# Varför vill ni utredas? Author: Zaphix Har lite frågor bara. **Till er som har blivit utredda och ev. fått en diagnos:** Varför blev ni utredda? Vem kom på tanken först om att du hade en bokstavsdiagnos? Du? Sjukhusfolk? Om det var du, hur kom du fram till att det kunde vara det du var drabbad av? Vad var det som gjorde att ni ville bli utredda? Har den bokstavskombination du fått levt upp till förväntningarna? Blev det svaret på livet och dig själv? Fick du det stöd du hoppades på att få? **Om du inte blivit utredd än men väntar på att bli:** Varför vill du bli utredd? Vilka svar är det du förväntar dig få efter en utredning? Vill du att läkaren ska sätta en diagnos på dig, eller är det bara utrednungen du vill ha så du kan lära dig mer om dig själv och kanske få rätt stöd innan? Var det du eller någon sjukhusmänniska som tog upp först att en utredning kanske skulle vara bra? Om det var du, vad ledde till att du kom fram till det? Vart hittade du infon om diagnosen? ## Comment 1 Author: coffee-girl Jag ville utredas eftersom jag inte tyckte att de diagnoser jag hade fått tidigare verkade helt okey, i vuxen ålder bl.a. Anpasningsstörning UNS och PTSD. Bekantskapskretsen sa däremot att jag absolut inte hade ADHD... Nåja, jag fick diagnos, och känner mig mer hemma i ADHD än i en del annat. Och det var jag själv som begärde en utredning. Även om inte heller ADHD är den "perfekta" diagnosen, så känner jag själv att den ligger närmare mig än mycket annat i diagnosdjungeln, trots allt. Jag fick efter att några ggr ha påmint om att det i utredningen stod att jag skulle följas upp på hemmaplan, prova medicinen Medikinet, som enligt en klämkäck läkare skulle göra mig "helt frisk från ADHD!" Tyvärr blev jag deprimerad av medicinen, nåt jag inte varit på många år(!), och slutade med den. Nedstämdheten försvann ett-två dygn efter att jag slutat med Medikinet. Den gav heller inte just mig de positiva effekter läkaren hade sagt att jag skulle få. Jag äter ingen medicin alls nu, men jag erbjöds Voxra som ersättning när jag inter kunde ta Medikinet, som jag inte ville ha pga att den i första hand används mot depresssion. Jag har aldrig haft den diagnosen, och mår inte heller nu på ett sätt som skulle göra att jag kan misstänkas ha det, därför avstod jag. Jag skulle alltså inte kombinera Medikinet och Voxra, utan få Voxra istället. Jag krävde även (eftersom det också stod i utredningen att jag skulle göra när jag kom hem) att få tala med en arbetsterapeut, vilket jag fick för ett litet tag sedan. Jag var med henne och tittade på en Handi, men var överens med den sköterska som visade Handin (det var inte arbetsterapeuten som visade den, hon var bara med eftersom hon hade föreslagit hjälpmedlet) att min Androidtelefon har samma funktioner, och att Handi därför är överflödigt. Lite komiskt att Arbetsterapeuten sa på hemvägen att "Det var kul att få reda på vad den där Handi var, för jag har aldrig sett en sån..." Ehhh... Föreslog hon nåt för sin patient som hon inte visste vad är för nåt...??? ![Obestämd](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Nån hjälp utöver att ha tittat på en Handi och att pröva Medikinet har jag inte fått. Det planeras heller inga ytterligare kontakter med vården. Men eftersom jag inte vet vad det skulle kunna finnas för stödåtgärder, så kan jag ju heller inte begära dem. Jag försöker istället vara uppfinningsrik och skapa egna strategier för att få livet att funka. Jag tror att jag lyckas någotsånär! :) Det är allt tur att jag har ADHD, så att jag är både envis och kreativ. ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 2 Author: HannaM Jag blev utredd för att jag ville och för att någon bekräftade mina misstankar. Jag hade länge tyckt att adhd kändes väldigt välbekant men jag trodde att man jag hade stereotypbilden med små arga killar som kastar stolar och slåss framför mig och tyckte väl inte att mina problem var stora nog så jag sa inget. När jag var inlagd på slutenpsyk så föreslog psykologen där adhd och utredning och så blev det. Med andra ord, jag hade misstänkt det men det var inte förrän vården noterade samma sak som jag förstod att jag faktiskt kunde ha en diagnos och att en utredning kunde ge något. Hur jag förstod att jag kunde ha adhd? Hmm.. tja, jag kände väl till ungefär hur diagnoskriterierna såg ut och kände igen mig. Jag märkte ju tydligt tillexempel svårigheter att komma igång och få mig att fortsätta med saker jag inte är intresserad av. Svårigheten att sitta still.. Anledningen till att jag ville bli utredd var väl för att jag ville veta om jag hade eller inte hade adhd. För om jag hade så kunde jag kanske få rätt till hjälp och stöd om jag tillexempel skulle vilja börja plugga igen. Också för att kanske få någon form av tröst i att jag inte bara är lat och jävlig som jag så ofa fått inpräntat av främst skolan. Levt upp till förväntningarna? Jag känner igen mig mycket i diagnosen och svårigheterna och i min utredning och det känns bra. Svaret på livet, universum och allting är det ju däremot inte =). Jag är en person, inte en diagnos så jag har ju andra positiva och negativa sidor. Stöd har jag inte fått. Erbjudande om medicinering då självklart. Tre år efter diagnosen ungefär lyckades jag få ett kedjetäcke, det var första gången jag träffade en arbetsterapeut. Däremot har jag ju inte försökt göra något såsom plugga, vet ju inte om och vilken typ av stöd jag skulle kunna få då. ## Comment 3 Author: VeganGeek Första gången var det för att men dåvarande läkare misstänkte autism. Det blev DAMP diagnos. Andra gången var det på egen begära för att jag inte tyckte att DAMP diagnosen täckte upp och jag kände igen mig så väl i Asperger och Autism diagnoserna samt att en del kunniga människor som vi träffat i andra sammanhang spontant undrat om jag hade någon av dessa diagnoser. Samt att jag ville få möjlighet att få tillgång till Habiliteringen med människor med kunskap inom området istället för att fortsätta harva runt i psykiatrin där jag farit mycket illa. Dessutom det faktum att jag var så tungt medicinerad vid första utredningen att när jag läser den känner jag inte igen personen som beskrivs. Ny utredning blev Autism som huvuddiagnos med ADHD som sekundär diagnos. Får tillgång till Habiliteringen samt att min bonussyster som var med mig. Fått en bättre insikt och förstår att saker hon som ser som självklara inte är det för mig. ## Comment 4 Author: Freke Första gången var när omgivningen inte orkade med mig, då jag var en pina för allt och alla. Allt för att jag skulle lugna av och kunna vara bland andra. Nu en ny utredning på gång Igen! Men denna gång är det för min egen skull, då jag inte orkar vara så arg hela tiden och när jag vaknar och inte vet hur dagen kommer att avlöpa, om jag kommer att få ett raseri utbrott och göra något som jag får ångra eller att det blir så illa att jag får sitta av tid för någons skull?! Jag orkar faktiskt inte med mig själv, då jag inte orkar slutföra saker, kan inte bibehålla relationer eller orkar inte ta hand om mina barn. Allt är bara jobbigt och det blir frustrerande då jag vet att det inte borde vara så är. När man inte orkar med sig själv, andra eller något. man hakar upp sig på "skit"saker och blir manisk och ens närhet är rädda för en, myndighetspersoner som kallar på vakter och en ständig övervakan av poliser så fort man går ut, dom stoppar mig i tid och otid för att kolla om man gjort något eller vilket humör jag är på! Allt är bara fruktansvärt jobbigt och näst intill pinsammat, f\*n är ju 46-år och uppför mig som om jag skulle vara 16! Utan ansvar för vare sig mig eller något annat, har alltid tagit dagen som den kommer vilket är bra, men det är inte hållbart. man måste kunna se en framtid och inte bara se för dagen, måste och måsten har alltid varit ett problem och relationer ska man inte prata om, alla som jag varit engagerad i har på ett eller annat sätt tröttnat på min okonsekvens och mina nyck. Vilket bara blir jobbit för mig eftersom ingen orkar leva med mig när jag knappt orkar med mig själv. Så jag hoppas att utredningarna någonstans ska göra så jag orkar lite mer och orkar att stå på mig lite mer i relationer istället för när det blir  jobbigt bara gå där ifrån, kanske samla på mig så jag någongång kan äga lite saker, för efter varje uppbrott har jag bara tagit mn kläder och gått, allt som vi i relationen köpt har jag lämnat kvar till den andre.. Så jag har väl lagt en mindre förmögenhet på ex-flickvänner som fått en massa och jag har bara fått skulder. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Jag blev utredd för att psykologen jag gick hos då föreslog det. Några månader tidigare läste jag för första gången om Aspergers och kände igen mig i mycket, men det var som sagt inte jag själv som bad om att utredas. _**Har den bokstavskombination du fått levt upp till förväntningarna? Blev det svaret på livet och dig själv? Fick du det stöd du hoppades på att få?**_ Hade inte så mycket förväntningar precis. Det blev däremot svaret på mycket problem som jag har haft i mitt liv. Det händer dock att jag tvivlar på diagnosen ibland och tror att det beror på annat. Vad gäller stöd så har jag inte fått så mycket. Nån från hab pratade med lärarna innan jag skulle börja plugga igen, vilket var bra. Annars har jag inte fått nåt stöd. ## Comment 6 Author: Zaphix Kanske ska svara jag med.. Jag hade varit ett par år inom psykiatrin på olika sätt, kuratorer, oförstående läkare etc. Ingen hade gjort någon ordentlig utredning, utan fick random deppmedicin och samtalskontakter där jag inte vågade prata. När en kurator slutade så fick jag komma till en psykolog som efter ett apr minuter av småpratande sa att han tyckte jag verkade vara ett typexemplar på en odiagnostiserad tjej med ADHD eller AS. Han tyckte jag skulle utredas, jag var väldigt skeptisk tíll det. Men slutade med att läkaren skickade en remiss. Jag var stensäker på att jag inte hade AS, vilket jag inte hade. ADHD visste jag inte så mycket om förutom pojkar som man hittar på hatthyllan, men psykologen hade sdagt att flickor var annorlunda. Jag var skeptisk, men visade sig att jag var ett tydligt exemplar av ADHD'are. Jag hade inga förväntningar alls på vad jag skulle få för hjälp i början, men när de började prata om minnesträning, medicin, arbetsterapeut o.s.v. så hoppades jag väl på att jag skulle få riktig hjälp. Jag är besviken på att jag inte fått den hjälp det i början pratades om, men jag är nöjd med medicineringen och all övrig hjälp jag fått ifrån NP-teamet. Fick en superbra läkare, som dock slutat, och KBT som jag nu ser har hjälpt mig lite. Nu är jag besviken på teamet då de inte har någon läkare och jag inte får den hjälp och stöd jag behöver. Det positiva med att ha en diagnos är att det öppnar möjligheter på a andra sätt, det gjorde att jag fick bistånd til dagverksamhet hos kommunen bland annat. Det var nog det bästa som kunde hända, något jag klarar av. ## Comment 7 Author: VeganGeek Missade _Har den bokstavskombination du fått levt upp till förväntningarna? Blev det svaret på livet och dig själv? Fick du det stöd du hoppades på att få?_ På ADHDn svarar jag nej, jag har fortsattt att harva runt i en oförstående psykiatri. På Autism diagnosen får jag återkomma, jag fick den för 3 dagar sen så än har inte så mycket hänt. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Här följer Zaphix' ursprungsfrågor, och jag försöker svara på dem en efter en. **_Varför blev ni utredda?_** För att en psykolog remitterade mig till en neuro-psykiatrisk avdelning. Där blev jag professionellt omhändertagen och relativt omgående utredd. **_Vem kom på tanken först om att du hade en bokstavsdiagnos? Du? Sjukhusfolk?_** Jag hade redan på 90-talet, när asperger-begreppet hade fötts, börjat se mig själv som en aspergare - men inte brytt mig vidare, utan mera tänkt: "Ja sån är jag... fast jag är ju ändå _normal_..." Flera år senare antydde en god vän - lät mig förstå hans aning - att jag skulle kunna vara aspergare. Jag gick ut på nätet och inhämtade info - och visst, så var det ju! Jag är som de, men trodde ändå inte att jag faktiskt kunde vara en av dem. Inte förrän för några år sedan, när mina nära anhöriga påtalade möjligheten av asperger, insåg jag plötsligt, att så var fallet - varpå jag tog vederbörliga kontakter och, rättså tvivelslöst tydligen, fick min diagnos. **_Om det var du, hur kom du fram till att det kunde vara det du var drabbad av?_** Se föregående svar. **_Vad var det som gjorde att ni ville bli utredda?_** En känsla av att jag faktiskt hade det som jag ville bli utredd för nämligen Aspergers syndrom. Vilket också stämde. **_Har den bokstavskombination du fått levt upp till förväntningarna? Blev det svaret på livet och dig själv? Fick du det stöd du hoppades på att få?_** Svaret är ja, på de första frågorna. _Det stöd jag fick_ kan ju diskuteras. Men hade jag varit mera påstridig, så kunde jag nog ha fått mera stöd. Och jag känner att utifall jag i framtiden skulle bli i behov av speciellt stöd, så finns det åtminstone inom räckhåll att kunna begära åtminstone - och förmodligen också få, åtminstone i viss utsträckning. Och bara den vissheten känns faktiskt bra. ## Comment 9 Author: Svea- **Till er som har blivit utredda och ev. fått en diagnos:** Varför blev ni utredda? \-- Jag hamnade i djupa deprissioner.Så man började "utreda" mig på öppen psyk pga deprissonerna.Blev först diagnostiserad som bipolär vilket inte kunde bli mer fel.Dom medicinerna jag åt gjorde så jag var levande död,bokstavligen vilket ledde till mycket stora problem. Vem kom på tanken först om att du hade en bokstavsdiagnos?Du? Sjukhusfolk? \-- sjukhusfolk,som var/är så pass bra att dom gjorde utredningen med dom som kan det bäst och sen blev jag remitterad till rätt ställe. Om det var du, hur kom du fram till att det kunde vara det du var drabbad av? \-- Det var mina svåra och djupa deprissoner jag sökte för,inget annat just då. Vad var det som gjorde att ni ville bli utredda? \-- Samma svar somovan,det ena ledde till det andra så att säga. Har den bokstavskombination du fått levt upp till förväntningarna? \-- Hade inga som helst förväntningar. Blev det svaret på livet och dig själv? \-- Både ja och nej. Fick du det stöd du hoppades på att få? \-- Absolut INTE! ## Comment 10 Author: Karmatarerskanise **Varför blev ni utredda?** Jag bestämde mig för at det får vara slut med karusellen där jag aldrig avslutar projekt som jag börjar på, slut på det fruktansvärda humöret och utbrotten, slut på sättet mina nära får lida och jag vill komma frammåt i livet! Slut på meningslösa möten med terapeuter, psykologer och kuratorer som inte ger något. **Vem kom på tanken först om att du hade en bokstavsdiagnos? Du? Sjukhusfolk?** Det var jag som bad om en utredning, men jag visste inte vad för utredning som behövdes. Jag bara sa att något är ju fel, eftersom jag varit likadan sedan jag var liten. Misstänkte väl inte direkt en bokstavsdiagnos, men något stämmer ju inte. **Om det var du, hur kom du fram till att det kunde vara det du var drabbad av?** **Vad var det som gjorde att ni ville bli utredda?** Samma svar som i första frågan. **Har den bokstavskombination du fått levt upp till förväntningarna? Blev det svaret på livet och dig själv? Fick du det stöd du hoppades på att få?** Har ingen diagnos, väntar på ett möte där jag får veta om jag får någon diagnos och hur vi ska gå vidare.