# Frågor till er Author: [Borttaget] _Jag har ganska tråkigt nu. Någon som vill svara på lite frågor?_ _Om du har fler än en diagnos kan du läsa "diagnoser". Om du inte har någon diagnos, men är nästan helt säker på att du har, så får du svara på frågorna ändå (om du vill)._ Vad har du för diagnos, och när fick du den? (Vad tror du att du har för diagnos, och när började du att tro det?) Vad är det **bästa** och **värsta** med din diagnos? Skulle du önska att du inte hade någon diagnos? Har du blivit mobbad/retad för din diagnos? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag tror jag kan ha AS och ADHD och kanske mer som t-ex dyskalyli. Började inse detta när jag började läsa om min dotters diagnoser, AS och ADHD. Kände det som om jag äntligen hade hittat alla pusselbitar som saknades i mitt liv. Fattade varför allt varit så problematiskt. Som det känns idag önskar jag att jag får diagnoserna AS och ADHD för då äntligen skulle mitt kaos få en förklaring. Men å andra sidan kanske det hade varit bättre att vara "normal" och kunna funka som andra här i livet??? Jag har blivit retad för att vara annorlunda men visste då inte om dessa diagnoser. De "fanns inte" när jag var ung. ## Comment 2 Author: Tixy Jag har AS och fick den i mitten på maj -07. Vi hade tjatat på bup i 1½ år om en utredning, och när vi väl fick ett "ja" så satte den igång direkt. Det bästa... Hmm.. Att jag inte är som någon annan, och jag kan inte vara dum i huvudet, då AS har normal eller hög begåvning. Och jag har lärt mig att acceptera mig själv som jag är på ett annat sätt, och det är lättare att förklara för folk varför jag är som jag är än innan. Det värsta.. Det är väl folk som vägrar inse att man inte kan få alla att passa i samhällets pussel, att det finns "defekta" bitar. Och att jag blir förbannad på folk ganska lätt, hihi. Nej, jag gillar min diagnos. Ibland kan jag vilja ha bort vissa bitar, men överlag så är det inga problem. Så länge jag har folk omkring som förstår mig. Jag har inte blivit mobbad/retad för min diagnos, däremot innan jag fick diagnosen, då ingen visste varför jag var som jag var. Då var jag bara ett konstigt barn, så att säga. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Jag tror att jag har AS, och håller på att utredas för det. Det var min mamma som nämde det för mig i juni detta år, då hade jag aldrig hört talas om det förut. Jag läste allt jag hittade om AS, och nu är jag jättesäker på att jag har det. Det värsta med AS är nog att man fungerar så dåligt i sociala situationer, man vet inte riktigt hur man ska bete sig och ibland säger man saker som inte passar in. Det bästa är att man kan bli så engagerad i ett intresse att man kan lära sig väldigt mycket om det. Om jag nu har en diagnos, så vill jag inte bli kvitt den. Jo, kanske ibland då allt känns som jobbigast, men jag är ju född såhär och kan inte föreställa mig hur jag skulle varit om jag vore "normal". Det är inte många som är elaka mot mig ansikte mot ansikte, men jag vet att de snackar om mig när jag inte ser/hör. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Jag har AS, sedan 2001, tror jag var iaf 17 år. Det bästa med att ha diagnosen är att man har rätt att få den hjälp man behöver eller som skulle vara bra för dig. Boendestöd etc. Det värsta som jag skulle kunna tänka mig är att bli särbehandlad för sin diagnos. Att folk som inte känner till så mycket om AS skulle börja tro att man behöver ha det på ett särskilt sätt istället för att fråga personen. Kanske därför jag inte berättar för alla att jag har AS. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Mobbad har jag blivit också men vet ej om det var p.g.a. AS. Har epilepsi också vilket gjorde att man betedde sig lite lustigt enligt vissa. Men jag valde att inte berätta om det. Det kan också ha varit p.g.a. AS men det visste jag inte då eftersom jag inte fick diagnosen förrän i andra året på gymn.