# En F.d Vän Author: Banankaka320 Jag misstänker en vän ha Asperger, rätta mig om jag uppfattat sjukdommen fel. Men hon förstår allting fel, om någon skämtar med henne tar hon illa upp JÄMT. Hon reagerar på det efteråt och blir skitsur men jag får förklara allt som hände och övertala henne att det ej var på allvar. Hon frågar läraren en fråga som läraren precis förklarat ett antal gånger i en kvart, hon är väldigt intresserad och lyssnar så det är nog inte koncentrationssvårigheter. Hon förstår inte att hon har snackat skit om mig, fast än att vi båda har kommit överrens flera gånger om vad skitsnack är. Ex att jag manipulerar alla att bli mina vänner, säger att jag inte tar någon skit som om det vore något dåligt. Hon inbilar sig oehört mycket, hon stalkade ett ex ett tag och varje gång hon såg han och sin nya tjej så noterade hon varenda rörelse och sa att dem hatade varandra. (Vilket dem inte gjorde.) Ett tag sen var ett oehört stort bråk hemma hos mig och efter den perioden sov hon över hos mig i en månad pga problem med internatet i skolan. Och då skötte min familj sig som änglar såklart och då går hon runt och säger att det är något fel på mig och verkar inte förstå att folk anpassar sig lite till gäster. Första mötet med min syster : "Har du tagit dina piercings själv? Ja det syns dem är snea." Jag vet att hon inte menade något elakt mot henne, men hon är väldigt klumpig "socialt". Min syster tog väldigt illa upp, men det är såklart till person till person, fast jag skulle nog inte reagera så lugnt om någon sa så till mig första mötet. xD Jag försökte prata med henne och prata om hur hon är men hon tog illa upp, (fast än att vi har också lovat varandra om ngn tror det är något fel så ska vi berätta då man ofta inte märker det själv. Ex att jag möjligtvis kan ha ADHD.) Sjävklart reagerar man illa på sånt, men hon kommer inte över det och pga det och allt skitsnack om mig är vi ovänner. Jag har förklarat för henne minst 10 gånger varför hennes råtta slickar på hennes mun, tillslut sa jag att jag inte visste för jag orkade inte mer. Vad ska jag göra egentligen? Jag saknar henne som vän, då jag inte visste hur mkt hon snackade om mig. Kanske är det jag som uppfattat henne helt fel? Hoppas att ingen tar illa upp åt det jag skrivit, men det är inte bara jag som misstänker att det är något med henne. ## Comment 1 Author: Sweetelle Låter som att det är mycket möjligt att det kan vara asperger, eller autism. ## Comment 2 Author: Banankaka320 Okej ska läsa lite om autism. Skönt att det inte bara är jag här som misstänker något, känner mig så elak på något sätt som diagnoserar henne så >< Men jag tycker det är ändå rätt av mig att försöka prata med henne om det, en dag kanske hon tänker efter. ## Comment 3 Author: Emaljoh4 _rätta mig om jag uppfattat sjukdommen fel._ Asperger Syndrom är inte någon sjukdom! ## Comment 4 Author: Sweetelle Emaljoh4 har rätt  Asperger är inte en sjukdom utan ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Autism är i stort sett samma sak med vissa skillnader, vissa anser tex att HFA (Högfungerande autism) och asperger är synonymer. ## Comment 5 Author: Banankaka320 #3-4 Okej :) ## Comment 6 Author: [Borttaget] Ursäkta min barskhet men vem är du att avgöra vad hon lider av efter ditt tycke? Lider hon av något ska det väl ändå konstateras av en läkare och inte på ett forum och utifrån nån annans upffatning. Vem vet vad vännens upplevelse är? Ja jag är brutalt ärlig men det var så här jag tänkte då jag läste denna tråd.Hoppa ändå ingen tar illa upp![Foten i munnen](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-foot-in-mouth.gif "Foten i munnen") ## Comment 7 Author: Banankaka320 #6 Eftersom hon och jag var väldigt bra kompisar och kunde prata om allt tills jag nämde detta. Ofta när man har något så vet man inte om det, jag hade ingen tanke att jag kunde ha adhd förens mina vänner och systrar förklarade mitt beteende för mig själv. Och jag är glad över att dem gjorde det för nu sitter jag och väntar på utredning och hjälp. Jag hoppas så att hon tänker efter och söker hjälp på något sätt. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Alla som inte faller innan för ramarna lider inte av något! Det finns så mycket annat.Hon kanske har sköldkörtel problem eller nåt annat? ## Comment 9 Author: Emaljoh4 #7 Håller inte riktigt med dig faktiskt. Jag har ADHD och det var jag som från början tänkte att jag hade det. (några lärare trodde väl också det, men inget jag visste om)... Så bara "för att man har något" så kan man faktiskt veta om. #8 Hihih, tyckte sista stycket var lite roligt! ![Skrattande](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 10 Author: [Borttaget] Vad jag menar är att man inte kan springa runt och diagnostisera folk på det viset.Hade nån kommit fram till mig och sagt:Du jag har studerat dig ett tag och jag tror du lider av Aspergers,då hade jag blitt förbannad.men ja vi är alla olika och var och en gör som den vill så länge det inte är kriminellt![Skrattande](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") 9# Hahahahahahahaha![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 11 Author: LenaR #6 Maria frågar efter andras erfarenheter. Hon påstår inte att hennes vän har någon form av autism, hon undrar om det kan vara en förklaring till vännens beteende. Det måste vara tillåtet. #9 Maria skriver, OFTA när man har något så vet man inte om det själv. Och jag tror hon har rätt, de flesta människor tror jag upplever sig själva som normala, och omvärlden som konstig...![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Men det är säkert olika, en del har säkert lättare att ifrågasätta sig själva snarare än omgivningen när något inte stämmer. #10 Att gå fram till någon med en sån köksdiagnos vore väldigt plumpt, och jag skulle också bli förbannad. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Jag har aspergers syndrom, adhd och DCD och jag upplevde mig aldrig som normal utan visste att något var det men jag visste aldrig vad. De som sa först att jag har aspergers syndrom var mina lärare i skolan, de gjorde likadant med att gå fram och säga "du jag tror du har aspergers syndrom" och gissa om jag flög i taket men efter samtal på samtal på samtal med psykologer, lärare, kuratorer, läkare osv visade det sig att det stämde. Men även om din vän reagerar och fungerar som hon gör innebär det inte att hon har aspergers syndrom. Visst AS är olika från person till person men hon ska till och fyll många olika kriterier till att verkligen passa in i det funktionshindret och det du beskriver tycker inte jag passar in på varken AS eller Autism men som sagt det skall till många punkter hon skall uppfylla för att få AS/Autism diagnos. Hon kan mycket väl ha något annat eller också inget alls. Jag har en bror som är som din vän och han har inte AS utan Tourettes syndrom nu menar jag inte att hon har det men hon kan mycket väl ha ett annat funktionshinder än just AS eller Autism. ## Comment 13 Author: Banankaka320 Anledningen att jag "diagnoserade" henne var att vi ofta sa till varandra att vi skulle vara 110% ärliga mot varandra och speciellt när det gällde hur vi betede oss. Men tack för alla svar:) ## Comment 14 Author: Aliena Jag ansåg också tidigare att jag var normal (det var de andra som var konstiga). Nu inser jag att det beror på att de lider av NS (Neurotypiskt Syndrom), så de kan inte hjälpa det. ![Cool](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool") Ingen idé att reta upp sig på dem alltså. Jag känner igen det paradoxala beteendet att "vi ska vara ärliga mot varann, säg till om något jag gör är fel, det uppskattar jag" kombinerat med att vederbörande blir rasande över all slags kritik. Hon känner inte sig själv och förstår inte hur andra uppfattar henne. Det skulle kunna vara ("lågfungerande") AS och dålig mentaliseringsförmåga. Det är känsligt att berätta att man misstänker en diagnos för någon. Ryggmärgsreaktionen är "vad elak du är, det är inget fel på mig!" Men att förklara för henne exakt vad hon gör fel och varför det är fel tycks inte heller funka. Jag har inget råd utom att du läser på så mycket som möjligt om AS, autism, Tourettes för att försöka förstå henne bättre (om det nu är ett NPF hon har). ## Comment 15 Author: Banankaka320 #14 Jag försökte förklara till henne >< Men då jag blir själv så lätt arg så skickade jag ett jättelångt sms, och jag började och slutade med "Inte för att låta som en jävla bitch.." och sen påminde jag henne vad vi lovat varandra. Tog typ en kvart att skriva ett sånt sms och det enda svaret jag fick var "Va?" och då blev jag jätteirriterad och svarade tillbaka "Vadå va? Vad exakt fattar du inte vad jag skrev?" Men hon svarade inte och vi försökte lösa det i skolan men hon tyckte fortfarande att jag var elak, och jag lät några vänner prata med henne också men hon lyssnade inte. Men när jag fick reda på att hon pratat skit om mig i ett halvår gav jag upp >< Vi får se hur det blir när vi börjar i skolan igen antar jag ## Comment 16 Author: [Borttaget] Nr 1.Man messar inte om en sån grej. Nr 2. I ditt fall hade jag bytt taktik om jag ville nå fram till henne. Nr 3. Du får mig att tvivla på om du verkligen är en vän? ## Comment 17 Author: LenaR #16 Maria kan säkert svara för sig själv, men vet du att ungdomar messar om ALLT nu för tiden. (Och skickar sms:en till fel person ibland vilket är väldigt spännande, hihi!) Det är hela brev de skickar till varann, ibland rena romaner. För mig verkar det också konstigt, men varför ha synpunkter på det? #15 Jag tvivlar inte på att du är en vän. Jag tycker det framgår tydligt att du bryr dig om din kamrat. Att bry sig om någon, det är precis vad vänner gör. ## Comment 18 Author: LinaIsabell Håller med föregående talare om att ungdomar (bland annat mig själv) sms:ar om allt. Det är säkerligen svårt att förstå som vuxen om man inte växt upp med internetchatter och sms. Jag och min pojkvän löser problem via sms ifall vi befinner oss i olika städer, och vi gör det precis lika effektivt som vi gör det i verkligheten. Sms är inte opersonligt för ungdomar idag. ## Comment 19 Author: Banankaka320 #16 Det är betydligt lättare att smsa vänner om känsligare saker för då är dem mer öppna och får fram rätt ord och kan fundera på vad man ska skriva till varandra. + Jag försökte prata med henne om det IRL men hon trodde jag skämtade och lyssnade inte ett skit.