# misslyckanden i livet.. krav,,vad är rimligt? Author: Svea- vad är normalt att klara av i livet som vuxen? vilka krav är rimliga för en vuxen människa? det är så tröttsamt att misslyckas jämt å ständigt med såväl "stora" saker som "små" saker.att jämt bli så sönderstressad över vardagen i sig,att få i hop allting överlag.efter en "bra" period så kommer alltid en dålig "period" för mig då jag har ökad ångest,beslutångest,dåligt humör,kommer ej i väg till jobb,möten,kan ej ringa,osv osv.det i sig blir ett stort jobb att reda ut sen.det vet jag,ändå upprepar jag detta mönster.jag vill bara att någon ska ta hand om allt och mig ett tag så jag finner orken å lusten igen. det är så svårt att se hur jag i vissa lägen kanske lyckas när jag överlag misslyckas överallt i livet.när det är ett omänskligt jobb att bara klara av vardagen. jag skulle vilja hitta en jämn nivå på vad som är rimliga krav,hur man ska å ordning,sänka kraven för att orka med saker å ting...jag är trött,ledsen,har äcklig ångest å vill allt med klarar inget.. kan ingen bara ta hand om mig .. jag då.. nån mer som känner så här?...vad gör man? ## Comment 1 Author: Zaphix Det är precis så för mig.. Fast jag bara är 22 än. Ibland funderar jag på om jag nånsin kommer kunna göra det jag vill, läsa på universitet och bli något roligt.. Och om jag klarar av att plugga, klarar jag av att jobba sen? Har misslyckats med alla jobb jag haft hittills. Så det känns jobbigt. Hade inte mamma och pappa ställt upp så mycket som de gör hade jag aldrig ens klarat vardagen. ## Comment 2 Author: Svea- #1 vilken super bra föräldrar du har.. kram till dom å jättekram till dig... ## Comment 3 Author: BMTech Vet precis hur du känner. Ibland vill man bara bli inlagd nånstans och bara va en grönsak med full service. ## Comment 4 Author: Svea- \# 3 Jaaa.... exakt... ## Comment 5 Author: Fnyfniken Jag känner precis som du, svea. Precis. ## Comment 6 Author: Svea- \# Fnyfniken... kramar om.. själv har jag suttit här  å surfat runt eft hjälp.. tårarna bara strömmar å jag mår skit,piss,fan,illa,vill inte..jo..jag vill sova..hårt å länge.. jag vill inte mera själv nu.. jag vill ha förståelse,omsorg,respekt,kravlös omsorg å kärlek.. jag ger det så ofta å mycket jag kan.. men ensam är inte stark å nu rinner det över mig.. nu skiter jag i det här för i dag.. går å lägger mig.. i morgon e en ny jävla dag ändå.. massor av varma kravlösa kärleksfulla kramar från mig till er... ## Comment 7 Author: [Borttaget] Oja Svea, jag känner igen mig jag oxå och då är jag 50+. Vill så innerligt bli omhändertagen och få hjälp med det mesta för mina krafter räcker inte till och mina kunskaper räcker inte till. Kraven är alldeles för många och höga Bameskram till dig ## Comment 8 Author: [Borttaget] Jag känner igen mig i det du skriver... Medicinerar du? Om ja; tycker du att detta har blivit bättre sedan du började medicinera? ## Comment 9 Author: LenaR Jag känner igen mej jag också. :( ## Comment 10 Author: Fnyfniken Detsamma, Svea (fast nästa dag). Jag tycker det brukar kännas som att det enda som spelar någon roll är allt det som jag är dålig på. Sånt som jag eventuellt är bra på (fast jag har glömt vad det är) är bara eventuellt charmiga bieffekter som inte spelar någon som helst roll. Det är bara mina tillkortakommanden som räknas. Tråkigt. ## Comment 11 Author: Lyan Gud, vad jag känner igen mig! Mår jag det minsta lilla bättre någon dag kan jag vara säker på att jag får ett jätteslag som "bestraffning". Börjar bli säker på (vet hur löjligt det låter) att det sitter en gubbe däruppe som verkligen har bestämt sig för att knäcka mig! Det enda jag har kvar är typ min mamma och min läkare, alla andra försvinner på löpande band, och jag har ingen aning om vad jag gör :-S Alla, typ precis ALLA säger att jag är en såå bra människa, jag är såå duktig och de vill såå gärna kunna allt jag kan. Men skulle de kunna umgås med mig? NEJ! Alla springer när jag kommer och jag vet verkligen inte varför, om nu alla tycker så mycket om mig varför är det ingen som ens vill ta i mig med tång? Min läkare säger att jag kan inte påverka andra människor, men jag kan inte påverka NÅGOT. Någon annan bestämmer över mitt liv och den någon har gett sig fanken på att allt ska vara skit! Hoppas allt blir bättre för er! (för jag börjar ge upp hoppet) ## Comment 12 Author: Svea- \# 8 ja jag medicinerar.På sätt & vis har det blivit så väldigt väldigt mkt bättre.På sätt & vis.Antar att jag fortarande håller på att å till allt i livet,men det e en evig kamp å kaoset tar alltid över till slut,jag blir bara så slutkörd ända ner i botten... Det är en sorts "tröst" å veta att jag inte är ensam om att misslyckas om å om igen.. Jag vill att det ska bli bättre för er alla..för mig oxå.. och jag hoppas ingen ger upp helt å hållet.. Så en extra varm kram till dig Lyan,ge inte upp e du snäll... ## Comment 13 Author: Lyan #12 Tack. Stor kram till dig också! Förstår hur du menar med trösten, känns hemskt att det finns personer i samma situation samtidigt som det känns skönt att inte vara ensam