# Ensam
Author: [Borttaget]

Har ni någon gång sett framemot att vara ensamna hemma i flera dagar med sedan fått ångest bara några timmar efter att resten av familjen åkt? Igår fick jag ångest och ville komma med till sommarstugan.

## Comment 1
Author: Zaphix

Jo, när jag var yngre. Hände ofta när jag var i högstadieåldern.

Numera händef det inte, numera bor jag själv och då spelar det ingen roll om familjen åker iväg.

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Okej. Då förstår jag. ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Men jag är ju van att leva med åtsminsone barnen varje dag.  ![Gråter](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter")

Jag vill ju vara där dom är även om jag skulle få tråkigt därborta.

## Comment 3
Author: sötgrisen_80

Händer mig varje gång min dotter åker till sin pappa =(

## Comment 4
Author: [Borttaget]

Åh det är också trist. Sorgligt när barnen måste fara runt mellan sina föräldrar men samtidigt behövs båda föräldrarna även om de vuxna inte bor tillsammans längre.

## Comment 5
Author: [Borttaget]

Jadå WX5, massor av gånger!

Med jämna mellanrum så har jag önskat mer än något annat att få vara helt ensam, och tänkt framför mig ett scenario, där hustrun har åkt iväg. Ahhhhhh... hur skönt skulle inte det framstå...!?

Så inträffar då det "lyckliga" ögonblick, då jag tar farväl av hustrun, och drar mig in i boet i splendid isolation. Det dröjer då inte länge, kan jag säga, förräns de där känslorna, som du beskriver, infinner sig. Man inser helt enkelt raskt, att denna ensamhet inte är värd nåt vidare alls!

Så jag personligen har nått till den slutsatsen, att jag behöver den sociala gemenskapen, men på mina villkor: jag har ett oundgängligt behov av en viss dos av "egen-tid", vilken inte går att tumma på ett minsta uns.

Får jag bara min "egen-tid", och parallellt den ograverade sociala gemenskapen, så är allting frid och fröjd för min del.

![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

## Comment 6
Author: [Borttaget]

_"Får jag bara min "egen-tid", och parallellt den ograverade sociala gemenskapen, så är allting frid och fröjd för min del."_

Precis så är det för mig med.

## Comment 7
Author: [Borttaget]

Se där! Emilia. - Är du månne aspergare liksom jag?

## Comment 8
Author: [Borttaget]

Tja det vet jag inte för jag har ingen sån diagnos men jag "hoppas" ju på det.

## Comment 9
Author: [Borttaget]

Aha - "hoppas på det" ...!? Du hoppas på, att du i sanning är aspergare, för att du känner dig som en sådan? Har jag rätt...?

## Comment 10
Author: [Borttaget]

Jo men utredarna tyckte inte så till slut.

## Comment 11
Author: [Borttaget]

Gjorde dom inte...?

## Comment 12
Author: [Borttaget]

Jo till en början men sen slutade det med Adhd och Bipolär sjukdom.

## Comment 13
Author: [Borttaget]

Så säger de. - Men vad säger du, Emilia?

## Comment 14
Author: [Borttaget]

Ja jag misstänker AS. Också skall jag väll säga för adhd stämmer på mig med för jag var en riktigt liten bråkstake när jag var liten.

## Comment 15
Author: [Borttaget]

Förutom det du nyss nämnde, vad är det framförallt som gör att du tänker dig som aspergare, då?

## Comment 16
Author: [Borttaget]

En hel del. Jag hade en tråd om detta men nu hittar jag inte den. En tråd jag har startat iaf. Du skrev i den med. ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")

## Comment 17
Author: [Borttaget]

Oki. Får försöka leta reda på den då! ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")

## Comment 18
Author: [Borttaget]

Hittade den.

[här är den](http://bokstavsfolk.ifokus.se/discussions/4ddf83ded4ebea5313000cf9-kan-inte-slappa#4d712519b9cb462141048782-1)