# En bra AS-skola, hur jobbar man då? Author: Ligonskrutt Jag skulle jättegärna vilja ha tips och erfarenheter från er på hur man arbetar pedagogiskt med elever 16-24 år på gymnasiet som har asperger (+en del även adhd)? Det är nämligen så att min sambo har en aspergerdiagnos, som vi mer och mer tvivlar på. Han går i en liten aspergerskola men känner att han skulle trivts bättre i en vanlig klass (kanske för att hans ev asperger inte yttrar sig på samma sätt som det "normalt" sätt gör. Så han har inte samma svårigheter som de andra där har) Han hade inga problem med undervisningen i grundskolan, förutom rent socialt, eftersom han hade så låg självkänsla och lätt kände sig utanför och var rädd att de andra inte skulle tycka om honom.  Vi har många gånger försökt ta upp med skolan, förslag på hur de skulle kunna anpassa hans/skolans undervisning, men det känns inte som att det går in riktigt. Många i personalen på skolan är trevliga som privatpersoner, alltså när de pratar med eleverna på rasterna, men är det en annan sak än undervisningsmässigt. Känner vi.  Det känns inte som att deras pedagogik är så genomtänkt, men det är möjligt att de gör som de gör pga att (de tror att) det är det bästa för eleverna. Exempelvis innehåller undervisningen i princip inga gemensamma arbetsformer utan eleverna sitter varje lektion 2 timmar i sträck vid sina datorer och skriver arbeten, endast teoretiskt, i mkt hög grad faktamässigt arbete.  Min sambo är lite nojig inför muntliga provet i engeslka, eftersom de inte har ngt direkt utrymme till att prata engelska på engelskalektionen (läraren kanske frågar "How is it going?" en gång under lektionen. min sambo känner att det inte ger så mkt att svara "good", utan svarar ofta på svenska eftersom det känns fånigt och hans relation till läraren inte är den bästa.) De får knappt någon vägledning av sina lärare+att speciellt en lärare ger oklara besked och ändrar sina uppgifter hela tiden. Min sambo får av de flesta lärarna inte veta förrän efteråt att det är prov han skrivit eller slutuppgifter, och inte heller vad han behöver ha med i arbetena, samt hur mkt han ska skriva. Detta gör honom väldigt osäker, och även att han känner sig "omyndigförklarad". Hela skolan känner vi genomsyras av att eleverna blir isolerade, initiativlösa och osjälvständiga.     MEN detta är bara vår upplevselse och exempelvis vet vi ju att många aspergare har svårigheter att samarbeta med andra. Därför vill vi gärna ta del av hur NI upplever att en bra "aspergerundervisning" ser ut. Så att vi kan försöka få mer förståelse för hur de tänker på skolan och känna att det är en bra undervisning, förvissade om att de andra eleverna antagligen trivs. Eller få lite inblick i vad som kan vara mindre bra med skolan och få tips och ideer som vi kan lägga fram till dem vad de kan ändra. ## Comment 1 Author: stormar Usch, det låter ju som en fruktansvärt tråkig inställning från skolans - och flera av lärarnas - sida! Jag hade ingen AS-diagnos när jag gick i skolan, så jag gick ju i vanlig klass. Gick ut med bra betyg, speciellt höga inom mina favoritämnen - musik och språk! Sen spelar ju betyg verkligen ingen roll i att bedöma hur kapabel en människa är(!), men jag ville peka på det ändå, för i skolans värld verkar det ju vara det enda som många lärare bryr sig om... Oavsett om din sambo nu har AS eller inte så är det väl ngt som gör att han inte uppfattas fungera riktigt som alla andra? Jag minns inte detaljerna i din tidigare tråd i ämnet, men jag minns att jag kände igen mig själv mkt i det du beskrev om din sambo och AS. Men varför inte pröva ett halvår i en vanlig klass?! Bara för att man möjligen har AS så betyder ju inte det att det enda sättet man kan lära sig något är via teoretisk korvstoppning! Snarast tvärtom skulle jag vilja säga. Att ges så många olika sätt som möjligt att angripa ett problem och ta sig an ett ämne är ju det som ger bredast förståelse och bäst möjligheter att verkligen göra djupdykningar! Den här AS-skolan du berättar om verkar ju ha fått en del om bakfoten. Kanske merparten av deras elever svarar bra mot deras undervisningsmetoder. Men kanske din sambo skulle trivas mkt bättre med undervisningen, och känna sig mer tillfreds med det han lär sig i en vanlig klass?! Visst, det kanske inte blir lättare för honom socialt, men betyder det egentligen så mycket?! Om hans lärare i en vanlig skola har förståelse för att han möjligen har AS-problematik så kan de säkerligen ha överseende med om han inte hinner med alla arbeten i tid, eller vad det nu kan vara..! Dessutom är ju tydligheten gällande vad som är vad -- läxor, prov, slutredovisning, etc. generellt mycket bättre på vanliga skolor än det du beskriver! Också en tanke.. Av varje lärare, oavsett vilken sorts skoltyp din sambo går i, borde han kunna begära ett översiktsschema för varje enskilt ämne. Då kan han se (åtminstone på ett ungefär) vilka veckor han kan förvänta sig att göra olika prov och hur lång tid han har innan redovisning av olika arbeten.. Det är bra att ni ställer er frågande till sådana här saker som verkar helt knasiga! Det är skolans uppgift att ge alla elever gott om kunskaper till framtiden! Och om dom själva inte klarar det, så borde de ha en studievägledare som kan hjälpa din sambo hitta en mer passande skola! (eller gå direkt till önskad skola och prata med deras studievägledare!) Lycka till!!! ## Comment 2 Author: Ligonskrutt Ja vi håller på att göra en "lista" över förslag till skolan. Vi ska försöka att ta upp dem med en av lärarna på skolan som verkligen lyssnar så får vi hoppas det kan bli en förändring. Studievägledare etc har de inte, inte vad de vet om iaf. Han har gått där ett och ett halvt år och kommer vara klar om ett och ett halvt. eg läser man fyra år men han redan har läst flera ämnen tidigare, när han var var inlagd på bup/innan han mådde tillräckligt bra för att ta tag i studierna. Att byta skola kan vara lite komplicerat, eftersom han har påbörjat många kurser där, och då kommer att få göra om dem om han byter skola (så är fallet med vissa kurser han läser/har läst nu) En del enkla saker att ändra är iaf bla att han inte får ngn inspiration till skolarbetet då klassrummet är utan fönster, med vita, kala väggar. Vi ska fråga om det är möjligt att han får ha biler eller liknande och växter där, men det är inte säkert. Eller om det finns möjlighet att han slipper sitta i samma klassrum hela dagen. Ni som har asperger, hur tycker ni en bra undervisning ser ut, för just dej? ## Comment 3 Author: Ligonskrutt Hittade en bok som handlade om individanpassat gymnasie för bla personer med asperger, och det som framkom där var att man brukade arbeta på liknande sätt som i min sambos skola, och att eleverna behövde detta och tyckte det funkade bra. Sedan var det även andra saker, som att det är viktigt att eleverna har inflytande och får information som min sambos skola gör fel med... men nu vet vi iaf, att det inte är skolan som använder "fel" sorts undervisning, utan att det är enskilt arbete osv som personer med asperger brukar behöva. och att man brukar utgå mkt från diagnosen när man anpassar undervisningen, därav feltolkar lärarna vad det är som min sambo tycker är jobbigt och ser det som att det handlar om asperger, fast det inte är det sakerna handlar om...och så gör åtgärderna att det bli ännu mer fel för min sambo... vi ska iaf ta upp lite av våra funderingar med en lärare på hans skola som vi ska träffa på tisdag, så får vi se vad hon säger. det känns ju helknäppt att han ska gå på en skola som har en pedagogik som är anpassad efter problem som han inte har. Samtidigt som han ändå trivs i skolan eftersom han känner sig sedd och trygg och tycker om den familjära stämningen. Han känner sig inte bortglömd och utanför som han gjorde när han blev mobbad och trakasserad under grundskolan. och det är detta som gör att han ändå stannar i denna skola han går nu. Men samtidigt tycker han det känns fel eftersom han tar upp en plats i denna as-skola som någon annan skulle behöva mkt mer. Någon som har svårigheter i den vanliga skolan, vilket min sambo aldrig haft. Snarare har han svårigheter i denna skolan: han mår dåligt av att nuvarande undervisningsformen är så ovarierad, att lärarna inte förstår hans behov, bestämmer saker över huvudet på eleverna utan att prata med dem, och behandlar honom som att han har svårigheter med saker som han klarade galant i den vanliga skolan (vilket får honom att känna sig omotiverad och att han är dålig) och han tycker det är jobbigt att allt arbete är enskilt och alltid i samma miljö. Eftersom hans vantrivseln främst beror just på det som är aspergeranpassat, känns det inte som att skolan kan göra ngt åt detta. Skolan är ju anpassad för personer med asperger, och de brukar tex (alltid?) enligt boken behöva ha en egen plats som är avskärmad osv. Det känns som att det är just det aspergeranpassade som inte passar min sambo...(+lärarnas delvis oprofessionella bemötande får honom att må dåligt)    Ursäkta svammlet, är bara så mkt tankar kring detta och vad man kan göra för att det ska bli bättre, för så som det är nu är det inte bra...