# Hur blir man en normal människa? Author: [Borttaget] Jag är så jävla less på mig själv. Jag är en Nobody. En skiten människa som inte kan göra ett skit. Jag vill inte ha ont, jag vill inte vara tjock, jag vill så hemskt gärna träna på gym, vill kunna jobba och inte sitta hemma hela dagarna. Har inga pengar så jag kan gå på gym och skulle jag få en slant till det så kommer jag inte ha råd med bensinen till gymmet. Jag har ont för att jag rör på mig för lite och när jag skall arbeta så får jag ont och klarar inte av det. Vilket jobb kan man ha och INTE använda tummarna. Jag orkar inte med folk och vill inte att någon skall komma hem till mig. Det är jobbigt att mina barn skall ha kompisar här eller åka till någon. Jag vill inte att min man skall vara borta så mycket hela tiden. Klarar inte av hemmet utan den förfaller när han inte är hemma. Får jag hjälp av svärmor så blir jag bara irriterad på att hon inte gör som jag anser är det rätta. Vill kunna allt det där och ändå känna att jag inte "dör" bort. Klarar inte av något utan hjälp (tänker på min man). Fan skall allt vara så svårt för? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Tips med träning, jag har absolut ingen ekonomi! Jag tränar hemma, fyller gamla vattenflasor med vatten och anänder istället för hantlar, går ut och går innan kvällen i 20-60 minuter, tränar situps med fötterna under soffan. Träning behöver man inte göra på ett gym, jag har tjänat tusentals pengar på att träna hemma. Det där att vara ensam ofta förstår jag, känner själv likadant under perioder, jag brukar försöka göra så mycket jag bara kan för att tänka på annat som att sätta på musik, dansa, sjunga, skriva, ta hand om blomorna, gå en runda och liknande. Sedan det viktigaste, vet själv hur svårt det är, se det fina i allt, det är nykeln. Ser man saker som det är lätt så löser det sig oftast lättare och bättre. Finns alltid något possetivt i allt även det negativa. Jag brukar säga "Va kul, fint väder och allt är underbart" (även om det regnar och man måste ut det), blir lättare att hantera när man ser det posetivt, som blommorna får vatten och det behöver de jue. ![Skrattande](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 2 Author: [Borttaget] Men det är så förbannat tråkigt att hålla på här hemma. Det finns ju liksom tusen andra saker som är roliga än att hantla sig själv. Har tusen bortförklaringar till att inte börja träna hemma. Det är såååå mycket lättare att sitta kvar i stolen vid datorn. Att åka iväg till gym får en att gå ut från huset och göra något annat. Det är sjukt tråkigt att gå på promenader om man är själv och när barnen är hemma så kommer jag inte ut för jag kan inte lämna dom ensamna i nästan en timme. Och nej att ta med dom är inget alternativ för då får jag inte träning. ## Comment 3 Author: Zaphix Fast alltså.. Du kan träna hemma, alternativet finns och du vet om det, hittar du då en massa roligare saker att göra är det ju i slutändan ditt eget val att du gör dom sakerna istället. Ta tag i dig själv och träna hemma, eller så låter du bli helt enkelt. Så många andra alternativ verkar du inte ha i dagsläget. Saker är inte så svåra, det är bara mindre lätt. Man kan ha en massa jobb utan att använda tummarna, det verkar ju som att du klarar av att sitta vid datorn utan större problem, finns ju en massa jobb där man sitter vid datorn. Har du inte kvalifikationerna så får du utbilda dig, finns distansutbildninngar där du kan sitta vid datorn och plugga. Göra det bästa av situatonen. En av min brors närmaste vänner är blind sedan födseln (eller ja, han var ett par månader typ) och han har utbildat sig till lärare men jobbar numera som kontorist. Och klarar en person som har ett så stort handikapp som att vara blind av olika yrken, då klarar man nog av det även utan tummar. Bara motivationen som brister om det är tummarna det hänger på. Det är tufft att finnas till, jag har ett helsike i många avseenden just nu, men man får helt enkelt satsa på att överleva och göra det bästa av situationen. Jag har varit sjukskriven i många år nu och tyvärr suttit hemma stor del av tiden utan att göra något, riktigt less på det. Men framför allt sjukt less på att jag inte klarar av att göra allt alla andra i min ålder gör pga. ångest och panikattacker. Men jag accepterar läget, försöker övervinna mina problem och göra det bästa av situationen. Hittar på saker jag klarar av att göra tills jag klarar av att göra allt annat. Ingen mening att klaga på att saker är som de är, det är onödigt slöseri med energi, bättre att försöka förändra det du kan, alltså förändra de saker som beror på dig. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Men jag är inte smart och kan utbilda mig. Kommer inte att hänga med ett dugg och det skulle ta så mycket längre tid för mig att förstå något. Svårare än gymnasiet klarar jag inte av. Jag vet det är hemsk så är det. Dottern kommer hem ibland med sina läxor och vissa övningar förstår jag mig inte på och då går hon bara i 2:an. Jag har bara suttit här och hjärnan har sakta men säkert dött ut pga all inaktivitet. Har ingen som stöttar mig så jag har svårt att ta mig vidare med något. Mannen hjälper ju inte till utan han kör bara sitt race med att städa och tvätta och diska. Han kan inte göra något annat här hemma utan han måste fixa allting först. Man skulle ju kunna tro att arbeterna skulle ta slut men han hittar alltid nya saker att göra. Klarar inte av att gå ut själv och promenera fast jag bor på landet. Jag är skiträdd att någon skall se mig när jag är ute och att dom skulle äckla sig över att jag är så tjock. Vill gå och simma för det var hur länge som helst som jag tränade simning. (tävlingssimmade i tonåren). Men jag vågar inte gå dit själv och visa upp mig för folk kan ju äcklas över mig. Har ju läst om det förut att folk äcklas över tjocka människor. Vill börja jobba igen och tjäna egna pengar igen och kanske kan köpa mig ett gymkort och få hjälp av min mentalskötare att gå till gymmet. Hon kanske skulle kunna tycka att det är kul. För övrigt har jag mejlat henne och frågat om hon skulle kunna vilja ställa upp på det. Hoppas jag får svar från henne på måndag. Jag tror verkligen på styrketräningen. Både för psyket och hälsan. Bara jag får med mig någon så jag slipper vara ensam bland alla duktiga gymmare. ## Comment 5 Author: Zaphix Folk bryr sig inte om ifall du är tjock eller inte, de har så mycket annat att tänka på än att bry sig om hur du ser ut. Ser du en tjock person så kanske du observerar detg faktumet att den är tjock, men inte funderar vidare på det. Men framför allt så har det väl ingen betydelse för dig om någon är tjock. Iaf jag har noll intresse av att äcklas över att någon är tjock, jag har andra saker som tar upp min tankekraft. Och om det nu skulle vara så att folk äcklades över att du var tjock så skulle det ändå inte spela någon roll för dig då du ändå inte vet om ifall dom gör det eller inte. Och skulle dom mot all förmodan berätta för dig att dom äcklades, då är det faktiskt lite synd om dom, för då är dom inte speciellt godhjärtade människor. Eller så har de så dåligt självförtroende att de måste hacka på andra, och då är detg också synd om dom. Vad gör det för skillnad för dom om de nu skulle äcklas? Har du testat att läsa kurser nu i vuxen ålder, alltså gått in helhjärtat och motiverad till det och verkligen försökt? Har man inställningen att man inte kan, då går det såklart inte. Och det kanske tar längre tid för dig, men då kan du läsa på halvfart och då får du länge tid på dig. Det finns många lösningar som kan göra att du skulle klara det, om du nu ville. Jag kunde komma hem i lågstadiet med läxor och mamma satt som ett frågetecken inför mycket, men när jag var 11 så började hon plugga till systemvetare (datorutbildning alltså) och då var hon 41. I och med att hon inte hade pluggat sedan gymnasiet så fick hon lägga ned mycket mer tid än sina kursare som kom direkt ifrån gymnasiet, men ju längre tiden går, desto lättare får man att lära sig nya saker. Man tränar sig automatiskt i att lära sig när man pluggar. Och har man bara viljan att kunna studera, då får man öva sig i att lära redan innan. Läsa mycket böcker, läsa faktaböcker och sedan be någon förhöra dig på det som stod i boken för att öva upp minnet. Satsa på att kanske lära dig ett nytt språk, eller programmera, eller bygga hemsidor, lära sig morsekod m.m. Man kan göra mycket själv för att träna upp sin hjärna igen. Bara man har viljan att studera så kommer du lyckas på ett eller annat sätt, även om det tar tio år innan du tränat upp dig så att du klarar det så kommer du göra det till slut. Kan tycka att du bör fokusera mer på möjligheter än svårigheter, då skulle nog mycket i ditt liv lösa sig. Det är inte din makes ansvar att stötta dig, det är ingen som har detg ansvaret alls. Man är ensam om att ha ansvar över sitt eget liv, vare sig man är gift eller inte. Om andra vill hjälpa till och stötta dig, då är ju det jättebra och man tar tacksamt emot det, men finns det ingen som vill göra det, då är det så läget är och man får utgå från det. Förlåt om jag är tråkig och inte stötttar med hjälp av internetkramar, men jag ser inte riktigt det som någon konstruktivt. ## Comment 6 Author: Inna74 Du kommer inte att ändra på något så länge du inte själv vill. Du behöver ta itu med ditt negativa tänkande. Gör tvärtom. Gör saker du tycker är skitjobbigt. Börja med något mindre. Du behöver inga pengar för att gå ut och gå. Du har ju tiden att göra det. Om du tycker det är jobbigt/tråkigt att gå ut själv så lyssna på musik när du går. Gör det bara. Du behöver jobba med din självkänsla, se att du är bra på saker och att du duger. Det hjälper ju inte att sitta hemma och tycka synd om sig själv och hoppas på att andra ska se till att DITT liv blir bättre. DU ansvarar för DITT liv. Nu skriver du ju i ett forum där människor har liknande livssituationer, diagnoser, osv. Så många förstår ju hur det känns. Jag är själv en sån som fastnar i olika situationer o tankar. Jag har haft jättedålig självkänsla. För mig är nästan allt svart eller vitt. Jag har as/adhd. Jag jobbar i en miljö där jag måste synas och vara social, jag gillar inte att träna så jag går ut och går, jag ser till att äta på ett bra sätt. Det krävs lite mer power för att jag ska lyckas med allt jag vill, men jag vill ju inte leva innuti ett skal. Dessutom misslyckas jag med en hel del men det som går bra mår jag bra av. Det finns så mycket DU kan göra! Jag förstår att det är svårt att gå ner i vikt, men du måste ju börja någonstans. Det finns ju hur många som helst som har samma problem som dig och det är klart att du kan lyckas om du ger dig f-n på det. Allt utgår ifrån att du själv vill ta tag i dina problem och GÖR det....Lycka till:))) ## Comment 7 Author: zatanica Vi finns här och stöttar dig, jag tror att du kan komma igång med din träning och lyckas i livet. Problemet är ju den att man ska komma igång och kan ana att du är som mig att ser du inte resultat innan du ens börjat så tröttnar du. Men börja smått, gör situps eller något skriv upp i en almenacka när och hur många du gjort. När man känner sig kass kan man gå tillbaka och titta att nämen jag gjorde ju situps fyra dagar på en vecka det var ju ganska bra. Tänk på att hushålssysslor kan räknas till träning med. Damsuga ska man tydligen kunna bränna ganska många kalorier på. Om du gillar att simma men tycker det är lite pinsamt kanske du kan luska ut när det är som minst folk på badhuset. Gå dit då, ha badräkten på under när du kommer så slipper du ett moment. Du ska se att de flesta på badhus har något komplex som de tror att alla ska se. När jag var yngre i skolan så skämdes jag massor för att jag var sen i puperteten och hade mindre bröst än andra. Eller nu när sommaren kommer kanske du kan simma ute på någon undangömd plats. Jag tor på dig, det är bara att vara lite bestämd mot sig själv och försöka aceptera små framsteg. Man kan lära sig bara man utsätter sig för det man tycker är obehagligt. Jag avskyr och är livrädd för att köra bil nära vatten. En av vägarna hem till mig går precis ut med vattnet en smal krokig väg. En dag tänkte jag att nu jävlar ska jag plåga mig själv lite. Desutom var det mitt i vintern. Jag svängde av och tog den vägen hem. Det var skit obehagligt och jag atade mig själv hela vägen em för att jag gjort det valet. Snigelkörde. Har sedan fortsatt med det, men tar den bara på hemvägen. Kan nämna att jag var ganska nöjd och stolt när jag kom hem och skröt för killen vad jag gjort. Nu är hjärtat bara lite i halsgropen, kan inte påstå att jag gillar att köra bil nära vatten men kan hantera det bätre nu. Så se till att bara släppa allt någon dag och gör det som är obehagligt. Det kommer vara vidrigt först men sedan kommer du vara så stolt. Man kan allt bara man vill och är lite envis och du det kan inte gå åt helvete hela livet, det måste vända någon gång och man få sin beskärda del av tur och lycka. FÖrsökt leva efter det länge och hoppas på lite ljusnande framtid. Håller alla tummar och tår för dig vet att du kan. Tror att du innan sommaren är slut har börjat träna på något vis och gått ner 1-2 kilo kanske mer om du är redit envis. Stort lycka till ## Comment 8 Author: [Borttaget] Jo ser jag inget resultat så tappar jag verkligen tålamodet och suget direkt. Hehe att jag skulle simma i en sjö eller hav kommer inte ens på tal. Har inte varit i vattnet sen den sommaren (2006 tror jag att det var) som det var så djävulskt varmt ute och vattnet var 26 grader. Behöver hjälp på traven men att ta tag i något helt själv klarar jag inte av. har inte dom rätta verktygen till det. ## Comment 9 Author: Karmatarerskanise #8 Som jag skrev på ngn annan sida verkar du behöva hjälp i hemmet. Du skriver att hemmet förfaller när din man är borta och så ska det inte vara. Vet inte vad en sån person heter, men kanske en arbetsterapeft eller stödperson. Du har en massa bortförklaringar hela tiden Du måste göra något själv, inte lägga allt ansvar på andra. Vi är många som har varit eller är på botten, du är inte ensam. För att komma vidare måste man själv lägga manken till. KAn räcka med ett samtal och be om mer hjälp till att börja med, så tar man det därifrån. JAg trodde också att gymkort skulle få mig att plötsligt börja träna. Vet inte hur många jag haft i mitt liv. De anändes någopn månad för att sedan glömmas bort. Först nu när jag tagit tag i alla mina problem med hjälp av psykolog och arbetsterapeft så har jag klarat av att gå till gym också. Så mitt råd är att du slutar tro att pengar och kort får dig att träna, det är bara du som kan det. ## Comment 10 Author: [Borttaget] Njae inte tänker jag satsa på hårdträning eller något sånt men att få komma ut bland folk och använda maskiner som jag inte har skulle kännas så mycket bättre. Kanske jag inte tränar alla veckor. Inget jag tänker satsa fullt ut utan ser det som ett tillfälle att komma bort från hemmet. Att träna hemma så är jag ju fortfarande här hemma. Göra annat så jag får kanske man får mera energi och kan ta tag i hemmet. Hela vintern och våren har kommunen sökt stödperson till mig men ingen har nappat så det verkar ju inte bli något av det. Min psykiatriker är bara inne på det där med mediciner för att bli bra och jag vågar inte fråga efter en annan hjälp från en psykolog tex. Som kan kbt. På Dagkliniken vet jag fortfarande inte vad jag gör där men blev tilldelad en mentalskötare förra året. Och hon kan inte skicka remisser vidare (tror jag iaf). För att få någon hjälp så måste man ha en remiss av någon annan först men alla är inte villiga att skriva en sån och tycker säkert att dom kan fixa det själva. ## Comment 11 Author: Karmatarerskanise På tex dagkliniken, har ni inga gruppverksamheter där? Det finns där jag går. Man träffas i grupp och gör saker tillsammans. Tex tränar. Eller bara annan verksamhet där man håller på med olika slöjder och pyssel. De är till för folk som har svårt att komma hemmifrån. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Jo det finns verksamhet men då måste jag ju till stan i stort sett varje dag och det har jag absolut inte råd med. Kör så lite som möjligt för att hålla bensinkostnaderna nere. Men jag är där och pratar med min kontakt ibland. ## Comment 13 Author: Karmatarerskanise Jasså har ni ingen kollektivtrafik? Hur långt till stan är det? ## Comment 14 Author: [Borttaget] Det är 35 km till stan och busstrafiken är USEL här på landet. Tiderna passar inte in för att jag skall hinna tillbaka innan jag måste hämta barnen på dagis. ## Comment 15 Author: Zaphix Cykla dit då? Då får du motionen på köpet, går ned i vikt och slipper köpa ett gymkort. Smidigt. Men vill du inte cykla så bör du väl prata med dompå dagkliniken, berätta om dina problem och hör om det finns någonstans man kan söka för att täcka upp de kostnader som blir. Jag går i dagverksamhet två dagar i veckan (ska börja tre till veckan, yay) och här i sverige får man då nåt som jag inte minns vad det heter, men det är till för att uppmuntra till någon form av sysselsättning när man är sjukskriven. Man får några få kronor i timman, typ 7-8 kr kanske, inte mycket egentligen, men det är tillräckligt för att täcka upp stor del av ens bensinkonstnader, om man nu har några. För mig täcker ned inte riktigt upp för busskostnaderna, men typ häften. Ingen aning om det finns liknande på Åland, men det är ju nåt du kan kolla upp iaf. Om det nu fortfarande blir för mycket pengar att åka dit ett par dagar i veckan, då får du väl spara in på annat. Vill du gå ned i vikt så strunta i att köpa onyttiga saker, det är dyrare än nyttiga alternativ, strunta i att köpa nya mobiltelefoner o.s.v. Elräkningen är något man ofta kan få lägre genom att titta på vad andra bolag tar för elen. Har man redan billigaste alternativet så får man se över sina vanor. Man kanske har många saker på stand by-läge, vanligt att man har TV'n så nuförtiden. Kanske man inte slår av datorn när man gå ifrån den utan låter den stå och dra ström i bakgrunden, släcka lampor så fort de inte behövs. Något måste du ju göra åt din situation, inte bara vänta på att någon annan ska ta tag i det åt dig. Finns så många olika alternativ och lösningar till det som du bara ser svårigheter med. ## Comment 16 Author: [Borttaget] Hahah cykla till stan. Det skulle ta mig tre timmar att ta mig dit. Ja vi har någon ersättning men självrisken är så hög att jag aldrig kommer upp i den på ett år. Det är lite sorgligt. Jag sköter inte ekonomin i huset utan det är mannen så jag kan inte skära ner på några kostnader i såna fall så blir det på maten och då blir vi alla lidande. Byta elbolag är inte en mjölighet för det finns bara en här där vi bor. Du vet det är lilla Åland och företag som inte är åländskt har stora problem att komma ut på marknaden. Sen är det ingen lönsamheter att starta såna bolag med så få kunder. Samma sak med bredbandet så finns det bara ett bredband för det åländska marknaden och dom är sjukt dyra, jämfört mot svenska priser. Har enbart 250-300€ i månaden. Bensinen går redan på över 100 € i månaden, sen sparar jag 30 € i månaden så vi skall ha kul på sommarsemestern.Sen har jag mitt Elloslån som ligger på dryga 20-24 € i månaden. Det lämnar väldigt lite pengar kvar att röra mig med. Resten av räkningarna och ekonomin sköter mannen. Han får dessutom min pension för att klara av detta. Jag får barnbidraget bara. (Den ligger på 408€ men jag har ett gammalt lån som dras 100 € i månaden). Som du ser så finns det inget jag kan spara in än på mat och bensin och bilen behöver jag för att ta barne till skola och dagis varje vardag och för att handla 2 gånger i veckan och så ett besök ibland fler till stan. Svårare än så är det inte. ## Comment 17 Author: Karmatarerskanise #16 Jag ger upp för nu. Samma visa hela tiden. Vill man itne så går det inte. Enkel mattematik. ## Comment 18 Author: [Borttaget] Men va satan skit i det då. SKriver att det inte är så jävla lätt att bara byta elbolag när det inte finns andra eller att byta bredband som tar ockerpriser. Mannen står för det andra och jag har bara min lilla budget så vad är det jag skall skära ner på? Bensinen och maten? Skall vi vara utan mat bara för att jag skall åka till stan och gå på några grupper ett par gånger i veckan som man dessutom inte får nånting för. Och reseersättningen är löjligt liten med en alldeles för hög självrisk. ## Comment 19 Author: [Borttaget] Det är ju inte så jävla lätt att bo här jämför med er i Sverige. Det går inte bara att göra en massa saker och tro att man skall få ersättning hit och dit och byta bolag hela jävla tiden som ni har. Men vad satan för alla jävla "råd" jag fått som inte funkar här som i Sverige. Så ni får se efter någon annan att hacka på för nu slutar jag. ## Comment 20 Author: Karmatarerskanise Ingen har sagt att det är likadant där som här. Men läs igenom alla inlägg du gör på ifokus och se om du inte ser en röd tråd. Jag skriver inget för att hacka på dig, men tålamodet tar slut ibland. Du är vuxen och måste ta eget ansvar. Trots de problem du har. SÅ är verkligheten för alla. Livet är inte lätt. Men det är vårt liv, ingen annans. Du kanske skulle visa allt du skrivit här inne på ifokus för din mentalvårdare, så kanske denne kan hjälpa dig mer. ## Comment 21 Author: Zaphix Hackar inte på dig, försöker hjälpa dig när du verkar be om det. Även om de råd jag ger inte fungerar, så är väl min tanke att försöka sätta igång din tankeverksamhet så att du istället för ser svårigheterna i allt ser lösningar. Men eftersom du inte vill ha hjälp så lägger jag ned det. Avslutar med att skriva "Det är inte svårt, bara mindre lätt.". ## Comment 22 Author: [Borttaget] Om du mår som du gär psykiskt vore kanske PO ett bra alternativ? [http://www.personligtombud.se/](http://www.personligtombud.se/) Kolla om de finns i din by eller om inte, kolla närstående byar, de brukar vara rätt flexibla. ## Comment 23 Author: vuxenadhdbipo Hej, känner igen mig i ditt mående.  Jag har själv lyckats gå ner MYCKET i vikt. Men det krävs sånt förbannat jävlar anamma att det är svårt att sitta här och predika och peppa då jag själv vet att man måste vara tjurigare än en tjurskalle för att äntligen nå framgång. Jag har dock lite tips du kan läsa igenom, kanske nått kan peppa dig? \- Rutiner, försök gå en promenad om dagen för att det är så himla SKÖNT med frisk luft och endorfinerna. Promenera för att det är skönt och du är värd att få en skön promenad? Med bra musik i hörlurarna brukar det bli ännu härligare. \- cykla en sväng och ta med dig en filt, sätt dig och titta på vackra sommarvyerna. \- Finns mycket roliga saker att göra hemma, Zumba, Jillian Michaels träningsvideos, göra övningar med gymboll, hantlar, dansa till musik som en dåre, städa huset som en orkan, hushållsarbete över lag. Ergonomisk crosstrainer kan vara något att spara till, skonsamt och effektivt. \- Se över kosten, men små steg, dieter är förjävlatuffa om du frågar mig. Och jag har testat typ allt. Men känner du att du hittar tjurskalligheten och den där supermotivationen så rekommenderar jag Atkins, 50 kilo tog jag bort. Snabbt. Men jag var på gränsen till manisk då. Vilket man lätt kan bli när det går bra. Kan du inte få dagvård i hemmet, någon som kommer hem och stöttar dig en dag i veckan? Det erbjuds i alla fall i mitt landsting. Men det är ju så olika från vårdenhet till vårdenhet. Hoppas du hittar ett sätt, små steg är bättre än inga och fokus på DET ÄR JAG VÄRD och SÅ SKÖNT med frisk luft eller VAD GOTT med färgsprakande nyttig mat osv... våran värsta fiende är oftast oss själva och med diverse ohälsor är ju livet som en berg och dalbana och de inre konflikterna är ju inte direkt mindre då. Jag har som sagt testat det mesta och tappat mycket och fort i vikt, så vill du ha lite pepp, skriv gärna till mig =) Har själv 10 kilo jag lagt på mig igen (medicinhelveten!!!!) som jag måste hitta orken att få bort!