# NPF och barnfri/barnlös? Author: [Borttaget] Jag inbillar mig att vi med NPF oftare lever barnfritt/barnlöst än NT. Därav frågan: **Har du barn?** (Frågan vänder sig både till dig som _tror att du har_ och _du som har diagnostiserad NPF_.) Kommentera gärna. ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag valde: "Har inga barn och vill inte ha sen heller." När jag var yngre brukade folk säga till mig att jag kommer ändra mig när jag blir äldre, men nu är jag 31 och har fortfarande ingen som helst önskan om att skaffa barn. Ärligt talat, vet jag inte ens om jag skulle klara av den stressen; jag skulle förmodligen bli tokig på kuppen. Dessutom har jag svårt för att tro att jag kan få ihop de praktiska bitarna i livet innan min biologiska klocka slutat ticka. Så _nej_. ## Comment 2 Author: Porklash Jag har ju barn men det är helt och hållet min frus förtjänst att det funkat. dels är hon ett slitdjur och dels har hon stöttat mig så bra att det faktiskt har gått. Men stressen har i perioder varit nästan outhärdlig. Nu när de är äldre 13 och 11, och äldste sonen fått Ritalin, så går det ändå hyfsat men då har man ju verkligen fått medvetet jobba på att hitta lösningar och taktiker. Och det har ju jag å andra sidan varit berred på att göra men men... pEr ## Comment 3 Author: Zaphix Har inga barn, har inga planer alls på att skaffa i framtiden heller. Nu är jag iofs bara 23 och väldigt singel, men folk runt omkring mig i samma ålder verkar avla barn men jag har verkligen ingen längtan efter det. Det räcker med hunden och hästen för mig, då slipper man barns ständiga tjatter. Har verkligen inte tålamod till barn, skulle inte vara trevligt för varken mig eller barnen om jag skulle vara förälder. Men är imponerad över många föräldrars tålamod, att de står ut med barnen jämt är ofattbart. ## Comment 4 Author: HannaM Utan barn. Har inga planer på att skaffa alls, är inte speciellt förtjust i barn, extremt stresskänslig och tja, inte sugen. Nu ska jag inte hugga allt i sten eftersom jag "bara" är 24 men det är så det känns nu. Nej tack. ## Comment 5 Author: Allamej Är 33 och har inga barn. Jag har ingen önskan om att skaffa heller. Det räcker med att vara faster till snart 2 som bor 100 mil ifrån mig. Jag är inte heller så förtjust i tanken på barn i allmänhet, undviker dom så gott jag kan. Hade en förvirrad period i 20 års åldern då jag ville ha barn men då var jag samtidigt medicinerad med zoloft och pga det manisk. ## Comment 6 Author: Busangardens Har inga barn men vill ha. ## Comment 7 Author: coffee-girl Jag svarade att jag inte har barn och inte vill ha sen heller. Det fanns tider när jag ville ha, men kanske det var tur för de (ofödda) barnen att jag inte fick några. Man behöver vara stresstålig för att orka, inte kvackelmagad för att ta hand om dem när de har magsjuka och och kunna hålla ordning på dem, särskilt när de blir tonåringar. Iaf om de blir som jag... ![Obestämd](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Barn som är stora nog till att kallas närmast anhörig om det händer nåt, är jag egoistisk nog att vilja ha. Men jag tror det skulle vara för tufft att ta hand om dem på vägen dit. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Jag har inga barn och vill inte ha än på många år. Är 22. Jag kan inte vänja mig vid tanken på ett normalt barn dock, utan jag önskar att jag får en liten aspie med allt vad det innebär, fördelar som nackdelar. ## Comment 9 Author: timmelin har barn och jag är som en lejoninna för dom älskar dom jättemycket har dåligt samvete ibland, för att man inte är som den mor man ska vara ## Comment 10 Author: igorflickan Jag har fem små knoddar och jag älskar dem över allt annat... Har alltid velat ha barn men räknade inte med att få två tvillingpar! ## Comment 11 Author: Mymlan Har barn men bor ej med mig.. ## Comment 12 Author: asperger Har inga barn och kommer aldrig att få några. Har klinerfelters syndrom som gör att jag inte har någon tillverkning utav små rackare som kan bli gapinga ungar. ## Comment 13 Author: Svea- Jag har 2 döttrar.En som snart är 18 år & en som är 14,5 år.Jag har aldrig tänkt klart en enda tanke som omedicinderad och odiagnostiserad som jag var när jag fick barn.Och en bra tid efter att jag fått barn. Mitt samvete för att mina döttrar har mig som mamma är så fruktansvärt jobbigt.Det tär på mig varje dag.Jag är ensamstående oxå.Mina döttrar är som jag galet viljestarka och dom har väldigt starka personligheter.Varje dag är en kamp,för att få vardagen med ALLT vad det innebär att ha barn att det ska gå i hop.Och jag misslyckas ganska ofta. När mina döttrar är vuxna är jag väldigt intresserad av hur dom skulle återberätta sin uppväxt med mig.Som jag ser det är det ett rent och skärt kaos,oftast... En av mina döttrar har fått ärva mig på många sätt och vis bla adhd,dyslexi&dyskalkeulin... Älskar mina döttrar...över allt annat..men det har vart så frutkansvärt svårt,så galet jobbigt,så...jättetungt och det är det fortfarande.Jag kan ju aldrig säga att jag inte vill ha mina barn om jag i dag skulle få frågan vill du ha barn eller inte?Men om jag inte hade haft mina barn i dag,så hade jag svarat nej.Men å andra sidan svarar jag nej pga den vetskapen jag har i dag hur det är att ha barn när man har NPF... hhhmmm.... jjjaaa...SUCK...va trött jag blir på mig själv... JAG HAR I ALLA FALL BARN! ## Comment 14 Author: Ylva-Li Jag har inga barn än. Eller vi kanske man ska säga, då jag trots allt har en stadig relation med en man. :) Vi vill dock jättegärna ha barn. Jag är 27 och han 29, så vi börjar känna att det är dags nu. Vi ser lite ljus i tunneln, då han börjar på en utbildning som bör leda till jobb och jag har mina studier som ger mig en chans att kunna jobba med nåt jag trivs med. (webbdesign) Vi blir inte yngre och jag har de senaste åren känt en enorm panik över att vi inte kommit dit än, då jag fullkomligt vägrar vara över 30 när vi får vårt första barn. Så ja.. vi har tagit steget att börja. Jag har Asperger, och det har skrämt mig tidigare att bli mamma och ha diagnos. Hur ska jag kunna ta hand om barn, när jag mår som jag gör? Men sen diagnosen har jag lugnat mig betydligt. Jag har mitt funktionshinder, men jag mår bra. Och jag tror att OM våra barn skulle få diagnosen också (är ju trots allt en stor "risk" då vi är fler i släkten som har) vem är inte bättre än jag att få ett barn med diagnos? Jag vet ju hur det är. Jag kan se tidigt om barnet verkar ha, och kan fånga upp tidigt och hjälpa och stötta. Med mig kan barnet prata och veta att jag faktiskt förstår till fullo hur det är. Och jag accepterar barnet utan tvivel som det är. Med eller utan diagnoser. :) Likadant min sambo. ## Comment 15 Author: Lsl73 Har 2 barn en flicka född 1993 som har diagnos autismliknande till stånd. hon fick den 03/04. Sen en son född 2003 han är lite åt ADHD hållet... (ej utredd) själv har jag ADD och Biopolär 2 fick diagnos augusti 2010, och dyselksi..... har inga föräldrar och pappan till dottern har alldrig varit närvarande... Så jag har som det heter inte haft något socialt nätverk,, men de har gått bra ändå visst de har varit tufft genom åren, men nu har de blivit bättre sista året och jag har en jätte bra relation med min dotter (med sonen har den alltid varit bra) vi kan skoja lite här hemma om våra olikheter och att vi "inte är som andra familjer" vi är familjen anorlunda!!! minna barn är de bästa som hänt mig ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 16 Author: [Borttaget] Har tre flickor. Orkar inte skriva något utförligt. Hade jag vetat om mina problem som jag har idag så skulle det bara blivit ett men jag älskar mina barn. ## Comment 17 Author: [Borttaget] Jag svarade att jag inte har barn och inte heller önskar några. Har egentligen aldrig vid något enda tillfälle önskat ha egna barn. Däremot har jag två "bonusbarn". Det har fungerat mycket bra - men då har barnen också haft "dubbla" föräldrar. Vill betona att detta är min privata mening. Är diagnosticerad aspergare, men anser samtidigt att varje aspergare som känner att den önskar få barn, också torde vara en bra presumtiv förälder. Aspergeri är inget hinder! Tvärt om skulle jag själv önska att vårt släkte kunde stadfästa sig. Så jag ser varje aspie, som får barn, som en mänsklighetens välsignelsebringare, på sätt och vis. ![Skrattande](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 18 Author: [Borttaget] jag fick barn tidigt och det blev min räddning jag va väldigt illa ute jag gjorde brott jag missbrukade och så vidare men sen blev oplanerat gravid och det är inget jag ångrar utan jag är bara väldigt tacksam mitt barn gjorde att jag va tvungen att växa upp och ta ansvar och få rutiner kan tillägga att socialbyrån har haft koll på mig på grund av min historik men jag har tagit hand om mitt barn klanderfritt jag fick inte min ADHD diagnos förrän i vuxen ålder och då mitt barn va några år gammalt bara att inse det är galet jobbigt med barn men dom 10% av glädje det överväger allt annat min enda sorg är att min son har ärvt en del av mina diagnoser och det gör väldigt ont men jag försöker att hoppas på att han kommer få ett bra liv ändå jag är en lejonmamma jag kämpar till sista blodsdroppen för mitt barn och jag instämmer bara för att man har någon form av NPF så kan man vara en utmärkt förälder ändå jag respekterar vissa åsikt här i tråden att ni inte vill ha barn men ni har ingen aning om vad ni missar och man kan inte jämföra ens egna barn med andras ## Comment 19 Author: Zaphix #18: Fast du vet inte hur mycket av livet du missar genom att ha barn, så det jämnar ut sig ändå. :) ## Comment 20 Author: [Borttaget] #18 & 19 Jag tycker inte att man kan säga sådär - "du vet inte hur mkt du missar". Vi är alla olika och de som väljer bort barn har oftast gjort det för att de _inte gillar_ barn och inte skulle kunna hantera dem. Detsamma gäller för de som väljer att ha barn i sina liv; _de_ hade förmodligen saknat att ha barn om de inte hade haft det. Men att säga till någon annan att den missar ngt bara för att den valt bort/valt in barn? Nej, det låter bara galet i mina öron. ## Comment 21 Author: Allamej +1 till fiction ## Comment 22 Author: [Borttaget] Åhhh, så mycket jag har funderat på den där frågan. Egentligen har jag nog aldrig velat ha barn. Har aldrig haft något tålamod med dem. Men man förväntas ju som kvinna vilja ha barn och klockan tickar. Vågar jag stänga dörren? Men å andra sidan; gå igenom allt vad graviditet och förlossning innebär. Och det är ju ingenting mot ansvaret som följer när barnet väl har kommit. Hur fasen skulle jag orka? Orkar ju knappt med mig själv när jag kommit hem efter jobbet. Sen är det ju det där med att föra diagnosen vidare för risken är ju stor. Orkar jag med att ha ett barn som dessutom har AD(H)D? Inlärningssvårigheter och mobbning i skolan. Bråka med skola och andra föräldrar. För så var det när jag växte upp. När jag läser vad jag själv skriver inser jag ju att jag har väldigt goda skäl till att INTE skaffa barn men det är svårt att få omgivningen att förstå. De flesta tycker nog jag är självisk och omogen. Att jag nog kommer att ändra mig. Nu börjar jag komma upp i den åldern (33) när det är väldigt udda att inte ha barn. Känner mig onormal. ## Comment 23 Author: [Borttaget] då säger jag helt lugnt att vi har olika åsikter och det kan man faktiskt ha utan att man behöver bråka om vem som har rätt eller fel jag tycker inte att jag missar nåt genom att jag har barn ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 24 Author: CarolaDanielsson Har fyra barn, men hade jag vetat om mina diagnoser tidigare hade det stannat vid ett barn. Känns hemskt att skriva så, men det är min ärliga åsikt! ## Comment 25 Author: [Borttaget] #23 Det låter bra! ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Vi får hoppas att alla är lika nöjda med sina val, det vore ju det ultimata. ## Comment 26 Author: [Borttaget] #24 Vilken diagnos har du? ## Comment 27 Author: LinaIsabell Jag vill gärna ha barn någon gång i framtiden, men jag tror inte att jag kommer orka med det, i alla fall inte om det är som det är nu. Jag skulle inte ens orka ha en hund. Jag blir arg när de inte gör som jag vill och jag orkar inte göra mer än nödvändigt.  Jag hade nog tagit livet av mig om jag kom hem från jobbet och ville ha lugn och ro och äntligen få vila ut efteråt, och så hade man en 5-åring som klänger på en och vill leka. Om jag var hemmafru och hade barnet/barnen på dagis/i skolan så hade det nog fungerat, för då får man så mycket egentid. Men då gäller det att gifta sig rikt också. ## Comment 28 Author: Karmatarerskanise Vad är NPF? ## Comment 29 Author: [Borttaget] NPF = Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Innefattar samtliga neuropsykiatriska diagnoser som Asperger/Autism, AD/HD och Tourettes. ## Comment 30 Author: Karmatarerskanise Tack :D ## Comment 31 Author: [Borttaget] Jag har inga barn (men är i och för sig bara 14 år) och vill inte ha i framtiden heller. Fast jag skulle nog vilja ha barn om jag vore lite mer normal. ![Obestämd](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 32 Author: linaja Jag svarade att jag ville ha barn i framtiden. För drygt ett år sedan sa jag dock att jag aldrig skulle ha barn. Jag ändrar mig rätt fort antar jag. Men sen jag träffade min man för 1 år sen så vill jag absolut ha barn, har viljat sen dag 1. Så till våren/sommaren lär det väl bli. Ja jag är ung men han är 30+ så det ska nog gå vägen. jag har adhd/borderlinetendenser/vinterdepressioner/bipolära tendenser etc. Mitt barn kommer få den bästa uppväxten som finns. Men jag förstår er som säger att ni tycker att ni är "för sjuka" för att få barn. Ingen annan i min familj är det minsta sjuk och inte min man heller så jag hoppas mitt barn kommer bli så friskt som möjligt. :) ## Comment 33 Author: igorflickan #32 Helt rätt du kommer att bli en bra mor... eller iallafall inte sämre än andra bara för att du har funktionshinder. Alla vill inte ha barn och det måste man ju respektera och ingen ska behöva förklara sig och sina ståndpunkter vill man/vill man inte får folk respektera det. (menar dock att ingen ska behöva känna sig trängd i verkliga livet, inte i denna tråd som ju handlar just om detta.) Att ha barn är helt fantastiskt för MIG! andra kanske inte tycker det eller tycker att hunden katten eller att resa är fantasktiskt. ## Comment 34 Author: Svea- egoistiskt att skaffa barn? kanske speciellt då man har npf eller andra handikapp..eller?... ## Comment 35 Author: LinaIsabell #34 Om du anser att människor med NPF är mindre värda eller att det är sämre att ha det än att vara NT, så är det såklart själviskt. Då ger du ju barnet en risk att bli "mindre värd". Annars tycker jag inte det är själviskt på något sätt. Inte mer än att helt friska och NT människor skulle skaffa barn. Man skaffar ju barn för sin egen skull, alltid, det är ju inte som att man tänker på att ägg- och sädescellerna kanske vill leva och att man ska försöka skapa så många liv som möjligt. Kan man ge barnet en värdig uppväxt, med mat, husrum, kärlek och stöd, så är det inte själviskt tycker jag, NPF eller ej. ## Comment 36 Author: CarolaDanielsson #26 ADHD/As samt egentlig depression och när jag verkligen tänker efter så hade jag aldrig nån önskan om att få egna barn som liten/ungdom.. ## Comment 37 Author: Svea- \# 35 Nej jag tycker inte någon är mer värd än någon annan oavsett ev funktionshinder eller handikapp eller om man nu ej har något av ovanstående. Jag tycker nog att det alltid är en "form" av egoistisk önskan vi har / gör när vi skaffar barn. Jag kan inte annat än svara för mig själv.En dotter med samma diagnoser som jag och en dotter utan diagnoser har jag.Och det är så oerhört och djupt,svårt lidanade min dotter med NPF har fått utstå och utstår så därav kan jag känna att det är "ännu" mer egoistiskt att skaffa barn om man har bla npf som är till stor del ärftlig. Sen har jag en släkt med mkt npf i såklart,mkt lidande där med hos barnen.Och jag själv har lidit enormt,och har det väldigt svårt i dag med. Om jag i dag skulle vara utan barn,med den vetskapen om mig själv och npf så vet jag inte om JAG skulle tycka det var okej att JAG skaffade barn och ev skulle utsätta mitt barn för så mkt lidande. Jag har svårt att förklara,men jag tycker att det är "för lätt" att skaffa barn,oavsett ev npf eller inte.Barn är det absolut bästa vi har,men barnen får lida mkt pga av att vi vuxna ej kan som sig bör.Och att vårt samhälle ej är till för människor med bla npf. Jag kan aldrig välja bort mina döttrar,jag älskar dom över allt annat..men jag önskar dom en annan tillvaro,med en bättre fungernade vardag och en bättre fungernade mamma.Och jag önskar att min yngsta dotter ej har fått ärva mina npf-gener.Livet hennes hade vart så mkt lättare då. ## Comment 38 Author: [Borttaget] #37 Det var fint skrivet Svea, du verkar vara en mycket omtänksam mor som bara vill barnens bästa helt enkelt ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 39 Author: Svea- \# Tack så mkt Tassy... det värmer i mamma-hjärtat mitt ![Kyss](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 40 Author: Knaprig jag har inte men vill ha, men tycker inte jag ska ha. Alltså jag klarar knappt ta hand om mig själv, känns inte så lämpligt då. Men jag tycker barn, även om dom kan vara jobbiga, är bäst. Dom är inte lika falska som vuxna lätt blir. Dom ser världen på ett annat sätt, så kanske därför, för att jag också gör det. Kanske inte på samma sätt som dom men iaf på ett annat sätt än de flesta andra vuxna. Sen gillar jag deras enkla (fast ibland avancerat ändå) tänkande. Jag har tydligen bra hand om barn också av nån anledning så blir kanske så nån gång men ja.. vet inte. ser mörkt ut