# Social fobi Author: Cattis Du som har bokstavsdiagnos/handikapp, har du problem med att vara bland andra människor? Att gå till affärer, att alls vistas bland folk du inte känner? Hur är det för dig? ## Comment 1 Author: Milla har inga problem att vara med okända folk, dock blir jag tyst som en mussla och har svårt att föra en normal kominikation. Sonen har inga problem med att vistas bland folk, dottern är jag inte helt säker på ## Comment 2 Author: Mymlan Kan vara men det är jobbigt.. T ex på pizzeria o man äter där så måste jag sitta så jag ej har någon bakom mig ska kunna se det som händer o sker. ## Comment 3 Author: Cattis #2 De få gånger jag åker tunnelbana eller buss ex, så måste jag också sitta längst bak. Jag får panik om jag har folk bakom mig som jag inte ser och dessutom inte känner. ## Comment 4 Author: Gandell I min diagnos står det bl.a. social fobi. För mig är det dock inget stort problem numera eftersom jag är fri att bara göra det som jag själv känner för. Bor ensam och trivs bra med en tillvaro i lite avskildhet. Väljer medvetet att handla i butik vid tider med låg kundtillströmning. Bor i city och behöver inte använda allmänna kommunikationer utan går oftast till fots och får då lite motion samtidigt. På något sätt hämtar jag kraft och energi i ensamheten för att sedan orka med att vara nära människor i korta stunder. Tidigare när jag var yrkesverksam var närheten till andra människor allför tärande på min trivsel i tillvaron. ## Comment 5 Author: Sommarkatten Jag har ingen diagnos (har inte vågat söka hjälp), men är ganska säker på att jag lider av någon form av social fobi och jag har svårt för att vara med andra människor. Jag måste ha någon jag känner väl med mig när jag är bland mycket folk tex i stan, på fest och till och med i skolan måste jag hela tiden vara med en kompis. Jag kan inte gå runt i skolan ensam och inte sitta i matsalen ensam, då åker jag hellre hem. Men jag tycker också att det är jobbigt att umgås mycket med folk jag känner. Jag tycker ju självklart om att vara med mina, vänner, men jag vill inte träffa dem för ofta eller för mycket. Jag behöver mycket tid för mig själv så jag kan vara ensam. Tyvärr är det inte ofta mina vänner förstår det så de blir sura ibländ när jag säger att jag inte vill träffa dem just nu. ## Comment 6 Author: HannaM Jag kan väl i princip vara bland folk men jag tycker inte om det. Människor är jobbiga i för stor mängd. Sätter mig oftast själv i ett hörn då. Men sitta längst bak i bussen känner jag igen, aldrig någon bakom ryggen! Alltid längst bak i hörn. ## Comment 7 Author: Sommarkatten För mig är det tvärtom i bussen. Jag sätter mig alltid så långt fram som möjligt för jag klarar inte av att gå ända längst bak och gå förbi en massa människor som tittar på mig. ## Comment 8 Author: gulzebra Det är situationsbundet, beror helt på vart jag ska, hur mycket folk det är, vad jag ska göra där, vilket humör jag är på osv. ## Comment 9 Author: StuteriQveiar Jag är jätteblyg då jag träffar folk för första gången (om de inte har samma intressen som jag). Då blir jag som en mussla och klarar knappt av att vara kvar, men jag kan jobba på ex mack och prata med en massa folk jag inte känner (det handlar väl om att kunna spela en roll). I situationer med andra som har samma intressen som jag inte känner har jag däremot ingen blygsel alls, konstigt nog. Lite av min sociala "fobi" kommer sig nog utav att jag inte vet vad som förväntas av mig, jag förstår nog inte alla sociala regler (de som ej syns), och känner mig väldigt obekväm då. Jg är väldigt rädd för att tyda situationen fel och på så sätt göra bort mig. Är det en "färdig roll" ex att vara experdit o dyl vet jag hur man ska vara för det har jag iakttagit hos andra som gör den rollen så att säga. ## Comment 10 Author: Tixy Valde "jag kan inte vara bland folk alls", då det inte går när jag mår superdåligt, eller normalt för den delen. Ytterst sällan jag är exalterad, men då klarar jag av folk en liten stund åtminstone. Annars äcklas jag av alla omkring, tror att alla är ute efter att skada mig (uppväxten sätter sina spår, minsann..). Klarar heller inte av mina föräldrar som jag bor med, då jag inte riktigt kan gå undan i mitt rum heller (om jag stänger dörren kommer inte hunden in och då blir hon förjävlig). Känner mig jagad hela tiden. Och bland folk utomhus ska vi inte prata om. Det är dom enda gångerna jag kan springa, trots mina knän. Är seriöst livrädd för okända människor. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Jag kan inte vara bland okända folk :( Fast ibland slår det över så att jag skiter i allt och då kan jag t ex gå och handla utan att ha någon med mig. Fast detta inträffar oerhört sällan...tyvärr :) ## Comment 12 Author: [Borttaget] Jag får ofta ångest attacker bland folk, men jag kan gå på stan med sällskap ## Comment 13 Author: Margareta Oftast inga problem. Fungerar ganska bra - men det var värre när jag var yngre. Jag sitter alltid om jag kan med ryggen mot en vägg. ## Comment 14 Author: [Borttaget] Har svårt att vara bland folk där jag måste medverka med att vara social, undviker därför helst sådana situationer. Det går bättre när jag ska handla i en affär, men jag har ändå ångesten kvar som ligger och pyr där inne. När jag var ung och hade panikångest gick det inte alls att vara bland folk eller gå i affärer om jag inte hade druckit alkohol. För mig var alkohol det enda som tog bort ångesten. Men det fanns ju heller ingen annan hjälp för mig att få på den tiden![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif)