# Obehagliga saker
Author: Cattis

Det är ganska vanligt att människor med ex Asperger tycker att vissa lukter eller saker är outhärdliga, sådant som normala människor kanske aldrig tänker på ens.

**Så min fråga är:** Har dina barn/du själv några särskilda material eller lukter etc som de inte klarar av? Eller saker de tycker är extremt obeagliga, som att klippa naglarna eller så?

**Exempel:** Min son tycker tex att det gör hysteriskt ont att klippa naglarna (jag med). Min ena dotter tycker att det är jätteckligt med lera. En annan dotter klarar inte av ärtor, hon mår illa bara av att ta i dem.

## Comment 1
Author: Cattis

Jag fick alltid höra som liten hur larvig jag var att det gjorde ONT då mamma klippte mina naglar. Det gjorde verkligen ont. Det gör et fortfarande. Inte tånaglarna så mycket, men fingrarna. Jag mår nästan illa av obehaget då jag måste klippa dem.  
Min son är nu 12 år så han skriker inte och ålar inte på golvet längre, men han har gjort :-)

Knappar, skortknappar tex, dem klarar jag inte av. Jag kan möjligen klara av att krama om mina barn då de har kläder med knappar på sig, men inte länge. Nu har de ju sällan kläder med knappar, eftersom jag inte kan hjälpa dem att knäppa dem. Skitfånigt, jag vet. ![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif)

## Comment 2
Author: Milla

nä inga såna saker, däremot måste dottern lukta på allt som hon tar i sina händer.

## Comment 3
Author: Margareta

Inga pelargoner inomhus... bladen luktar illa.

## Comment 4
Author: Gronstedt

Vissa konsistenser på mat ger mig kväljningar bara jag tänker på dem. Mamma gjorde gratäng på något slags plattfisk när jag var liten och det där vita skinnet på fiskens mage - uuuuurrrrgh! Och om man får med äggskal i äggen så det krasar när man tuggar. Har mardrömmar ibland där jag får munnen full med något krasande, vidrigt ...

## Comment 5
Author: Skogiz

Jag svarade annat alternativ, men kunde lika gärna svarat "ja" med en gång.

Paprika.

Lukten är totalt frånstötande, sur fisk eller merkaptan luktar rosor i jämförelse.![Fundersam](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-undecided.gif)

## Comment 6
Author: Niklas

#4: Det där knottriga skinnet är bland det värsta jag vet. Jag får kväljningar av det.

Vänliga hälsningar

Niklas

## Comment 7
Author: Gronstedt

#6: HA! Ska berätta det för min mamma, hon hävdar fortfarande (över 30 år efter första gången det diskuterades) att det inte är något konstigt med skinnet - "Det smakar ju fisk det med!" ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)

## Comment 8
Author: Niklas

Det är bland det mesta vedervärdiga jag kan tänka mig.

Vänliga hälsningar

Niklas

## Comment 9
Author: Emmahpemma

ärtsoppa.... jag klarar inte av lukten...det går bara inte..

sen blir jag spyfärdig av att höra någon smaska... huu! var på föreläsning idag och personen som satt bakom mej hade inte bara ett äpple, utan TVÅ som han smaskade i sej, "krasch smask tugg tugg tugg smask KRASCH smask smask tugg" tur jag spelade in hela föreläsningen på band, för min koncentration var någon helt annanstans \*ryyyyyys\*

## Comment 10
Author: gulzebra

Tröjor där urringningen ligger mot halsen funkar inte, jag känner mig strypt av de. Som tur är går det för det mesta att helt enkelt dra i kragen.  
Samma sak med strumpor, det är ytterst sällan jag kan ha strumpor utan att det blir obehagligt. Känns så instängt.  
  
Parfym, rökelse och andra starka lukter går bort.  
  
Och pasta! Fy satan för pasta. Snabbmakaroner går finfint att äta, sålänge det inte bara är makaronerna. Men när det blir andra makaroner så går det inte längre, de går inte att äta. Har ständigt fått höra att det är precis samma sak som snabbmakaroner men jag hävdar bestämt att idealmakaroner, hjul, tagliatelle och allt vad det är, INGET smakar som snabbmakaroner, konsistensen är helt annorlunda.

## Comment 11
Author: Cattis

Åh jag glömde strumporna. Jag är likadan, jag hatar strumpor och sliter dem av mig så snart jag bara kan. :-)

## Comment 12
Author: Snurr

Min son har alltid hatat att klippa naglarna. Men han har ingen diagnos. Dottern har Asperger och hon skär alltid bort kanterna på smörgåsen.

## Comment 13
Author: Citronmeliss

Själv har jag ju aldrig fått nån diagnos (inte inom bokstavsdiagnostiken i alla fall) det var tyvärr ingen som tänkte så långt när jag var ung men... Undra om inte det förhatliga  skinnet på plattfisken kan vara en bra markör, jag dör nästan vid blotta tanken på att ta det i munnen..huuu![Fl&ouml;rt](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif)

Att sova i manglade lakan får det att krulla sig på min tunga.. Att springa iförd vantar är en riktig mardröm, det börjar pirra i benen i hela kroppen och jag håller på att kissa på mig![Hemlis](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-sealed.gif)

Yllekläder direkt mot huden![Ledsen](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-frown.gif)

Glasspinnar mot tungan... ![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif)

Behöver jag skriva att jag ALDRIG har ifrågasatt min sons många egenheter (de är så mänga att jag ej skriver om dem) då jag har den allara största förståelse för fenomenet!![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)

## Comment 14
Author: Alexej

Min syster (autistisk) har ALLTID varit jättenoga med att smörgåsen har smör överallt och jättetunnt och jämt. Det tar tid....

## Comment 15
Author: Tixy

Åh herregud..

\- Okänd människas beröring  
\- Beröring i nacken och ryggslutet  
\- Smaskande (och när man hör hur personen intill tuggar, utan att smaska)  
\- Bestick mot varandra/tallrik  
\- Majs  
\- Ärtor  
\- Vissa tyger (min mamma ogillar fortfarande att gå med mig och handla kläder)  
\- Kanten på glasspaket

... Och sedan diverse lukter som jag inte vet vad dom kommer ifrån. Bland annat en som jag kände för första gången vid min mormors villa uppe i norrland för något år sedan, jag hade tagit i någon kanna/hink, och sedan stank det om mina händer i en veckas tid. Så bad jag min mormor lukta, och hon sa bara att det luktade gott. Blää, inte för mig. :(

## Comment 16
Author: Cattis

Just det, kommer ju på mer när jag ser vad andra skriver.

Jag tycker också det är direkt obehagligt att okända människor tar på mig. Sen har jag problem med beröring på andra sätt också iofs. Om jag tex sitter i soffan med maken och han smeker mig med handen på axeln, så gör det efter en stund ont. Det känns som om jag blir "flådd" där. Om ngn petar på mig, dvs sticker ett finger mot min arm ex, så gör det ibland skitont?

När man drar med tänderna mot besticken. Eller när man skär så det skrapar mot tallriken, då mår jag nästan illa.

Smaskande har jag också problem med, och när folk äter o pratar samtidigt så man ser maten i munnen på dem, det äcklar mig oerhört. :-) Jag har jättesvårt att INTE säga "stäng munnen när du tuggar" även om det är en okänd människa. Jag är inte vidare äckelmagad annars, men just det fixar jag inte.

## Comment 17
Author: Tixy

"Om ngn petar på mig, dvs sticker ett finger mot min arm ex, så gör det ibland skitont?"

Känner igen det där väldigt väl, men folk omkring förstår inte när jag blir skitförbannad och förklarar att det gör ont, även om dom var jätteförsiktiga. Och folk har en förmåga att peta på mig istället för att "slå" mig samtidigt som dom sett en gul bil (ungar gör så, förstår ni)..

## Comment 18
Author: Alexej

Om jag läser era inlägg då undrar jag om samband med fibromyalgi. Just att lätta beröringar kan kännas obehagliga eller smärtsamma.

Jag tål nästan ingen beröring alls, måste tvinga mig ibland att stå ut med mina barns kramar men skyllde alltid på fibromyalgin.

## Comment 19
Author: Labolina_73

Min son tycker att det gör ONT när kläderna är knöliga,, han blir liksom hysterisk och sliter av sej kläderna,, så nu i kylans tider är det inte så roligt..

Jag klarar inte av om någon tuggar med öppen mun, inte en första tuggan på tex chipset,, blir extremt irriterad och ryser i kroppen.

Min son ska utredas för ADHD vet ej om kollar nåt mera då men,, Jag har inget,, som sagts i tidigare tråd, inte vad jag vet...

//L

## Comment 20
Author: HannaM

Hmm jag blir i för sig helt hysterisk, fullkomligt, när jag inte får av mig kläderna lätt när jag kommer in och är varm.. alltså.. att vara varm och inte komma ur kläderna framkallar panikattacker..

## Comment 21
Author: Margareta

Jag är samma som Du HannaM. Slänger alltid av mig hemma. Vill ha varmt inne - så att jag inte måste ha så mkt kläder.

## Comment 22
Author: Charlotte-J

Jag får också lätt hysteriskt ont om någon bara petar på mig, enligt läkare smärtsyndrom (Myalgi). Sen har jag (periodvis ska tilläggas) svårt för kroppskontakt, till och med med mina barn. Sorgligt men sant. Står inte ut med jord, kan inte plantera något med "bara" händerna då det är det mest vedervärdiga jag vet att få jord under naglarna. Jag får panik och cellskräck. Står inte ut med lukten av nykokt majs, den absolut mest vidriga lukt som finns.

Jag har ingen bokstavsdiagnos utan konstaterad Borderline men tror mer och mer att jag har något annat utöver det.

## Comment 23
Author: Cattis

Min yngsta dotter är likadan som jag med kläderna. Hon sliter av sig dem så snart hon kommer innanför dörren. Hon får nästan panik av att inte få av dem snabbt nog. På dagis har hon accepterat att man inte får gå i bara blöja, men hemma åker de av. Det går inte att få henne att sova med pyjamas/nattlinne.  

Om det inte vore för att folk glor så förbaskat skulle jag förmodligen kunna gå i sandaler ända fram till det blir snö. Jag fryser aldrig om fötterna, och förbryllar de flesta i området då jag klampar ut barfota mitt i vintern o hämtar posten tex :-)

#22 Lotta: Be läkarna att få utredas för bokstavshandikapp. Be dem att få göra skattningssjkalorna och om du får det, försköna ingenting. Var helt ärlig, hur pinsamt det än är och hur trist det än ser ut på pappret. Ingen mer än din läkare ser ändå detta, ingen kommer pricka dig för ev ungdomssynder. Gör det, så vet du sen.

## Comment 24
Author: Alexej

Hatar också tajta kläder. Stänger aldrig jackan, går fortfarande barfota i mina "foppasandaler" (jag vet de är fula, men lätt att ta på och av och väger ingenting), måste ha halsen bar, hatar sjalar eller höghalsade tröjor (fast jag tycker de är snygga), hatar stängda fönster/gardiner och dörrar, får lätt panik. Blir det för varmt i rummet fär jag andningspanik. Fast jag eldar med ved och den värmen klarar jag av. Men värst är nog tunga skor, tappar balansen och förora kontakten till mina fötter.

## Comment 25
Author: Charlotte-J

Jag går ut i tofflor i stort sett hela året (hemma i alla fall). Byter dom endast (motvilligt) mot stövlar när hagen är lerig och det regnar småspik. Har jättesvårt när mina fötter är "fångade" inuti skor!! Men samtidigt äcklas jag något oerhört av fötter, det är nog det vidrigaste jag vet. Kan inte se den där äckliga reklamen på TV med fötter som sjunger, huga vad äckligt!! Här hemma är det "förbjudet" att gå utan strumpor inne och det första jag tar på mig på morgonen (nästan innan jag vaknar) är strumpor. Ett väldigt "dubbelt" beteende!!

#23 Ska be dom vid tillfälle att få en utredning! Tack för tipset ;-))

## Comment 26
Author: Sommarkatten

Jag har ingen diagnos, men jag känner igen mig. Jag kan inte gå barfota på golv, jag kan inte äta de flesta grönsaker för jag klarar inte av konsistensen och så är jag väldigt känslig över saker som luktar illa.

## Comment 27
Author: Gandell

När människor med sina egna tänder tar bort kapsylen från en öl- eller coolaflaska hör jag inom mig det otäcka ljudet av tänder som kraschar sönder i småsmulor. För mig är det helt obegripligt att någon av egen fri vilja vill använda sina tänder på det sättet.

## Comment 28
Author: IdaS-A

Ogillar att gå barfota både för att jag fryser direkt och att jag känner mig smutsig direkt (även om man blir lika skitig om man har strumor :) , avskyr disktrasor byter ut dem hela tiden, folk som smaskar när de äter.

Min syster blev alltid jättearg när man satt i hennes säng, för att man skrynklade till den då. Kommer ihåg att jag och hennes kompisar aktade oss väldigt noga från hennes säng så man inte skulle få jordens utskällning :)

## Comment 29
Author: Ninja

Det jag kan komma på nu på rak arm är flugor och att bli kladdigt. Har ingen aning om varför, jag har alltid varit så.  
Illamående, panikkänslor osv. Känns hur löjligt som helst. :P

## Comment 30
Author: Niklas

#29: När du skriver det kommer jag på att jag inte tycker om blöta, kladdiga eller smutsiga saker. Jag kan hantera det, men tycker inte om det och undviker det så gott det går.

Vänliga hälsningar

Niklas

## Comment 31
Author: [Borttaget]

Jag klarar inte av metall mot tänder. Gasch.

## Comment 32
Author: Titti

"Mamma, har du rört _Pelargonerna_ igen!" brukar min mor få höra av mig lite nu och då, när hon vattnar blommorna. Jag tycker inte om lukten, även om jag tycker att dom är vackra.

_Klorin_ och _ammoniak_ är något som jag inte alls gillar. Har en frän, äcklig doft. Jag storknar nästan. Innebär att rengöringsmedel med ammoniak i hamnar inte i min hand i alla fall.

_Lera_. Hugaligen att ta upp potatis och få en massa fuktig jord på händerna och under naglarna. Och inte vill jag ha _handskar_, är ungefär samma sak. Vill känna med fingerspetsarna vad jag håller på med. Har lärt mig att använda handskar på jobbet, även om det var mycket svårt.

## Comment 33
Author: Magster

Jag har ingen Asperger eller så men man kan ju otåla saker ändå. :)  
Jag klarar inte av tanken av att någon biter tag i ett tyg och sen drar det mellan tänderna. Då gnislar det i mig och jag känner hur det torra tyget glider mellan tänderna. Fy!

## Comment 34
Author: lightseeker

har en styvdotter med adhd och dålig grovmotorik, en dotter med add och dåligt utvecklad finmotorik.

Det är faktiskt en sak som ingen har tagit upp här. Om er grov/fin-motoriks utveckling är hämmad och i sådana fall hur det har påverkat er.

Bägge två flickorna är hysteriskt rädda för småkryp: främst flugor och spindlar. Det innebär nästan panisk skräck, som även har inneburit att vi nästan har krockat med bilen, när dom har blivit rädda för flygfän.

Sedan så är dom ju istället begåvade med extra stora och ömmande hjärtan; för allt som är lidande, ensamt eller i behov av ömhet.

Deras hinder har dom överkommit, genom att ändå röra på sig, genom promenader (hon med grovmotoriken, som aldrig har kunnat hänga med i annan träning) samt genom att låta andra göra det finmotoriska när det har krävts av henne.

 Det finns alltid en lösning, det finns ingenting som är omöjligt, Vad än dom har velat i livet så har jag uppmuntrat dom genom att säga: sikta mot stjärnorna, om du ändå bara kommer halvvägs, så är det ändå långt nog. Du kan allt, vad du vill.

## Comment 35
Author: Achatina

Jag får ryck av folk som pratar extremt långsamt och med långa pauser. Snarkningar och tidningsprassel då kan jag nästan känna hur det växer på insidan.. Ilska i guess? Ibland måste jag bara bort från platsen eller höjer musiken så att de hemska ljuden försvinner. Lyckas inte det.. Ja då är det kört antar jag.. Fast snarkningar kan man återgärda genom att ringa med mobilen till hemtelefonen en eller två signaler tills personen har vaknat.

## Comment 36
Author: Gronstedt

#35: Det har jag inte tänkt på så explicit, men vissa röster gör mig också jättearg, jag blir ursinnig helt utan rimlig anledning, även om det bara är en radioröst. I synnerhet röster som talar släpigt och lite i näsan. Huu!

## Comment 37
Author: Niklas

Lustigt det där med prat. Det kryper i hela kroppen när folk pratar för långsamt, så att jag förstår vad de ska säga långt innan de säger det. :-)

Vänliga hälsningar

Niklas

## Comment 38
Author: Achatina

Jag får liknande rysningar om jag ser hela texter där personen som skrivit dem har våldtagit det svenska språket rakt igenom. Inte om det är vanliga forum texter eller så utan snarare fakta och novelltexter..

## Comment 39
Author: Margareta

#37 Vilken perfekt avatar du har till det inlägget Niklas - jag SER hur du ryser.

I övrigt kan bara hålla med - det dröjde länge innan jag fattade att man måste vänta på dem som talar sakta och att det är oartigt att säga det de "aldrig" får fram...

## Comment 40
Author: Niklas

Eller när folk säger samma sak om och om igen, fast med olika ord, utan att de vet om det själva.

Vänliga hälsningar

Niklas

## Comment 41
Author: Cattis

Håller med om det där med folk som talar långsamt, det kan vara jätteirriterande. Till slut kan sitter man och vrålar inombords "Men kom igen, prata ut ngn gång!" :-)

Lika irriterad blir jag på folk som gör saker långsamt. När någon går saaaakta framför mig, när jag ser folk som ex fyller en diskmaskin (![Fl&ouml;rt](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif)) och tar ETT bestick åt gången, och sen ETT glas... Jag får spunk!

## Comment 42
Author: Niklas

Det där med diskmaskin har jag aldrig varit med om, men det måste vara jobbigt. :-)

Vänliga hälsningar

Niklas

## Comment 43
Author: Cattis

#42 Ja det är sådant som kan sabba humöret helt. Man måste hålla i sig för att inte gå fram och slita grejerna ur händerna på den sävliga som håller på. :-)

## Comment 44
Author: Niklas

#43: Slita grejerna ur händerna och göra jobbet själv menar du? :--)

Vänliga hälsningar

Niklas

## Comment 45
Author: Cattis

#44 Ja det går ju både snabbare och blir bättre gjort då. :-P

## Comment 46
Author: HannaM

samma som här innan, folk som gör saker långsamt pratar går ja vad som helst gör mig till ett nervvrak

## Comment 47
Author: dinello

Alltså, gud, så jag känner igen mig! Otålighet när folk inte kommer till poängen. Känslighet för röster och ljud. Fysisk känslighet - jag har alltid varit allergisk mot lakan som skrynklar sig och jag vill helst att det ska vara så mjukt som möjligt och SLÄTT.

Tyg och kläder är ett problem, det får inte bli svettigt eller stickigt, jag blir tokig ibland på sånt som skaver! Så nu har jag börjat med så naturligt och mjukt som möjligt, för jag blir verkligen irriterad över sånt.

Sen har jag vissa saker jag inte kan ta på: smutsig potatis, när det är som sand på den. Då får jag kalla kårar/ståpäls.

Samma med oglaserad keramik! Och vissa andra material som jag bara INTE kan ta på utan att liksom vilja dö! ![Skrikandes](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes")

Det är så konstigt, jag förstår inte hur man kan vara sån som jag...

## Comment 48
Author: Niklas

#47: Då kanske du kan tycka att det här är intressant också:

[Är du överkänslig för ljud?](http://bokstavsfolk.ifokus.se/Forum/Read.aspx?MessageId=5f323e7a-1560-4966-b48b-6ea63173558c)

Vänliga hälsningar

Niklas

## Comment 49
Author: fettmedkevlar

Jag har ingen diagnos, men det finns saker jag inte klarar av.

Folk som mår dåligt eller spyr. Och hulkande ljud

Fleecetyg och vissa andra tyger, bara tanken får mig att rysa och jag håller på bita sönder mina tänder när jag pressar ihop käkarna.

Hår i badkar/handfat/golv/hårbortse får mig att vilja spy trots att jag är livrädd för det.

Folk som pratar långsamt

Folk som inte vet vad dom ska säga utan sitter typ "ööh, ehh, du vet?, det där".

Folk som stirrar, jag blir nervös och vill bara ge dom en höger och skrika att dom ska sluta titta.

Folk som frågar om dom får låna mitt smink/hårborste. Tanken på alla baciller och äckelpäckel får mig att rysa och vilja skrika att dom är äckliga trots att jag i övrigt inte tycker det. Utan får bara sådana tankar om någon vill låna smink och hårborste.

Fisk, sniglar, ormar och andra slemmiga djur får mig att springa skrikandes där ifrån med tårarna forsandes ner för ögonen.

Snarkningar eller höga ljud, känns direkt som huvudet ska sprängas och jag vill kväva människan med en kudde.

Smutsigt vatten, uuuu får bilden att det kryper larver, silverfiskar och annat i det.

När man sitter i bil/buss som saaakta rullar framåt eller bakåt, håller på spy direkt och illamåendet slår en i ansiktet som en slägga.

Att sitta i en gunga, mår även där illa och har spyan uppe i halsen.

## Comment 50
Author: [Borttaget]

Denna tråden måste jag ha missat eller nåt ![Obestämd](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd")

Kan tala om att jag har i stort sett samma problem som alla andra här i tråden min dotter är oxå.

Detta är väldigt handikappande för både min dotter och för mig![Rynkar på näsan](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan")

## Comment 51
Author: Niklas

#49: Du lyckades få med en hel del som jag har svårt för där. ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Lösa hårstrån, kladdiga, blöta och slemmiga saker, för långsamt prat.

Vänliga hälsningar

Niklas

## Comment 52
Author: [Borttaget]

Niklas och alla andra som har svårt för långsamt prat.

Hur känns det att lyssna på Kristin Lugn? [![](http://gnagare.forum24.se/images/smiles/ina_uglyhammer.gif)](javascript:emoticon(':lolol:'))

## Comment 53
Author: Niklas

![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Hon är inte värst. Det är värre när folk säger fler ord än vad som behövs för att få fram budskapet.

Vänliga hälsningar

Niklas

## Comment 54
Author: [Borttaget]

Jag hade en sån arbetskamrat. Trodde jag skulle bli tokig[![19](http://gottblandat.forum24.se/images/smiles/new_puppy.gif "19")](javascript:emoticon(':19:')) 

Var tvungen att gå från fikbordet innan jag skulle explodera och säga något elakt. Detta är minsann inte lätt

## Comment 55
Author: dinello

#52  För mig är det nog inte takten utan just som Niklas säger, att folk tar så lång tid på sig att komma till poängen - som jag fattat för länge sen. ![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")

## Comment 56
Author: Eremitha

För många ord stör mig också. Och om det är för många tankepauser och upphakningar i talet. Men långsamt tal i sig tål jag, kanske för att jag ofta pratar långsamt själv. Det beror på hur pass aktiverat mitt stressyndrom är.

Jag är oerhört känslig för åtsittande, skavande kläder och veck på lakan och så vidare.

Vatten på kroppen är mycket obehagligt.

Tandtråd är tortyr.

## Comment 57
Author: [Borttaget]

Det finns mer att läsa om skavande och åtsittande kläder med mera  [**här**](Read.aspx?ThreadId=04822fb4-c842-4193-91cc-62ce4361026c&GroupId=01bdca30-1a6f-4578-a3b1-44614e2131fc&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup&ThreadListPage=4)

## Comment 58
Author: Milla

Det där med att folk talar så långsamt gör mig tokig, det liksom kryper i hela kroppen på mig samma sak om dom gör saker långsamt. Eller dom som måste förklara saker och man bara känner att men för jösse namn kom till slutet någongång.

## Comment 59
Author: fettmedkevlar

#51 Jo det är en hel del, men ändå har jag inte fått med allting. Vissa av grejerna ses ofta som små saker i andras ögon medans för mig är det enorma saker som ofta sätter stopp för att göra si och så..
