# ADHD och sociala kontakter Author: JohannaEkroth Den här undersökningen är för er som är diagnostiserade med ENBART ADHD. Alltså inte någon AS diagnos eller någon annan inom autismspektrumet. ## Comment 1 Author: Zaphix Jag har bara ADHD och har jobbigt med sociala kontakter. Men det beror i mitt fall inte på ADHD'n då jag tidigare inte haft större problem än andra med det sociala. Har i och med att jag hamnat i depressions- och ångestträsket dragit på mig social fobi, så det har inget med ADHD'n att göra, vad jag vet iaf.. ## Comment 2 Author: Casiopeia Svarar som ovanstående, har också en del dåliga erfarenheter i bagaget som gjorde att jag utvecklade en lätt "social fobi", som jag tack och lov har lyckads jobba bort till största delen idag. Tror inte det har så mycket med ADHD:n att göra i sig, förutom att man som npf-person kanske oftare uppfattas som "udda" och därmed råkar ut för elakheter och utanförskap än de som har lätt att anpassa sig efter normen... Däremot tror jag absolut att koncentrationsstärningar gör att man har svårare att klara av vissa sociala situationer, t.ex fester eller att umgås i lite större grupper, eller röriga miljöer. Jag tycker i alla fall att det är fruktansvärt påfrestande att t.ex sitta på en fest och försöka föra samtal eller lära känna folk eftersom det är så mycket ljud och så mycket som distraherar - detta i sin tur leder till att jag blir nervös och "ångestig". Tycker det kan vara enormt jobbigt eftersom jag inte kan fokusera på vad folk säger, och blir så tom i huvudet att jag inte klarar av att säga något vettigt själv. Värst är det när det pågår flera samtal i samma rum eller runt ett bord, mitt fokus hoppar fram och tillbaka och jag hänger inte med någon stans. Istället sitter jag bara och är förvirrad och livrädd för att folk ska tycka jag är konstig eller osocial. Jag brukar mest bara sitta och le dumt, nicka och låtsas som jag hänger med och sedan ta mig hem så fort jag får en ursäkt, innan jag blir helt knäckt av psykisk utmattning. I små grupper (max 4-5) eller med enstaka personer klarar jag mig däremot bra. Har inga problem med vänner eller nära relationer, men handplockar med magkänsla vilka jag gillar och litar på. Inte sällan folk som är lite udda och flummiga själva :-) ## Comment 3 Author: Zaphix #2: Det har du ju faktiskt rätt i, det du skriver om att det är mindre lätt att fokusera på vad personer säger i grupper. Det kan säkert spela in! Under ett samtal med psykologen under min utredning var mitt ex med, då pratade vi lite om det sociala och han sa att jag alltid blev trött i flera dagar efter en fest eller annat med mycket folk. Att jag bara klarade av att sitta hemma utan att umgås med folk dagarna efter. Och det var inget jag ens hade reflekterat över, för jag är ju så van vid att det alltid varit så. Men det gjorde att jag började fundera över varför jag alltid blev så psykiskt utmattad av massa folk. Dock inte kommit på varför än.. Men kan ju helt klart vara som du skriver, att det kräver så mycket koncentration och energi att man helt enkelt inte har någon kraft kvar utan behöver tid att bygga upp reserverna igen. Antagligen därför jag skolkat så mycket genom min skoltid, för att det tog för mycket energi att vara på skolan bland folk. För själva skolarbetet har aldrig tagit så mycket energi eller tankeverksamhet eftersom jag lär mig så lätt. För mig spelar det ingen roll vilka jag umgås med, blir lika trött av att umgås med mina närmaste vänner som med ytligt bekanta. Eller, blir nog tröttare av mina närmaste vänner för då vill jag hänga med i samtalen och prata jag med. Medan med folk jag inte känner lika väl vågar jag inte prata alls nästan, och bryr mig heller inte så mycket om vad de pratar om. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Jag känner igen mig mycket i era beskrivningar. Det är svårt att hänga med i samtal när flera pratar. Jag sitter och funderar på vad jag ska säga, lyckas inte ta ordet och vips så är samtalet någon helt annanstans. Sen har jag en överdriven fokus på hur jag beter mig och tycker bara jag framstår som konstig och trög hela tiden. Bara att skriva det här inlägget är förenat med viss ångest och självrannsakan. När jag kommer hem från jobbet är jag helt slut efter all social samvaro. Det har tagit lång tid att få omgivningen att förstå att det där med spontana besök på kvällarna inte funkar. Egentid är ett måste för att ladda batterierna. Jag är social men på mina egna villkor och när jag är i form. Jag kan allt som alla andra kan men jag måste lägga medveten fokus på det jag gör och det är extremt energikrävande. ## Comment 5 Author: Cochon Jag har ingen diagnos, och svarade Annat, men jag tycker det är jobbigt med social kontakt, tycker bättre om att vara själv. :) ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag har ADHD och tycker inte det är jobbigt med sociala kontakter. Däremot blir jag stressad när det är mycket männsikor på samma plats pgr av att det blir för mycket intryck för hjärnan att sortera = helt slut och vill sooova. Sen vill jag heller inte ha för många vänner som jag "måste " träffa utan hellre några nära. Blir så stressad om jag var och varannan dag skall fika med någon eller liknande. Har så mycket att göra så jag skulle aldrig hinna det. Men jag ser det inte som att jag har problem med sociala kontakter för jag vill ha kvalite framför kvantitet ![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 7 Author: [Borttaget] MissStorm: Håller med dig där. Det är trevligt att träffa folk men i lagom doser. Egentligen är det väl helt naturligt att vilja ha kvalitet än kvantitet på sina sociala kontakter, kan man tycka. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Av ert resonemang, de flesta av er, så tycks det mig som att ni har exakt samma problematik som vi aspiesar. - Kanske har vi - AS och ADHD - samma kärna trots allt? ![Obestämd](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd")