# less Author: Knaprig alltså, är så less.. på allt som blir fel.. på mig själv varför ska jämt JAG måste va så jävla duktig och bra när jag inte är det, inte orkar? Varför ska jag måsta må dåligt för att nån annan gjort fel, plus måsta ordna det? funderade ju på att ta bort mitt account här som ni kanske såg, men just nu så vill jag nästan göra tvärtom. Eller vet inte riktigt vill inte störa här heller plus det känns så dumt när jag skrivit om det att inte göra det.. Men just nu vill jag säga upp bekantskapen med alla jag känner, familj, vänner, allt och alla. Blir ändå bara skit. Som jag måste ordna. Alltid så. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Ibland behöver man pausa från sina närmaste vänner och släktingar. När jag känner att jag behöver paus, så tycker jag att cybervärlden passar bra. Då kan jag själv välja när, var, hur jag vill umgås. Jag väljer själv vad jag vill svara på och vad jag vill prata om. Det där med att det känns som allt bara blir fel.... Mmm... jag känner igen det. Så där är livet ibland (och ibland ganska ofta). En del saker är kanske inte så fel, men i stunden känner man stor skuld. Andra saker kanske blir helt galet, men man lär sig så småningom. Finns ingen som alltid gör helt rätt. Finns ingen som är helt perfekt. Jag försöker peppa mig själv genom att säga "om jag gör så gott jag kan, så får det räcka med det". Jag är idag 42 år, men minns fortfarande vad kuratorn sa till mig när jag var 14 år. "Koncentrera dig på att ta hand om DIG och låt dom andra ta ansvar över sitt eget liv. Dom är vuxna och har inte rätt att lasta över sitt på dig." Ibland när jag vill hjälpa till för att det känns som jag MÅSTE göra det, så tänker jag på att jag behöver i första hand finnas för mig själv. Och har jag inte ork, lust, möjlighet, så ska jag inte ens försöka hjälpa andra vuxna. Det är lika viktigt för dom att ta ansvar över sitt eget liv som det är viktigt att jag tar ansvar över mitt. Därmed vill jag inte säga att man inte ska vara en god medmänniska. Men man måste anpassa sin egen möjlighet att hjälpa andra, utefter vad man själv har kraft och energi till. Ta hand om DIG i första hand! Ta en paus. Kram ## Comment 2 Author: [Borttaget] Yezz-an, Vilket fint inlägg och så sant. Knaprig, Så kan vi nog alla känna ibland, man blir bara så trött på allt men precis som ovan skribent nämnde så är det viktigt att tänka på sig själv emellanåt, att bara vara "ego", kram på dig. ## Comment 3 Author: timmelin Tyvärr bor vi ett land där mentaliteten är åt jantehållet, men så vackra ord som sagts ovan är mer värda. Ta hand om dig, du fixar så mycket. Och ibland blir det fel men man får tusen chanser igen. Och som jag skrev i ett annat inlägg. Bli ditt livs arkitekt och inte ditt livs arkelog. ## Comment 4 Author: Knaprig blir bara så less på allt som alltid blir fel jämt jäämt jämt. stora saker, små saker.. är så borta i huvet nu så kommer inte på nåt att skriva vet inte hur jag känner men tack ## Comment 5 Author: timmelin det fixar sig. någon gång går det över, men det är inte lätt att se solskenet när det ösregnar :) ## Comment 6 Author: Knaprig jo men det är ju så mycvket som kommer hända igen.. kommer ju bara gå runt rnut runt nytt nytt visst kommer bli bra saker också men kommer aldrig ändras? vet inte trött ## Comment 7 Author: coachingtiger Det är inte "fel" på dig, och varför ska du INTE vara duktig? Klart du får vara duktig, men man måste inte vara duktig på allt. Att försöka vara duktig på allt man är dålig på, gör bara att man misslyckas om och om igen. Du måste lyfta fram det som du faktiskt är duktig på, och fokusera på det. Jag vet hur du känner. Alltför många gånger har jag fått ställa andras misstag tillrätta, och det är jobbigt. Sedan ska du inte känna att du stör här. Just nu behöver du lite stöd, men i morgon kan det vara jag som behöver ditt stöd, och då kommer du att känna dig behövd. Jag är säker på att du har mycket att bidra med, men kanske inte just nu. För när man är nere, och allt känns skit, så tror man att man inte har något att ge. Jag vet, för jag har själv varit där. ## Comment 8 Author: coachingtiger #1 Mycket bra skrivet! ## Comment 9 Author: timmelin Det tiger tar fram här är något som folk gärna i sydliga länder är betydligt duktigare på än vad vi är här i Sverige. Jag kan bara ta ett exempel ifrån idrottens värld som beskriver detta på ett jättebra sätt. Är du en fotbollsspelare som är jätteduktig på att finta, passa och dribbla men urkass på att skjuta hörnor så tränas du på olika sätt beroende på i vilket land du bor. 1\. Du bor i Sverige - då får du på träningarna framöver träna hela tiden på att slå hörnor så du blir bättre på det. 2\. Du bor i Argentina - då får du på träningarna framöver träna på passningar , finter och dribblingar. Bara för att bli ännu duktigare på det som är din starkaste sida. Denna metodik som Argentina kör i detta fall, gör att du blir duktigare på det du kan vilket skapar böljor av självförtroende och självkänsla för du lyckas ju riktigt bra med något. Och plötsligt blir du även bättre på att skjuta hörnor för du blir mer säker på dig själv. Ja så är det ju i världen i helhet, eller hur? :) ## Comment 10 Author: coachingtiger #9 Härligt inlägg! ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") I Sverige får man alltså träna på det man är sämst på. Man blir inte bättre på det man redan är bra på, utan ska fkusera på sina svagheter. Då blir man i princip en medelmåtta på både passningar/dribblingar och att slå hörnor, istället för "expert" på att finta/passa/dribbla. Det är av den anledningen som Sverige inte får fram några nobelpristagare nuförtiden. De som är duktiga i t.ex matematik eller fysik får ju inte bli bättre och utvecklas, utan ska skolas att bli bättre på det som de är dåliga på, och sedan lägger man resurser på att få de som är dåliga på matematik att bli bättre, men de kommer ändå inte att nå upp till nivån som krävs för att bli nobelpristagare. ## Comment 11 Author: timmelin Dags att ändra på detta. Eller hur tiger ;). ## Comment 12 Author: coachingtiger #12 Definitivt! ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 13 Author: Knaprig men... jag är ju typ bra på allt...menar.. har kompis som är grymt bra på teckna och gått skola för det... jag satte mig ner en dag när jag va peppad, började rita och gjorde en sjukt detaljerad grej, människa med små detaljer på händer osv... som spontant bara. sen ibland har jag velat rita men går inte om jag inte är sugen på nåt jätte mycket att jag liksom verkligen ser bilden framför mig.. sen tog jag lite överblivna träbitar och byggde en hylla som jag har i hallen som är snygg, bra osv.. farsan e snickare och gjorde en likadan hemma sen. finns massa sånna grejer.. skrivit lite dikter som tydligen är jättebra, började skriva en bok nån gång som tydligen var riktigt välskriven (fast blev bara nåt kapitel). e bra på sporter, spel, språk... till och med socialt e jag ju bra, alltså att socialisera eller va de heter. Kommer bra överens med de flesta jag träffar på, både unga som gamla.. Det är när det blir "närmare" som det skiter sig socialt... för ungefär som med alla andra grejer så skiter det sig alltid. Antingen tappas intresse, eller ork, för att göra det man nu skulle göra.. Den där hyllan e nog det enda jag gjort klart insåg jag just.. Eller så glömmer jag bort det, eller börjar med nåt annat. Jag vill ju göra massa saker, och jag vill alla mest. Vill lära mig ryska av nån anledning. Spanska också. Men jag orkar ju inte plugga så det går ju ändå inte. Plus att varför? ingen aning. Massa sånt.. Det känns bara extra dåligt också att vara ganska bra på det mesta, men ändå inte går det... bortkastat.. hela tiden blir ju bara så att antingen 1: man trycker undan och tänker inte på nåt. till slut rasar det. Eller så 2: tänk på det, rasa hela tiden och ändå inte komma fram till nåt. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag tror inte det kommer att funka. Jag tror jag kommer göra vad jag kan för att dämpa allt, förr eller senare.. Om det så blir med massa alkohol eller droger vet jag inte men nåt sånt.  ja vet inte... finns ju ingen man kan prata med om sånt här? vil bara bort just numen vill inte va ensam me mig själv vet inte va jag ska göra... ## Comment 14 Author: coachingtiger #13 Jag känner igen dt där så väl. Man måste verkligen motivera sig själv ibland, och det är inte alltid det hjälper heller. Det finns många kända författare som haft skrivkramp. De har långa perioder, när de inte har någon inspiration alls, för att sedan skriva en trilogi på bara några månader. Även musiker drabbas av brist på inspiration. Det är en av anledningarna till att många inom kulturkretsar börjar ta droger, som ska locka fram den kreativa sidan eller få dem att prestera med kreativiteten finns där. Ibland kan det ju vara så att man har idéerna i huvudet, men ändå inte för ut dem på papper (om man är författare) eller på instrument (musiker). Många kända artister som t.ex Beatles skrev några av sina mest kända låtar under påverkan av droger. En annan väg är mindfulness, som blivit populärt idag, men Beatles åkte ju till Indien för meditation redan på 60-talet. De var ju långt före sin tid på detta område. Det jag skrev ovan är ingen uppmaning till att börja med droger, utan är bara fakta. Det finns andra sätt att uppnå liknande resultat. Visst fanns det en del psykoaktiva (t.ex hallucinogena) droger, som man inte enkelt kan efterhärma på laglig väg, men t.ex amfetamin påverkar vårt dopaminsystem. Även nikotin och koffein påverkar vissa receptorer i hjärnan, och det är ingen slump att merparten av oss med diagnos antingen röker eller snuar, och dricker stora mängder av antingen kaffe, te eller Cola (eller andra koffeinhaltiga drycker som enrergidrycker). Jag har skrivit om det i andra trådar, men skriver det här också. Vissa födoämnen påverkar oss. T.ex behövs en aminosyra som heter tryptofan, för att hjärnan ska kunna producera serotonin. Tryptofan finns i spannmål och framförallt havregryn, och också i mjlk och mjölkprodukter som innehåller mycket mjlökprotein. Ost är mer koncentrerat mjölkprotein, och innehåller stora mängder tryptofan. Även kakao är bra. Mörk choklad är väldigt antidepressivt av den här anledningen. Hård fysisk träning stimulerar också bildandet av serotonin. Dopamin är en annan viktig signalsubstans. Den ingår i hjärnans belöningssystem, och utsöndras när vi lyckas med något. Om man påbörjar något som man inte avslutar, så får man inte den där dopaminkickaen, som behövs för att man ska känna att man lyckats. Extremsportare jagar inte adrenalinkickar som många tror. Det är framförallt dopamin och serotonin, som produceras, och får dem att må bra. Adrenalinet är en bonus. En del extremsportare skadar sig ibland, och då utsöndras också endorfiner, som är kroppens eget morfin. Vissa av oss behöver sådant, för att vi ska må riktigt bra. Sedan finns också oxytocin, som är ett annat må-bra-hormon. Det utsöndras vid beröring, som t.ex kramar. Att ha sex är alltså en mycket bra metod att må bra. Det utsöndrar nästan alla dessa hormoner och signalsubstanser på en gång, och det är därför en del blir sexmissbrukare. De mår helt enkelt bra av det. Singlar är oftare deprimerade, pga bristen på beröring, sex och närhet. Ni som är föräldrar till mindre barn, kan ju alltid krama om dem lite extra. Det är svårare med tonåringar, som ju vill börja frigöra sig från sina föräldrar. Tänk på att en en del barn med autism kan känna obehag eller t.o.m smärta vid viss typ av beröring som kramar. Man kan också testa spikmatta som gör att kroppen producerar både endorfiner och oxytocin. Alla dessa kroppsegna kemikalier behövs i avvägda mängder för att vi ska må bra och känna en tillfredsställelse med livet. Mina råd är alltså att röra på sig mycket, och att äta "rätt". Att äta rätt för mig innebär inte samma sak som för dietister, då vi har vissa brister som andra inte har osv. Det fungerar sällan för oss att äta efter kostcirklar eller tallriksmodeller eller liknande. Vi har som sagt ofta obalans när det gäller serotonin, dopamin och andra signalsubstanser i hjärnan och en del hormoner. Att äta rätt för oss kan innebära att vi faktiskt ska stoppa i oss den där mörka chokladkakan när vi känner ett kraftig sug efter den. Suget är kroppens sätt att tala om att den behöver något, precis som vi blir törstiga när vi har vätskebrist i kroppen, eller sugna på citroner om vi har brist på C-vitamin eller något sött om blodsockret är lågt. Jag uppmanar er inte att frossa i choklad, men känner ni ett kraftigt sug efter mörk choklad, så ta några bitar i alla fall. Det kan vara tillräckligt för att slippa en depression som ni annars skulle hamnat i, och som alla vet så har man ingen ork alls vid depression. ## Comment 15 Author: coachingtiger #13 Du skrev "Vill lära mig ryska av nån anledning. Spanska också" Ja, det tycker jag du ska göra. Strunta i att du inte vet varför. Jag har också börjat med saker som jag inte vetat varför, men där det växt fram ett mål med det jag gjort efterhand. Jag började med sociala medier, som Twitter. Jag känner många som använder twitter, och tänkte att jag måste väl prova. Jag hade inga mål med det. Jag hitta lite länkar till intressanta artiklar om ADHD, Asperger, psykologi med mera, som jag postade på twitter, och jag skrev väl en del själv om dessa "diagnoser" också. Efter några månader så insåg jag att jag hade en rad intressanta följare/läsare på twitter. Det var psykologer, politiker och speciallärare, som var intresserade av det jag skrev. Då började jag se målet. Jag kände ju att jag hade något vettigt att komma med, och folk som har mångårig utbildning och/eller erfarenhet på området, frågade efter mina kunskaper. Det i sin tur leder till att jag kommer att utbilda mig vidare inom ett visst område, och sedan starta eget företag förmodligen. Jag har annars varit förtidspensionär i flera års tid, och inte sett någon möjlighet för mig att komma ut på arbetsmarknaden igen. Nu ser jag ljust på framtiden för min del. Så jag tycker definitivt at du ska plugga ryska nu, även om du känner att du inte har något mål eller ser någon mening med det. Du måste ju inte gå på lektioner, utan kan hitta en kurs med CD-skivor (eller ljudfiler MP3 osv) som du kan lyssna på, och bok som du kan läsa hemma i din egen takt. Ingen avancerad kurs direkt, men du kanske kan börja med en sådan här: [http://univerb.se/produkter/nedladdningsbart/ryska/](http://univerb.se/produkter/nedladdningsbart/ryska/) Jag är själv språknörd, och kan en del på rätt många språk. Inte så att jag talar dem flytande. De enda språk som jag känner att jag behärskar til fullo är svenska och engelska, men jag kan hjälpligt göra mig förstådd på betydligt fler språk än så, och förstår ännu mer än vad jag kan tala också. Att du tröttnat kanske beror på att du satt upp för höga mål, och har för höga krav, och du hinner tröttna innan du når ditt mål. Sätt ett lägre mål. Du behöver inte lära dig ryska flytande. Du kan börja med en sådan kurs jag länkade till. Kanske är det tillräckligt för att du ska kunna ta dig fram hjälpligt i Moskva eller S:t Petersburg, och är du som jag så kommer du att lära dig ännu mer på plats. ## Comment 16 Author: timmelin Ja som tiger skrev så är det ju bara att prova och testa det man tycker är intressant och kul. Jag brukar komma i mina perioder då jag testar olika saker som målning, stickning mm Och det går i vågor och vågorna kommer tillbaka någon gång även om det är lunch i flera månader. Allt man testar är ju utvecklande eller hur. Brukar ibland tänka dessa tankar, på Göran kropp som testade och som tyvärr omkom men då han gjorde en sak han älskade. Att klättra Sedan har jag en kompis som ville göra massor med saker men hon tyckte hela tiden att hon var för tjock och vågade inte . Idag så är hon ett kolli efter en stroke Det jag menar med detta är att man måste göra det man själv vill. Känner du för att testa ett nytt språk så gör det. Känner du sedan för att inte fortsätta så har du ju ändå testat något så se inte det som ett nederlag. ## Comment 17 Author: coachingtiger #16 Bra skrivet! Nu vet jag inte de exakta förhållanden under hans död, så jag kan inte säga att han dog lycklig, men han levde i alla fall ut sin dröm, och gjorde mycket av det han älskade. Många skulle se det som tvångssyndrom att cykla från Sverige ned till Asien och bestiga Mount Everest, och sedan cykla hem igen. En del av oss känner "Det här måste jag bara göra innan jag dör", och det var kanske så han kände. Vissa kan sitta och vända papper på ett kontor i 20 år på samma kontor, och det behöver inte vara något fel med det, om man trivs. Andra skulle känna sig instängda och kanske även drabbas av depressioner och ångest pga för mycket stillasittande. Är de hyperaktiva, eller behöver de bara en mer aktiv livsstil? Enda sättet att aldrig misslyckas är att aldrig försöka, men försöker man inte så kan ju inte heller lyckas. Frågar man gamla människor om vad de ångrar, så är de få som ångrar saker de gjort, men många som ångrar saker de INTE gjorde medan de hade chansen. ## Comment 18 Author: timmelin Precis Och du lyfter ju här även fram tiger att människor är olika. Jag känner så väl igen mig i kropp, jag har en sådan lust ibland att bara ta på mig bra vandrarkängor och vandra iväg. Har fått sådana ryck som att ta bilen och åka iväg till skåne. bara för att se havet. 30 mil. Men jag har nog ett luffarblod i ådrorna, och blir så lappsjuk om inte världen förändras runt mig på ett positivt sätt. ## Comment 19 Author: Knaprig mm fast jag har inte för höga mål egentligen för det mesta så görj ag bara saker och blir väldigt inne i något en stund.. kan bli helt indragen och tycka det är hur bra som helst och kul osv men sen när jag tar en paus från det eller nåt sånt så inser jag kanske att det var ju inte så kul ändå eller att nä men jag orkar inte eller så.. blir så även om det inte är nåt speciellt mål jag har. det är kanske inte konstigt egentligen med tanke på hur jag växt upp.. men bara för att det inte är "konstigt" så betyder det ju inte att det känns bra eller fungerar.