# Ställa diagnos ADD Author: Morsan1 Hej! Jag är ny här på sajten och undrar hur man gör när man ställer diagnosen ADD? Vad är det för tester man gör? Kan man ha mer el. mindre av en bokstavsjukdom? Drag av ADD tex...? Detta är tankar som surrar runt i mig, har ingen kunskap alls men känner att jag behöver skaffa mig det då jag har den här problematiken i min närhet. Å ## Comment 1 Author: Xannadu Man får göra tester hon en psykolog. kommer inte exat ihåg hur många frågor de var nått mellan 150-185 frågor. Det var en fråga sen fanns det svars alternativ och man skulle svara vilken som passade in på sig själv. Frågorna handlade om bardom, kännslor, relation mm så de tog upp allt. Efter denna test så gick hon genom de och nästa gång så fick jag en fråga till och det fanns 6 alternativ om jag inte minns fel och man fick säga vilka som passade in på sig själv man fick ta alla 6 om man ville. (Hoppas du fatta vad jag menar är usel på att beskriva ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ) Vet inte om de är olika tester på olika orter. ## Comment 2 Author: Froddel Åh, jag tror jag överlåter dom bra svaren till andra här inne på forumet, men vad jag vet så genomgår man ju isåfall samma utredning som vid adhd, dvs ADD är ju AD(H)D fast utan hyperaktiviteten, därav citationstecknen. Tror det är så[![8](http://gottblandat.forum24.se/images/smiles/new_hmm.gif "8")](javascript:emoticon(':8:')), vet nån annan om jag har rätt eller fel?! Dessa utredningar görs ju på Neuropsykiatriska enheter eller psykatriska mottagningar. ## Comment 3 Author: linhof Du har så rätt sååå Froddel ![Kyss](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 4 Author: solsickan Hej det viktigaste är att du står på dig och inte ger dig vad de än säger.Ta kontakt med BUP om det upp till 18 år eller neuropsyk till vuxna. är mitt i denna svängen igen. Har en son som är 20år fick sin diagnos när han var 12år. Frågade då om de skulle testa hans lillasystrar också men det behövdes inte,tyckte de. Nu har vi snart slutfört utredningar 6år senare på lillasystrarna och de har ADD och ADHD- ttän om de lyssnat för 8 år sen hade varit lättare för dem att få diagnoserna när de var 8 och 9 år iställer för 16 och 17 år Har även lyckats få igenom så att deras pappa också utreds för ADHD nu så jag vet vad jag talar om när det gäller att kämpa och slåss för att de ska få hjälp ## Comment 5 Author: Lostlie #4 Hej Solstickan! Jag är där nu- med min dotter.... Sonen har diagnos. Mina barn är under 10 år. Vi har utrett tjejen med för tre år sedan och då var hon inte så gammal. De ville inte sätta en diagnos, de konstaterade bara att hon uppfyllde väldigt många av kriterierna för diagnos (AD/HD plus mycket AS drag) men inte tillräckligt. De pratade mycket om att flickor uttrycker sig på andra sätt än pojkar och att de tagit hänsyn till detta. Vår dotter är överambitiös i skolan och det enda skolan har noterat är att hon har dålig grovmotorik och att hon är känslig för kritik. Annars är hon, som läraren uttrycker sig "en förebild för alla barn i klassen, hade jag haft 20 såna barn, hade jag aldrig behövt ta semester"... hemma har hon ångest och problem med att förstå att hon inte är ensam på jorden... sömnproblem, matproblem, explosiv, blir fort trött, jättemycket bråk när det gäller läxorna... Eftersom hon funkar så bra i skolan, vågar jag inte gå och utreda henne igen... Vi har bett om hjälp av BUP för att se över om vi gör fel med henne, men de kan inte se att vi gör något så stort fel att det skulle orsaka detta beteende, de har dock pratat lite om Bipolär... men de ville inte gå vidare med detta ännu. Jag vet varken ut eller in... och vart man än vänder sig så får man olika svar \*suck\* nu har jag fått skriva av mig i alla fall![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 6 Author: solsickan Hej jag känner med dig,men det viktigaste är att du gör det du känner är rätt för det är du som känner henne bäst det gör inte skolan eller nån annan du är hennes mamma! Glöm aldrig det. De problemen hon har hemma vet de inte om i skolan. Hon är dukrig i skolan och många av de här barnen har en hög intelligens men och kan det mesta men de är ojämna i det de kan därför blir det jobbigt för henne oc ångesten kommer ut hemma där hon är trygg. Mina barn har alltid varit så de klarar sig i skolan och trevliga så alla har sagt att det kan inte vara något. Men det är de här små sakerna som gör att det inte stämmer. Sonen tog de för lat men hade en öga hand ordination som en 6 åring när han vara 12 när han fick diagnos sa han men då är jag ju inte knäpp i huvudet- fick medicin och verkligen stöttning i skolan gick ut 1:a och 3:dje året som bästa bilmekaniker elev och fick stipendium då grät jag av glädje för att jag stått upp för honom. Tjejerna är olika varandra en är inåt vänd och vill aldrig göra något. Den andra har alltid varit igång rididt och tävlat så jag ville inte tro att det var något men satt sig på tvären la av att rida började dricka stora mängder alkohol så det är hennes sätt att självmedicinera,Tjejen som är inåtvänd har skurit sig äter som självmedicinering. Tänkte på din tjej hur sov hon som baby? Det är såna saker de glömmer bort att titta på skriv mer så svarar jag dig ## Comment 7 Author: Lostlie Tack för ditt svar!! Det är liksom lite detta man behöver som förälder. Någon som lyssnar och förstår, det behövs inte så mycket! Min dotter har i princip ALDRIG sovit. Insomningen har varit värst. Hon blir hyper när hon ska ligga stilla. Hon hoppar och far och kan inte blunda säger hon. Vi har försökt all och idag funkar det OK, bortsett från en period i vintras (under jullovet). Mat har alltid varit totalt ointressant och hon är gladast när hon slipper äta eller när hon får äta samma sak hela tiden. Hon går in i sig själv och har stort behov av att få vara själv en stund om dagen (timmar). Hon diskuterar mycket och hör inte om ett tonläge var vänligt eller illa menat. Alltid taggarna utåt. Men hon upplevs som väldigt lugn o snäll annars. Vi tycker också hon kan vara väldigt lugn. Det är när syskonen börjar busa som hon skruvar upp sig. Då kan hon inte varva ner och det slutar alltid med en katastrof. Hon blir så uppskruvad att hon inte hör när vi pratar med henne och man får dra bort henne medan hon fäktar och slår och skriker (hon ser lite smågalen ut då... hihihi, hon är så go). Annars är hon intelligent och snabbtänkt och väldigt noga med rättvisor/orättvisor. Men när man ger henne en instruktion glor hon på en med sina stoooora blå vackara ögon och ser väldigt frågande ut. Hon har väldigt svårt att förstå och följa en muntlig instruktion. Jag har själv varit nästan precis som min dotter när jag var liten. Jag har nyligen fått diagnosen kombinerad ADHD och AS drag och ska jag vara ärlig tror jag att det är EXAKT vad dottern också har... men det är så svårt att veta om man gör rätt att dra i väg med henne på utredning igen. HOn undrar dessutom ofta vad det är för fel på henne och jag är rädd att vi föräldrar letar för mycket fel... att vi är för dåliga på att uppmuntra sånt hon är bra på..... ## Comment 8 Author: solsickan Du får gärna kontakta mig på min mail istället om du vill [annanilsson361@hotmail.com](mailto:annanilsson361@hotmail.com) så kan jag berätta mer ## Comment 9 Author: Lostlie #8 Tack! Jag kontaktar dig, men jag vet inte när.. du vet hur det är..![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 10 Author: solsickan Kände bara att ville skriva av mig. Vi föräldrar får aldrig glömma att det är vi som känner våra barn bäst och känner att det inte stämmer. Jag kämpade i 12 år innan vi fick hjälp med sonen och då bad jag att de skulle testa tjejerna med nä det behövs inte. Detta var januari 2002 nu Maj 2009 har jag äntligen fått igenom alla testerna sen i november 2008 på mina flickor de har ADHd de också tänk om de lyssnat på mig 2001 så mycket vi hade sluppit då-mannen fick sin diagnos i veckan ADHD tänk om de lyssnat när det kom på tal med honom också 2002 Men jag fick ett gott betyg för mitt kämpande förra veckan: Dottern har fått jobb i en outlett affär och fick ta ansvaret för den själv första dagen sen stod det på dörren så all personal kunde läsa att det var en duktig tjej- det var ett gott betyg som mamma som kämpat! Hoppas att mina svärföräldrar nån gång kan be mig om ursäkt för det som de beskyllt mig för kanske de nu inser att det är jag som hållt ihop familjen kram alla ## Comment 11 Author: [Borttaget] Jag tycker absolut att ma ska följa sin magkänsla, och kämpa för att barnet (eller en själv) blir utredd. Desto tidigare desto bättre... Allra helst innan de börjar skolan, så slipper de misslyckas så mycket... Dom märker ju själva oftast att dom inte riktigt kan bete sig som andra barn ibland, för dom är minsann inte dumma i huve´t. Min dotter fick diagnos när hon var sex år... Perfekt! Har haft resurs under hela skoltiden... hon är 10 år nu, men går bara i tvåan, för när hon började trean var hon helt utslagen socialt, så vi valde att låta henne backa och börja klass ett igen, och det har fungerat underbart. Nu är hon "Nästan" som alla andra... Dessutom är hon pytteliten i växten så hon ser inte överårig ut alls.. Hon är nästan minst nu igen. Hon har alltså gått. F-klass, 1:an, 2:an nästan en termin i 3:an och sen en dryg termin i 1:an igen och nu går hon ut 2:an. Så till hösten blir det 3:an.  Hon är normal begåvad, men har svårt med koncentration, motivation och framförallt uthållighet. Hon är själv jätteglad över att vi gjorde som vi gjorde... Jag själv har också ADHD, fast jag fick diagnos nu som vuxen... ## Comment 12 Author: solsickan Alldeles rätt. Tänkte på min son han var 4 år när han ritade sin sträck gubbe med extra händer i armvecken och extra fötter i knävecken - men du vet ju att man bara har 2 händer och 2 fötter - ja mamma men de andra är de som viftar!!!!!!!!!!!!!!! När man sa till honom något som han inte fick sa han - det vet jag väl men det är min hjärna som bestämmer över mig !!!!!!!!!!!!!! Han visste själv. När han fick sin diagnos sa han - ja men då är det ju inte jag som är dum i huvudet ! Med medicinens hjälp och skolhjälp så är han en rätt så fungerande Kille idag och det hade han inte varit annars - han har fortdarande stora problem men det är ju inte så konstigt när man jobbar med sin pappa som själv har samma problem och som inte ser- även om jag har försökt hjälpa till på alla sätt och viss har de gjort som de själv ville så det är bara att inse att jag gjort vad jag har kunnat för min familj och lite till och börja bearbeta detta att jag inte kan göra mer - men det är svårt och det gör JÄVLIGT ont att förlora allt man har levt för och försökt göra så bra som möjligt men det får jag leva med försöka iallafall kram alla som har ett helvete men vi får inte glömma de små ljus glimtarna och att vi inte är ensama om dessa problemen som folk inte tror finns VI får hjälpas åt att kämpa så gått vi kan så kanske vi klarar det! Solen lyser även på oss!!!!!!!!!!!!!!!