# Hur berätta? Author: cinna Ok, så har vi då äntligen landat i det här, maken och jag... Hade möte i tisdags med NP-teamet ang. dotterns utredning. Diagnosen blev ADD med vissa autistiska drag. Så, blandade känslor, mest ändå som alla ändå förstår, lättnad; Bra, nu vet vi vad som gäller... Men, nu till min undran: Hur talar man om för sin 10-åriga dotter at hon har ett handikapp som heter ADD? Finns det någon som kan dela med sig av sina erfarenheter från det här? Hur har ni gjort? Har ni berättat det själva eller med psykologen närvarande? De erbjöd sig att göra det, men det känns lite skumt... Vill ju att hon ska få reda på varför hon är som hon är och varför hon reagerar som hon gör så fort och riktigt som möjligt... Hjälp? ## Comment 1 Author: Sweetelle Jag har inte så många tips att ge, men jag kan tänka mig att när ni berättat så borde hon kunna få möjlighet att fråga en expert vad det innebär i efterhand, även om ni berättar hemma i lugn och ro. Annars beror det ju mycket på vad hon vet innan. Har hon haft det jobbigt i skolan? Är hon medveten om utredningens syfte? Är man 10 år och har gått igenom en utredning måste hon ju veta att det är nåt på G!? Eller? Berätta gärna hennes inställning till sina eventuella problem. När jag var 10 år hade jag velat döda min mamma om hon satt mig på utredning, tyckt att hon bara ville stämpla mig som utvecklingsstörd och dum i huvudet. Jag hade mao blivit grymt kränkt och galen om nån ville sätta mig på utredning då. För att kunna ge tips är det nog bra om du berättar lite bakgrund, kommer det bli en befrielse för henne at få veta eller blir det bara ännu jobbigare. Hur ni än gör så försök lägga fram det positivt, funktionshindret är ju ofta källa till kreativitet och envishet (vilket är bra i många lägen) och många andra saker läs tex Cattis artikel ["Vad är positivt med att vara bokstavsmänniska?"](../Articles/Read.aspx?MessageId=7c45713d-a486-4ed1-a5d8-5b6d3ead0acb&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup), självklart är det inget bra i sig att man har ett funktionshinder, men det är ju också en del av en personlighet som har många bra saker med, som kanske inte funnits hos henne om hon inte haft sina problem. Min erfarenhet är att de flesta människors styrkor egentligen bara är baksidan av deras svagheter, dvs att det är samma egenskap som är både styrkan och svagheten. ## Comment 2 Author: Noeli Hej Cinna! Oj....svårt det där. Skulle jag gjort om allting med vår älskling skulle jag valt att se till att han haft en person han känt förtroende för som kan adhd... Det finns som sagt mååånga fördelar med att ha egenskapen! Leta på dem och förtydliga dem för henne... För dig/er kan ni känna lite glädje att H inte är med i diagnosen. Den ställer till det en hel del mera. Sedan tänker jag att du är mamma och mamma/dotter har ju en annan plan att mötas på. Nyttja den. Gör saker tillsammans. Prata och skratta kring saken...för det går. :) Lycka till! Och du kan skriva mig direkt om du vill. ## Comment 3 Author: Niklas #0: Utgå ifrån saker hon är bra på och saker hon har svårt för. Det är det som skiljer henne från andra. Jag skulle inte använda ord som handikapp eftersom det ger en negativ klang som kanske inte behövs i det läget. Tids nog kommer det säkert fram ändå. Vänliga hälsningar Niklas ## Comment 4 Author: cinna Tack för all svar :) #1 Jupp, har haft en hel del problem med kompisar och uppmärksamheten i skolan... "Varför gör dom som dom gör?" " Varför förstår jag inte? Är jag dum eller??" Vi har sagt att det är en utredning för att hon ska kunna få rätt hjälp med sina sociala och motoriska problem, inte i exakt de orden, men med den meningen... Hon har hela tiden varit positiv till det här och inte änns antytt något anna, och som sagt var, hon är \*väldigt\* tydlig i sitt känsloliv och har när till sina känslor, så hade hon inte velat vara med på det här så är jag ganska säker på att jag uppmärksammat det. Har läst Cattis artikel och gillade de tankar som framkom där:)  #2 ...någon som kan ADHD och hon har förtoende för... Skulle väl vara min brorsa då;) De har alltid kommit bra överens, av någon konsig anledning :D #3 Vill nog också undvika ordet handikapp i nuläget, men är inte det lite som att sticka huvudet i sanden? Men sedan nästa tanke; hon är ju trots allt "bara" 10 år och har nog med funderingar ändå :S Fick med oss en del bra böcker från habiliteringen, "Jag är visst smart, sa Rickard" och "Snubbeltråd - en bok om ADHD" De riktar sig till barnet, så jag tänkte sätta mig och läsa dem ihop med henne... Inte båda på en gång naturligtvis, då kryper hon väl ur skinnet av otålighet ;) ## Comment 5 Author: Niklas #4: Jag tycker inte att man sticker huvudet i sanden genom att inte tala om handikapp. Handikapp kommer från omgivningen. Hon är som hon är. Se och prata om möjligheter med henne. "Nu när vi vet att du har svårt med xx kan vi försöka göra yyy." "Eftersom du är så bra på zzz kan du ppp." Försök få henne att förstå att hon (och alla andra) är bra på en del saker och har svårt för andra saker. Prata med skolan också. Berätta för dem vad hon är bra och mindre bra på och vad de kan göra för att underlätta hennes liv. Det kan vara bra om hon sitter så att hon ser hela klassrummet och läraren så att hon slipper skruva runt på stolen för att ha koll. Hon kanske behöver sitta i ett grupprum med vissa saker för att få studiero. Hon kanske behöver höra i förväg vad som ska hända under dagen och inför varje lektion (många skolor är bra på det redan). Såna saker. Vänliga hälsningar Niklas ## Comment 6 Author: Noeli \# 4 Jag delar med mig av sida jag tycker är tydlig och lärorik. [http://www.adhdinfo.se/](http://www.adhdinfo.se/) (kanske samma som du läst?!) En till bit av det hela; syskonen. Glöm inte dom om det finns några. Jag läste en bok; Ensam på insidan. Ny bok, där syskon fått säja sina tankar. Den gav mig en vinkel jag också behövde. Tex att barnet med NFP kan få beröm av att bara gå ur sängen och gå till skolan medan de andra barnen knappt får ett jubel av MVG på prov i skolan. Sånt svider och känns jobbigt.... Jag håller också med om det Niklas skriver om skolan. Kolla av att de förstått vad det handlar om. För förstår de inte din dotter kommer de ALDRIG klara av att hjälpa henne heller.