# Jag är en obotlig slarver
Author: Zaphix

Jag är en obotlig slarver, jag ser effektivitet som viktigare än noggrannhet.

Är inte något jag tänker på så ofta, men emellanåt blir jag rätt less på mig själv. Så fort jag ens tittat in i ett rum så ser det ut som det varit jordbävning där. Allt ligger lite här och var, saker son varit i ordning ligger i en enda röra.

För mig fungerar det, jag har inga problem att leva i oreda, det är jag van vid. Men jag vet att andra inte gillar att jag är så slarvig och stökar ned överallt. Utrymmen man delar med andra bör man ju hålla städade.

Bodde för ett par år sedan i ett kollektiv, hade ett eget rum, men delade kök och badrum med de andra. Jag var värdelös på att städa efter mig i köket, plocka undan disken och hålla ordning på saker i skåpen. Ofta var de andra rätt irriterade på mig..

Problemet var att jag försökte, jag försökte mitt bästa för att hålla ordning på allt och städa upp efter mig. Men jag glömmer bort saker, jag diskar ett glas och kommer sedan på annat att göra och glömmer bort att jag skulle diska resten.  
Glömmer bort att ställa in mjölk och sånt i kylskåpet igen.  
Det går inte, jag anstränger mig till mitt yttersta, men jag är en obotligt slarver.

Jag är hafsig, jag kan verkligen inte skriva snyggt hur mycket jag än försöker. I mellanstadiet höll resten av klassen på med skrivstil i fyran, jag fick hålla på tills jag gick ut sexan, men ändå blev jag aldrig så bra att läraren godkände det jag gjorde. Fick göra om in i det oändliga, ändå försökte jag verkligen.  
Numera skriver jag för det mesta relativt läsligt, anstränbger jag mig blir det så pass bra att andra kan läsa, men gör jag det inte så blir det inte läsbart. Andra gör fina små prickar över ä och ö, jag gör bara sträck om jag ens kommer ihåg att göra nåt ovanför. Glömmer ofta bort att skriva bokstäver lite här och var..

Idag när jag var i stallet pratade jag med en stallkompis, hon tyckte att folk i stallet borde vika sina hästtäcken lite prydligare. Skulle se trevligare ut då.  
Jag kan inte det, jag lyckas aldrig vika saker fint, utan slutar ändå med att det blir snett och ser slarvigt ut. Skjortor och sånt hänger jag upp på galgar, men resterande av mina kläder, handdukar och sängkläder är nedknölade i lådor huller om böller. Blir ändå bara en knöl om jag försöker vika.

Förstår inte hur man kan vika prydligt och hur man kan skriva så fint som alla andra kan?

I stallet är mina saker huller om buller, ligger saker utanför boxen, grimmor och grimskaft hänger lite här och var, hästtäcken slarvigt upphängda och jag glömmer till allas förtret oftast att sopa efter mig.

Taskigt nog finns det en stupstock utanför stallet, glömmer man sopa efter sig så får man ligga där i ett dygn medan folk som går förbi spottar på en. Inte riktigt, men närmare sanningen än man kan tro.

Jag ser slarvig ut när jag rider, håret utsläptt och utstickande lita här och var under hjälmen, totalt omatchade kläder (använd ridbyxor två gånger på nästan ett halvår..), inte ett dugg matchad utrustning på hästen. Jag bryr mig inte, men har hört ifrån andra att vi er ut som skogstroll, jag och hästen..  
Glömmer ofta bort att borsta nånstans, hästens svans är full av spån, hans man är överallt.. Han bryr sig inte, men andra gör det..

Får ständigt höra hur slarvig och hafsig jag är, mycket less på mig själv att jag aldrig lyckas skärpa mig. Hlet okej när det bara handlar om mig, men blir ledsen när andra stör sig på min oreda. Blir ledsen när andra tycker att jag ser slarvig ut och inte tar mig på allvar pga. det..

Antar att fler ADHD'are är lite på samma sätt..

Hur i hela friden lyckas man hålla reda på sig själv och allt runt omkring en?

Men framför allt, hur lyckas alla andra hela tiden se prydliga och stilrena ut och hålla reda på alla sina saker?

Jag är mycket förundrad över hur folk klarar av att alltid vara så städade.

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Nja men det är ju två olika saker, har jag fått för mig iaff. Hemma hos sig själv, där kan man ha det som man vill, men ute i offentligheten, där finns vissa regler. Dem bör man följa. Och kan man inte det, då had man better inte sticka ut hakan där i offentligheten. Ty då ligger man risigt till... Det ät otminståne min erfaringhet...

## Comment 2
Author: Zaphix

Det som är problemet, blir alltid tillrättavisad, klagad på och hamnar ständigt i stupstocken utanför stallet där folk spottar på mig.

Jag kan inte följa reglerna, det går inte. Jag anstränger mig och försöker in i det längsta. Men jag lyckas inte hålla reda på mina saker, hålla det snyggt omkring mig, komma ihåg att diska och sånt.

Otroligt less på att alltid göra fel, inte lyckas med saker alla andra gör på rutin. Trött på att alltid vara nån annanstans i huvudet, alltid ha tankarna på annat håll så jag glömmer bort vad jag ska göra i verkligheten.

Jag är ständigt stirrig, aldrig riktigt med och närvarande, så allt blir kaos jämt.

Känns som att jag kanske inte borde vara ute bland andra, hålla mig hemma och inte ställa till med oreda nån annanstans.

## Comment 3
Author: [Borttaget]

#2 Nej men kära, så illa är det inte! Du är väldigt uppskattad för just den du är, det är jag helt övertygad om. Till exempel, så uppskattar jag dig enormt. Om du inte fanns här ibland oss, så skulle jag sörja oerhört mycket, det är en sak som är säker.

Vi aspergare har det kanske lite lättare i det avseendet än ni ADHD:are. Vi aspergere har nämligen oftast väldigt lätt för att uppsnappa "koder" av alla de slag. Det inbegriper sociala konventioner. Att vi i regel uppmärksammar det så mycket, har förmodligen att göra med att vi käner oss så dåliga på just det, så vi har under större delen av vårt leverne övat oss på att bli bra på just de faktorerna. Vilket givetvis ger lite olika resultat för olika individer.

Ett stöd från familjen (läs: pappa) ger såklart ett försprång!

## Comment 4
Author: coachingtiger

Du verkar ha en rätt negativ syn på dig själv. Jag skulle inte säga att du är slarvig. Du har en organiserad röra. dvs en struktur som gör att DU vet var du har dina saker.

När jag gick i gymnasiet så var jag ute på praktik på en stor arbetsplats. Det fanns många kontorsrum där, och alla utom ETT var välstädade. I det rummet låg stora högar med papper överallt, och alla varnade för att gå in på det rummet och peta på något, för han blev vansinnig om någon störde HANS ordning. Dock visste han var vartenda papper fanns.

När någon frågade honom efter ett papper, så gick han direkt till rätt pappershög och drog fram pappret ur en meterhög stapel. Han visste inte bara i vilken hög pappret fanns, utan också var i högen det fanns.

Jag är inte riktigt lika dktig, men jag har koll på vilken pappershög ett visst papper finns i, och ungefär var i högen det ligger, dvs om det är i botten, i mitten eller längst upp.

Se inte ned på sig själv, för att du har den struktur du behöver. Du behöver ha saker tillgängliga, precis som jag. Antingen behöver du ha möblier som tillåter dig att ha allt tillgängligt på ett enkelt sätt, ellr så har du allting framme.

Att ha allt i skåp och lådor, där man inte får någon överblick på något, är inte bra. Det funkar inte för mig, och förmodligen inte för dig heller. Det gör dig inte sämre som människa, och jag ser ingen anledning till att du ska se ned på dig själv för att du "inte klarar av att städa"

Det kan också vara lite som du säger att du "glömmer bort", men det behöver inte vara hela sanningen. Hur är det md dina saker? Hittar du bland dina saker, när du får ha din röra i fred?

Först och främst tycker jag att du ska acceptera att du är som du är, och respektera dig själv. Det är svårt att få andra att acceptera och respektera en, om man inte gör det själv.

När det gäller stallet, så håller jag iofs med de andra om att det ser snyggare ut om alla håller ordning och viker saker snyggt. Jag är själv dålig på att vika saker snyggt, och kritiserar dig inte för det. Det kan ju t.ex bero på dålig motorik (vilket jag tror, då du även har svårt att skriva snyggt). Själv hade jag usel motorik, när jag var liten, och jag är fortfarande lite halvfumlig, men det går att träna motoriken till en viss del i alla fall.

Vad du däremot kan göra i stallet, är att säga att du har svårt för att vika snyggt. Fråga om du kan få hjälp med det. Kanske kan ni vika tillsammans? Om någon annan hjälper dig att vika ditt hästtäcken, så hjälper du den personen att vika sitt. Det blir snyggare i stallet, och ingen behöver klaga på dig. Det går att hitta lösningar, som funkar för både dig och de runt dig.

Samma på kollektivet. Du kunde börja diska ett glas, och sedan gjorde du något annat, och glömde disken. Tänk om ni hade diskat två tillsammans. Du diskar och den andra torkar och ställer in i skåpen. Om någon "glömmer" bort vad den håller på med, så påminner man varandra.

Dessutom blir ju jobbet med att diska mycket roligare om man är två i köket. Är inte meningen med ett kollektiv att man faktiskt hjälps åt? Visst kan det var så att en tar disken idag, och en annan i morgon, och så turas man om, men om det inte fungerar, så kan man ju prova att göra sakerna tillsammans. Funkar bra med barn också, och speciellt de med NPF.

## Comment 5
Author: Zaphix

#3: Fast du.. Internet är bra, då finns inga materiella ting att skapa kaos med.

Och ingen behöver se den oreda och brist på struktur i min websidekodning, där är det resultatet som räknas eftersom bara jag jobbar med dom. Perfekt. ;)

Fast endel sociala koder uppmärksammar jag och är väl medveten om, försöker följa, men lyckas inte riktigt med det.  
Skrev just i en annan tråd om att jag läst sociologi A på universitetet, det gav många aha-upplevelser. Så mycket saker som andra tog som självklara och följde, men jag inte ens visste om eller någonsin lyckas följa. Kom fram endel under seminarier när folk diskuterade olika saker. Spännande, men i mina ögon totalt ovetenskapligt.

Problemet är väl lite det att jag ser hur ordningsamma alla andra är, har koll på sina saker, alla papper i ordning, fina och välskrivna anteckningar som de sedan kan låna ut till de som missat föreläsningen.  
Där är väl nåt jag tyckte var underligt, hur i hela friden man kan lyckas anteckna så bra, innehållsrikt och noggrant att andra kan förstå föreläsningen av det utan att ha varit där.

Själv får jag ägna lång tid åt att tyda vad jag lyckats skriva ned.. Minns en föreläsning om Marx, jag som är siocialistisk i mig läggning tycker att hans teorier är jättespännande. Ändå lyckades jag missa halva eftersom jag började skriva en novell om en indisk pojke.. Lyckat. Informationsflödet var för segt. Då börjar jag försvinna, och sedan blöir jag slarvig, glömmer papper i föreläsningssalen, tappar ned saker på golvet utan att komma ihåg att ta upp det, för att jag har nåt annat i huvudet. Slarvig, tankspridd och har numera bytt ut min säng mot en stupstock.

## Comment 6
Author: [Borttaget]

#5 Jag minns faktiskt från mina första föreläsningar just det som du nämner, att jag kände mig tafatt i antecknandets konst. Sneglade på mina grannar och tillgodogjorde mig deras anteckningsmetoder. På den vägen kom jag framåt, och blev så småningom en riktig hejare på att referera föreläsningar. Och idag tycker jag inte alls att det är svårt, utan snarast en "barnlek". Så det mesta går att öva upp.

Byt nu genast tillbaka stupstocken mot en riktigt skön säng! Det är du värd!! Värd att sova liksom på rosor, tycker jag.

![Kyss](http://bokstavsfolk.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")

## Comment 7
Author: coachingtiger

Jag instämmer helt med Varulv! Du, Zaphix, har så mycket att ge, och är en tillgång på detta forum. Du skriver att du är lite socialistisk, och jag är tvärtom. Jag är mycket individualist (motsats till kollektivist), men inte alls detsamma som egoist.

Jag skriver en hel del om skolan här (i en annan tråd), där jag tar upp en av anledningarna till att vissa hamnar så totalt utanför i skolan. Det sägs att undervisning idag ska vara individanpassad, och skolan kan försöka hur mycket som helst med detta, utan att lyckas. I alla fall så länge all undervisning är enbart för de med visuellt och auditivt lärande. För att få förklaringen till vad dessa termer innebär, så läs kommentar #15 i tråden http://bokstavsfolk.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=fddb9c73-fb42-4fc4-abb8-6b137daf69f5&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup

## Comment 8
Author: Zaphix

Fast jag har lyckats rätt så bra i skolan tills universitetet. Det var där det sket sig.

Men innan har det varit bra undervisning, haft bra och dynamiska lärare, mycket seminarieliknande lektioner redan i mellanstadiet. I högstadiet var det också mycket praktisk tillämpning på ämnena. Vilket har fungerat bra.

I gymnasiet gick jag Elprogrammet med IT/Programmeringsintriktning. Elämnnena var mycket praktiska, det var sjukt tråkigt, men lyckades skrapa ihop över medel i betyg. Programmering är praktiskt i mina ögon och även där hade jag över medel.

Så jag kanske haft tur, men skolan har passatg mig bra innan universitetet.

Hade mycket grupparbeten och jobbade i projektform på gymnasiet, gick bra, de andra var lata så jag gjorde allt jobb på mitt sätt. Men på uni var det samarbete, inge bra på det. Och föreläsningar, usch.

Haft bra betyg tills uni, vilket antagligen är tur. Hade inte pallat den gamla undet´rvisningsläran.

Måste skynda, skriver mer senare.