# Avundsjuka Author: timmelin Hej.  Nu vill jag att ni tänker efter hur ni är nu och hur ni var som barn. Kan ni glädjas åt att tex en arbetskamrat som du tycker om eller en vän ska få åka iväg på resa, har fått en hög löneförhöjning mm. Eller som barn när en kompis fick någon, när ett syskon lyckades. Fanns avundsjukan med i era liv. Jag kunde glädjas, men samtidigt så kunde jag känna ett avund. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag kan svara ganska spontant: har känt _väldigt lite_ avundsjuka genom mitt liv. Har nog mestadels glatts åt andras framgångar, liksom känt med dem. Avundsjuka kan jag känna i vissa situationer men då oftast bara korta ögonblick - "förnuftet" talar mig snart nog tillrätta, skulle jag kunna beskriva det som. ## Comment 2 Author: Svea- Mkt lite avvis som barn och mkt lite avvis som vuxen. Blir mkt glad när det går bra för någon jag håller av.Eller om jag kan ge något eller göra något för någon jag  håller av. ## Comment 3 Author: Zaphix Jag vet faktiskt inte. Emellanåt kan jag känna att jag blir orättvist behandlad, att jag inte ses som den jag är, att andra får mer möjligheter än mig. I endel situationer, lite.. Mindre lätt att förklara situationerna. Men jag är tävlingsinriktad i endel delar av mitt lïv, jag vill vara bäst. Jag vill vinna. Men andra ser det inte som en tävling, men jag gör det. Får då andra personer fler möjligheter, mer stöd och hjälp, hjälp att bli bättre, men jag känner att jag förtjänar det mer. När jag känner mig förbisedd, då kan jag känna mig orättvist behandlad och mår kasst över det. Om det är avundsjuka eller inte är väl mindre lätt att säga. När man är mitt inne i dessa situationer, då känner jag mig bara orättvist behandlad och kan bli sur på personen som jag känner "tagit min plats" även fast den inte har nåt med det hela att göra. Men ja, det innefattar nog endel avundsjuka, även fast jag då inte tycker det. Uppfattar bara mina egna känslor, kan inte se det objektivt förrän efteråt. Det blir dock bättre, jag vet numera vilka typer av situationer som gör mig sådär. Jag avskyr att känna så, blir sjukt stressad av det. Undviker situationer som gör mig så, men framför allt så har jag lärt mig att inte bli så tävlingsinriktad. Men i vanliga världen så är jag inte avundsjuk alls. Är rätt avstängd normalt, tar inte in vad som händer andra, utan det är rätt likgiltligt. I teorin är jag väl glad för andra när det går bra för dom, men i praktiken så bryr jag mig inte så mycket. ## Comment 4 Author: timmelin O min avundsjuka gör ju inte mig sämre som människa. Jag glädjs med er här inne när framgången kommer. Men jag har nog en uns kvar av avundsjuka på dessa människor som aldrig haft en motgång. Va tvungen att erkänna, skäms lite också. :) ## Comment 5 Author: [Borttaget] #4 Det är _starkt_ att kunna erkänna sin avundsjuka! timmelin. ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 6 Author: Svea- \# timmelin jag skrev att jag var mkt lite avundsjuk.Inte att jag var befriad ifrån det! hihihiih.... ## Comment 7 Author: Svea- Men jag undar dock varför jag inte är speciellt avvis? Uppfattar & förstår när oftast när andra är det på mig däremot? äääääh....eller jag har lärt mig att uppfatta och förstå det! ## Comment 8 Author: timmelin Haha. Det märker jag däremot inte Svea för då tycker jag dom bara är sura :p