ## Comment 12 Author: [Borttaget] \*11 Tror du att det skulle ha varit bättre om du hade fått ur dig det då i yngre dagar? Kanske hade det bara blivit en ännu längre prosess..? Låter illa med rakblad.. Huga! Hoppas att det har gett sig för dig.. ## Comment 13 Author: HannaM #12 kanske längre men kanske inte så jobbig... förhoppningsvis inte så illa att det slutade med tvångsintag på låst psyk.. nej det har inte gett med sig dessvärre ## Comment 14 Author: [Borttaget] Urk! Låter inte alls kul... Det är skit när ingen hjälp hjälper... Hjälp behövs ju så tidigt som möjligt.. Jag önskar dig i vart fall god natt nu, trött så tårarna rinner. Sov gott allesammans! ## Comment 15 Author: MariannE11 jag o min dotter har ibland "duster" som nästan tar knäcken på mej....tror att det är för att vi båda är lika envisa....i mitt fall så är det som så att det är dottern som har övertaget... o det är näst intill omöjligt ibland att få henne att göra som jag vill.....hon är snart 17... sök dej så snart du kan sen till....(reservation för namnet då jag är mer än svimfärdig av trötthet) föreningen för autism.... min dotter fick sin diagnos för att par månader sen....hoppas nu på att stegen leder uppåt o att hon kan gå i skola till hösten.... ## Comment 16 Author: Sweetelle #11-13 Fördelen med att det börjar tidigt är ju att det uppmärksammas och att han blir satt på utredning och förhoppningsvis får hjälp och kan vid 19 års ålder ha ett "bra" liv. Hanna, Även om jag inte mått så dåligt när jag var yngre som jag gör numera så har jag alltid varit ett bråkigt barn och mina föräldrar skulle kunna ha beskrivit migsom den här grabben blir beskriven och det hjälpte inte ett dugg på den tiden. När du och jag var i den åldern tror jag inte omgivningen var så uppmärksam på denna problematiken, särskilt inte bland tjejer. Men det kan ju ha varit annorlunda där du växte upp. Men tyvärr tror jag inte det hade hjälpt om du hade bråkat när du varit yngre. ## Comment 17 Author: tira vet inte hur det är i ditt fall.men många upplever min 6 åring som "bråkig"(troligtvis aspberrg/adhd)men det är för att han blir så lätt frustrerad av människors sätt att möta honom eller så har han en dålig dag eller det vanligaste är att han har så fullt upp att hålla ihop sig själv att yttra stimulans bara blir för mkt. mvh tira ## Comment 18 Author: silverorm catfoot! Prova att sätta ord på hans känslor! Han vet inte själv vad han känner i sitt kaos, hjälp han att "nysta upp", o sätt regler!! Säg att det är ok att vara arg och ledsen. Men var tydlig! Lycka till!!![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) obs...Han litar på dig, därför får du "ta skiten" han kan testa om du står kvar... ## Comment 19 Author: catfoot ¤18..Ja, nog får man skiten allt..Vi har gemensamt med grabben satt upp regler, där ahn fick vara med å bestämma...Gissa vad han bråkar om...Jo, reglerna....![Ledsen](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-frown.gif).........