# Ny här! Behöver hjälp... Author: Emerencia Hejsan! Jag är en tjej på 27 år, sambo och mamma till 1,5 åring. Jag har alltid sett på mig själv som lat och slö, lite orkeslös, omotiverad osv. Något som inte varit något större problem i yngre år när jag gick i skolan och bodde hemma. Då hade jag regler och rutiner att följa och det gjorde jag också. Jag var hyfsat duktig i skolan, men har alltid blivit utstött och mobbad var jag än har kommit.  Växte upp med farföräldrarna pga föräldrarnas missbruk. De var ganska strikta i uppfostran och jag fick aldrig riktigt vara som jag ville, aldrig vara arg och säga min mening, inte välja kläder själv exempelvis. Efter grundskolan började jag få mer och mer sociala problem och svårt att sköta skolan. Hade kraftig frånvaro sista året i gymnasiet och var mkt deprimerad, gick inte ut knappt och klarade inte av den minsta påfrestning. Fick sedan börja med Zoloft och fick upp näsan över ytan så pass att jag orkade börja i KBT för den sociala fobin (som vi då insett att jag hade). Blev mkt bättre, men många år sen dess och problemen kvarstår till viss del. I dagsläget är det stora problemet min bristande ork och motivation. Jag har mkt svårt att sköta hemmet och maten. Det ser ut som bomben har slagit ner här nästan jämt. Jag är fruktansvärt trött, känns som att jag vadar i kola ungefär..! Att ta sig för att göra minsta lilla sak är som att bestiga ett berg. Trots det är jag rastlös och stressad, svårt att slappna av och sitta bekvämt. Biter frenetiskt på naglarna. Jag har haft problem med ryggont i flera år som jag nu har insett beror på att jag aldrig sitter normalt och avslappnat, utan alltid är "på väg". Jag har under många år flytt in i TV´n för att slippa tänka så mycket. Annars går hjärnan för det mesta på högvarv. Nu har jag en liten son som kräver uppmärksamhet och sysselsättning på dagarna och det är oerhört tufft att få orken och tålamodet att räcka till. Jag har så dåligt samvete hela tiden eftersom jag oftast inte vill annat än att 1) sova eller 2) ligga i soffan och zappa som en zombie. Sen så har jag humörsvängningar utan dess like.. Framför allt i samband med PMS. Jag hatar mig själv och allt annat, gråter för ingenting, får ångestattacker och känner mig förlamad både psykiskt och fysiskt. Hjärnan skriker men jag kan inte prata om det.. Sen har jag även halvmaniska drag, särskilt kvällstid, då jag kan plötsligt komma igång med nåt. Ex städning, läsa, teckna eller spela tv-spel. Då har jag fruktansvärt svårt att sluta med det jag har börjat med, och när jag väl har slutat så blir det aldrig att jag orkar fortsätta senare. Många oavslutade projekt.. Något annat som verkligen påverkar mitt mående är att jag oroar mig fruktansvärt mkt för saker och ting. Framför allt för min lille pojk. Jag är livrädd hela tiden att något ska hända honom eller sambon. Vaknar i panik och måste se att de andas. Jag är rädd för framtiden, att jag eller mina nära och kära ska dö eller att jag ska bli lämnad. Detta är något jag haft problem med i många många år. Finns mkt mer att berätta, men hoppas att någon orkat läsa detta och kanske kan komma med nåt bra råd!! Vill så himla mycket med livet egentligen men förstår inte hur jag någonsin ska orka med allt. ## Comment 1 Author: Emerencia Vill tillägga att jag ju inte har någon bokstavsdiagnos, men det var någon som nämnde detta med ADD i förbifarten och efter att ha surfat lite på det så hamnade jag här! ## Comment 2 Author: Svea- hej.. jobbigt du har det.. det e så svårt å råda någon så där rakt av... men en kontakt på psyk kan vara en bra ide om du inte redan har det.. ett tips jag fått är att eftersom jag ej kan prata för mig.. så kan man kopiera å skriva ut det man själv har skrivit här eller det nån annan skrivit å ta med sig till sin läkare.det kan ju hjälpa.jag vet inte vad mer jag ska skriva förutom att du eller nån du har i din närhet måste hjälpa dig få bra hjälp. från mig till dig.. en stor varm kram... ## Comment 3 Author: [Borttaget] Ja, så gjorde jag. Jag skrev ett brev tilll min vanliga läkare och berättade att jag misstänkte ADHD på mig själv och skrev en berättelse om allt, ungefär som du gjorde här nu. Då ringde hon upp mig och pratade länge och sen så skickade hon en remiss till Neuropsyk, och nu är jag utredd och klar... ADHD var det.... Jag hade rätt... ## Comment 4 Author: Emerencia Tack för era svar!  ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag ska absolut gå vidare med detta, har som tur är en jättebra läkare och en samtalskontakt samt en coach genom försäkringskassan. Så problemet är väl inte att jag inte har stöd, utan att jag har svårt att vara helt ärlig med hur jag mår. Jag är uppfostrad av en generation som anser att man ska bita ihop och rycka upp sig, inte gnälla, inte gråta och framförallt inte bara gå runt och vara "lat". Bra idé att ta med ett brev till läkaren, det gör det ju mycket lättare att förklara allt! ## Comment 5 Author: sissie Ett litet tips till vardagen. Försök att inte se allt på en gång. Det är jättejobbigt när man ser ett jättestort arbete. Gör en lite lista över saker att göra. Tex diskbänk ren, städa en hylla, plocka ihop all smutstvätt m m. Gör små delmål. Att få ett helt hem att bli snyggt är jättejobbigt. Men att få ett bord eller ett skåp att bli snyggt är betydligt lättare att motivera sig till att göra. Och glöm inte beläningen. Att när disken är borta så unna dig att se en film. Gör sedan så många delmål som du orkar varje dag. Orkar man en så är det ok. En annan dag kanske man tar fem. ## Comment 6 Author: Emerencia Det var ett jättebra tips, tack! :D Jag ska försöka ta mig i kragen med disken idag. ## Comment 7 Author: sissie Låter bra att du gillade den.![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")