# Vad är det för fel på mig? Author: [Borttaget] Jag är så trött på att mitt liv inte funkar så som alla förväntar sig att det ska göra. Föräldrar och lärare blir så frustrerade över att jag är så "lat" och aldrig tar tag i mitt liv. _"Synd att du väljer att slösa bort all den potential du har"_ brukar det låta. Och eftersom jag fått sagt till mig att jag är just lat har jag alltid trott det också. Även fast det någonstans kännts fel. Jag pluggar aldrig för jag har insett att det inte går. Antingen är det någon som distraherar eller så är det som att någon del av hjärnan bara tar över och säger att "Nej, det där behöver du inte göra, det är ju så tråkigt. Gå och kolla på tv istället!" Mamma frågade hur svårt det kunde vara igentligen, det var väl bara att dra tummen ur r\*ven och sätta sig med skolböckerna eller städa rummet. Men det funkar ju inte så för mig. Det bara går inte.. Jag är helt oförmögen att göra saker. Det så frustrerande för jag vill så gärna! Passa tider klarar jag inte heller. Det spelar ingen roll hur mycket tid jag har på mig, jag pressar alltid dom där sista sekunderna och så måste jag stressa ihjäl mig i slutet och missar bussen ändå.. Eller som idag, jag kom iväg i sista sekunden men insåg att jag glömt busskortet. Ja, då var det till att tjata på mamma att hon skulle skjudsa ut mig till stallet.. Hela mitt liv känns så slarvigt och oorganiserat. Ingen ordning på någonting. Försöker hålla snyggt omkring mig men den ordningen varar inte länge. Jag är så trött på det här, något måste vara fel på mig. Jag vill så mycket men jag klarar inte ens hälften av det.. Min hjärna är så fullproppad med oro, stress och självkritik att jag önskar att den bara gick att stänga av. Hela situationen är helt ohållbar, jag fattar inte hur jag klarar av det här. Någon som känner igen sig? Kan det vara någon bokstavshandikapp? Vill så desperat ha en förklaring till vad som orsakar den här oförmågan, för jag orkar verkligen inte längre.. Hoppsan, det vart nästan en hel bok. Förlåt att det vart så långt. ## Comment 1 Author: MariannE11 Hej! Vad tråkigt att du känner att du inte räcker till. Vet inte hur gammal du är eller när detta startade för dej. Jag har en dotter som fick diagnosen asperger i våras. Om du är tonåring så tror jag att det är betydligt jobbigare idag överhuvud taget än vad det var på min tid. Det kan mycket väl vara en funktionsnedsättning du har, eller så kan det vara att du saknar energi eller självkänsla. Tror inte det är fel på någon alls utan att vi bara fungerar olika. Du duger alldeles utmärkt tror jag, du kanske behöver ha någon som stöttar o peppar dej. Hur har du det med kompisar? Har du någon i skolan du kan prata med typ mentor eller kurator. Eller någon annan du har förtroende för? Hitta någon som du kan anförtro dej om dej själv. Ingen fara att det blev för långt. Skriv så långt som du behöver! ## Comment 2 Author: [Borttaget] Tack! Är 17. Kompisar har jag egentligen inget problem med och har aldrig haft. Även om folk inte alltid förstår sig på mitt sätt att tänka och jag ibland hamnar i långa debatter och tjafs om olika frågor, så har jag ett stort behov av att bli omtyckt och få folk att skratta. Har så svårt att prata med främmande människor. Har alltid än ständig rädsla för att bli idiot-förklarad oavsett situation. Jag vet att det är en onödig kännsla egentligen, men jag kan inte hjälpa det. Bara tanken att gå till någon för att leda en konversation om mig själv känns helt absurd.. Men jag antar att det är nödvändigt, så jag får väl ta mig själv i nackskinnet och släpa iväg mig till kuratorn.. Hua ## Comment 3 Author: HannaM Du är jag... ## Comment 4 Author: Porklash Och mig med... åtminstone när jag var i din ålder... ## Comment 5 Author: Sweetelle Ja, din beskrivning stämmer nog in på väldigt många av oss här. Det behöver ju inte nödvändigtvis vara nån bokstavdiagnos som skulle passa, men det är mycket möjligt, din beskrivning är ganska typisk. ## Comment 6 Author: MariannE11 det jag känner mej mest säker på är att du behöver ha någon som lyssnar... vi föräldrar är nog rätt dumma som inte fattar att det många gånger räcker att lyssna.....o vill du inte prata med föräldrar så behöver du någon annan som har ett ledigt öra.....om det hjälper så är det bara att skriva här öppet eller skicka PM till någon som du bäst kan koppla ihop dej med... du duger fint är jag övertygad om... fortsätt bara att vara du...\*stor kram\*... ## Comment 7 Author: [Borttaget] Tack, för att ni är så hjälpsamma och trevliga!  Men vem ska man prata med när man har misstankar? Kuratorn? Vad säger man? Vet inte ens hur jag ska ta upp ämnet med min mamma. Det känns som att hon bara kommer vifta bort det och säga att jag inbillar mig.. Samtidigt känns det som att om det ska börja göras något så måste det göras snart, innan jag hinner gå ut gymnasiet. ## Comment 8 Author: sighni Skolsköterskan eller kuratorn är ju ett förslag. Annars kan du prata med doktorn på vårdcentralen eller på barnpsyk. Kanske finns det någon specialistgrupp där du bor för neuropsykiatriska funktionshinder. Det finns ju också föreningar som skulle kunna stödja dig ex attention. Lycka till! ## Comment 9 Author: Sweetelle Och ge inte upp om du inte blir trodd på första stället! Jag tror det är smart att kontakta BUP. ## Comment 10 Author: Kyona jag känner så väl igen igen uttycket "lat" och det gör mig spyfärdig för jag fick också höra det i alla år i skolan. Man ville så gärna klara allt men det gick bara inte och man fattade aldrig varför. Men fick tackolov inte höra det från mina föräldrar förutom gällade städning av rummet. ![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Det där med att hålla tiden känner jag också väldigt väl igen mig i. Gör som ElvaHax skrivit till dig att du ska gå till BUP, även om det känns jobbigt om de inte tror på dig i första taget så stå på dig. ## Comment 11 Author: Nemii Håller med övriga! Man kan säkert gå genom skolan också. Jag skulle prata med skolläkaren, om det finns någon sån ## Comment 12 Author: HannaM Går du i en skola som var som den jag gick i, dvs, skolläkare/kurator/skolsköterska jobbade udda tisdagar med fullmåne mellan två och kvart över tre och alltid är bokade så skulle du kunna prata med en lärare du litar på, om det finns någon. Även om dom inte kan ge dig en utredning kan dom förhoppningsvis hjälpadig till rätt ställe. Jag fick sista terminen på gymnasiet mycket bra erfarenhet av två lärare som hjälpte mig enormt för att jag skulle klara sista betygen. Dom kan om dom vill=) Annars, ta kontakt med BUP.